Civ/högskole-ingenjör

Arbetsmarknaden är ju helt hopplös att sia om. Eftersom att det gäller att gissa hur den ser ut om 3-5 år.
Generellt så är ju arbetslösheten rätt låg hos färdigutbildade ingenjörer.

Civil är mer teoretiskt lagd
Högskole är mer praktiskt

Initialt är det skillnad på lönerna, men på de flesta företag så är den skillnaden borta efter några år, då beror det mer på hur bra du är din arbetsuppgift än vilken titel du har på ditt CV...

Skoja inte. Jag är precis klar och måste forsätta slita med mitt deltidsjobb. 3 år av universitet studier och arbetsmarknaden är inte intresserad.
Bara att fortsätta med en master

Skillnaden i löner är närmast obefintlig: under de två år man kan ha arbetat som högskoleingenjör kommer man ofta upp i samma lön som civilingenjörerna får när de börjar, och skillnaden i löneökning är inte särskilt stor.

Först och främst är skillnaderna att en civilingenjörsutbildning är betydligt mer teoretisk (bland annat innehåller den mer matematik: det finns högskoleingenjörsutbildningar som bara innehåller några enstaka matematikkurser, till skillnad från civilingenjör som nästan uteslutande består av matematik under de första åren). Efter fem år som civilingenjör har du en bra grund, men du lär inte komma in i ett arbete snabbare än en högskoleingenjör.

Med praktiskt menar jag inte "inte sitta i en föreläsningssal" utan snarare "mindre abstrakt". Som högskoleingenjör lär du dig hur en viss sak fungerar: som civilingenjör lär du dig hur du ska lära dig hur en viss sak fungerar.

Frågan du bör ställa dig är vad som är viktigast för dig: vill du bara skaffa dig ett ordentligt jobb utan någon längre startsträcka (högskoleingenjör), eller vill du kanske kunna doktorera (civilingenjör)? Vill du utveckla helt nya saker (civilingenjör) eller vidareutveckla det som redan finns (högskoleingenjör)?

Om du är allt för tveksam så finns det på många ställen möjligheter att läsa högskoleingenjör under 3 år, men om du under utbildningstiden får för dig att du vill läsa till en master så kan du göra det efter dessa tre år (ungefär samma sak fungerar på civilingenjörslinjer, men de är något mer anpassade för att läsas under 5 år).

bättre att börja på 3årig hörskole ing. för att sedan läsa 2 extra år om du känner för det, är t.ex. omöjligt att bara byta från civ till hög. efter 1 år då man missat allt praktiska, t.ex. projekt arbeten, nishade kurser där civ läser mer matte iställe.

<- kth

Pluggar själv till högskoleingenjör.

Så som jag har förstått det från våra studievägledare så är det ganska stor efterfråga på högskoleingenjörer efter som att det inte finns så många på marknaden och det är många gamla "gymnasieingenjörer" som går i pension.

På många uppgifter är det ofta overkill å anställa någon med civilingenjörs examen, så man ska inte tro att det alltid är bättre å läsa till civil för att få jobb.

Om du är osäker på hur du ska göra så börja läsa en högskoleingenjörs utbildning och se till att du får ta ut en kandidat på den (bachelor), du kan då senare läsa upp dig till en master. Det är nog bättre att göra så än att läsa en civilare för att hoppa av efter 3 år (nu för tiden så brukar många få ta ut en kandidat efter 3 år när man läser till civil).
En som läst högskoleingenjör i 3 år är nog i många fall bättre förberedd för en arbetsmarknad än en som läst civil i 3 år (då de läser mycket matte de första åren, högskoleingenjörer går mer rakt på sin yrkesroll i ett tidigare skede av utbildningen).

Såvitt jag vet är inte magister = Bachelor, en kandidat motsvarar en bachelor åtminstone i Sverige.

Jag säger som professorerna/doktoranderna/gästföreläsare på Civ.Ing sa när man frågan om framtida yrkesuppgifter. Ofta fick man svar "Nej det där lär du inte jobba med, det är vad högskoleingenjörerna du kommer bossa över gör". Nu är det kanske inte helt sant, men jag tyckte det var lite roligt ;).

Ser själv ingen mening med att inte försöka ta en Civ.Ingenjör när man ändå håller på, om man sen inte orkar är det enklare att byta till 3 år.

EDIT: Däremot är det klart att inte alla VILL läsa en Civ.Ing, och då skall man ju inte göra det. Det jag ville belysa var att om man inte vet vilket och båda är jämnlika i ens eget tycke, så tycker jag man lika gärna kan börja på Civ.Ing och kanske byta därifrån om man inte gillade det. Man får ju faktiskt ut en examen efter 3 år på en Civ.Ing (skriver ett examensarbete i 3an iaf på KTH).

ah mitt fel, tänkte rätt men skrev fel där. Ska editera det så det blir rätt

Lönemässigt kanske det inte är så stor skillnad i början men på längre sikt når man en högre nivå som civilingenjör. Men gör inte valet efter lön, utan efter vad du vill jobba med!

