Elektronikingenjör här som har jobbat (från 2008) till största del med mjukvara (embedded och java) de senaste åren. Har antagligen alldeles för låg lön, får ca 10 mail i veckan från rekryterare på linkedin.
Det är faktiskt en ganska skön känsla att kunna vara den som väljer och vrakar. Har lämnat processer där varningsklockor ringt och saker inte känns bra.
Det är intressant att man har (2 åriga?) scrum och projektledarutbildningar där personerna inte har nån tekniskt utbildning.
Jag har träffat på såna personer och de förstår inte varför koden måste testas eller varför saker tar tid. Dokumentation är ofta något som glöms bort och som inte säljs in. De flesta andra utvecklare jag känner hatar för övrigt dokumentation. På sätt och vis så är ju koden dokumentation själv och med lite doxygen m.m. går det snabbt få till det lite trevligare. MEN koden säger i de flesta fall inte VARFÖR vissa krav är som de är.
Jobbar idag på ett konsultföretag och bytte nyligen uppdrag då projektledningen var under all kritik.
I det stora hela gillar jag inte kvotering som nämnts tidigare utan tycker att man måste får flickor/kvinnor intresserade av programmering innan tonåren. Det var löjligt lite kvinnor på min utbildning. Antagligen väljer man min utbildning p.g.a. passion och intresse. Detta måste komma från yngre år och inte plötsligt.
Det är upp till regeringen och de som styr landet att "styra" landets unga till att få den kompetens som krävs för att vi ska vara ett tekniskt ledande land även i framtiden.