Säga upp sig från sitt sommarjobb

Skrivet av Stefanp67:

Jag skulle undvika säga upp mig men om du förklarar vad du tycker är fel kanske vi förstår och kan ge bättre råd.

Antar att man förstår om man läst tråden?

Trist att se så många skitnödiga gubbidioter här som tycker att man ska "bita ihop". "Jag jobbar minsann 27h/dygn utan rast och det är jättekul, hurr durr!". Herregud.. Lyssna på dig själv och säg upp dig, hoppas det löser sig! Ta hand om dig.

Skrivet av pollywoog:

Trist att se så många skitnödiga gubbidioter här som tycker att man ska "bita ihop". "Jag jobbar minsann 27h/dygn utan rast och det är jättekul, hurr durr!". Herregud.. Lyssna på dig själv och säg upp dig, hoppas det löser sig! Ta hand om dig.

Det handlar inte om att "bita ihop", utan att ta sitt ansvar och tjäna sina välförtjänta pengar. Välfärden bygger inte på folk som inte vill jobba, utan de som vill tjäna pengar och betala skatt.
Jag vill också sitta hemma och få pengar för att jag vantrivs med mitt jobb, men vem ska betala för det? Kan du ge mig pengar?
Även tiggarna utanför butiker har ett jobb, även om det inte ser så jobbigt ut.

Gissar helt vilt på att du inte ens har tagit dig ut på arbetsmarknaden ännu och insett verkligheten ännu. Att bo hemma hos päronen varar inte för evigt.

Senast redigerat 2020-06-21 02:06

Jag skulle gissa på att rutten du fått är uppmätt att ta en viss tid, vilket i ditt fall ska vara 80% av en full arbetsdag. Att det tar längre tid än så för en ny person är självklart helt naturligt.

När jag var tidningsbud under ett år för typ 8 år sen så var min rutt utmätt till 2½ timma, under min första vecka där jag gick själv så tog det ca 3 timmar varje gång. Men man lärde sig sätt att snabba på det hela och det dröjde inte länge innan jag fick ner den tiden till ca 1½ timma (min kondition blev väldigt mycket bättre av allt springande i trapphus ).

Din arbetstid kommer garanterat minska om du fortsätter, men känner du att det här bara inte fungerar för dig så är det bara att säga upp dig. Det kommer förmodligen inte vara så uppskattat av din chef, då de behöver hitta en ersättare snabbt, men det är inte ditt problem så länge du jobbar på under uppsägningstiden.

Personligen hade jag bara sett det som en utmaning, se hur mycket man kan få ner sin tid med som jag gjorde med min tidningsrunda. Men vi är alla olika.

Skrivet av Injen:

Det handlar inte om att "bita ihop", utan att ta sitt ansvar och tjäna sina välförtjänta pengar. Välfärden bygger inte på folk som inte vill jobba, utan de som vill tjäna pengar och betala skatt.
Jag vill också sitta hemma och få pengar för att jag vantrivs med mitt jobb, men vem ska betala för det? Kan du ge mig pengar?

"Välfärden bygger inte på folk som inte vill jobba, utan de som vill tjäna pengar och betala skatt.
Jag vill också sitta hemma och få pengar för att jag vantrivs med mitt jobb, men vem ska betala för det?"

Jag vet inte; känner väl personligen ingen som är särskilt pepp på att jobba fem dagar i veckan och så försvinner 50-60% till skatt (inkluderat alla avdrag arbetsgivaren måste göra)

Personligen ser jag hellre att folk jobbar med något de åtminstone trivs med. Ha bara kvar skatt på konsumtion och skippa skatt för företagare och implementera en basinkomst i stället. Så kanske man får ett lyckligare samhälle där folk sysslar med det de faktiskt trivs med. Vissa kanske målar, sjunger eller hjälper äldre att handla och så kan de faktiskt leva på det.

Sedan kommer det finnas personer som har idé om "the next big thing" och kanske känner att de har tid och råd att faktiskt prova vingarna.

