Om man på något sätt är skeptisk till att det även i praktiken går att bygga denna CPU ska man i alla fall vara skeptiskt till rätt del av designen.
Råder inget tvivel om att det är möjligt att bygga en krets som tar den kretsyta som nämns och att den kommer ha 4096 RV32G kapabla kärnor, frågan är om en sådan design kommer vara effektiv eller om den kommer kvävas av s.k. von Neumann flaskhalsen.
Varje RV32G kapabel kärna är extremt simpel, väldigt jämför med en CUDA-kärna en Nvidia GPU. Den är mest lik just en Nvidia kärna då en "stream-core" i AMDs GPUer är mer likt SSE/AVX/AVX512 då alla dessa använder sig av vektor register (SIMD) medan Nvidia faktisk kör en skalär design så alla "CUDA-kärnor" ar egna register. Nvidia kallar det SIMT (Single Instruction Multiple Threads).
SIMT/SIMD hanterar von Neumann flaskhalsen genom att offra låg latens mot maximal bandbredd + "SI" delen här gör att 32/64 "kärnor" alltid kör samma instruktion (alt. kör motsvarande en no-op om trådarna divergerat, se nedan). Vidare designar man GPUer med väldigt hög minnesbandbredd.
SIMT/SIMD fungerar ypperligt på de problem som är massivt parallella och där man gör exakt eller nästan exakt samma transformation på en stor mängd data.
Både SIMT och framförallt SIMD har dock svårt att hantera problem som är massivt parallella, men där trådarna tendera divergera en hel del när det kommer till kodväg. Raytracing är nog det exempel som folk bäst känner till här. Normala multi-core CPU har extremt hög effektivitet per tråd för detta, se på t.ex. Cinebench, men vanliga CPU har sådan brutal overhead per kärna jämfört med designen som GPUer använder så vi har sedan länge passerat punkten där GPUer, trots att de har en design som inte alls är optimal för detta, ändå är klart snabbare.
Här är det man kan lösa med en design som Manticore! Mikroarkitekturmässigt är det långt mer en GPU, fast i stället för att köra SIMT/SIMD kör man en extremt enkel "vanlig" CPU som då kör vanlig skalär kod. D.v.s. man har en MIMD design. Om man lyckas överkomma von Neumann flaskhalsen, d.v.s. man lyckas faktiskt mata alla kärnor med data i praktiken, är detta den optimala GPGPU-designen!
Den lär varken slå ut traditionella CPUer, majoriteten av de vi gör på desktop skalar fortfarande inte förbi en enda tråd och denna design har bedrövlig enkeltrådprestanda, eller GPUer, rendering är ett fall där SIMT/SIMD är optimalt så en MIMD kommer inte kunna matcha perf/W och perf/area för just detta. Men om designen fungerar kommer den definitivt spotta ur sig den högsta Cinebench poäng någon sett. Mer generellt har man då en design som effektivt kan hantera alla fall som är massivt parallella, även de som divergerar kraftigt; händer inom flera HPC fall där man idag därför fortfarande bygger superdatorer med massor med "vanliga" CPUer och där kommer Manticore (om det fungerar) vara totalt överlägsen i perf/W.
D.v.s. detta är den optimala GPGPU-designen, det är Xeon Phi "done right" (förutsatt att designen fungerar i praktiken).
Tekniken skulle till och med kunna vara vettig för konsumenter: en handfull riktigt "starka" kärnor för de interaktiva lasterna och en Manticore krets för allt som skalar riktigt bra med kärnor. Fast tyvärr lär inte det hända innan vi kör RISC-V eller möjligt ARM64 på skrivbordet...
Edit: angående enkeltrådprestanda så är denna långt bättre än en Amiga (68k där det tog ett gäng klockcykler per instruktion), den är av allt att döma även snabbare än en 486 per MHz så mellan en Pentium och en 486 i prestanda per MHz.
