Genuint konfunderad över att det öht väcker frågor kring att bjuda en unge på mat.
Normal husmanskost är vad som gäller hemma hos mig. Lagar ofta mer än vad som kommer att ätas upp för att kunna göra matlådor på det, blir dessutom en insparning totalt sett både tids- och pengamässigt.
Men handlar oavsett inte om varken tid eller pengar. Att äta ihop är att vara social och ha det gott ihop. Kan en unges kompis inkluderas i det sammanhanget så måste det vara otvivelaktigt positivt.
Självklart ställs frågan "ska du äta med dina föräldrar eller kan du äta ihop med oss?".
Beror ju väldigt mycket på omständigheterna, tycker jag. Under min uppväxt var vi ett litet gäng som oftast satt hemma hos två av vännerna. Det blev så för att de bodde stort och var bra samlingspunkter för de flesta. Om alla vi blivit bjudna på käk varje gång vi var där hade föräldrarna fått jobba ihjäl sig och dessutom blivit ruinerade, trots högst respektabla inkomster. Jag menar, fatta att föda ett gäng tonårsgrabbar under flera års tid.
Jag tycker de var generösa de gånger det bjöds på käk. För det gjorde de faktiskt ibland.
Hemma hos mig försökte min käre mor bjuda på mat, men då var vi aldrig särskilt många då vi bodde förhållandevis litet. Det var inte särskilt ofta heller. Jag menar, i det läget är det lätt att bjuda på käk.
En annan vän hade en far som jobbade som kökschef. Hans farsgubbe hade fan utfordrat hela Sverige om de kom på besök. Då var han också uppväxt under fattiga förhållanden och blev kock för att då har man i varje fall mat på bordet. Han blev liksom lite ledsen om han inte fick bjuda på mat. En skön karaktär och där åt jag mycket. Saknar den där galna gubben ibland. Jag har många fina minnen därifrån.
I vilket fall, min poäng är att om du har sju hungriga grabbar hos dig 5 dagar i veckan kanske det där med att bjuda på käk blir lite jobbigt. Då blir det liksom som att ha en handfull extra-ungar och det är ju knappast gratis.