Såklart är det lite kontroversiellt; men jag ser hellre att mina skattepengar läggs på sådant än att folk ska gå runt och vara deppiga och stressade över ekonomin hela livet eller kanske åker in och ur sjukskrivningar vartannat år.

Just nu tar folk jobb för att de "måste" och det utnyttjar arbetsgivare genom att de kan sätta ännu lägre löner då det alltid kommer finnas någon som accepterar sådana förhållanden.

Hade vi inte haft skatten på arbetet hade jag nog i alla fall lagt 20-30% till svärföräldrarna så att de kunde leva ett gott liv nu när de är i pensions-åldern och kunna umgås mer med barn och familjen.

Folk hade kunnat leva på en restaurang-lön och försörjt hela sin familj tills de är redo att flytta ut och försörja sig själva. Mer tid till annat helt enkelt.

Tror inte majoriteten är "lata och vill sitta hemma"; folk vill sysselsätta sig på ett eller annat vis. Vissa kanske är passionerade av datorspel; men långt ifrån de flesta. Kollar jag i min bekantskapskrets av de som är multimiljonärer och har nått pensionsåldern fortsätter de arbeta fast ideellt. De gillar att sysselsätta sig själva och kan de hjälpa andra under tiden är det bara bra. De har redan sin ekonomiska trygghet!

Tänk att du också hade fått många fler specialister. Finns folk som är utbildade för att fixa i trädgårdar t.ex. men hatar det. Då tar jag hellre hjälp av den pensionerade grannen som är i sin egen trädgård tre timmar om dagen och skulle vara glad bara man frågade om hjälp med hennes största hobby. Samtidigt som man kan slänga iväg fem tusen för en dags planering av någon som brinner för det som kommer göra min egen trädgård så mycket bättre. Skönt att kunna utföra arbete utan krångliga skatteregler eller hur? Just nu går väl gränsen tekniskt sett vid 1000 kr om jag inte missminner mig; men är väldigt många som jobbar svart eller blir skyldiga "gentjänster".

De duktigaste personerna jag har sett inom olika yrkesgrupper är alltid de som är mest passionerade över ämnet. Många gånger kanske de till och med har bytt yrkesval halvvägs i livet. Eller kanske ägnar hela eftermiddagarna efter advokatjobbet att stå i köket och bli Sveriges nästa mästerkock.

Plötsligt kanske folk kan leva på att bara sitta och tillverka magic mirrors, skapa pärltavlor, konfigurera folks Wifi eller hjälpa till med läxor.

Skrivet av Xyberly:

Jag skulle gissa på att rutten du fått är uppmätt att ta en viss tid, vilket i ditt fall ska vara 80% av en full arbetsdag. Att det tar längre tid än så för en ny person är självklart helt naturligt.

Så kan det vara: men jag har också varit med om att som budbilsförare en sommar så stod det att det tog 3 min till nästa stopp (pappers-schema), var en 30 väg där kollegan (under upplärning) körde i 75... tog 9 min.. de andra 60 stoppen var ungefär likadana; tog 2 min.. tog 4 osv.

Var flera stopp som var likadana. På schemat jobbade man 6 timmar om dagen; i realiteten blev det 13-15h och det var utan raster alls då man var tvungen att passa tider. Såklart var man sen vid varje stopp; men det skrattade chefen åt bara. Jag sade upp mig därifrån efter två månader och enligt skatteverket hade jag aldrig jobbat där trots två löne-specar Så är det; vissa företag (oavsett storlek på bolaget) är rätt smutsiga av sig.

De som jobbade kvar på företaget var sådana som hoppade av högstadiet och var glada bara de hade ett jobb (för att de kände sig tvungna då de hade barn t.ex.)

Senast redigerat 2020-06-21 03:26
Skrivet av JeanC:

"Välfärden bygger inte på folk som inte vill jobba, utan de som vill tjäna pengar och betala skatt.
Jag vill också sitta hemma och få pengar för att jag vantrivs med mitt jobb, men vem ska betala för det?"

