Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Skrivet av Ninotramp:

Jag fick i veckan reda på att jag kommer bli varslad på mitt arbete. Insåg precis att jag aldrig kommer få ett så bra jobb igen. Arbetstider, arbetskamrater, lön och gångavstånd till jobbet. Tragiskt!

Varsel är inte alltid lika med uppsagd, så med lite tur så drar de tillbaka varslet.

Älgflugor suger...

Skrivet av ehsnils:

Älgflugor suger...

Mm, blod har jag förstått...
Plötsligt känner man hur nånting helt ljudlöst landar på halsen och kryper ner under tröjan.. VAFAA...
Halvt omöjliga att döda och mycket tystare än en fluga. Direkt den ser en så flyger den och sätter sig nånstans på en, på huvet, innanför tröjan etc. Tog ett bra tag innan jag lyckades mosa en enda som hade kommit in i huset.
Vanlig flugsmälla funkar inte alls. Slog med full kraft utan att den verkade minsta skadad. Tillslut efter ett riktigt hårt slag som ekade i hela huset så verkade den lite snurrig och jag lyckades ta en bit papper och trycka den mot väggen. Vilken mardröm det skulle vara att ha fler stycken i huset!

Senast redigerat 2020-09-21 08:04

2020 Har väl varit ett år till historien.

November -19
Frun åker utomlands med sin syster, hämtar henne på flygplatsen efter två veckor och märker att hon är frånvarande. Hon är sedan hon kom hem djupt klistrad i sin telefon mer eller mindre hela tiden och har svårt med ögonkontakt. Konfronterar och det kommer fram att hon behöll kontakten med en bartender från hotellet där hon bodde och skickade pengar till honom sedan hon kom hem.

Skilsmässan och försäljning av vårt nyrenoverade hus som jag spenderat två år att helrenoverat själv vart ett faktum. Delar vårdnad av barnet och köper en lägenhet för att komma ifrån så snart det bara går.
Tyvärr så var vi tvungna att spendera fyra tunga månader tillsammans där vi sov i olika rum innan jag fick tillgång till nya bostaden och hon bodde kvar ytterligare två månader i huset.

April -20
Ska lämna grabben på förskolan en morgon, visar sig att exfrun skrivit fel tid på mitt schema (hon lägger förskole schema för att jag alltid har samma tider men hon har skift att förhålla sig till.) Förskolan är stängd så jag ringer och väcker henne då hon bor närmare än vad jag gör och frågar om hon kan ta grabben fram tills skolan öppnar, yrvaket svarar hon ja.
Rullar upp med bilen till huset som fortfarande är mitt och ser att hon har besök då det står en bil där som jag inte känner igen. Skickar ett sms att jag ser att hon har besök och löser det själv men memorerar registreringsnumret på bilen som stod där innan jag lämnar med sonen igen.

Väl på jobbet så kollar jag upp av nyfikenhet vem bilen står på.
26 årig man med ett brottsmål mot sig, visar sig att han suttit i fängelse för pedofili och förgripit sig på barn tre gånger. Suttit i fängelse med skadestånd och haft en förmyndare.
Pulsen går upp en aning när jag sitter på kontoret, ringer exfrun och konfronterar och hon reagerar inte märkbart mer än att hon ska prata med honom.

Ger henne ett dygn sedan ringer jag upp henne, möts av att hon är förstående till honom att han redan avtjänat sitt straff och att folk förändras. Att min människosyn är dålig för att jag inte accepterar detta och att hon inte tänker lämna honom.

Bryter ihop katastrofalt i panik, att ha sitt barn runt denna människa är fullständigt vidrigt, men som det svenska rättssystemet fungerar så har han redan suttit sitt straff och är ”fri” så att säga.
I veckors tid satt jag och grät i bilen när jag skulle lämna honom på förskolan inför mammaveckan.
Har gjort två orosanmälaningar men det finns inget socialen kan göra mer än att analysera, dom bedömer att hon älskar sonen så mycket att hon inte skulle utsätta honom för någon risk.
Enligt mig så räcker det med att exfrun är i duschen så är han själv med vår son.