Min kollega som arbetade på IBM i Köpenhamn har en högskoleingenjörsexamen. Att företag sållar folk som inte har examen har jag sett men detta har jag aldrig hört talas om.

Det är bara oinsatta rekryterare som skulle få för sig att sålla med ett så korkat filter.

Fog får mitt totala medhåll, det är skillnad på djupet i studierna på högskoleingenjör och civilingenjör.

Men oroa er inte, studera det som känns bekvämast för dig, glöm inte att det är personen dom anställer och inte titeln. I mitt team av 4 personer (som gör samma arbetsuppgift) är vi just nu två högskoleingenjörer, en civilingenjör och en doktorand och vi kompletterar varandra rätt fint. Varför denna blandning? Jo för min arbetsgivare kollade på tidigare erfarenhet och så fick vi göra ett rätt avancerat C-prov.

Det finns rekryterare som stirrar sig blind på utbildning och titel, tycka vad man vill om det men så är det. De är tillräckligt många av mina erfarenheter för att man ska välja civilingenjör. Det är iaf personligen vad jag tycker, jag vill inte ta risken att väljas bort från ett jobb för att jag inte valde civilingenjörslinjen.

Din arbetsgivare söker väl folk som man "borde", men tyvärr är inte alla så.

Jag hade nog inte velat arbeta där jag enbart är anställd för min titel. Tyvärr är det så att företag som växer så det knakar lägger ut rekrytering till externa parter som bara sorterar på buzzwords.

Jag önskar att alla som sitter i någon rekryteringsposition på företag tar och läser Joel Spolskys underbara bok: "Smart and Gets Things Done". http://www.joelonsoftware.com/items/2007/06/05.html

Men om man är snål kan man bara läsa den viktigaste delen på nätet: http://www.joelonsoftware.com/articles/fog0000000073.html

Speciellt programmeringsdelen, jag har tagit fram ett test baserat på detta som vi använder för att anställa. Ni skulle bli chockerade hur många (oavsett titel) som bommar dom allra enklaste sakerna.

Så illa behöver det väl inte vara? Speciellt om det finns många sökande är det väl inte så konstigt om de inte hinner utvärdera samtliga fullständigt, och ser två kandidater likvärdiga ut så när som på titel är det väl logiskt att välja den med bäst?

Nej så illa behöver det inte vara. Dom flesta företagen låter någon extern sortera och skickar in ett par alternativ för intervju. Sen sorterar man ut dom själv med ett "joeltest". Sen faller dom in som dugliga eller odugliga oavsett titel.

Visst är det rätt så trist att man ska bli utvald utifrån vad som står på ett papper och inte utifrån sina egentliga kunskaper?

Men samtidigt så är det ju ganska logiskt att en rättvis bedämning inte fungerar rent praktiskt. =/

Hur mycket matte det är i en civil beror ju ganska mycket vad det är med, Teknisk fysik eller matematik är det ju en massa matte (så klart? ) IT är det ju mer IT -kurser så klart.

3 av mina kusiner är civilingenjörer inom olika områden. En jobbar som projektledare (för en grupp, kanske heter gruppledare...) på ett mjukvaruföretag. Har man jobbat med ett lite större projekt så väger det större än om du är civilingenjör. Programmering är ju en typ av hantverk, alla har det inte även fast man tagit sig igenom en utbildning. De har flera självlärda som förvisso inte är så värst unga men på grund av sin arbetserfarenhet har fått jobb.
Arbetserfarenhet är väl generellt något som väger tungt. Visar ju att man kan applicera sina kunskaper på ett verkligt problem.

Vad jag vet ska de i alla fall på en del skolor finnas möjlighet att läsa först ett halvår extra på en högskoleingenjörsutbildning och sen då en master på de och kunna ta ut Civilingenjörs examen. Om man nu inte nöjer sig med Högskole + master vill säga.

Samma går ju med Civilingenjör, att man efter tre år kan läsa ett halvår och ta ut en högskoleingenjörsexamen.

Så spelar ju ingen astronomisk roll. Men har du orken så är det ju inte mycket att fundera på.

Någon skulle väl dock kunna fråga sig varför högskoleingenjören, om han nu har samma kunskaper som en civilingenjör, inte valde att läsa vidare? Och om svaret är att han har lärt sig genom att arbeta borde hans arbetslivserfarenhet ändå vara mer värd än examensskillnaden.