Jag vet inte; känner väl personligen ingen som är särskilt pepp på att jobba fem dagar i veckan och så försvinner 50-60% till skatt (inkluderat alla avdrag arbetsgivaren måste göra)

Personligen ser jag hellre att folk jobbar med något de åtminstone trivs med. Ha bara kvar skatt på konsumtion och skippa skatt för företagare och implementera en basinkomst i stället. Så kanske man får ett lyckligare samhälle där folk sysslar med det de faktiskt trivs med. Vissa kanske målar, sjunger eller hjälper äldre att handla och så kan de faktiskt leva på det.

Sedan kommer det finnas personer som har idé om "the next big thing" och kanske känner att de har tid och råd att faktiskt prova vingarna.

Såklart är det lite kontroversiellt; men jag ser hellre att mina skattepengar läggs på sådant än att folk ska gå runt och vara deppiga och stressade över ekonomin hela livet eller kanske åker in och ur sjukskrivningar vartannat år.

Just nu tar folk jobb för att de "måste" och det utnyttjar arbetsgivare genom att de kan sätta ännu lägre löner då det alltid kommer finnas någon som accepterar sådana förhållanden.

Hade vi inte haft skatten på arbetet hade jag nog i alla fall lagt 20-30% till svärföräldrarna så att de kunde leva ett gott liv nu när de är i pensions-åldern och kunna umgås mer med barn och familjen.

Folk hade kunnat leva på en restaurang-lön och försörjt hela sin familj tills de är redo att flytta ut och försörja sig själva. Mer tid till annat helt enkelt.

Tror inte majoriteten är "lata och vill sitta hemma"; folk vill sysselsätta sig på ett eller annat vis. Vissa kanske är passionerade av datorspel; men långt ifrån de flesta. Kollar jag i min bekantskapskrets av de som är multimiljonärer och har nått pensionsåldern fortsätter de arbeta fast ideellt. De gillar att sysselsätta sig själva och kan de hjälpa andra under tiden är det bara bra. De har redan sin ekonomiska trygghet!

Tänk att du också hade fått många fler specialister. Finns folk som är utbildade för att fixa i trädgårdar t.ex. men hatar det. Då tar jag hellre hjälp av den pensionerade grannen som är i sin egen trädgård tre timmar om dagen och skulle vara glad bara man frågade om hjälp med hennes största hobby. Samtidigt som man kan slänga iväg fem tusen för en dags planering av någon som brinner för det som kommer göra min egen trädgård så mycket bättre. Skönt att kunna utföra arbete utan krångliga skatteregler eller hur? Just nu går väl gränsen tekniskt sett vid 1000 kr om jag inte missminner mig; men är väldigt många som jobbar svart eller blir skyldiga "gentjänster".

De duktigaste personerna jag har sett inom olika yrkesgrupper är alltid de som är mest passionerade över ämnet. Många gånger kanske de till och med har bytt yrkesval halvvägs i livet. Eller kanske ägnar hela eftermiddagarna efter advokatjobbet att stå i köket och bli Sveriges nästa mästerkock.

Plötsligt kanske folk kan leva på att bara sitta och tillverka magic mirrors, skapa pärltavlor, konfigurera folks Wifi eller hjälpa till med läxor.

Så kan det vara: men jag har också varit med om att som budbilsförare en sommar så stod det att det tog 3 min till nästa stopp (pappers-schema), var en 30 väg där kollegan (under upplärning) körde i 75... tog 9 min.. de andra 60 stoppen var ungefär likadana; tog 2 min.. tog 4 osv.

Var flera stopp som var likadana. På schemat jobbade man 6 timmar om dagen; i realiteten blev det 13-15h och det var utan raster alls då man var tvungen att passa tider. Såklart var man sen vid varje stopp; men det skrattade chefen åt bara. Jag sade upp mig därifrån efter två månader och enligt skatteverket hade jag aldrig jobbat där trots två löne-specar Så är det; vissa företag (oavsett storlek på bolaget) är rätt smutsiga av sig.

