Min chef kallar mig vekling

Skrivet av havoc:

Är lite kluven vad gäller sjukskrivning/frånvaro via sms, finns fördelar och nackdelar även om jag känner att nackdelarna överväger.

Ser man till TS fall så antar jag att det skedde efter arbetstid och det innebär att även chefen förmodligen också är ledig och då kan jag förstå att ett sms kan känns som ett mindre ingrepp i fritiden.
Men det är också ett sätt undvika direkt dialog och kan därför uppfattas som mindre seriöst, vi skall också tänka på att vi lyssnar på en partsinlaga och saknar övrig historik.
Därmed inte sagt att jag skulle utrycka mig som chefen i fråga, känns minst sagt plumpt.

I grunden är jag negativ till sms kontakt mellan arbetsgivare och arbetstagare men jag har fått börja vänja mig då många (gäller främst yngre) helt enkelt inte svarar i telefon när man ringer.
Tycker att anmälan om sjukfrånvaro om möjiigt skall ske via telefon, sker kontakten endast via sms så försvinner möjligheten att nyansera och det blir lätt svart och vitt.

Jag har nog aldrig sjukanmält mig över telefon. 42 år.
Kanske beror på yrke också.

Edit: jag menar vad ska nyanseras? Arbetsgivaren är kanske inte en läkare (för det mesta), och behöver inte lyssna och avgöra om man är sjuk eller inte. Från arbetsgivarens perspektiv handlar det väl mer om den allmänna välmåendet, dvs att man kollar läget hos personalen att dom mår bra, både hemma och på arbetet. För folk som mår bra jobbar bäst.

Senast redigerat 2020-07-25 04:08
Skrivet av huxflux:

Jag har nog aldrig sjukanmält mig över telefon. 42 år.
Kanske beror på yrke också.

Hur gör man då när man är sjuk? Åker på plats och smittar alla kollegor, säger att man är sjuk och åker hem?

Skrivet av ZyntaX:

Hur gör man då när man är sjuk? Åker på plats och smittar alla kollegor, säger att man är sjuk och åker hem?

Vi har som policy att skicka brevledes, b-brev.

Ps, för mycket alkohol-haltigt här...

Riktigt ruttet svar av chefen, men det är inte ok att ta en sjukdag för att ens katt har dött. Visst, man kan kommunicera och kolla om man kan stanna hemma, men jag personligen hade blivit rätt besviken om en kollega jag är beroende på för min inkomst hävdar att den är så sjuk av sorg över sin katt att den stannar hemma, utan dialog.

Man har ett ansvar och ett avtal gentemot sin arbetsplats och sina kollegor. Det är en jävla skillnad på att be om att få vara hemma, eller gå hem tidigare, än att "sjukanmäla" sig.

Skrivet av Ernesto:

jag personligen hade blivit rätt besviken om en kollega jag är beroende på för min inkomst hävdar att den är så sjuk av sorg över sin katt att den stannar hemma, utan dialog.

Detta visar på hur väldigt olika saker kan uppfattas.
Jag utgår ifrån att andra har goda anledningar till vad de väljer att göra. Till dess att jag uppfattar handlingen direkt riktad mot mig, eller att den indirekt är respektlös gentemot mig, så bemödar jag mig inte bli besviken.
Jag skulle rikta min besvikelse mot chefen om denne inte såg till att arbetsbelastningen för mig inte drabbades så lite som möjligt, pga en kollegas frånvaro. Skulle kollegan inte bry sig om hur det gick för oss övriga när denne var borta, skulle jag dock bli besviken. Likaså skulle nog denne bli besviken om jag inte hörde mig för hur denne mår.

Skrivet av Ernesto:

Riktigt ruttet svar av chefen, men det är inte ok att ta en sjukdag för att ens katt har dött. Visst, man kan kommunicera och kolla om man kan stanna hemma, men jag personligen hade blivit rätt besviken om en kollega jag är beroende på för min inkomst hävdar att den är så sjuk av sorg över sin katt att den stannar hemma, utan dialog.

Man har ett ansvar och ett avtal gentemot sin arbetsplats och sina kollegor. Det är en jävla skillnad på att be om att få vara hemma, eller gå hem tidigare, än att "sjukanmäla" sig.

Vad har du för jobb där du blir av med lönen för att kollegan är hemma sjuk en dag?

Sånt hysteri i denna tråd så man börjar ju undra vad det är för fel på folk.

Skrivet av kelly007x:

SMSa in sjukfrånvaro, svensk arbetsmoral i ett nötskal 😁

Beror väl på bransch, men de senaste jobben jag haft har det varit policy att sms:a sjukfrånvaro. Men vissa arbetsplatser kanske har sämre moral än andra?

Skrivet av ZyntaX:

Hur gör man då när man är sjuk? Åker på plats och smittar alla kollegor, säger att man är sjuk och åker hem?

Man skickar ett mail, sms eller liknande till dom som behöver veta för att meddela att man är sjuk och inte kan närvara.

Gällande sjukanmälan så har vi ett online-formulär där man markerar orsak. Sedan väljer man om chefen ska bli informerad om orsaken eller bara få själva sjukanmälan.

Chefen behöver bara veta ungefärlig frånvarotid. Anledningen till varför man är sjuk är inte nödvändigt för chefen att veta.

Skrivet av lindahlj:

Det hade du inte alls gjort

Nej du har nog rätt, men nog sjutton hade han fått höra ett och annat. Konflikträdd är något jag aldrig har varit, men att sätta sitt jobb på spel för en dagsedel är inte värt. Blir så jävla arg när andra försöker trycka ner ”svagare” personer.