Maj -20
På självaste mors dag så kollapsar min mamma med förstorad hypofys och blir inlagd för akut hjärnoperation. Hon opereras i Umeå och är lyckligtvis helt återställd idag.

Juni -20
Mitt i allt detta så håller jag själv en fasad och tågar på, försöker dejta med Tinder som verktyg, har haft en orimlig mängd kvinnor som sovit över och dejtat bara för att inse att jag mådde sämre och sämre av varje besök. Träffade en tjej som jag började bli mer seriös med bara för att hon en bit in i dejtandet skulle inse att jag bara var en rebound för henne. Hon ville att jag skulle finnas där för henne samtidigt som att jag höll distans så hon kunde bearbeta sitt ex då vi hade det för bra för att hon bara skulle släppa det vi hade byggt upp.
Detta placerade mig själv i en gråzon, vad skulle jag göra av mina egna känslor?
Väljer att avbryta vårt dejtande två dagar senare då jag inte kan hantera mina egna känslor på det sättet plus att jag anser att något inte ska vara så komplicerat en sådan kort tid in i ett nytt förhållande.

Nu:
Efter allt detta så började jag sova illa, ångesttryck över bröstet och tappa min motivation till det mesta. Började bli tyst och trött samt hålla mig för mig själv på kontoret, undvika kafferaster och dialoger med folk.
Sökte själv till KBT då jag inte kände igen mig själv, hon konstaterade snabbt att jag är deprimerad och inte har gett mig själv tid till vila eller bearbeta mina känslor.

Försöker hålla igång idag, gymmar regelbundet och umgås med få.
Går på en kur av Sertralin (antidepressiva) och undviker allt som har med dejting att göra då jag vill reda ut mig själv först innan jag blandar in någon till i mitt liv.

Har hela mitt liv varit stabil som en betongpelare och skonad från mental ohälsa men detta vart rätt mycket på en gång.

Senast redigerat 2020-09-21 14:53

@fm_buli:

Fy fan, plötsligt blev ens egna problem väldigt små i jämförelse.

Vill inte säga till dig att vara stark, det är nog inte vad som behövs just nu. Ta hand om dig och gör det du mår bra av.

kul, fyra månader sedan började jag få kraftig huvudvärk, efter en månad konstant huvudvärk börjar synen bli påverkad också.
bestämde mig för att kolla upp det. (ja, jag skulle gjort det tidigare!)

när jag väl kommer in till akuten så tar dom mitt blodtyck, visade sig väl att det var "lite" högt 245/148 närmare bestämt.
sjuksjöterskan kunde knappt tro sina ögon,hon springer iväg för att hämta en doktor, han går igenom lite enklare tester och inser att jag måste läggas in.

tretti minuter senare sitter jag i ett hav av olika tester/maskiner
ekg
ultraljud 2ggr
skicktröntgen 2ggr
biopsi 2ggr
samt närmre 40 provrör

visade sig att jag har gått med inflamerade njure/njurar i "många år"

mina njurar är kassa(där av blodtrycket) har tydligen bara 14% av min totala kapacitet kvar.

var inlagd totalt sju dagar.

nu sitter jag här och undrar vad gick fel?
vad gjorde jag fel?
ingen kan säga vad det är som har skapat detta problem.

29 år och kass som en åttiåring.

äter 6 olika medeciner för att försöka hålla ner trycket

inom fem år kommer jag behöva börja med dialys i väntan på transplantation.
kul...

förlåt för min jättedåligt skivna text, men kände bara att jag beövde skriva av mig lite.

Skrivet av fm_buli:
Skrivet av track_666:

Usch, nu känns min cancer jag fick i våras lindrig

När det gäller sjukdomar så har jag haft en bihåla som strulat i mer än två år. Två gånger på ÖNH och de säger att de inte hittar något. GRMBL.

