Då tar vi det igen. De korta versionerna
OLED har inget eftersläp. Rent mätmässigt finns förstås en stig/fall-tid men det är bortom vår varseblivning. OLED är i grunden dioder som tänder och släcker. En vanlig reaktion (för filmtittande) är därför att man tycker bilden är för hackig därför att man har lärt sig/är så van med sin tidigare skärm/TV med LCD-teknik där det finns ett eftersläp som mjukar upp övergångar mellan bildrutor.
Att det idag kan upplevas eftersläp på en OLED vid datorn och spel beror på låg frekvens. Den temporala upplösningen vid 60 Hz är för låg och ögat/hjärnan hinner skapa sig en uppfattning att det som rör sig befinner sig på flera platser samtidigt. Man får ett slags dubbelbildsfenomen. Detta brukar kallas för "sample and hold" vilket jag ser som missvisande eftersom "sample and hold" syftar på beteendet hos elektroniken, inte uppfattningsförmågan.
Filmar man av en OLED med höghastighetskamera ser man att eftersläpen man upplever är icke-existerande. Problemet är inte tekniken utan problemet är hur ögat uppfattar rörelser vid låg temporal upplösning vilket 60 Hz och även 120 Hz är. Från mitt test av Asus PG42UQ
https://cdn.sweclockers.com/artikel/bild/109771?l=eyJyZXNvdXJjZS...
Om man vill ha så lite eftersläp som möjligt i spel och hjälpa ögat uppleva mer skärpa? Kör en OLED i så hög frekvens som möjligt med nedsläckningslösningar likt BFI (ger flimmer) för då kombinerar man eftersläpsfri teknik med lösningar som minskar ögats förmåga att uppleva eftersläp. Finns nog ingen annan teknik tillgänglig för konsumenter som idag ger så objektivt lite eftersläp som OLED gör. Subjektivt däremot kan man ha ett spektrum av åsikter.
LED-baserade skärmar, alltså de som skapar bilden emissivt direkt från lysdioder, till exempel micro-LED och dussintals andra konkurrerande tekniker, samt troligtvis nyhetens QDEL har samma grundförutsättning. Dessa skärmar förekommer knappat i konsumentsammanhang om du nu inte tillhör den 0,1% av befolkning som räknas till konsumenter och fortfarande har miljoner kronor att spendera. Dock kan teknik av den här sorten ha samma problematik som plasma och DLP med temporalt dither som ger en annan artefakt för ögat. Se plasma/DLP nedan.
LCD (där LED endast är ljuskällan) har i praktiken synliga eftersläp eftersom det är en övergångsfas på flera millisekunder när kristallerna vrider sig. Ju mer kristallen måste vrida sig, desto längre övergångsfas. Övergångsfasen varierar ytterligare med andra faktorer, inklusive panelfrekvensen och elektrisk drivning (overdrive) utöver då vilken typ av transient det rör sig om. LCD:er är ett spektrum av olika eftersläpsnivåer plus artefakter av exempelvis overdrive. Alla kartongsiffror som "1 ms" är påhittade.
En skärm med "1 ms" på kartongen. Eftersläp syns 2 frames bakåt mot ljus bakgrund, som vid 144 Hz motsvarar ca 14 ms. Detta är då en av de allra bästa skärmarna för minimalt eftersläp för sin generation. Eftersläpen är inte lika synliga mot mörk bakgrund eftersom kristallerna där har en kortare övergångsfas:
https://cdn.sweclockers.com/artikel/bild/109770?l=eyJyZXNvdXJjZS...
CRT befinner sig till 75–90% hela tiden i en fas utan ljus. De flimrar alltid vilket ger ögat möjligheten att uppfatta rörelsen som skarpare. Ljuset från CRT är baserat på fosfor som exciteras och det förekommer olika typer av fosforkomponenter i olika skärmar där efterglöd i olika nivåer är vanligt. Eftersom det råder stark survivorship bias runt CRT är det få som minns 90-talets typiska 14-tums CRT:n som gav oss en svansande efterglöd efter muspekaren. Den CRT:n är trasig och skrotad idag. Istället minns man (eller "minns" via någon YT-video) främst de välbyggda yrkesskärmarna vilka fortfarande existerar, eftersom de var just välbyggda.
Plasma samt DLP (projektor) brukar citeras som responstid på mikrosekunder. Så även en del renodlade LED-lösningar. Skillnaden mot OLED, LCD och CRT är att dessa tekniker bygger bilden med modulerade sekvenser av ljuspulser. Ögat/hjärnan adderar ihop pulserna till en nyans. Förenklat kommer vid 60 Hz panelfrekvens en bildruta bestå av ≈16 ms långa modulerade sekvenser med ljuspulser. Det tar alltså ≈16 millisekunder att alstra en fullständig nyans. I rörelser kan man uppfatta detta på olika sätt, ofta som att konturerna blir annorlunda, likt att det dubbleras och att det uppstår en textur i rörelser.
----
Alla de här teknikerna är annorlunda. Alla har sina fördelar och nackdelar på något plan. När någon kategoriskt säger att tekniken XXX är bättre än YYY är det en åsikt och den är sällan välgrundad åsikt. Det hela baseras påfallande ofta vad man hade innan. Den som haft en plasma i 15 år och till slut tvingas byta till OLED eller LCD kommer utgå från plasman som "det enda rätta" och att OLED eller LCD "...har problem som måste fixas". Och viceversa. Man utgår från det man är van med, (o)medvetet blind för sin favoriserade tekniks faktiskt nackdelar.