Skrivet av Flygman:

Håller till stor del med men jag hade inte svarat chefen varken i SMS eller samtal efter detta. TS har sjukanmält sig och om arbetsgivaren inte gillar läget så får han förslagsvis ventilera detta till en vän eller psykolog.

@TS Beklagar katten, svälj det i några dagar och försök sedan njuta av semestern. Du kan ju även fundera på om det är dags att byta arbetsplats till en där du respekteras.

Inget fel med att ta en sjukdag när ens hälsa inte är i skick för att arbeta. Ingen skillnad på mental och fysisk hälsa.

Nu kommer jag låta som ett rövhål men jag tycker inte någon stans att chefen gjort rätt.
Men sorg är INTE ett giltigt själ att sjukanmäla sig, båda har gjort fel i detta fall.
Det man bör göra i ett sådant läge är att föra en dialog med chefen och förklara situationen och komma fram till en lösning gemensamt, kanske ta semester eller en dag utan betalt.
Men det är alltså inte ok att sjukanmäla sig över sorg tyvärr.

Frågan om sorg kan räknas som sjukdom är förstås att det kan det. Ett husdjur som dör kan påverka rejält, en del blir ju mer ledsna av det än när deras föräldrar dör eller liknande, men samtidigt så ger ju inte reglerna riktigt samma utrymme. En nära anhörigs död ger normalt rätt till ledighet men dit räknas inte ett husdjur förstås. Samtidigt borde ju företaget vara såpass inkännande att de stöder den anställde i sådana här lägen snarare än kastar skit eller så. Jag vet inte om det chefen gjorde bryter mot något avtal eller så, men det är alltid problematiskt att ifrågasätta någons upplevda obehag, i alla fall om det gäller någon som normalt är skötsam. (Jag hade en kollega som sjukskrev sig varje måndag för att han var bakfull, och det var förstås inte ok. Däremot kanske chefen i det fallet skulle se varningstecknen och agera på dem snarare än att hota med repressalier.)

Samtidigt vet jag inte om det egentligen är grundproblemet. TS meddelande var inte nödvändigtvis en sjukanmälan i ordets renaste betydelse. "Mår dåligt" kan ju syfta på sjukdom men det kan också syfta på andra saker. "Jag orkar inte ta mig ur sängen idag" innebär inte nödvändigtvis att man är sjuk exempelvis, men det innebär ju ändå att man inte kan arbeta.

Skrivet av Lars Celander:

Håller helt enkelt inte med dig. En professionell rekryterare jag pratade med betonade väldigt starkt hur viktigt det var för dom att förstå vad som egentligen pågick, att komma igenom fasaden. Alla har en fasad. Alla vill göra ett gott intryck. Det var verkligheten dom ville ha koll på. Dom kunde sitta hela dagen och intervjua sönder stackaren bara för att nöta ner fasaden tills dess dom kände sig trygga med att dom förstod personen och personens agerande.

Grundregeln var att kandidaten måste inte vara perfekt men att dom inte ville ha några överaskningar. Alla har vi fel och brister men felrekryteringar är dyrt. Rekryteraren berättade också att dom som verkligen fick jobben var de som var helt ärliga. Uppenbarligen trygga i sig själva. Om dom hade en kandidat och dom kände att det var något som hölls tillbaka så anställde dom inte den.

TS har absolut inget att skämmas för eller dölja. Det är ett omotiverat påhopp på TS som person och ett ifrågasättande av TS framtid på företaget. Bara att gå. Ger i slutändan minst konflikt. Folk vet om att vanligaste skälet att lämna ett jobb är en dålig chef. Inget att hymla om. Inte heller något att betona. Bara redovisa. I det här fallet finns det glasklar dokumentation. Avklarat. Shit happens. Sedan skall intervjun givetvis snabbt övergå till att snacka om ett jobb där man kan få jobba på ett positivt och konstruktivt sätt och med bra stämning.

Tja det beror nog på. Jag har fått kritik efter intervjuer för att jag har varit för ärlig många gånger, men aldrig för motsatsen. För mig är det inga konstigheter, det är bara dumt att påstå att man kan saker man inte kan exempelvis för det kommer ju visa sig ganska snart och det blir ju aldrig bra. Men många rekryterare och chefer verkar ju räkna med att man överdriver med minst 50% liksom, och då ser man ju plötsligt ganska kass ut om man faktiskt är ärlig. Samtidigt är jag nog glad att jag inte tog de jobben. Den typen av chefer brukar inte vara så trevliga utan mer som TS chef.

Men jag tror också det varierar mellan olika branscher eller typer av jobb. Min uppfattning, efter att ha suttit på båda sidor av intervjuer en hel del, är att utvecklare och testare är ganska ärliga på intervjuerna, medan typ säljare, projektledare och liknande gärna förskönar bilden en del. Det kanske har att göra med personlighetstyperna som söker sig till de olika yrkena, eller helt enkelt att det krävs ett visst mått av oärlighet för att lyckas inom de yrkena. Därför kan det också bli problem med utvecklare som har säljbakgrund eller "säljmentalitet" för de lovar ofta mer än de kan hålla.

Skrivet av Aktsu:

Klarar man inte av att utvärdera huruvida man är frisk nog att gå till jobbet imorgon baserat på hur man mår idag har man nog inte så mycket att bidra med på jobbet om jag skall vara ärlig. Och för många sjukdomsfall finns det klara skäl till varför beslut enkelt kan tas kvällen innan.