De som jobbade kvar på företaget var sådana som hoppade av högstadiet och var glada bara de hade ett jobb (för att de kände sig tvungna då de hade barn t.ex.)

Det där känns ju väldigt filosofiskt, det är ett utopiskt samhälle du talar om, inte ett reellt genomförbart?

Folk jobbar och har väl alltid arbetat för att de måste, poängen med förvärvsarbete är väl för att kunna överleva.

Är det 1 månads uppsägning så är det ju bara att säga upp sig. Är väl ingen diskussion? Vi är inte livegna i Sverige.

Sen blir det säkert dålig stämning i 4 veckor mellan dig och din chef, men det är en erfarenhet det med.

Skrivet av Bowman99:

Dagen ungdom, tillbaka med obligatorisk värnplikt (om det nu inte är det redan nu igen)
Gör inte en höna av en fjäder. Bit i hop och lär dig livets hårda skola.
Eller prata med din chef. ”Jag vill inte jobba mer, kan ni plocka in nån annan så slutar jag gärna så fort som möjligt”
Ingen chef vill ha kvar nån som inte vill vara där.
Kontrakt hit och dit, skadestånd osv. Ingen drar det dit, man vill varar ha en medarbetare som sköter sig och är där.

Lycka till! (Inte ironisk)

Jag håller delvis med om att TS gör lite höna av en fjäder här (vilket delvis kan bero på den upplevda stressen(!)) med att kunna säga upp sig från sommarjobbet. Det är inga problem om det stämmer att det framgår att arbetstagaren har en månads uppsägningstid i det påskrivna kontraktet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

Då är det bara att säga upp sig, bita ihop sista månaden och sedan pusta ut.

Jag är smått nyfiken på TS ålder. Inte för att döma ut efter ålder utan snarare faktumet att ju yngre man är, desto mindre känner man sig själv, sin egen kropp, sitt eget psyke, på grund av mindre livserfarenhet, dvs., bara erfarenhet av att ha existerat i sin egen kropp en längre tid.

Den självinsikt och förståelse över mina egna potentiella begränsningar jag har idag som 31-åring var inte så för 10 år sedan när jag var 21 år. Samtidigt håller jag med TS om att lyssna på ens kropp. Det kan vara så att TS inte har psyket (än så länge) att klara igenom sig denna "bajsmacka"-period.

Detta är något man får lära sig i det militära: att kroppen och psyket faktiskt klarar mer än vad man tror. Samtidigt ska man inte känna att man är i lumpen när man är vid en arbetsplats.

Psykiskt och fysiskt välbefinnande är det viktigaste i slutändan. Du kan vara rikast i världen och ändå må sämre än någon som bara precis går runt per månad för att klara sig och ändå känner att "de lever drömlivet". Psykisk & fysisk hälsa är A och O i livet enligt min livserfarenhet hittills (då jag har lidit av depression & panikångest tidigare).

Skrivet av Granis_1980:

Det där känns ju väldigt filosofiskt, det är ett utopiskt samhälle du talar om, inte ett reellt genomförbart?

Folk jobbar och har väl alltid arbetat för att de måste, poängen med förvärvsarbete är väl för att kunna överleva.

Måste och måste... de flesta som arbetat genom tiderna är ju för att de har velat haft egna pengar att spendera. Sedan fanns det en mer stolthet i att vara självförsörjande. Familjeföretag var vanligt då man umgicks med familjen hela dagarna och hjälptes åt att odla saker och sedan stå på torget och sälja.

Slavar har såklart funnits; men i övrigt så fanns det folk utan arbete som fortfarande fick mat och ibland husrum till stor del så länge de inte var ett större besvär för samhället.

