Skrivet av YamahaDGX630:
Trodde syftet med equalizer var självklart? Men ska absolut inte gå den vägen, och bli otrevlig!
Så vad jag har gjort i många år är helt enkelt att låta frekvenserna komma fram på bas och diskant-partierna, samt dämpa mellanregister ytterst lite. Se min bild för exempel:
https://i.postimg.cc/2Spwr1j2/Capture.png
Hmm - jag har i princip tvärt om i firmabilarnas setting - dvs. sänker bas och diskant medans mellanregister orört för att försöka få lite fastare bas... tar man bort för mycket mellanregister så drabbas också slagverken i återgivningen, då spektrumen på en 'knack' är väldigt bredbandig.[1]
Men så är jag svårt skadad av att ha lyssnat på smackhorn (utan någon equlizer alls i ljudkedjan) i typ 30 år och har insett hur otroligt viktig obruten låg, mellan, högbas och lågmellanregister är för återgivning av slagverk och även för (mans)röster. - dvs. basen själv helst har mer än en dekad i effektiv frekvensomfång innan ev. några delningsfilter börja ge påverkan.
- På smackhornen hade jag fullrange-element men det är ändå mekaniskt uppdelat när hornmynningen är dominerande och när själva 8" elementet börja dominera - så en övergång finns alltid - det handlar om mer var i frekvensområdet det sker och hur mycket skada det då sker... Det andra med horn är att de har mycket lågt mekaniskt Q-värde typiskt runt 0.2 eller så och dess självresonans är också mycket lågt - typ 18 Hz för smack-hornet ifråga. Själva elementet avsett för horn är rätt hårt uppspänd med typ 65 Hz i självresonans men monterad i kabinettet så blir den akustiska lasten så hög att den helt styr den slutliga systemresonansen.
I början var firmabilarnas inställning också av hängmatte-typ med blurrig okontrollerad bas och jag ställde det tvärt om då det passade bättre med den EDM, DnB, dubstep mm. som jag spelar - och till min förvåning med några få undantag i början blev dessa inställningar kvar även när andra kör bilarna.
Visst - är man van med hängmatta så reagerar man när man inverterar kurvan - men ger man det lite tid så kommer man tycka att det är nog fasen lite bättre ändå... iof. lite påverkad vilken typ av musik man spelar förstås och vilken decennium skivorna spelades in då inspelningarna på 70-talet är med dagens mått ganska tunna i basen - och det var ju mer att LP-skivan i sig hade sina begränsningarna i hur mycket nålen kunde få svinga utan att gå in på grannspåret och lade en grund av nödvändigheten i hur det skulle låta.
I hörlurar hör man inte basen med kroppen på samma sätt och lätt att dra upp extra för att försöka kompensera och där kan equlizerns inställningar bli annorlunda än när man hör med högtalare i rum,
Och har man hörlurar på sig hela dagar så måste man vara disciplinerad och inte spela för högt - ju fler timmar per dag, ju lägre ljudnivå kan man spela innan risk för hörselskador.
Man har en budget på ungefär 1 Joule (Ws) upptagen ljud-energi per öra och per dygn innan skador, den budgeten kan man bränna upp på sekunder vid 120 dB på diskotek/konsert för att man råka stå nära högtalare, smeta ut det vid 80 dB SPL under en arbetsdag i tex. hörlurar och typ 75 dB om det pågår i 24/7. 80 dB tycker de flesta är för lågt vid musiklyssning, vilket innebär att många spelar väldigt för högt under för lång tid i sina hörlurar... när det gäller hörselskador är det ingen skillnad på musik eller buller - där är den totala mängden akustisk energi över tid in i örat som räknas.
Ni som är unga tycker att det är skitsnack - ni som redan har tinnitus på störande nivå - håller nog med mig... kör inte sönder örona med för hög nivå under för lång tid i era hörlurar - för är skadan skedd så får man dras med det i resten av era liv - i 24/7 och det jobbigaste är ofta när man skall försöka sova...
Till detta - att ratta en equlizer har sin påverkan även på fasgången och ju skarpare filter man använder som påverkar nivåerna mycket så skruvar fasgången mer eller mindre beroende på designen av filtret - om den emulerar analoga RCL-krestar, IIR-typ (som är ett sätt att emulera dess analoga motsvarighet) - FIR-typ eller FFT-typ.
Stor skillnad i fas med frekvens (dvs olika tider för olika frekvenser för att ta sig igenom filtret) ger något som kallas grupplöptids-distorsion - som helt enkelt smetar ut distinkta signaler (som knack från slagverk) att bli rundare och grötigare - utan att det är fel på frekvensgången - och jämför man en sådan signal av knack före och efter så ser man att enveloppen ändrat sig och hela pulsen breddat sig en smula och oftast med lägre amplitud på topparna - en utsmetning i tiden. - det är sådant som kan få en pukslag från en fysisk puka som känns i magen vid live-spelning att bara låta bummligt hemma utan större kroppskänsla fast de i ljudstyrka räknat i dB och i frekvensgång är ungefär lika.
Med andra ord har man ambitioner så skall man säkra sig att sina equlizer arbetar faslinjärt oavsett inställningar - hur många har koll på det med dom EQU som följer med program och appar för sina hörlurar eller plugin i uppspelarprogrammen.
[1] den matematisk idealiserade 'knack' är dirac-pulsen som har arean 1 men oändligt hög i amplituden och oändligt kort i tiden - och har lika mycket energi på alla frekvenser från 0 Hz till oändligheten.
Dess idealt lågpassfiltrerade form kan beskrivas med sin(x)/x och brukar kallas SINC-puls (skall den vara helt korrekt så skall den också vara oändligt lång...) - ett tag när HIFI-intresset låg som högst på 80- och 90-talet med omfattande mätningar av slutsteg/högtalare och annat i de då relativt tjocka HiFi-tidskrifterna så benämndes den ofta som 'CD-puls' och det är en väldigt bra och exakt definierad mätsignal för att mäta tex. högtalares och förstärkares beteende i avseende Amplitud och fasvridande egenskaper över frekvensområdet då med en fourie-transform av signalen efter att ha passerat DUT så fick man både och samtidigt. En nackdel med SINC var den låga energin och för att få S/N i mätningen var man tvungen att skicka många sådana pulser och idag fins många fler varianter av pulståg som efter olika signalanpassade filter även där kan få ut värden i avseende amplitud och fasgång med stor exakthet.