Har lite svårt att förstå idén med att skrämma upp 486:or mer än nödvändigt. Man tar bara onödiga risker med hårdvaran, som med stor sannolikhet tål mindre däng nu än när den var ny, och kan vara svår att ersätta.
Vill man ha prestanda utan kompatibilitetsförluster finns Pentium MMX, som dels kommer piska skiten ut vilken trimmad 486 som helst, och dessutom kan ställas in att gå i ett väldigt brett prestandaspann i små steg, mha TR12-options i kombination med multiplier/fsb-inställningar. Allt mellan tidig 386 och processorns max är möjligt. Multi/FSB-inställningar är dessutom en baggis att fixa så man kan göra utan att öppna datorn, bara att dra ut tåtar från jumperheadern till brytare på datorns utsida. Har dylika monterade i ett 5.25"-platsskydd på min 233MMX-burk.
Tycker 486:or kort sagt ska hållas i det värdiga spannet under 100 MHz. Det är lite som att köra en gammal 50-talsmotorcykel, man gör det inte för att det ska gå snabbt, det finns andra värden som är viktigare
Angående kylflänsar, så var det väl med DX2/66 de började komma. Kan inte heller påminna mig om att man använde kylpasta precis i början, det kom senare. Många modeller var sådana man snäppte fast direkt på processorsubstratet med små plastprofiler, de använde inte sockelns hakar.
Förmodligen skulle man kunna använda north- eller soutbridgekylaren från nåt skapligt modernt system om man inte orkar jaga rätt på en "riktig" socket 3-kylare. Vill minnas att många 478- och äldre 775-system hade dylika med fästanordning i form av en S-formad tråd, som troligen skulle funka med socket 3.