Och nu har jag börjat få nedsatt känsel i fingrar och tår. Har haft ont i nacken ett bra tag, kanske är det helt enkelt så att jag sovit för mycket på ena sidan så att nacken tagit stryk.

Det jag misstänker att det är - likvorläckage - säger de att det har jag inte. Så vad lider jag av då?

Sjukvården verkar vara ett mörker.

Känns i alla fall litet bättre när jag är ute och går.

Skrivet av Ninotramp:

Jag fick i veckan reda på att jag kommer bli varslad på mitt arbete. Insåg precis att jag aldrig kommer få ett så bra jobb igen. Arbetstider, arbetskamrater, lön och gångavstånd till jobbet. Tragiskt!

Jag vet precis hur det känns, fick samma besked själv för några veckor sedan. Har du någon utbildning eller började du jobba direkt efter gymnasiet?

Skrivet av Kalium:

Jag vet precis hur det känns, fick samma besked själv för några veckor sedan. Har du någon utbildning eller började du jobba direkt efter gymnasiet?

Var du på Ortviken? Jag har undersköterske utbildning som tur är sen gymnasiet. Men jobba på pappersbruk är fan helt underbart.

Förra varslet var runt 2012 tror jag och då fick dom som varit här 25 år sparken. Så mina 3 år känns sådär. 😬

När jag träffar nya personer så försöker jag bete mig trevligt rent allmänt. Har också en utgångspunkt att de gör samma tillbaka. När de inte gör det är det lite svårt att ställa om. Är för godtrogen kanske? Vet att vissa reagerar mer positivt om man förolämpar dem när de gör så, men det är svårt när det ligger präglat i ens beteende att bete sig trevligt. Kanske någon slags konflikträdsla eller typiskt "svenskt" beteende som ligger bakom.

Skrivet av Ninotramp:

Var du på Ortviken? Jag har undersköterske utbildning som tur är sen gymnasiet. Men jobba på pappersbruk är fan helt underbart.

Förra varslet var runt 2012 tror jag och då fick dom som varit här 25 år sparken. Så mina 3 år känns sådär. 😬

Yes, Ortviken. Mestadels underbart, men ibland ett jävla helvete också Själv har jag ca 4.5 år på bruket. Alla är ju varslade nu och maskinerna kommer inte att köras längre. En del kommer nog få vara kvar till den nya CTMP-linjen men det är mycket spekuleringar kring hur dom gör. Gissningsvis så får alla över 60-61 gå i pension tidigare, det är ganska många, runt 10% gissar jag på. Sen är det väldigt många mellan 55-60 som är för unga för att gå i pension men som har jobbat på bruket sen dom gick ur skolan typ. Dessa människor ligger ju bäst till enligt LAS och går företaget enligt det så är det dessa människor som blir kvar för att starta upp det nya. Det nya startar först om typ två år så då har dom hunnit bli ännu äldre, sjukare, och närmare pensionen. Det går inte att starta upp en ny produktionslinje med enbart dessa människor, det måste in yngre människor också. Det finns ganska många 45-55 åringar men under det är vi ganska få. Finns några mellan 35-45 och några 20-30 åringar också. Kollar man i driften så är vi bara fyra personer under 30 på hela bruket som jobbar i våtänden på maskinerna. Normalt så börjar man i efterbehandlingen och jobbar sig sedan successivt upp mot torken/bestrykare och sedan våtänden. Jag tror (och hoppas) att vi fyra räknas som bra kandidater för det nya. Vore drömmen att få vara med och starta upp en ny massalinje. Tänk er, bara nya prylar, inga grejer som är äldre än mig själv och som hålls ihop av silvertejp och najtråd. Gott om resurser och vilja att jobba framåt och satsa.

Men men, vi får se hur det blir.