I många fall är ju dessutom ett beslut baserat på hur man mår kvällen innan mer representativt då sjukdom ofta gör att man har mindre ork än tidigare så hur man mår direkt efter 8 timmars vila är inte så relevant för om man orkar arbeta en arbetsdag.

Är man sjuk behöver man ju dessutom vila mycket så att som många gör ställa klockan varje morgon för att gå upp och se om man mår bra är ju rent kontraproduktivt om man är sjuk. Det är också en anledning till att man redan kvällen innan kan veta huruvida man kommer orka med arbetet.

Sen har vi dessutom de sjukdomsfall där man bör vara symtomfri en tid innan man återvänder till arbetsplatsen så beslut bör helt klart tas dagen/kvällen innan.

Varje morgon är förstås overkill men det låter som om du inte har blivit sjuk på natten någon gång. Sen är det ju ganska mänskligt att vilja vara till lags, är man sjuk men inte katastrofalt så vill man ju gärna komma tillbaks till jobbet så snart som möjligt, och då kanske man säger att man nog är tillbaka imorgon igen även om det hade krävts ett rätt mirakulöst tillfrisknande för att man skulle klara det. När det gäller VAB är det ännu mer så, är min son förkyld betyder det inte nödvändigtvis att han är hemma från förskolan utan det avgör liksom febertermometern på morgonen (och förstås det allmänna läget) och det kan variera rätt rejält från en dag till en annan. I normalfallet alltså, pandemin har ju ändrat allt sånt här ganska rejält.

Skrivet av snajk:

Varje morgon är förstås overkill men det låter som om du inte har blivit sjuk på natten någon gång. Sen är det ju ganska mänskligt att vilja vara till lags, är man sjuk men inte katastrofalt så vill man ju gärna komma tillbaks till jobbet så snart som möjligt, och då kanske man säger att man nog är tillbaka imorgon igen även om det hade krävts ett rätt mirakulöst tillfrisknande för att man skulle klara det. När det gäller VAB är det ännu mer så, är min son förkyld betyder det inte nödvändigtvis att han är hemma från förskolan utan det avgör liksom febertermometern på morgonen (och förstås det allmänna läget) och det kan variera rätt rejält från en dag till en annan. I normalfallet alltså, pandemin har ju ändrat allt sånt här ganska rejält.

Ja självklart kan ju vad som helst hända under natten, men i de flesta fall kan man ju avgöra kvällen innan och speciellt om man redan är sjuk. Och jag vet inte om jag skulle säga att det är mänskligt att vilja vara till lags, det är en av många personlighetstyper ja men alla människor tillhör inte den.

Och att skicka förkylda barn till förskolan är något förskolorna inte gillar, det är en anledning till varför sjukdomar sprids så mycket där. Har barnet förkylning och feber på kvällen bör det helt klart vara hemma dagen efter. Hör mycket från vänner som arbetar på förskolor om hur irriterade de är på föräldrar som lämnar barnen så fort termometern visar normalt på morgonen, i många fall mår nämligen inte barnen bra under dagen sen. Hade folk tagit mer ansvar här hade spridningen av sjukdomar gått ner rätt kraftigt och vinsten för samhället hade varit rätt stor. Det är lika illa som de som tvingar sig till jobbet lite för tidigt och smittar ner för att de på något sätt skall vara duktiga, de skadar istället arbetsgivaren genom att fler blir sjuka.

Alla som skriver att sorg inte är ett giltigt skäl att sjukskriva sig måste ha klarat sig väldigt lindrigt undan gällandes detta i livet. Jag jobbade i över 10 år på kyrkogård och mötte väldigt många i olika stadier av sorg och sörjande. Vissa fungerade helt normalt och beskrev hur de nästan inte påverkats alls av sorgen medans andra 10-15 år senare fortfarande besökte graven dagligen och kunde beskriva hur de fortfarande kände en enorm saknad och hur det fortfarande påverkade dem dagligen.
Bara för att du personligen inte skulle ha något problem att orka med livet som vanligt efter ett husdjurs död, betyder inte det att din kollega skulle göra det och om din kollega då behöver en sjukdag för att samla sig och bearbeta sorgen så bör denne ta en sådan. Skulle tvärtom säga att om jag har en kollega som går som i en dimma eller har svårt att koncentrera sig på arbetet pga sorgen efter ett djurs eller anhörigs bortgång så skulle jag försöka få denne att ta en sjukdag för att inte riskera att fel begås vilket på vissa arbetsplatser t o m skulle vara farligt.
Blev faktiskt lite skrämd när jag läste hur lite förståelse det verkar finnas hos vissa för hur sorg kan påverka människors hälsa och välbefinnande och kan rekommendera er att möta och våga prata med människor i sorg om ni har möjligheten.

Vilka hjärtlösa kräk det finns i den här tråden

Skrivet av lasseTM:

Nu kommer jag låta som ett rövhål men jag tycker inte någon stans att chefen gjort rätt.
Men sorg är INTE ett giltigt själ att sjukanmäla sig, båda har gjort fel i detta fall.
Det man bör göra i ett sådant läge är att föra en dialog med chefen och förklara situationen och komma fram till en lösning gemensamt, kanske ta semester eller en dag utan betalt.
Men det är alltså inte ok att sjukanmäla sig över sorg tyvärr.

