Skrivet av Yatagarasu:
Kan inte hålla med alls ärligt talat.
Windows 11 är en uppgradering i alla hänseenden från Windows 10 enligt mig, där enda undantaget skulle vara dubbelkommando för högerklick på skrivbordet (något som tar 15 sekunder att åtgärda genom Windows-terminalen)
Återställ gamla högerklick-menyn;
Start > Terminal > copy/paste
reg.exe add "HKCU\Software\Classes\CLSID\{86ca1aa0-34aa-4e8b-a509-50c905bae2a2}\InprocServer32" /f /ve
Dold text
Bland annat en av orsakerna till att jag inte använder Windows. Just att man pillar på utsmyckningen i stället för stabiliteten. Se längst ner vad jag menar och summerar efter sista citatet.
Du och jag klarar säkert av det här, och andra här på forumet också. Klarar din mormor av att göra det?
Att skriva det är inte svårare än att använda en texteditor eller word. Men att förstå innebörden av det.
Vad händer om man gör fel? Vad får det för konsekvenser?
Alla ägg i en korg innebär vad då? Totalt haveri? Eller att felet blir osynligt och orsakar konstigheter?
Nej, jag kan faktiskt inte komma på att registret orsakat ett haveri, ens när man själv pillat i det, mer än någon direkt orsak - verkan.
Skrivet av Ozzed:
Jag är tvungen att ha Windows 11 på jobbdatorn. Den senaste buggen är att min Taskbar inte har någon färg alls. Så allt syns skitdåligt. Kul för mig som är synskadad. Det går "fixa" genom att byta till mörkt eller ljust tema men jag ser bättre med mitt eget, förutsatt att det funkar såklart.
Det är sådana här helt slumpmässiga totalt ologiska buggar som gör att jag inte har det på mina privata datorer.. Jag säger inte att Windows 10 varit problemfritt, men Windows 11 är helt extremt. Känns som man har någon insider preview.
Det är just sådana här buggar som är mest irriterande. Antagligen för att det stör och orsakar avbrott. Folk skulle nog bli irriterade om ens hyresvärd möblerar om ens lägenhet någon gång i kvartalet.
Skrivet av ROGBear:
Jag uppleverl helt klart 11an som glitchig. Det är denna sorts "buggar" som dyker upp av och till. Plötsligt försvinner reglaget för ljusstyrkan också då just 11an verkar väldigt kinkig när det gäller grafikdrivrutinen. På en maskin är systemet lite hysteriskt ibland när tre skärmar används och det verkar också lite förvirrat kring vilken skärm som är vilken.
Ganska lustigt fenomen faktiskt. Lite skumma fenomen inträffar så klart i Linux med (med väldigt färsk hårdvara eller en "för ny" kärna) där mus eller tangentbord slutar svara. Det är väldigt sällan systemet dock hänger sig så pass att man inte kan gå in bakvägen och rätta till det. Som lite kuriosa så går det i Linux, om grafik, mus eller tangentbordet spökar för en att logga in (förutsatt att man har en SSH-server igång). och styra sitt konto remote för att rätta till och på så vis avsluta sin inloggning och starta om datorn utan att behöva trycka på reset.
Som summering här då. Den stora skillnaden mellan Linux och Windows är att Linux rörs inte, bortsett från lite uppdateringar av hårdvara. Tekniskt sätt skulle du kunna köra senaste Linux-kärnan även på den dator som fanns när Linux släpptes, September 17, 1991, 32 år sedan enligt Wikipeda.
Nu finns det nog lite olika problem och saker att bolla med som 16/32/64bit. Men rätt mycket fungerar fortfarande. Det går fortfarande att köra en av dom första diskarna med ST-506/412 protokoll samt disketter av typen 5,25" i dagens kärna. Förutsatt att ditt moderkort kan ta det. Att koppla in en IDE-disk (PATA) går fortfarande utan problem.
Kärnan är inte ett program. Det är en kompilering som körs i realtid. Därför kan du, oftast, bara ta med din hårddisk och sätta den i ett nytt system, eftersom systemet kompileras varje gång du bootar datorn.
