Boendeutgifter vid 5% ränta

Om räntan är 5% skulle väl jag hamna på 32.5k/mån för ränta+amortering+brf avgift, lägg på typ 1.5k för el, försäkring och annat så 34k/mån, detta är efter ränteavdrag. Föreningen har bra ekonomi så på sin höjd skulle det väl bli tal om en tusenlapp extra i avgift. Förmodligen hade jag väl amorterat mindre vid det läget så utgiften hade gått ner lite.

Bor på ca 100 kvadrat (räknar vi golvyta så lite mer) i Stockholms innerstad.

EDIT: Den stora frågan är om ränteavdraget kan behållas vid så höga räntor, det blir ju rätt mycket pengar som staten tappar i skatteintäkter så frågan är om det enkelt kan behållas med 5% i ränta och de priser som rådit senaste åren.

Ränteavdraget är ett ofog som borde avskaffats långt innan amorteringskravet var på förslag. Tyvärr är politikerna för veka för att våga argumentera för något opopulärt utan följer bara vinden här...

De kunde också vara glada för att huspriserna inte låg i närheten av dagens nivåer. Det är ju helt åt h-e vilka priser det är idag.

Nu har man ju turen att vara skuldfri. Annars skulle jag känna mig lite obekväm i dagens läge.

Ja det hjälper ju till att elda på bostadspriserna när alla får rabatt på räntan. Däremot ser jag det som att jag får iaf lite tillbaka för all skatt jag betalar och varje möjlighet att betala mindre för det lilla man får är bra.

Men ju högre räntorna blir desto galnare belopp blir det som staten inte längre får in.

I alla fall kan man börja en nedtrappning. Säg att man sänker ränteavdraget med två procentenheter per år tills man är nere på noll.

Problemet med ränteavdrag är ju att det inte finns för alla, om man nu ska ha det kvar. Det är främst de som redan har en bättre ekonomisk situation som kan utnyttja det. Ingen som hyr sitt boende kan utnyttja ränteavdraget där. Så det blir i princip motsatt fördelningseffekt jämfört med andra avdrag och bidrag som syftar till att minska klyftor och stötta de som har det sämre.

Ja det vet man ju aldrig, beror ju på lön och massa annat.

Håller med om att läget just nu är bra för att avtrappa/avskaffa det, men jag ser det som sagt som en skattehöjning så om de inte samtidigt sänker skatten på arbete lär jag inte rösta för det. Det fanns en tid när jag hade gjort det "för landets bästa" men det var innan det visade sig att jag varken får tillgång till vettig sjukvård eller utnyttja den allmänna sjukförsäkringen när jag verkligen behöver det (trots att det var det jag skulle få för mina skattepengar). Jag vet inte vem som får utnyttja det men med tanke på kostnaden verkar det vara någon iaf. Så hädanefter kommer jag rösta enkom för att minimera min egna skattebörda vilket i fallet ränteavdrag innebär att jag vill ha det kvar.

Världens mest omfattande värderingspolitiska experiment.

OT: för mig handlar det om korrelationen mellan förväntad avkastning på kapital och kostnaden för upplåning. Kort sagt: när det blir dyrare att låna än att investera, räknat defensivt, så försvinner incitamenten att ha kvar några lån.

Dessförinnan är amortering under 50% belåningsgrad rent matematiskt som att skita sig själv i handen; det känns kanske varmt och skönt precis i början, men relativt snabbt kommer man börja ångra sig bittert.

Jag tycker inte det är orimligt att räkna med amortering på 5% ränta.
Tvärt om faktiskt! Då blir det verkligen en relevant faktor att ta med!
Det är säkert som du säger så att amorteringskravet ryker om räntan går upp.

Men samtidigt blir det långt mycket viktigare för låntagarens ekonomi att amortera med så höga räntor.
Med höga räntor kan man inte sitta och låta inflationen beta av bolånet. Inte heller värdeökningen på boendet motsvar räntekostnaden.
Med höga räntor förlorar man istället pengar av att sitta på stora lån.
Dessutom får man följdeffekten att boendepriserna pressas nedåt av högre räntor. Lägre värderade boenden med höga lån som kostar mycket varje månad är en dålig kalkyl.
Så jag vill påstå att pressen att själv ta hand om amorteringarna kommer accelerera om vi ser räntor uppåt 5% igen.

Jag håller med hela vägen! Det är en rävsax alltså! Och resultatet är inge vidare.

Jag skulle emellertid inte utesluta högre räntor än vi tror på idag ändå. Politiker och riksbank kommer antagligen inte medvetet söka så höga räntor (ens indirekt med reformer som ger dessa bieffekter). Däremot kan det hända grejer på vägen som måste hanteras. Det var inte så länge sedan vi hade 500% reporänta ett kort tag ;). Det var också olhållbart såklart, men det gick tydligen ändå att höja så högt. I den vevan på 90talet fick vi ett stålbad på boendemarknaden. Många förlorade pengar. En del har idag kvar lån från den vändan utan att ha en bostad.
Jag skulle nog inte helt stänga dörren för den typen av utfall som vi idag ser som orimliga. För några år sedan var tanken på minusräntor också orimligt ;).

Anledningen är att man säkrar upp sig mot tvära kast.
Du kanske inte var med då, men 1992 fick vi lite ekonomiska problem här i landet. Reporäntan gick upp till 500%. Nej, den gick inte upp med 500%. Reporäntan var under ett kort tag femhudra procent.
Ingen hade förutsett den typen av utveckling. Många fick helt enkelt sälja vad de hade. Jag har folk i min bekantskapskrets som köpt hus ett tag innan det där inträffade och inte längre hade råd med ränta och amortering så de fick sälja huset med förlust - eftersom bostadsmarknaden störtdök av det här.

Men visst. Samtidigt har det under de senaste 20 åren varit högst lönsamt att ta lån för boende. Och det har under just denna period varit mer lönsamt att investera pengar på annat håll än att amortera. Antare man att de senaste 20 åren är facit framöver så ser det ju givet ut
Men det är alltså inte riskfritt. Och man är inte fri om man står i skuld till någon annan.