Jag håller generellt med dig om att kod bör skrivas på engelska (även om det absolut finns undantag).
Det finns dock en mycket bra anledning att använda svenska variabelnamn när man lär ut programmering till nybörjare, och du råkar faktiskt lyfta den i ditt inlägg: Nyckelorden och standardbiblioteket är på engelska. När jag visat programmering för nybörjare i min bekantskap har ett återkommande problem varit att de haft svårt att skilja språkets grammatik och standardbibliotek från innehåll påhittat av mig/oss.
Det blir mycket enklare om man håller sig till svenska variabelnamn (och berättar tydligt att man kommer använda svenska för och endast för namn man får välja själv). Enkelt exempel, där jag även färgkodat nyckelord, standardbibliotek och egna variabelnamn.
// TypeScript
function skrivUt(detSomSkaSkrivasUt: string): void {
console.log(detSomSkaSkrivasUt);
}
const hälsningFrånAnvändaren = prompt("Skriv något!");
if (hälsningFrånAnvändaren.toLowerCase().includes("hej")) {
skrivUt("Hej du!");
} else {
skrivUt("Jag förstår inte.");
}
(Mycket möjligt att det finns ytterligare förbättringar man kan göra.)
Min erfarenhet är att denna strategi gör det lättare för en nybörjare att förstå vad som är ”en del av språket” – och alltså måste skrivas exakt så – och vad som inte är det. Tycker som sagt man ska vara tydlig gentemot eleven med att det är därför man skriver vissa ord på svenska, och att det inte är rekommenderat att göra så i verkligheten.