Döm inte folk efter vad de vill, vad de har möjlighet till eller hur de resonerar. Jag tror också att på frågan grön el eller systematiskt barnamördande säger folk grön el till närmare 100%. Men ta och titta på vegetarianer, och hur få de är i förhållande till resten av befolkningen. Vill du leva sundare, må bättre och få i dig allt din kropp behöver, eller vill du äta relativt sett onyttigt med större risker för livsavslutande biverkningar? Döm folk efter agerande.
Vi alla gör såna här saker hela tiden. Elsäkerhet är viktigt, man vill ju inte att huset brinner upp, men testar du din elcentral var tredje månad enligt säkerhetsföreskrifterna? Knyt skorna, spring inte med saxar, inte använda för mycket tvättmedel, osv. Vi gör alla dumheter hela tiden även om vi VET bättre.
Jag ber om ursäkt om mitt inlägg var osammanhängande, det är svårt att summera riktigt breda ämnen i ett ynka inlägg. För att summera:
Centraliserad makt = dåligt för folket
Decentraliserad makt = bra för folket
Något du kanske hört förut. Det är inte heller ett meningslöst mantra, det finns faktisk innebörd bakom orden. För att förtydliga ytterligare, säg att du är ledare (med allt vad det innebär) för någon grupp, säg pojkscouterna. Låt oss säga att jag är kassaansvarig, traditionellt sett som en administrativ uppgift. Men... lycka till att få något gjort utan mitt samtycke.
* Vill du åka på utflykt? Inte utan att jag okejar.
* Åka på någon knyta-knopar-tävling? Inte utan att jag okejar.
* Vill du testa scouternas färdigheter och ge ut medaljer till de som kvalar? Inte utan att jag okejar.
osv
Jag håller hela pojkscouterna - dig inklusive - gisslan. Jag är den sanna makten. Du är min (ev. ovilliga) frontfigur, går något fel är det du som hålls ansvarig. Vad tror du scouternas föräldrar säger när du förklarar för dom att deras son inte får ta sina medaljer han tränat så hårt för? Skyller du på mig? Deras närmast instinktiva svar är att DU inte ska försöka slinga dig, det är DU som är ledaren trots allt. Om du inte klurade ut det ännu, du är statsministern, pojkscouterna Sverige, jag är centralbanken.
I verkligheten är det bra mycket brutalare än så då jag har makten att göra er alla till mina regelrätta slavar om jag vill. Inte om jag kan, för den makten har jag redan, utan om JAG vill. Ett (av många) exempel: jag, som centralbanken, drar ner räntan, folk tar bolån, billån, åker på semester på lån, osv. Jag höjer räntan, folk kan inte betala. Voila. Nu äger jag dom. Återigen vill jag skilja på innebörder, lagligt talat kan jag aldrig äga någon. I praktiken däremot tillhör dom mig, om jag vill kan jag sätta hela nationen i skuld som tar en livstid att återbetala. Sen gör jag bara exakt samma sak för nästa generation då jag fortfarande har exakt samma makt. Och det är viktigt att förstå skillnaden mellan "på papper" och verkligheten, precis som du som statsminister har fått makten men det är jag som har den.
Hur är min totala makt bra för folket? Bara byta ut mig? Hur är min ersättares totala makt bra för folket då?
Nu har svenska centralbanken kanske aldrig gjort detta, men bara för att de aldrig gjort det förr betyder inte att de aldrig kommer. Vi var alla oskulder en gång i tiden tills den dagen vi inte var det. Vi hade alla aldrig haft ett jobb till dagen vi fick vår första anställning. Dåtid är inte en indikation på (all) framtid. Jag tvivlar väldigt starkt på att de kommer hitta på något fuffens närmsta åren, just pga deras historik, men kan jag säga säkert att de kommer uppföra sig resten av mitt liv? Kan du? Kan någon? Titta också på hur makt missbrukas i andra länder, det är ju inte Planet Sverige trots allt, vår centralbank är inte den enda.
Fast nu kanske jag blev osammanhängande igen. Om så är fallet, syftet är att dra exempel från många olika håll för att förhoppningsvis nånting blir relaterbart. Kanske drar jag från för många håll. Jag får reflektera över detta.