veckans mest udda fråga, har du importerat din kärlek?

Behandlar man människor som importgods så kommer man åka på en nitlott, man får vara ganska blåögd för att inte spotta dessa människor du beskriver.

Men till TS så kan jag bara tipsa om att få henne att besöka Sverige med turistvisum, sedan ansöka om temporärt uppehållstillstånd ( tar lång tid ).

Sen när det är klart och ni bestämmer er för att bo ihop så är det bara förbereda sig för 2+ år utan någon som helst inkomst för henne.

Just det här blir jag lite skeptisk mot, fick nästan exakt samma formulering i ett mail från en Ryska som jag hade en maildialog med (kommer inte ihåg hur den startade men inte via dejtingsida).

Det finns ju såklart dejtingtips för de som vill dejta en svensk man så de kanske lär sig där att vi inte är förtjusta i vår fördom om Ryssar (att de dricker mycket). Så där får de en toofer, two for one, bekräftar vår fördom samt försäkrar oss om att de inte är såna.

Grundproblemet är premissen, inte vilka eventuella intentioner du eller hon har. Dels kommer hennes livssituation förbättras, vilket kan misstolkas som kärlek till dig, från er båda. Det är lätt att bli bekväm, hennes tacksamhet kan lätt förvandlas till tjänster, såväl medvetet som omedvetet. Din tacksamhet kan lätt förvandlas till ekonomi (presenter eller rent av skicka pengar till hennes mamma), medvetet eller omedvetet.

Ni har extremt lite gemensamt, hon har troligen pluggat både engelska och svenska men framförallt vad svenska män är intresserade av etc. Det kan ge skenet av att ni har gemensamma saker att prata om.

Trots allt jag skrivit så känner jag inte för att avråda dig, tvärtom. Ni är båda vuxna och kan mycket väl lyckas göra detta till en win-win. Vad har du att förlora? Gör du inget blir du en erfarenhet kort.

Fokusera dock inte på processen, det lagliga etc, finns känslorna där kommer ni lösa det förr eller senare.

Vill ju inte vara that guy, men du har bara mailat?
Ingen skype, tel, mms, messenger, snapchat, facetime?
Och jag menar inte kommunikation som bestäms i förväg, utan spontan kontakt, typ att jag sitter på donken o tänker på dig.
Är ni polare på facebook, insta, etc? Ser du hennes digitala vardags flöde?
Spontanitet och kontinuitet är bedragares värsta fiende, testa henne på båda. Hon kan såklart vara legit som person och ändå bedra dig, men få bedragare är sugna på att lämna ut sitt privatliv. Det är liksom jobbigt om du kan kontakta hennes mor och ställa jobbiga frågor.
Sen är ju digital kommunikation ganska stel och intetsägande om man ska ha ett förhållande och man aldrig träffats. Kan inte du och hon träffas typ halvägs, nånstans i Öst/finland innan du drar igång hela importprocessen. Ha en 3ggr om året romans i europa 😍

Hoppas och håller tummarna för dig!

@Chromatic:
Du har många fördomar och jag säger inte att de inte stämmer, men anledningarna till att det blir sådär är framför allt dessa 2:
*Den svenske mannen vet inte var han ska leta efter bra tjejer och tar första bästa från en horbar och förväntar sig kunna konvertera denna till en god hustru. Lyckas mkt sällan.
*Den svenske mannen överskattar sitt värde. Är man 60+, oattraktiv och saknar goda kvalitéer i övrigt så ska man inte leta efter en 20årig U-landssnygging utan livserfarenhet. Det är dömt att misslyckas. Man måste se till vad man själv har att erbjuda och sätta sina krav på partnern i paritet. Endast då kan förhållandet bli långsiktigt framgångsrikt.

