Snart klar andra året data på KTH, men vill flytta hemifrån, börja om på LiTH?

Permalänk
Medlem
Skrivet av takeoninja:

KTHs högre anseende spelar roll i två situationer:

1) Du vill jobba på ett internationellt företag i en välavlönad roll, då är vart man tagit examen ganska ofta (men inte alltid) viktigt.
2) Den som anställer har själv gått på KTH (och fler har gått på KTH genom åren än LiTH), du får alltid en extra boost i ögonen på den som fattar beslut om anställningen om ni gått på samma skola men större och mer "prestigefyllda" skolor gör effekten mer påtaglig.

Utöver det spelar det ingen roll alls i Sverige iaf, men jag säger detta som Chalmerist, dock inte haft lättare eller svårare än kompisen som gick LiTH.

Ok det är ju faktiskt inte så farligt, som sagt tänkt att jobba i tre/fyra år för arbetserfarenhet sen (förhoppningsvis, kan ju vara snack o lite verkstad så att säga) starta eget företag!

Visa signatur

Jag är inte intresserad om jag har rätt eller fel, jag gillar diskussion :)

Permalänk
Medlem

@Alexander7938: Din pappas råd är ju det bästa, om man enbart ser det ur ett ekonomiskt perspektiv. En del trivs superbra med att bo hemma, andra betydligt mycket mindre. Jag hade aldrig klarat av det då det fanns väldigt lite "privat" tid i mitt hem med två föräldrar som sällan gick någonstans.

Har ett par snabba råd till dig.
1. Prata med dina föräldrar om hur du känner. Lägg inte fram det som "Ni suger, jag vill flytta", utan fundera på varför du vill flytta? Är dina föräldrar för på dig? Lägger de sig i dina beslut? Behandlar de dig som ett barn? När du kommer fram till anledningen, sätt dig ner med båda och förklara hur du känner. ÄR de något sådär rimliga så blir det bättre, även om det inte blir bra.

2. Fundera på ifall du vill sluta KTH bara för att du vill flytta? Det låter som en väldigt dålig plan isf. Bättre att du försöker flytta till eget men plugga kvar om du trivs. Fördelen är att du kan ta "dåliga" andra handskontrakt. Skiter det sig kan du ju alltid flytta hem igen, vilket du inte kan i andra städer.

3. Du sparar ju en hel del pengar på att bo hemma. Börja Bo-Spara i HSB. 500kr är deras maxgräns och det betyder att du får 5x fler poäng än de som inte bosparar. Så på 6 månader kommer du ha 2.5-3 års kötid om du gör på detta sättet. Har för mig man kan plocka ut pengarna igen när som, men då tappar man bonusen. Alternativt så kan man använda dem som "gratis hyra" när man väl fått en lgh. Kolla upp reglerna, länge sedan jag läste på.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Chrisism8:

@Alexander7938: Din pappas råd är ju det bästa, om man enbart ser det ur ett ekonomiskt perspektiv. En del trivs superbra med att bo hemma, andra betydligt mycket mindre. Jag hade aldrig klarat av det då det fanns väldigt lite "privat" tid i mitt hem med två föräldrar som sällan gick någonstans.

Har ett par snabba råd till dig.
1. Prata med dina föräldrar om hur du känner. Lägg inte fram det som "Ni suger, jag vill flytta", utan fundera på varför du vill flytta? Är dina föräldrar för på dig? Lägger de sig i dina beslut? Behandlar de dig som ett barn? När du kommer fram till anledningen, sätt dig ner med båda och förklara hur du känner. ÄR de något sådär rimliga så blir det bättre, även om det inte blir bra.

2. Fundera på ifall du vill sluta KTH bara för att du vill flytta? Det låter som en väldigt dålig plan isf. Bättre att du försöker flytta till eget men plugga kvar om du trivs. Fördelen är att du kan ta "dåliga" andra handskontrakt. Skiter det sig kan du ju alltid flytta hem igen, vilket du inte kan i andra städer.

3. Du sparar ju en hel del pengar på att bo hemma. Börja Bo-Spara i HSB. 500kr är deras maxgräns och det betyder att du får 5x fler poäng än de som inte bosparar. Så på 6 månader kommer du ha 2.5-3 års kötid om du gör på detta sättet. Har för mig man kan plocka ut pengarna igen när som, men då tappar man bonusen. Alternativt så kan man använda dem som "gratis hyra" när man väl fått en lgh. Kolla upp reglerna, länge sedan jag läste på.

