Hur är det egentligen att plugga?

Kan inte påstå att det är supersvårt på högskolan. Vissa kurser kräver absolut att man pluggar men samtidigt finns det räkmackekurser som man bara kan lalla sig igenom.
Är du normalbegåvad klarar du absolut av utbildningen.

Nu var det ett antal år sedan jag pluggade men gissar att detta troligen blir den roligaste perioden i ditt liv! Många är ju i samma sits när de börjar så är du bara öppen kommer du träffa många nya roliga bekantskaper. Och potentiellt många som kan bli livslånga vänner! Ett tips är att försöka få rum i korridor. Åtminstone till en början. Då är det lätt att komma in i sociala sammanhang osv. Även att engagera sig i de föreningar/utskott/kåren brukar också vara både givande och definitivt också kommer se bra ut den dagen du ska söka jobb. Att du inte bara var en eremit som satt och råpluggade utan även har lite sociala skills. Sånt är viktigare än man kanske tror!

Nåväl! Gällande studiebiten så tror jag en del som haft lätt i gymnasiet och glidit på en räkmacka kommer med inställningen att det nog ska gå bra på universitet också. "Jag är ju smart, det löser sig". Aint gonna happen. Seriösa universitetsutbildningar på seriösa universitet kräver att man lägger ner tid och engagemang för att klara tentorna.

Skrivet av Whitesound:

Hej!

Nu börjar det dra ihop sig till plugg och jag har valt Civilingenjör inom Industriell Ekonomi på Chalmers. Spänningen är olidlig och det är många frågetecken och tankar. Vad ska man förvänta sig egentligen? Jag klarade mig igenom Teknik-tekniska projekt på gymnasiet med lättja, men det är 2 år sedan nu. Hur ska det gå på gymnasiet egentligen, har jag glömt bort allting? Kommer en person som hade det lätt på gymnasiet få en käftsmäll på högskolan då allt helt plötsligt blir mycket svårare?

Tänkte inte skriva en allt för lång tråd utan tänkte lämna det lite öppet till er som pluggar eller har pluggat att skriva vad ni känner för. Är det jobbigt att plugga? Vad tycker ni är kul med plugget? Har ni träffat många roliga vänner? Hur kan det jämföras med gymnasiet? Är det mycket svårare? Hur gick det att flytta till hemifrån/och kanske till en ny stad? Frågorna är oändliga och förhoppningsvis likaså svaren. Skriv vad ni känner för, jag är väldigt nyfiken och jag är säker på att andra också är det.

//Albin

Har inte läst all svar hittills, och det med avsikten att inte färgas av dessa, utan i stället ge mina erfarenheter efter sju års högskolestudier på två olika program. Allt är givetvis högst subjektiva iakttagelser som inte nödvändigtvis representerar allas upplevelser.

Men jag börjar med de lite mer konkreta frågorna.

Nej, du kommer inte att ha glömt allting, men mer detaljer än du tror. Lyckligtvis kommer det att gå rätt så smärtfritt att vid behov hämta igen det du glömt. För min del handlade det ofta om saker som låg mer än tio år bakåt i tiden, men fördelen man har är som sagt att man oftast vet vad det är man har glömt och känner till termer och dylikt för att snabbt kunna inhämta kunskapen igen.

Kommer man att få en käftsmäll på högskolan om man haft det lätt för sig i grundskolan och gymnasiet? Ja, det finns en stor risk för det. Det handlar dock inte om att det är "svårare" på högskolenivå, utan att det är ett helt annat tempo vilket innebär att det behövs något som heter studievana och studieteknik.
Har man haft det lätt tidigare i bemärkelsen att man inte har upplevt det som jobbigt att plugga - men man har fortfarande behövt göra det (och gjort det) - ja då kommer det inte att vara några problem att läsa på högskolan (under förutsättning att allt annat fungerar förstås).
Har man däremot (som undertecknad) haft det på tok för lätt för sig, aldrig behövt göra sådana saker som att planera hemstudier, göra läxor (annat än inlämningsuppgifter) och ändå tagit sig genom det hela, ja då gäller det att lära sig studera först och främst. Räkna med att studierna kommer att ta 40 välanvända timmar i veckan i anspråk. Dåligt använda timmar däremot, det kan du lägga ner hur många som helst. Antalet timmar kan även variera kraftigt från vecka till vecka, och det gäller att ta höjd för det.

Är det jobbigt att plugga? Stundvis, ja. Jag tror nog inte att det finns någon (lyckad) student som helt ärligt kan påstå annat. Men jag kan inte säga att det är jobbigare än att knega på ett jobb man inte brinner för, vilket var alternativet för mig.

Här känner jag även att det är på plats att lägga in en brasklapp. Jag var inte en stereotypisk student som flyttade direkt hemifrån till en annan stad kort tid efter studenten. Jag bodde redan här i Linköping när jag började plugga vid 27 års ålder. Jag hade bott hemifrån i fyra år, bott ensam i två, haft tre olika yrkesbanor och hade mina gamla vänner här i staden redan.
Detta gjorde att det inte var en självklarhet att ägna sig åt "studentlivet" på samma sätt, vilket gjorde att jag inte skaffade mig några nya egentliga vänner de första fyra åren. Studiekamrater, visst, men inte vänner som jag umgicks med privat. Jag hade ju redan min vänskapskrets, mina fritidsintressen etc. nedlåsta, så det fanns inte riktigt utrymme för mer.
När jag sedan började min andra utbildning några år senare var det dels en linje med högre snittålder (yay, jag var inte äldst längre och inte fem år äldre än alla andra, trots att jag var fem år äldre själv ) och dels hade mina gamla vänner gått vidare i sina liv och slutat plugga, börjat jobba, börjat skaffa familj och så vidare, så helt plötsligt fanns incitament att ta hand om nätverkandet på ett annat sätt.
Från min första utbildning har jag idag kontakt med kanske en handfull på Facebook (av 400 som började samtidigt som mig) och inga IRL. På min andra utbildning har jag regelbunden kontakt (varav två utan tvekan skulle kunna stämplas som närmaste vänner) med en handfull IRL (av drygt 40) och ett drygt halvdussin till över nätet.

Min poäng? Ta vara på den sociala delen (givetvis inte på stor bekostnad av de faktiska studierna, men det behöver inte vara exklusivt endera) av studietiden, framför allt den delen som inte drivs av alkoholintag primärt. Rent krasst sett så är det den bästa tiden att skaffa hållbara vänskapsband du kommer att ha, dels för att ni kommer att vara på ungefär samma stadie i livet framöver, men även för att ni kommer ha många gemensamma referenspunkter. Givetvis kommer man säkerligen att kunna bli vän med kollegor också efter det, men det ska ofta rätt så mycket till för att kunna matcha de man skaffar sig under högskoletiden.