Jag har varit med om detta också. I och för sig gift med min sedan 7 år tillbaka nu. Riskerna känner du ju redan till så det är ju inget att tillägga i mina ögon. Vi hade ett långdistansförhållande i princip i 4 år där jag åkte dit 2-3 gånger per år och hon hit 1 gång per år, då hon hade typ 5 semesterdagar per år. Efter det ansökte hon om uppehållstillstånd på ambassaden och fick en massa frågor så klart. Jag behövde också skicka in en massa dokumentation och intyga att relationen var på riktigt så att säga. Efter det flyttade hon hit och att gå över till att leva tillsammans och inte bara ses i några veckor i taget var en stor omställning. Det höll på att ta knäcken på oss båda så det kan vara bra att ha det i åtanke också. Träffar man någon som inte bor så långt bort kan man ju lättare lära känna varandra tänker jag mig i alla fall. Men efter första året så tyckte jag vi landade i att vi verkligen ville vara tillsammans och då gifte vi oss helt enkelt.

Att få ett PUT var inte svårt för oss, tog bara tid. Då fanns inte möjligheten som nu att ansöka digitalt och då tog det typ 12 månader att få det. Digitalt skulle det ta typ 10 dagar enligt migrationsverket när vi tittade på det direkt efter de införde det vilket var typ 2 månader efter vi skickat in vår ansökan på papper. Vi skickade om jag minns rätt bara in någon text om att vi fortfarande tänkt vara ihop etc. och att vi gift oss och efter 12 månader kom svaret att hon fick sitt PUT och att migrationsverket höll med oss att det verkade permanent så att säga.

Halmgubbe Delux, då jag inte har sett en enda person här vars åsikt är i närheten.
Det folk säger är att det finns risker med precis allt, det man kan göra för att minska riskerna är att på varningssignaler.
Ta bara en sådan sak som att sälja ett grafikkort på internet. Nej alla på internet är inte bedragare en pytteliten andel är detta. Men börjar köparen prata om att grafikkortet ska skickas andra sidan jordklotet etc så väcker det varningssignaler. Det betyder inte att de på andra sidan jordklotet är bedragare, snarare att det hela beter sig märkligt. Varför köpa grafikkortet i sverige med alla risker som tillkommer?

Exakt samma sak gäller det med kvinnor. De flesta schyssta, men det är fruktansvärt omständligt och kostsamt för dem att åka till sverige för att träffa en svensk man. Ytterst få kvinnor i vissa länder har ens möjlighet att ekonomisk och tidsmässigt att ens göra detta.

Jag själv funderar själv på att kolla på kvinnor polen, ryssland etc. Att få någon åka hit på egen betalning, krångla med tillstånd etc. Ja så attraktiv är jag inte, ingen kvinna i dessa länder som har möjlighet skulle göra detta för mig. Däremot skulle jag själv kunna resa dit ner med risker.. Och det är något jag funderar på vilka försiktighetsåtgärder man bör ta.

Jag har vart runt en del, jag har personnummer i sex länder, så jag får väl bidra med vad jag sett.

För det första, det finns en välutbildad och världsvan övre medelklass i alla länder. Det finns ryskor och thailändskor som har minst lika mycket stil och klass som någon av oss här. Ta inte för mycket för givet där.

Mötte in IT-snubbe i Paris som importerat en rysk fotomodell. Hon bara satt och var "trophy wife", dom hade ingen alls kommunikation. En bra svensk kille var på jobb i Thailand och träffa en tjej där, dom har väl varit gifta i typ 40 år nu. En annan jättebra svensk kille gifte sig men en kvinna från Somalia och dom har hållt ihop länge nu, bor i Sverige. Så det finns alla varianter.

Sedan har vi hur svenska tjejer var populära bland killarna i Paris. Handlar inte ett dugg om svensk synd, det handlade om att dom hade ungefär samma kvalitetsrykte som Volvo, att dom höll en bättre kvalitet än fransyskor som gärna sjönk ihop som en suffle i höjd med första barnet. Många fransyskor bara gled runt på inneklubbarna på jakt efter ett bra parti.

När man träffar någon från ett annat land så är första problemet språket och sättet att kommunicera. Den nivån kommer man förbi på några månader. Bakom den ytan finner man sedan att man bägge är människor, den nivån är inget problem, den är rätt lika över hela världen. Problemet är tredje nivån, den längst ner, där det handlar om väldigt instinktiva och djupt liggande skillnader i kultur och kynne. Att jämka på den nivån tar lång tid och mycket arbete. I bästa fall är det "karaktärsdanande".