Nummer 1 är tyvärr för svår för att lösa - jag vill helt enkelt inte se av någon där jag bor. Det är känslan jag har nu, och min morsa är alltid hemma och jobbar endast 75% så det är inte ofta jag är ensam i lägenheten.

Nummer 2, ja definitivt jag vill bara flytta hemifrån. Men eftersom jag inte stått i någon studentbostadskö i Stockholm kommer det ta ett tag innan jag kan flytta hemifrån på det sättet. Hela problemet är ju att jag inte trivs hemma, det hindrar min utveckling märker jag och jag vill bara ut! Linköping ger mig det bästa alternativet för att flytta ut asap och jag orkar inte stanna kvar hos morsan tills jag hittar någon studentbostad i Stockholm - dessutom är hyran mycket högre! Linköping kan jag få ett rum i studentkorridor på 20 kvadrat för 3000 kr i månaden. Kanske har jag fel nu men i Stockholm räknar jag med runt 5000kr i månaden. :S Om jag har fel snälla ge mig tips då, vill ju såklart lösa situationen så smidigt som möjligt, tips så som hemsidor att leta på etc. Men jag gillar också äventyr och det känns spännande att sticka ifrån allt bekvämt till en helt annan stad!

Nummer 3 - jag har sparat 500kr i över fem år redan på HSB, kommer inte kunna flytta på det sättet förens om 10 år ungefär tyvärr...

Sen har jag varit ensam på resande fot i nästan ett år under mitt sabbatsår, jag trivs bäst när jag får bestämma allt själv!

Visa signatur

Jag är inte intresserad om jag har rätt eller fel, jag gillar diskussion :)

Permalänk
Medlem
Skrivet av Alexander7938:

Nummer 1 är tyvärr för svår för att lösa - jag vill helt enkelt inte se av någon där jag bor. Det är känslan jag har nu, och min morsa är alltid hemma och jobbar endast 75% så det är inte ofta jag är ensam i lägenheten.

Nummer 2, ja definitivt jag vill bara flytta hemifrån. Men eftersom jag inte stått i någon studentbostadskö i Stockholm kommer det ta ett tag innan jag kan flytta hemifrån på det sättet. Hela problemet är ju att jag inte trivs hemma, det hindrar min utveckling märker jag och jag vill bara ut! Linköping ger mig det bästa alternativet för att flytta ut asap och jag orkar inte stanna kvar hos morsan tills jag hittar någon studentbostad i Stockholm - dessutom är hyran mycket högre! Linköping kan jag få ett rum i studentkorridor på 20 kvadrat för 3000 kr i månaden. Kanske har jag fel nu men i Stockholm räknar jag med runt 5000kr i månaden. :S Om jag har fel snälla ge mig tips då, vill ju såklart lösa situationen så smidigt som möjligt, tips så som hemsidor att leta på etc. Men jag gillar också äventyr och det känns spännande att sticka ifrån allt bekvämt till en helt annan stad!

Nummer 3 - jag har sparat 500kr i över fem år redan på HSB, kommer inte kunna flytta på det sättet förens om 10 år ungefär tyvärr...

Sen har jag varit ensam på resande fot i nästan ett år under mitt sabbatsår, jag trivs bäst när jag får bestämma allt själv!

Den känslan jag får av det du skriver är att du är som en tryckkokare som håller på att explodera. Något måste hända NU annars kommer du att EXPLODERA. Du vill aldrig se dom du känner igen, du vill aldrig se din familj igen, du vill bort oavsett pris! Frågan jag ställer mig är, precis som när man släpper på trycket i tryckkokaren så blir den lugnare och saker blir mindre EXTREMT, kommer även du att känna att "hoppa av plugget och flytta till en annan stad" var en överreaktion? Var detta något som du kände precis när du höll på att explodera eller kommer detta även vara din åsikt när du släppt på trycket?