Fast du har helt fel där, det kan visst vara okej. Det som skall bedömas är nämligen om personen kan utföra sitt arbete eller inte, det är här helt ointressant varför personen inte kan göra det. På alla företag jag arbetat på så har dessutom chefen släppt den bedömningen till de anställda, om man ansett att man inte kan utföra sitt arbete på ett bra och säkert sätt (eller att utförandet påverkat ens tillstånd negativt) så ville de att man skulle vara hemma.

Alltså kan man beroende på arbete vara hemma sjuk för en hel drös anledningar som att man sovit dåligt, har huvudvärk, sorg, ont i handen, tandvärk, torra ögon eller vad som helst egentligen.

T.ex. piloter kan bli sjukskrivna för minsta lilla då de har rätt höga krav på säkerhet, sådana saker som de flesta av oss inte skulle ens tänka på att vara hemma för.

Skrivet av Aktsu:

Ja självklart kan ju vad som helst hända under natten, men i de flesta fall kan man ju avgöra kvällen innan och speciellt om man redan är sjuk. Och jag vet inte om jag skulle säga att det är mänskligt att vilja vara till lags, det är en av många personlighetstyper ja men alla människor tillhör inte den.

De absolut flesta har nog en vilja att vara till lags, motivationen bakom kan förstås variera och även graden beroende på vem man agerar med. Men det är väldigt ovanligt att folk tar i åt andra hållet när de är sjuka i alla fall.

Citat:

Och att skicka förkylda barn till förskolan är något förskolorna inte gillar, det är en anledning till varför sjukdomar sprids så mycket där. Har barnet förkylning och feber på kvällen bör det helt klart vara hemma dagen efter. Hör mycket från vänner som arbetar på förskolor om hur irriterade de är på föräldrar som lämnar barnen så fort termometern visar normalt på morgonen, i många fall mår nämligen inte barnen bra under dagen sen. Hade folk tagit mer ansvar här hade spridningen av sjukdomar gått ner rätt kraftigt och vinsten för samhället hade varit rätt stor. Det är lika illa som de som tvingar sig till jobbet lite för tidigt och smittar ner för att de på något sätt skall vara duktiga, de skadar istället arbetsgivaren genom att fler blir sjuka.

Nu talar du som någon som inte har barn. Förkyld är inte ett binärt tillstånd, speciellt inte för barn (eller föräldrar för den delen). Många är mer eller mindre förkylda större delen av tiden. Hade man stannat hemma från förskolan vid lite snuva eller hosta så hade man kunnat stänga ner minst hälften av landets förskolor mellan typ september och april. Alltså gör man en bedömning; har barnet feber, är det hängigt, hur länge har det pågått.

Samtidigt håller jag med om att det hade varit bättre om en del föräldrar var lite mer restriktiva. En del ger typ Ipren på morgonen och skickar iväg barnet även om det har feber och så, och det är förstås helt förkastligt. Nu är rekommendationen här att ett barn ska ha varit feberfritt i 48 timmar, tidigare var det 24 timmar, och det följer jag förstås, och hoppas att alla andra också gör det. Men barn är heller inte riktigt sjuka som vuxna, de kan ha feber ena dagen och vara extremt pigga och till synes helt friska nästa dag, för att sen ha rätt hög feber igen den tredje dagens morgon för att sen friskna till till lunchen.

Skrivet av meanh:

Alla som skriver att sorg inte är ett giltigt skäl att sjukskriva sig måste ha klarat sig väldigt lindrigt undan gällandes detta i livet. Jag jobbade i över 10 år på kyrkogård och mötte väldigt många i olika stadier av sorg och sörjande. Vissa fungerade helt normalt och beskrev hur de nästan inte påverkats alls av sorgen medans andra 10-15 år senare fortfarande besökte graven dagligen och kunde beskriva hur de fortfarande kände en enorm saknad och hur det fortfarande påverkade dem dagligen.
Bara för att du personligen inte skulle ha något problem att orka med livet som vanligt efter ett husdjurs död, betyder inte det att din kollega skulle göra det och om din kollega då behöver en sjukdag för att samla sig och bearbeta sorgen så bör denne ta en sådan. Skulle tvärtom säga att om jag har en kollega som går som i en dimma eller har svårt att koncentrera sig på arbetet pga sorgen efter ett djurs eller anhörigs bortgång så skulle jag försöka få denne att ta en sjukdag för att inte riskera att fel begås vilket på vissa arbetsplatser t o m skulle vara farligt.
Blev faktiskt lite skrämd när jag läste hur lite förståelse det verkar finnas hos vissa för hur sorg kan påverka människors hälsa och välbefinnande och kan rekommendera er att möta och våga prata med människor i sorg om ni har möjligheten.

+420^1337 Inlägget som summerar exakt vad som behöver förstås i hela denna tråd.

Det fetmarkerade är vad många som säger att de inte kan relatera bör göra om de vill sätta sin påstådda empatiförmåga på prov i skarpt läge. Det är lätt att sitta bakom en skärm kontra att möta en person i sorg IRL.

Jag har, som tur var än så länge, bara varit på en begravning i mitt liv och det är nog det mest jobbigaste som finns mentalt talat. Att se min mamma gråta på grund av bortgången av mormor har varit en av de jobbigaste upplevelserna hittills i mitt liv - och värre kommer det ju att bli en dag, tyvärr...

Alla som inte är föräldralösa, och/eller har en känslomässig anknytning till någon slags varelse, kommer någon gång i sitt liv att behöva gå igenom denna oundvikliga sorg oavsett hur (o)betydlig den må bli för personen ifråga.