Skrivet av fm_buli:

2020 Har väl varit ett år till historien.

November -19
Frun åker utomlands med sin syster, hämtar henne på flygplatsen efter två veckor och märker att hon är frånvarande. Hon är sedan hon kom hem djupt klistrad i sin telefon mer eller mindre hela tiden och har svårt med ögonkontakt. Konfronterar och det kommer fram att hon behöll kontakten med en bartender från hotellet där hon bodde och skickade pengar till honom sedan hon kom hem.

Skilsmässan och försäljning av vårt nyrenoverade hus som jag spenderat två år att helrenoverat själv vart ett faktum. Delar vårdnad av barnet och köper en lägenhet för att komma ifrån så snart det bara går.
Tyvärr så var vi tvungna att spendera fyra tunga månader tillsammans där vi sov i olika rum innan jag fick tillgång till nya bostaden och hon bodde kvar ytterligare två månader i huset.

April -20
Ska lämna grabben på förskolan en morgon, visar sig att exfrun skrivit fel tid på mitt schema (hon lägger förskole schema för att jag alltid har samma tider men hon har skift att förhålla sig till.) Förskolan är stängd så jag ringer och väcker henne då hon bor närmare än vad jag gör och frågar om hon kan ta grabben fram tills skolan öppnar, yrvaket svarar hon ja.
Rullar upp med bilen till huset som fortfarande är mitt och ser att hon har besök då det står en bil där som jag inte känner igen. Skickar ett sms att jag ser att hon har besök och löser det själv men memorerar registreringsnumret på bilen som stod där innan jag lämnar med sonen igen.

Väl på jobbet så kollar jag upp av nyfikenhet vem bilen står på.
26 årig man med ett brottsmål mot sig, visar sig att han suttit i fängelse för pedofili och förgripit sig på barn tre gånger. Suttit i fängelse med skadestånd och haft en förmyndare.
Pulsen går upp en aning när jag sitter på kontoret, ringer exfrun och konfronterar och hon reagerar inte märkbart mer än att hon ska prata med honom.

Ger henne ett dygn sedan ringer jag upp henne, möts av att hon är förstående till honom att han redan avtjänat sitt straff och att folk förändras. Att min människosyn är dålig för att jag inte accepterar detta och att hon inte tänker lämna honom.

Bryter ihop katastrofalt i panik, att ha sitt barn runt denna människa är fullständigt vidrigt, men som det svenska rättssystemet fungerar så har han redan suttit sitt straff och är ”fri” så att säga.
I veckors tid satt jag och grät i bilen när jag skulle lämna honom på förskolan inför mammaveckan.
Har gjort två orosanmälaningar men det finns inget socialen kan göra mer än att analysera, dom bedömer att hon älskar sonen så mycket att hon inte skulle utsätta honom för någon risk.
Enligt mig så räcker det med att exfrun är i duschen så är han själv med vår son.

Maj -20
På självaste mors dag så kollapsar min mamma med förstorad hypofys och blir inlagd för akut hjärnoperation. Hon opereras i Umeå och är lyckligtvis helt återställd idag.

Juni -20
Mitt i allt detta så håller jag själv en fasad och tågar på, försöker dejta med Tinder som verktyg, har haft en orimlig mängd kvinnor som sovit över och dejtat bara för att inse att jag mådde sämre och sämre av varje besök. Träffade en tjej som jag började bli mer seriös med bara för att hon en bit in i dejtandet skulle inse att jag bara var en rebound för henne. Hon ville att jag skulle finnas där för henne samtidigt som att jag höll distans så hon kunde bearbeta sitt ex då vi hade det för bra för att hon bara skulle släppa det vi hade byggt upp.
Detta placerade mig själv i en gråzon, vad skulle jag göra av mina egna känslor?
Väljer att avbryta vårt dejtande två dagar senare då jag inte kan hantera mina egna känslor på det sättet plus att jag anser att något inte ska vara så komplicerat en sådan kort tid in i ett nytt förhållande.