Ang Linköping: Stockholm är ju absolut värst i Sverige när det kommer till bostadsköer, så är det ju bara. Dock är inga större städer i Sverige särskilt smidigt och har inte varit på flera år. Jag pluggade en kort sväng i Linköping för 4 år sedan och jag kan säga dig att det inte bara är att valsa in och få en lägenhet hur som helst. Det är ju annorlunda som student, men jag skulle gissa på att för vanliga lägenheter så är det minst 4-5 års kötid. Det betyder ju också att eftersom studenter har svårt att få vanliga lägenheter så blir det högre tryck på studentbostäderna så det blir svårare att få dessa också. Jag hade flera klasskamrater betalade 100kr/natt/person för att få sova 6 personer tillsammans på luftmadrasser i extrarummet hos en barnfamilj. De som bodde i studentbostäder var de som hade pluggat i X antal år och stått i kö. Och detta var för flera år sedan, det lär inte blivit bättre. Jag letade som en galning efter något att hyra och hittade till slut ett rum i ett kollektiv. Det som kanske är en bonus är väl att dina HSB poäng kanske ger dig en bättre möjlighet till att fixa lgh i Linköping än i Stockholm, jag tror att 5 år borde räcka för att hitta en lgh, räkna dock med en kostnad på 5-7000kr/månad om du vill bo själv.

Om HSB inte fungerar så ska man nog räkna med att man kanske kommer behöva hyra i andrahand, hyra ett rum i en källare i en villa, bo kollektivt, dela en lägenhet med någon etc. Rent praktiskt så är ju detta möjligheter du har även om du bor kvar i Stockholm. För mig låter det ju tom som att det är lättare att fixa detta i Stockholm då du har pluggkamrater som du kanske kan bo tillsammans med, bo kollektivt hos, som kanske har tips om en ledigt rum i samma villa de bor i etc.

Alla jag känner som bott i andrahand säger att de inte känner sig säkra. Du riskerar alltid att din bostad blir uppsagd av ena eller andra anledningen och att du åker ut på gatan. Om vi antar att Stockholm och Linköping är lika svåra att lösa en lägenhet i, på 3 månaders varsel, så kommer du ju hamna i samma situation oavsett vilken stad du bor i. Antingen löser du en ny bostad och kan fortsätta, eller så kommer du inte lösa en ny bostad och tvingas flytta hem igen. I värsta fall om du tvingas flytta hem igen men pluggar på KTH så kan du ju fortsätta plugga. Tvingas du flytta hem från Linkan så blir det ju att hoppa av skolan.

Jag hoppas verkligen att din situation löser sig!

Permalänk
Medlem
Skrivet av Chrisism8:

Den känslan jag får av det du skriver är att du är som en tryckkokare som håller på att explodera. Något måste hända NU annars kommer du att EXPLODERA. Du vill aldrig se dom du känner igen, du vill aldrig se din familj igen, du vill bort oavsett pris! Frågan jag ställer mig är, precis som när man släpper på trycket i tryckkokaren så blir den lugnare och saker blir mindre EXTREMT, kommer även du att känna att "hoppa av plugget och flytta till en annan stad" var en överreaktion? Var detta något som du kände precis när du höll på att explodera eller kommer detta även vara din åsikt när du släppt på trycket?

Ang Linköping: Stockholm är ju absolut värst i Sverige när det kommer till bostadsköer, så är det ju bara. Dock är inga större städer i Sverige särskilt smidigt och har inte varit på flera år. Jag pluggade en kort sväng i Linköping för 4 år sedan och jag kan säga dig att det inte bara är att valsa in och få en lägenhet hur som helst. Det är ju annorlunda som student, men jag skulle gissa på att för vanliga lägenheter så är det minst 4-5 års kötid. Det betyder ju också att eftersom studenter har svårt att få vanliga lägenheter så blir det högre tryck på studentbostäderna så det blir svårare att få dessa också. Jag hade flera klasskamrater betalade 100kr/natt/person för att få sova 6 personer tillsammans på luftmadrasser i extrarummet hos en barnfamilj. De som bodde i studentbostäder var de som hade pluggat i X antal år och stått i kö. Och detta var för flera år sedan, det lär inte blivit bättre. Jag letade som en galning efter något att hyra och hittade till slut ett rum i ett kollektiv. Det som kanske är en bonus är väl att dina HSB poäng kanske ger dig en bättre möjlighet till att fixa lgh i Linköping än i Stockholm, jag tror att 5 år borde räcka för att hitta en lgh, räkna dock med en kostnad på 5-7000kr/månad om du vill bo själv.

