Här var en intressant analys av ICNIRP 2020 riktlinjer.
https://www.degruyter.com/document/doi/10.1515/reveh-2022-003...
ICNIRP 2020 och dess stödjande litteratur kommer från ett begränsat nätverk av endast 17 forskare. En övervägande del av dessa är direkt kopplade till ICNIRP eller IEEE, vilket ifrågasätter mångfalden av expertperspektiv och ökar risken för partiskhet.
Författarna till ICNIRP 2020 är själva involverade i merparten av den refererade litteraturen, vilket väcker frågor om potentiella intressekonflikter, självreferens och objektivitet.
Granskningar som betecknas som "oberoende" i ICNIRP 2020 har överraskande nog kopplingar till "samma" forskarnätverk. Det är särskilt anmärkningsvärt att WHO-rapporten, som beskrivs som oberoende, i själva verket är en återkallad version med flera författare som är anknutna till ICNIRP.
Trots en yttre variation av förstaförfattare (för att förvilla dem som granskar materialet?) är det tydligt att ett kärnnätverk av forskare, samma forskare, står bakom nästan all litteratur som stöds av ICNIRP 2020.
De studier som inte har författats av ICNIRP-nätverket antingen avvisas, feltolkas eller erbjuds inte vetenskapligt stöd.
ICNIRPs fokus ligger främst på de termiska effekterna av RF EMF-exponering, vilket är i strid med majoriteten av forskningsresultat. Detta smala perspektiv kräver en stark vetenskaplig grund, vilket analysen hävdar att ICNIRP 2020 saknar. Utan en stark vetenskaplig grund kan även detta perspektiv ifrågasättas.
Det är viktigt för vetenskapliga och politiska processer att vara transparenta och opartiska för att upprätthålla allmänhetens förtroende. När man granskar detta mer noggrant inger det inget förtroende. Den "självrefererande" naturen av detta nätverk ifrågasätter den vetenskapliga integriteten av deras arbete. Är det så här korruption ser ut? Troligtvis! Den övergripande slutsatsen är att ICNIRP 2020-riktlinjerna inte är tillförlitliga, att inga länder ska följa dem.