Här är min!
Dag 1. Ny mus och musmatta. Klar förbättring från min nuvarande rival med sladd. Musen lyser grönt vilket ger mig glädje. Målet är att bräcka rekordet på 57 timmar i en sittning av Fallout 2.
Dag 3. Allt flyter på, hungern har börjat bli påtaglig. Familjen är oroad och förstår inte vad jag håller på med. Otaliga samtal från jobbet och sms med frågor vart jag är. Men Rival lyser betryggande i grönt sken.
Dag 7. Familjen har lämnat. Jag har slutat att svarat mitt jobb och förstår att jag inte är välkommen tillbaka. Hungern är löst då jag insåg att min stol var gjort av någon form av läder. Det är kallt och mörkt men skenet av musen är fortfarande betryggande. Jag tänder nog ändå en kamin för lite värme.
Dag 12. Huset har brunnit ned. Skorsten kan inte ha vart sotad ordentligt. Det gör inget, det är bara världsliga ting. Jag har svept in mig i den gigantiska musmattan, den ger värme och skydd från regn och vind. Musen verkar arg eller besviken på mig då den gått över till ett rödaktigt sken där den hänger på sitt altare jag skapat av murstocken som står kvar efter branden.
Dag 17. Rival har slocktnat, men jag har äntligen förstått att ett offer måste ges. Jag har förstått vad som kan tillfredsställa denna gudomliga idol som givit mig insikt och frihet från världsliga ting. Det finns bara en sak att göra. Jag gräver i soten med mina frostbitna händer och till oändlig lycka ser jag att min låda har överlevt. Jag öppnar försiktigt utan att försöka höja mina förväntningar allt för högt. Men där är det, som direkt från butik, ett par batterier. Jag ger min gåva till Rival och denna belönar mig med ett starkt grönt sken igen. Nu är jag fulländad.