Annars går det gott och väl leva på 6000-7000 kr redan idag i månaden inkl. mat och hyra (med bekvämligheter som tvättmaskin, diskmaskin, fri parkering) om man bor i mindre stad och kan tänka sig bo i en 1-2a på 50 kvm (bara handläggningen för att undersöka rätten till ersättning är nästan lika hög som ersättningen i sig sett över en 2-3 års period då det är flera instanser som jobbar tillsammans och sedan görs utredningen över ett antal veckor).

Fungerade ypperligt för mig trots att jag hade ett ganska välbetalt jobb redan då. Hade egentligen aldrig tankar på större förrän man skaffade sambo och funderar på eventuellt familj vilket kan bli knepigt med flera personer i 50 kvm i alla fall när de växer upp. Man behöver inte kunna ha ett personligt gym, eget arbetsrum, ett sovrum och ett vardagsrum samt ett matrum om ens enda tankar är att man vill överleva.

Klarar man att sysselsätta sig själv framför dator, TV, ute i naturen, rita, skriva eller vad som helst så behöver man inte all "lyx". (såklart om man jämför med resten av världen är dator och internet lyx-produkter men nästan nödvändigt i länder som Sverige t.ex.)

Kommer alltid finnas människor som aldrig blir nöjda; oavsett om de blir erbjudna en villa för 1.5 ute i vischan; då ska de minsann bo i "samma kvalité" i en storstad för 4-5 miljoner. Min mor är väl samhällets bottenskrap; lever på bidrag och andra människor runtomkring som en parasit och tigger ständigt om mer trots en ny smartphone (även om hon fick en ny för sex månader sedan) och ny TV som hennes nära betalar. Vissa människor kan helt enkelt inte finna ro i det lilla och blir uppslukade av konsumtionssamhället och därför vill man heller inte skjuta till pengar till dessa individer.

Medan jag har andra bekanta som minsann lever på bidrag för att de inte klarar av de sociala aspekterna med ett arbete; men de klagar i alla fall inte på deras inkomst och försöker göra så lite som möjligt för att belasta andra runtomkring dem vilket jag tycker är helt OK tbh.
Dessa människor kanske till och med har en funktionsnedsättning; gör dem inte sämre för det.

Jag tycker inte alla människor är lämpade för arbetslivet eller dess rutiner medan det finns andra som frodas i det. Däremot de som är lite "utanför systemet" på så vis brukar heller inte vara särskilt kräsna utan är glada för det lilla de har. (såklart finns det undantag; som min mor jag nämnde)

Finns många andra länder där samhället ändå fungerar någorlunda och historiskt sett var det väl vanligare med inavel och folk med funktionsvariationer. Dessa tog då familjer hand om med det levebröd de hade i sin familjebutik och det gick vägen ändå.

Skillnaden då från nu är att först och främst konsumerade man nödvändigheter för att överleva; bara de rikaste eller om man hade sparat i flera månader kunde man köpa ett litet smycke till sin fru t.ex.

--

Samhället kommer ju inte bli så mycket skillnad mot det är idag med basinkomst; folk kommer inte sluta arbeta helt om de tvingas flytta ur sina villor för att de inte längre har råd med konsumtionen. Det kommer bara underlätta för folk som har svårt ekonomiskt, har funktionsnedsättningar eller av andra orsaker inte klarar av att söka jobb. Mindre byråkrati och pappersarbete att hjälpa folk med helt enkelt. Folk som redan är utanför systemet idag har svårt att komma in då de måste söka jobb de kanske inte är kvalificerade till eller gå "söka jobb"-kurser där de övar två timmar av fyra om dagen i hur man skakar hand t.ex. (ja, min kompis gick på det här när vi var i tonåren) för att ens få sitt lilla bidrag.

och pratar vi jobbskatten så är ju det något nytt som är ca 100 år gammalt; tidigare hade man handelsskatt (moms), tullskatt etc.

Men ja, jag kanske har väldigt fel; tittar bara historiskt sett.

