Tja, egentligen finns det ju inget som en fri marknad. Det är en illusion. Det som det handlar om är hur flexibel planeringen är. Problemet med t.ex. Sovjet var ju inte att man planerade, utan att man fastställde en plan som inte sen kunde ändras enligt marknadskrafterna, och som kämpade mot strömmarna istället för med.
Vilken valuta du än pratar om så är det planering. När guldfoten sattes så var det planering i växelkursen. När Bitcoin skapades var det planering i hur valutan delas ut. När Riksbanken funderar på styrräntorna så planerar de hur det ska påverka priser och penningsströmmar. Skillnaden är att Riksbanken är flexibel och reagerar på yttre faktorer, medan Bitcoin är betydligt stelare än Stalin.
Problemet blir egentligen tydligast om man tittar på lite grundläggande teorier från Milton Friedman. En av de viktigaste teserna inom monetarismen är MV=PQ, där M är penningsmängden, V är andelen transaktioner i samhället, P är priser och Q är kvantiteten av produkter och tjänster som säljs.
Eftersom Bitcoin har låst M så finns hamnar vi i en knivig situation. Om vi får en shock mot ekonomin så att V stannar av, så finns det inga verktyg på den sidan av ekvationen. Shocken kan t.ex. vara en bubbla som spricker, och människor blir oroliga över sina jobb. V sjunker då alltså, vilket gör att antingen priserna (P) eller det som produceras i samhället (Q) måste minska. Eftersom priser överlag inte sjunker vidare flexibelt (så kallade "sticky prices") så innebär det att samhället producerar mindre för att kompensera. Vi blir alla fattigare.
Sen kan man göra en vidare analys genom IS-LM för att visa på hur det här sprider sig i systemet, men det är lite väl mycket att gå in på här.