Till sist bör detta vara en stark påminnelse att träffa sina nära & kära oftare och inte ta någon för givet, särskilt inte under rådande tider!

Skrivet av Aktsu:

Fast du har helt fel där, det kan visst vara okej. Det som skall bedömas är nämligen om personen kan utföra sitt arbete eller inte, det är här helt ointressant varför personen inte kan göra det. På alla företag jag arbetat på så har dessutom chefen släppt den bedömningen till de anställda, om man ansett att man inte kan utföra sitt arbete på ett bra och säkert sätt (eller att utförandet påverkat ens tillstånd negativt) så ville de att man skulle vara hemma.

Alltså kan man beroende på arbete vara hemma sjuk för en hel drös anledningar som att man sovit dåligt, har huvudvärk, sorg, ont i handen, tandvärk, torra ögon eller vad som helst egentligen.

T.ex. piloter kan bli sjukskrivna för minsta lilla då de har rätt höga krav på säkerhet, sådana saker som de flesta av oss inte skulle ens tänka på att vara hemma för.

kan inte ens finna ord att svara , man blir tamigfan mörkrädd på riktigt .

Skrivet av kundun:

Beror väl på bransch, men de senaste jobben jag haft har det varit policy att sms:a sjukfrånvaro. Men vissa arbetsplatser kanske har sämre moral än andra?

Du har rätt, fel av mig! Beror givetvis på bransch, sorry ska försöka tänka ett varv extra nästa gång.

Mvh
Bitter För Att Telefonsamtalen Fasas Ut

Utöver själva grundproblematiken, en chef som uppvisar ett icke empatiskt beteende och en anställd (TS) som sjukskriver sig på ett icke optimalt sätt, föreligger det grund för eftertanke hos en del som skriver.

Ni, gruppen som avses, kallar chefen för "rövhål, idiot, kräk". Lyssna på det, lyssna på er själva! En person skriver att han/hon tycker att en anhörig till chefen ska dö så att chefen ska få känna på vad sorg är. Men kom igen - lyft nivån. Är ni som skriver så här bättre människor än chefen i fråga? Fråga er själva det. Är ni empatiska? Är ni vänliga? Är ni väluppfostrade? Är ni något av detta?

Det går snabbt att nå konflikt idag. Konflikt istället för dialog. Tips till TS - ring upp chefen och fråga vad han menar och att du tog illa upp och att du inte mår bra. Det hade förmodligen, inte säkert, gett ett positivt resultat.

Skrivet av snajk:

Nu talar du som någon som inte har barn. Förkyld är inte ett binärt tillstånd, speciellt inte för barn (eller föräldrar för den delen). Många är mer eller mindre förkylda större delen av tiden. Hade man stannat hemma från förskolan vid lite snuva eller hosta så hade man kunnat stänga ner minst hälften av landets förskolor mellan typ september och april. Alltså gör man en bedömning; har barnet feber, är det hängigt, hur länge har det pågått.

Men då är det ju inte febertermometern på morgonen som styr som du sa först, det var det jag vände mig mot. Barnet bör ju helt klart varit feberfri en tid innan man kan skicka det till förskolan vilket är varför jag tycker att kvällen innan är en bra tidpunkt att ta beslutet för morgondagen. Sen kan det såklart ändras åt båda hållen men har man feber på kvällen bör man som regel planera för att vara hemma dagen efter (vuxna som barn).

Att ha en förkylning är dessutom inte samma sak som att ha snuva eller hosta, de sistnämnda är symtom som kan fortgå en lång tid efter en förkylning. Så det är fortfarande korrekt att man bör vara hemma med sina förkylda barn och inte smitta ner hela förskolan, sen att det kan vara svårt att bedöma med barn som är snuviga hela vintern är ju ett problem.

Skrivet av snajk:

Samtidigt håller jag med om att det hade varit bättre om en del föräldrar var lite mer restriktiva. En del ger typ Ipren på morgonen och skickar iväg barnet även om det har feber och så, och det är förstås helt förkastligt. Nu är rekommendationen här att ett barn ska ha varit feberfritt i 48 timmar, tidigare var det 24 timmar, och det följer jag förstås, och hoppas att alla andra också gör det. Men barn är heller inte riktigt sjuka som vuxna, de kan ha feber ena dagen och vara extremt pigga och till synes helt friska nästa dag, för att sen ha rätt hög feber igen den tredje dagens morgon för att sen friskna till till lunchen.

Ja, en feberfri dag brukar ju vara en rätt bra regel för när både vuxna och barn inte är smittsamma längre för de flesta sjukdomar. Det är som sagt bättre för samhället och arbetsgivare om man tar en dag extra hemma när man mår rätt bra för att inte smitta andra.

Skrivet av fx753ve:

kan inte ens finna ord att svara , man blir tamigfan mörkrädd på riktigt .

Mörkrädd över vad? Att det är så reglerna faktiskt ser ut?

Jag ville egentligen inte ge mig in i debatten, men här är jag ändå.

Jag hade ändå hoppats mer på Sweclockers community, men när man läser här i kommentarsfältet blir jag aningens rädd för hur empatilösa många av er är. Vet inte om det beror på geografisk demografi eller åldern eller andra faktorer, men avsaknaden för förståelsen att alla människor är olika och hanterar individuella problem på olika sätt är skrämmande.

Jag hoppas innerligen att ni tar och reflekterar över de olika åsikter som kommer fram här i tråden och ser till inom er hur ni gestaltas utåt mot andra individer. Anammar ni detta beteende i ert vardagsliv där ni skapar en slags maktstruktur över vem som kan känna minst empati bör ni överväga ert livstillstånd.

