TV och film är kultur, och mediabolag är kulturinstitutioner. Det finns inget motsats mellan att vara en kulturinstitution och vara vinstdrivande.
Fri (inte nödvändigtvis gratis) åtkomst till kultur är en mänsklig rättighet enligt FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. Artikel 27:
Så ja, tillgång till strömningstjänster är faktiskt en mänsklig rättighet.
Hur man ska få ihop punkt 1 och 2 finns det många sätt att göra på, det systemet vi har idag beaktar tyvärr bara intressena av dem som styr över kulturen i fråga.
Jag håller med om att det förmodligen inte vore särskilt bra att försöka ha olika priser beroende på betalningsnivå, det är därför jag är inne på ett system där de som har råd sponsrar det de vill se, och de som inte betalar får helt enkelt nöja sig med det andra valt att sponsra eller skapa. Ganska exakt som mänsklig kultur har fungerat i lång tid innan teknik innebar att man kunde kopiera fritt.
Artikel 27 är nog applicerbart på Sverige som stat inte Disney som producent? Så vi klarar oss nog undan med public service, bibliotek och gratis museum?