Nu:
Efter allt detta så började jag sova illa, ångesttryck över bröstet och tappa min motivation till det mesta. Började bli tyst och trött samt hålla mig för mig själv på kontoret, undvika kafferaster och dialoger med folk.
Sökte själv till KBT då jag inte kände igen mig själv, hon konstaterade snabbt att jag är deprimerad och inte har gett mig själv tid till vila eller bearbeta mina känslor.

Försöker hålla igång idag, gymmar regelbundet och umgås med få.
Går på en kur av Sertralin (antidepressiva) och undviker allt som har med dejting att göra då jag vill reda ut mig själv först innan jag blandar in någon till i mitt liv.

Har hela mitt liv varit stabil som en betongpelare och skonad från mental ohälsa men detta vart rätt mycket på en gång.

Fy fan. Tror vi alla har haft en mer eller mindre dålig period på sista tiden, men detta är bland det värsta jag hört. Kan sätta mig in i din situation på sätt och vis.

Min vår i snabb gestalt: Sambon som jag var tillsammans med i 6 år dumpade mig för att hon ville ha sex med andra. Jag flyttade ut och hoppade får soffa till soffa. Fick kicken. Mormor fick stroke (hon mår bättre). Jag fick covid-19 (mår bra nu). Jag flyttade från stan och började på ny kula.

Det som har hjälp mig är johannesört (receptfri SSRI), Stoicism (Meditations av Marcus Aurelius), skriva dagbok och meditation. Själv, har jag som du, alltid varit en klippa hela livet. Men kände att jag tappade fotfästet i vår. Kom ihåg att allt blir bättre till slut. Kämpa. Fast det är jävligt tufft. Jag tror på dig. Och låt dig själv må dåligt ibland. Gråt, ingen skam i det.

Efter att ha varit och besiktat bilen i går har jag fattat det tunga beslutet att skrota den Den har varit en trogen vän i mitt liv i 17 år. De 340 € jag la på nya stötdämpare bak för en månad sen var helt bortkastade. Frågan är när och varifrån jag ska köpa en ny bil. Hade tänkt hämta en bil från Sverige men nu stängs ju gränsen dit igen. Får väl vara utan egen bil i vinter och använda mammas och hoppas att gränsen till Sverige är öppen nästa år,

Skrivet av fantomsmurfen:

Efter att ha varit och besiktat bilen i går har jag fattat det tunga beslutet att skrota den Den har varit en trogen vän i mitt liv i 17 år. De 340 € jag la på nya stötdämpare bak för en månad sen var helt bortkastade. Frågan är när och varifrån jag ska köpa en ny bil. Hade tänkt hämta en bil från Sverige men nu stängs ju gränsen dit igen. Får väl vara utan egen bil i vinter och använda mammas och hoppas att gränsen till Sverige är öppen nästa år,

Går väl plocka bort dämparna om man vill det?
Men varför kravet att hämta en bil i Sverige

Skrivet av breakman:

Går väl plocka bort dämparna om man vill det?
Men varför kravet att hämta en bil i Sverige

Visst går det att ta bort dämparna men det är jobbigt och så blir det svårt att köra bilen till skroten. Frågan är också om det är så lätt att hitta köpare till stötdämpare till en 28 år gammal bruksbil. Sen ingick det även arbetskostnader i kostanden för bytet av stötdämpare. Anledningen till att jag siktat på att importera en bil från Sverige är att det skulle bli totalt ett par tusen € billigare än att köpa här i Finland då jag siktar på en runt 10 år gammal Toyota Avensis kombi.

Skrivet av Elektroman:

Vet inte om du missuppfattade det jag skrev men det var inte exempel på att inte få "prata av sig" utan snarare brist på respons från psykologen. Citerar mig själv för att förtydliga.

Jag förstår, jag menade inte "prata av sig" utan att få en respons för det är inte något jag själv uppskattat utan det är precis att få en mer eller mindre genomtänkt och engagerad respons jag brukar vilja ha.
Men jag uttryckte mig lite tunnt så jag förstår om du tolkade det så.