Varför vill ni leva i en värld där vi inte kan sörja bortgångna familjemedlemmar och leva i en arbetskultur där det inte är okej att göra detta?

I juridisk mening är husdjur ägodelar, ja, men har du spenderat allt från 10-80 år med ett husdjur kan man onekligen inte säga att husdjuret inte är en del av familjen. Ett husdjur kan även vara allt en individ har som familj, nekar ni då denne person att se husdjuret som en familjemedlem?

Jag är idag inte arg, men besviken på Sweclockers community, på grund av den bristande förståelsen för andras lidande och sorgearbeten.

Till TS och ot:

Din chef är ett praktexemplar på en individ som inte ska sitta på en ledarposition inom ett företag, som tidigare butikschef med nära relation till mina medarbetare var det aldrig ett problem för en av kollegorna att få stanna hemma om de mådde dåligt. Detta då vi insåg att medarbetarna presterade bättre efter sorgeperioden om de fick vara hemma och bearbeta sina individuella problem med stöd av företaget om så behövdes.

Mitt tips till dig är att byta arbetsplats, att ha en chef som inte har respekt för en är inte en arbetsplats man ska kämpa för att stanna kvar på. Efter denna incident kommer du alltid hysa agg mot din chef och det kommer att påverka ditt arbete, din relation med jobbet och allra viktigast ditt välmående som kommer att gå nedåt. Detta på grund av de negativa betingningarna som skapas i samband med att du är på jobbet med chefen i närheten av dig.

Jag beklagar din förlust TS och jag hoppas att du mår bättre snart. Sorg är något som tar tid att bearbeta, vissa stänger det inne (skadligt) och vissa får utlopp för det, som du (positivt). Ta vara på tiden och se till att prata med närstående vänner och familj om din situation, de kommer garanterat att hjälpa dig på vägen till välmående igen.

En vekling enligt mig är en person som stänger inne känslor och som inte kan prata om ens eget välmående och du, ts, du är allt annat än en vekling.

Senast redigerat 2020-07-25 11:59
Skrivet av snajk:

Men jag tror också det varierar mellan olika branscher eller typer av jobb. Min uppfattning, efter att ha suttit på båda sidor av intervjuer en hel del, är att utvecklare och testare är ganska ärliga på intervjuerna, medan typ säljare, projektledare och liknande gärna förskönar bilden en del. Det kanske har att göra med personlighetstyperna som söker sig till de olika yrkena, eller helt enkelt att det krävs ett visst mått av oärlighet för att lyckas inom de yrkena. Därför kan det också bli problem med utvecklare som har säljbakgrund eller "säljmentalitet" för de lovar ofta mer än de kan hålla.

Kan berätta att på en organisation jag satt på såg man att tekniker som skulle börja sälja ofta var rätt dåliga. I början. Kanske var man plågsamt ärliga och i slutändan mest taffliga. Sedan blev man bättre och bättre allt efter man lärde sig hur komplex försäljning gick till. Det intressanta var att sedan SJÖNK deras säljstatistik. Man hade blivit FÖR bra i hur en slipsten skall dras. Kunden kände sig manipulerad, blev försiktig och vågade inte acceptera erbjudandet.

Det kan alltså vara god intervjuteknik och/eller säljtaktik att medge vissa brister, som då givetvis skall vara oväsentliga i sammanhanget, men som i sin ärlighet höjer trovärdigheten. Testat det i ett par vändor och det fungerade jättebra.

Det kan vara så att med en riktigt driven säljartyp kan det vara bättre att inte intervjua alls, att den jäveln är så skicklig på att ge den bild man vill ha att det är bättre att gå enbart på CV och referenser.

Skrivet av Aktsu:

Fast du har helt fel där, det kan visst vara okej. Det som skall bedömas är nämligen om personen kan utföra sitt arbete eller inte, det är här helt ointressant varför personen inte kan göra det. På alla företag jag arbetat på så har dessutom chefen släppt den bedömningen till de anställda, om man ansett att man inte kan utföra sitt arbete på ett bra och säkert sätt (eller att utförandet påverkat ens tillstånd negativt) så ville de att man skulle vara hemma.

Alltså kan man beroende på arbete vara hemma sjuk för en hel drös anledningar som att man sovit dåligt, har huvudvärk, sorg, ont i handen, tandvärk, torra ögon eller vad som helst egentligen.

T.ex. piloter kan bli sjukskrivna för minsta lilla då de har rätt höga krav på säkerhet, sådana saker som de flesta av oss inte skulle ens tänka på att vara hemma för.

Jag har helt rätt, du blandar in känslor jag baserar detta på fakta.
Sorg är aldrig en ok anledning, men sorg kan leda till annat som kan vara en ok anledning.
Min fru jobbar med frågor som dessa och jag frågade henne vad reglerna säger inget annat, och där är det glasklart att sorg inte är ett giltigt skäl.
Psykisk ohälsa som sorg kan leda till är en helt annan sak, men det är också därför jag skrev att man bör ha en dialog med chefen ang detta.
Man kan tycka vad man vill om regler osv men dom säger att sorg inte är giltigt själ.
Men en dialog är alltid det bästa, självklart kommer vissa chefer släppa tyglarna ändå men ringer du FK och säger sorg så kommer dom neka dig ersättning för detta.