Linux körs i lager på lager och är separerat från fönsterhanterare och det grafiska gränssnittet. Det grafiska gränssnittet körs även i två lager där det ena är en fönsterhanterarare och det andra är det visuella skrivbordet och grafiska fönster. Detta gör att du i praktiken, bortsett från några visuella krockar kan köra vilken layout som helst.
Den andra saken är att Linux är hårt separerat mellan system och användare. Den delen som styr systemet kan inte påverkas av en enskild användare, så vida man inte har rättigheter att agera root och pilla på fel ställen. Dina privata inställningar ligger i din hemkatalog och kan tas med till vilken distribution som helst.
Visst kan en konflikt uppstå eller någon galen inställning uppstå ibland men överlag så är det bara visuellt och i princip innebär det att man byter system som bygger på helt olika distributionsträd där helt olika filosofier / layout gäller. Arch, Red Hat och Debian har exempelvis helt olika installationsmetoder (pakethantering) men här sköts det av systemet och grundläggande inställningar ligger i din hemkatalog och det mesta av dina privata inställningar följer med dig.
En intressant grej i Linux är att det går att fortsätta köra det även om disken som håller systemet skulle gå sönder. Det som krävs är att du har mer RAM, räkna från 16GB+ och att din hemkatalog är på en fysiskt egen disk. Då kan du lugnt spara dina saker du gör och sedan byta disken. Har du RAID1 och hotswap kan du byta disken utan att starta om datorn.
Anledningen att det går är att du har RAM nog för att hålla större delen av systemet i cache under tiden det körs. Är det Bullet-proof? Självklart inte, men bra nog för att enkelt rädda systemet vid en plötslig händelse.
Det jag tror MS behöver bli mer konsekventa med är att att i stället för att lägga till lite här och ta bort lite där är att 1) Ha en bestämd kundprofil samt 2) Vara konsekventa med uppdateringar med en sak i taget.
1) Red Hat har ett system som är gratis och dom sponsrar tom dom system som bygger på deras grund. Väljer du det alternativ som är gratis så får du en stabil kärna med ett grundläggande stabilt system. Vill du ha support och garantier för att det fungerar så kan du köpa olika paket av dom som garanterar hjälp inom en timme på julafton om du så vill.
Microsoft skulle kunna göra samma sak här. Ett system som om det är gratis innehåller MS-Konto, telemetri och reklam. Är du villig att betala slipper du detta och kan för olika pris få en supportservice i den grad du vill ha. Detta skulle antagligen sälja bättre.
2) Det andra är stabiliteten av systemet. Här skulle MS behöva tänka om helt och gå in för att pusha systemet i en riktning som först och främst stabiliserar det. Sedan kan man fundera på hur det ska se ut på skärmen.
Ett stort problem här är att man har layouten i systemet men det visuella i applikationen, det här syns speciellt i gamla program där olika gränssnitt krockar med varandra. Här skulle mer konsekventa problem läggas över till fönsterhanteraren och läggas på systemets grafikhantering och enbart enskilda undantag läggas i programmet. Med andra ord ändrar du det abstrakta utseende på ditt skrivbord så innebär det alla program.
Det är här som Linux fönsterhanterare skiljer sig och vill du ha menyn i toppen, som på en Mac så får du det. Eller om du vill att alla knappar är runda så får du det också. Programmet styr inte sådana saker och behöver inte bry sig. Storlekar etc. ordnar sig själva.
Att konstant pilla här och där gör att det ser väldigt olika ut hela tiden och även gränssnittet för Windows och det som styr Windows blir väldigt olikt och skapar inkonsekventa metoder.
Tror faktiskt att det inte är så stor skillnad i svårigheten på att använda Linux vs. Windows. Det är nog inlärningskurvan av det grafiska som är svårigheten och därför man irriterar sig på förändringarna i Windows. Tittar man på olika Linuxdistributioner så är grunden exakt samma sak. Den stora skillnaden är när man jämför olika distributioner med väldigt olika gränssnitt visuellt (exempelvis gnome 3 vs KDE vs Cinnamon) så blir det väldigt olika sätt att arbeta på. Medans filstrukturen och programmen är mer eller mindre samma.
Fördelen är att du helt kan välja hur ditt visuella arbetssätt ser ut i Linux. Här skulle nog Windows behöva lära sig. Eller åtminstone vara konsekventa.