Senast redigerat 2020-06-21 18:03
Skrivet av Injen:

Det handlar inte om att "bita ihop", utan att ta sitt ansvar och tjäna sina välförtjänta pengar. Välfärden bygger inte på folk som inte vill jobba, utan de som vill tjäna pengar och betala skatt.
Jag vill också sitta hemma och få pengar för att jag vantrivs med mitt jobb, men vem ska betala för det? Kan du ge mig pengar?
Även tiggarna utanför butiker har ett jobb, även om det inte ser så jobbigt ut.

Gissar helt vilt på att du inte ens har tagit dig ut på arbetsmarknaden ännu och insett verkligheten ännu. Att bo hemma hos päronen varar inte för evigt.

Har jobbat heltid i 14 år och varit utflyttad från "päronen" lika länge, men tack för påhoppet. Tycker för övrigt inte alls att detta specifika fall verkar handla om en person som "inte vill jobba" och "sitta hemma och få pengar". Har du ens läst tråden?

Att gå in i väggen med potentiellt långdragen rehabilitering och diverse hälsoproblem som följd är nog en större kostnad för välfärden i längden, gissar jag.

Kanske vi ska skapa en ny tråd om arbete och stress rent generellt?

Denna tråden borde kunna stängas vid det här laget tror jag. Och folk behöver inte oroa sig. Jag kostade välfärden mycket mer förra sommaren när jag var sjukskriven än vad jag kommer göra denna sommaren. Sommarjobbet är inte mitt första jobb. Det är inte min karriär. Jag är inte i den situationen där jag verkligen måste ha in pengarna för att överleva, utan har tack och lov en okej buffert. Detta är bara ett av många sommarjobb, ett som jag verkligen inte klickade för, utan känner att jag är klar till att leta efter något annat eller gå tillbaka till ett tidigare bemanningsyrke.

Jag är tacksam över all aktivitet och feedback i tråden. Om någon känner sig manad att skapa en ny tråd för att diskutera jobb, stress, och kanske basinkomst, be my guest!

Skrivet av MisterTipp:

Kanske vi ska skapa en ny tråd om arbete och stress rent generellt?

Denna tråden borde kunna stängas vid det här laget tror jag. Och folk behöver inte oroa sig. Jag kostade välfärden mycket mer förra sommaren när jag var sjukskriven än vad jag kommer göra denna sommaren. Sommarjobbet är inte mitt första jobb. Det är inte min karriär. Jag är inte i den situationen där jag verkligen måste ha in pengarna för att överleva, utan har tack och lov en okej buffert. Detta är bara ett av många sommarjobb, ett som jag verkligen inte klickade för, utan känner att jag är klar till att leta efter något annat eller gå tillbaka till ett tidigare bemanningsyrke.

Jag är tacksam över all aktivitet och feedback i tråden. Om någon känner sig manad att skapa en ny tråd för att diskutera jobb, stress, och kanske basinkomst, be my guest!

Lycka till!

Efter min utbrändhet så vill jag jobba så lite som möjligt, jag skulle kunna jobba 50% och klara mig, behöver inte så mycket pengar för att klara mig, mår hellre bra med låg lön en mår skit med hög lön, pengar är inte de viktigaste i livet, hälsan är de viktigaste, min syster ena grabb har gått in i väggen och han är bara 23 år, jobbar inom restaurang branschen och han kunde jobba pass på 17-18 timmar ibland, sov knappt nånting och de behövdes knappt ett år sen orkade han inte mer, sjukskrivning, sömnproblem och allt annat skit, nu har han vilat upp sig ett halvår och är igång och jobbar igen men betydligt mindre tid.

Skrivet av Injen:

Det handlar inte om att "bita ihop", utan att ta sitt ansvar och tjäna sina välförtjänta pengar. Välfärden bygger inte på folk som inte vill jobba, utan de som vill tjäna pengar och betala skatt.

Du betalar även skatt när du arbetar för företag med bra arbetsmiljö så varför välja att arbeta för ett företag vars arbetsmiljö du anser vara dålig. Personligen gynnar jag hellre företag med bra arbetsmiljö.