Skrivet av lasseTM:

Jag har helt rätt, du blandar in känslor jag baserar detta på fakta.
Sorg är aldrig en ok anledning, men sorg kan leda till annat som kan vara en ok anledning.
Min fru jobbar med frågor som dessa och jag frågade henne vad reglerna säger inget annat, och där är det glasklart att sorg inte är ett giltigt skäl.
Psykisk ohälsa som sorg kan leda till är en helt annan sak, men det är också därför jag skrev att man bör ha en dialog med chefen ang detta.
Man kan tycka vad man vill om regler osv men dom säger att sorg inte är giltigt själ.
Men en dialog är alltid det bästa, självklart kommer vissa chefer släppa tyglarna ändå men ringer du FK och säger sorg så kommer dom neka dig ersättning för detta.

Jag rekommenderar att du läser igen, jag har aldrig hävdat att sorg är varför man skulle vara hemma.

Det är som sagt arbetsgivaren som de första 14 dagarna skall göra en bedömning om personen kan utföra sitt (eller jämförbart) arbete hos arbetsgivaren, om svaret är nej har personen rätt till sjuklön. Och som jag skrev är det ointressant VAD som hänt utan det som skall bedömas är personens tillstånd. Dvs är man såklart inte hemma pga sorg utan för vad sorgen gjort med det allmänna psykiska tillståndet och hur det hindrar personen från att utföra sitt arbete.

Vad försäkringskassan skulle godkänna för anledningar för att betala sjukpenning efter 14 dagar med sjuklön är dessutom helt irrelevant då det är arbetsgivaren som skall göra bedömningen innan dess. Försäkringskassans anställda bedömer ju inte heller enligt reglerna själva så vad idioterna som anställts där gör säger inte så mycket om det egentliga regelverket.

Skrivet av Bamsebjörn:

Jag är idag inte arg, men besviken på Sweclockers community, på grund av den bristande förståelsen för andras lidande och sorgearbeten.

Ok. Så för att några personer visa bristande förståelse och empati så är du besviken på Sweclockers community? Känns lite som att vara besviken på Sveriges riksdag p.g.a. politik som förs av [insert valfritt parti här].

Skrivet av Jumpcut:

Ok. Så för att några personer visa bristande förståelse och empati så är du besviken på Sweclockers community? Känns lite som att vara besviken på Sveriges riksdag p.g.a. politik som förs av [insert valfritt parti här].

Varje enskild individ representerar både direkt och indirekt Sweclockers som webbforum när man lägger upp inlägg i kommentarsfälten då varje enskild individ är en del av communityn och har skapat ett konto för att vara just det.

I just denna tråd är det flera inlägg från ett flertal olika användare som skapar ett konsensus för den delen av communityn, så ja, således i grund för denna kommentarstråd som nu har över 200 inlägg och dessa användare som visar brist på empati och förståelse drar jag slutsatsen att jag personligen är besviken på communityn i sin helhet. Är inte tanken med denna hemsida att vi ska sympatisera/empatisera med varandra och visa att vi hör tillsammans med det grundläggande intresset för teknik och datorer?

Och det är inte enbart i denna tråd jag har sett det här förekomma under senare år. Jag tycker mig se mer och mer smutskastning mellan användarna i kommentarsfält för nyhetsartiklar istället för att hålla en debatt på en rimlig respekterad nivå vilket jag ser som en negativ utveckling för hemsidan och dess community i sin helhet. Jag tror det har mycket att göra med den globaliserande utvecklingen av digitala medier och minskandet av fysiska samtal som gör att fler människor blir apatiska inför främlingar och förlorar således den empatiska och emotionella biten av ett samtal, vilket är, enligt mig, väldigt tråkigt att se och uppleva.

Skrivet av Bamsebjörn:

Varje enskild individ representerar både direkt och indirekt Sweclockers som webbforum när man lägger upp inlägg i kommentarsfälten då varje enskild individ är en del av communityn och har skapat ett konto för att vara just det.

I just denna tråd är det flera inlägg från ett flertal olika användare som skapar ett konsensus för den delen av communityn, så ja, således i grund för denna kommentarstråd som nu har över 200 inlägg och dessa användare som visar brist på empati och förståelse drar jag slutsatsen att jag personligen är besviken på communityn i sin helhet. Är inte tanken med denna hemsida att vi ska sympatisera/empatisera med varandra och visa att vi hör tillsammans med det grundläggande intresset för teknik och datorer?

Och det är inte enbart i denna tråd jag har sett det här förekomma under senare år. Jag tycker mig se mer och mer smutskastning mellan användarna i kommentarsfält för nyhetsartiklar istället för att hålla en debatt på en rimlig respekterad nivå vilket jag ser som en negativ utveckling för hemsidan och dess community i sin helhet. Jag tror det har mycket att göra med den globaliserande utvecklingen av digitala medier och minskandet av fysiska samtal som gör att fler människor blir apatiska inför främlingar och förlorar således den empatiska och emotionella biten av ett samtal, vilket är, enligt mig, väldigt tråkigt att se och uppleva.

Ok. Tycker det har varit väldigt många bra och konstruktiva tankar i tråden, dessutom i forumdelen "övriga ämnen" som ju inte direkt kopplar till det som är vår huvudsakliga anledning att besöka denna sida. Visst har det varit ett antal inlägg som, enligt mig, brister i empati, dock långt från merparten. Bra att vi har möjlighet att debattera och utbyta tankar tänker jag. Det råder väl dessutom knappast konsensus i denna tråd?

Jag försöker sätta mig in i vad dom andra har för orsaker att tänka annorlunda och försöker att utgå ifrån att dom som tycker annorlunda gör det för att dom vet något jag inte vet, eller tänker andra tankar än mig för att dom har andra erfarenheter. Vem vet, kanske någon som i dina ögon har fel synsätt får en tankeställare av denna tråd och agerar annorlunda längre fram. Det är väl en vinst och inget att skämmas över?

Så illa är det väl ändå inte på riktigt i denna community? Tycker det är betydligt bättre ton än på många andra ställen på nätet. Och lite mothugg från folk med diametralt motsatta åsikter bör man nog tåla utan att smälta bort som en snöflinga.

Skrivet av Jumpcut:

Ok. Tycker det har varit väldigt många bra och konstruktiva tankar i tråden, dessutom i forumdelen "övriga ämnen" som ju inte direkt kopplar till det som är vår huvudsakliga anledning att besöka denna sida. Visst har det varit ett antal inlägg som, enligt mig, brister i empati, dock långt från merparten. Bra att vi har möjlighet att debattera och utbyta tankar tänker jag. Det råder väl dessutom knappast konsensus i denna tråd?

Jag försöker sätta mig in i vad dom andra har för orsaker att tänka annorlunda och försöker att utgå ifrån att dom som tycker annorlunda gör det för att dom vet något jag inte vet, eller tänker andra tankar än mig för att dom har andra erfarenheter. Vem vet, kanske någon som i dina ögon har fel synsätt får en tankeställare av denna tråd och agerar annorlunda längre fram. Det är väl en vinst och inget att skämmas över?

Så illa är det väl ändå inte på riktigt i denna community? Tycker det är betydligt bättre ton än på många andra ställen på nätet. Och lite mothugg från folk med diametralt motsatta åsikter bör man nog tåla utan att smälta bort som en snöflinga.

Absolut, det har det också varit, håller helt och hållet med! Det är det jag försöker förmedla, men kanske på en aningens klumpigt sätt. Debatt är superbra att det existerar, men jargongen kring och i debatterna/diskussionerna och bristen på respekt sinsemellan individerna/användarna anser jag har blivit värre de senaste åren tråkigt nog. Jag kan inte vara den enda som har märkt att moderatorerna verkar plocka bort fler och fler inlägg som strider mot forumets regler? Jag har ju inte tillgång till siffrorna, men jag tycker mig se en större närvaro av moderatorerna i trådarna nu för tiden, de kanske bara har blivit fler?

Nej, det gäller ju såklart inte merparten av communityn, det har jag inte skrivit heller, men samtidigt ska vi inte underminera inaktiviteten hos resten av användarna som låter den rådande utvecklande jargongen att fortsätta utan att verka vilja motverka den. Jag ser åtminstone inget aktivt och konkret som görs mot detta av användarna själva.

Att det råder konsensus ser jag inget problem i eller anser relevant i sammanhanget, såklart att alla har egna åsikter, som jag skrev i första inlägget, alla är vi olika. Men det är det kringliggande jag är bekymrad över och att respekten sinsemellan användarna ur mitt perspektiv verkar tyna bort mer och mer.

Precis som du förklarar det ''att sätta sig in i en annans situation för att få en större förståelse'', det är precis så jag önskade att alla kunde vara. Förståelse skapar ett fundament och en grundläggande respekt att anpassa sig med under debattens gång, utan att behöva ta till grova ord eller nedvärderande kommentarer.

För mig finns det inga fel synsätt, som sagt, alla har sina egna åsikter och värderingar, men det är sättet att bemöta varandra på jag vill lägga i fokus. Att vi kan debattera och fortfarande ha det trevligt, utan att vilja varandra ont eller starta pajkastning. Som svar på din fråga att ''Det är väl en vinst och inget att skämmas över?'' hoppas jag innerligt att det blir så, inte specifikt att en individ ändrar sitt beteende i den utsträckningen att personligheten och individualiteten försummas, men att man kan inta och skapa en grundläggande respekt för andra individer.

Absolut, Sweclockers är ett av de bättre forumen på nätet där det råder en bättre stämning, som jag skrev så menar jag att detta har börjat yttra sig de senaste kanske 1-2 åren. Men utvecklingen går åt fel håll där brist på respekt blir allt vanligare medlemmarna sinsemellan.

Angående din sista mening:

''Och lite mothugg från folk med diametralt motsatta åsikter bör man nog tåla utan att smälta bort som en snöflinga.''

Detta anser jag vara korrekt till en viss mån. Fortsätter vi att acceptera och förstärka detta beteende att ''ibland är det okej att vara fanatisk och kapa bandet av respekt i en debatt/diskussion'', så kommer det att bli något som bara blir vanligare på forumet. Varför kan vi inte pusha på att oavsett vilken åsikt man har och hur radikal eller fanatisk den än är så ser vi till att inte göra angrepp på varandra enbart för att man står med foten i ett annat läger? Det är en sådan trivial grund och det är därför jag tycker att det är synd att forumet och communityn har börjat att anamma detta nästan politiska sätt att debattera/diskutera på.

Helt off topic: Mycket trevligt att få samtala om detta, det har legat och grott en stund hos mig och när jag läst igenom denna tråd kände jag att något brast i mig och således kom det första inlägget till.

Jag ser jättegärna att fler personer deltar med sina åsikter/vyer på hur detta påverkar/påverkat andra medlemmar. Vi kanske ska skapa en tråd som ''marknadsreferenser'' där man även kan rangordna medlemmars trevlighet och respekt mot andra på forumet.