Om HSB inte fungerar så ska man nog räkna med att man kanske kommer behöva hyra i andrahand, hyra ett rum i en källare i en villa, bo kollektivt, dela en lägenhet med någon etc. Rent praktiskt så är ju detta möjligheter du har även om du bor kvar i Stockholm. För mig låter det ju tom som att det är lättare att fixa detta i Stockholm då du har pluggkamrater som du kanske kan bo tillsammans med, bo kollektivt hos, som kanske har tips om en ledigt rum i samma villa de bor i etc.

Alla jag känner som bott i andrahand säger att de inte känner sig säkra. Du riskerar alltid att din bostad blir uppsagd av ena eller andra anledningen och att du åker ut på gatan. Om vi antar att Stockholm och Linköping är lika svåra att lösa en lägenhet i, på 3 månaders varsel, så kommer du ju hamna i samma situation oavsett vilken stad du bor i. Antingen löser du en ny bostad och kan fortsätta, eller så kommer du inte lösa en ny bostad och tvingas flytta hem igen. I värsta fall om du tvingas flytta hem igen men pluggar på KTH så kan du ju fortsätta plugga. Tvingas du flytta hem från Linkan så blir det ju att hoppa av skolan.

Jag hoppas verkligen att din situation löser sig!

Nja inte riktigt som en tryckkokare, det kulminerade sig med denna trådstart definitivt! Men att flytta hemifrån? Det har jag haft i tankarna ända sedan jag tog studenten, alltså minst fem år då. Men på grund av att jag velat resa, jag har jobbat och velat spara pengar har jag inte flyttat ut - och inte minst för det är väldigt svårt att skaffa eget. Men nu skiter jag i att hålla ekonomin vid sin spets, måste ju må bra också!

Nu när jag kollar på studentlägenheter i Linköping ser jag minst 15 stycken lediga rum i en studentkorridor, givetvis betyder detta inte att det är detsamma när jag väl har blivit antagen och kan ta ett - men min kompis flyttade till Linköping och han lyckades fixa korridorrum genom smart tänkande. Jag har då tänkt att få hjälp av min kompis, se vad för tips han har för mig etc, men jag tror det kommer att lösa sig om man är ute i god tid och är aktiv på hemsidan. Kanske är det jag som är optimist? Kanske som du säger hittar jag inget ställe att bo på, men helt ärligt jag vill bara flytta, i värsta fall får jag väl sova hos min kompis i hans studentrum i kanske två månader tills det löser sig?

Det känns som om det fixar sig med plugget, dvs max ett år extra, så flyttar jag. Har redan bestämt mig känns det som. Vill inte vara kvar i Stockholm, vill dra iväg på ett äventyr till en okänd stad med människor jag inte känner och göra livet till mitt eget! Inget springa hem till morsan eller farsan om hjälp utan börja utvecklas!

Ja venne, är 23 år och om jag bor hemma tills jag är klar med studierna kommer jag vara nära 27 år gammal. Då behöver jag spara säkert 6-12 månader till handpenning för lägenhet och vips så är man 28 år och först då flyttat ut för första gången. När kommer min tid? Jag vill forma mina dagar exakt utefter vad jag vill, inte behöva lyssna på morsans tjat eller behöva stå ut med hur mycket saker hon packat på sig under åren som ligger i lägenheten. Jag vill bara sluta vara beroende av mina föräldrar och bli vuxen liksom! Jag vill sköta alla vardagliga sysslor, jag vill sköta ekonomin, inte bara för det kommer hjälpa mig växa men jag vet att om jag får möjligheten att ingen andas mig i nacken kommer jag bli en riktigt bra människa! Jag vill ha koll på allt i mitt liv, men att bo hemma är mitt största hinder just nu!

Visa signatur

Jag är inte intresserad om jag har rätt eller fel, jag gillar diskussion :)

Permalänk
Medlem
Skrivet av Alexander7938:

Nja inte riktigt som en tryckkokare, det kulminerade sig med denna trådstart definitivt! Men att flytta hemifrån? Det har jag haft i tankarna ända sedan jag tog studenten, alltså minst fem år då. Men på grund av att jag velat resa, jag har jobbat och velat spara pengar har jag inte flyttat ut - och inte minst för det är väldigt svårt att skaffa eget. Men nu skiter jag i att hålla ekonomin vid sin spets, måste ju må bra också!

Nu när jag kollar på studentlägenheter i Linköping ser jag minst 15 stycken lediga rum i en studentkorridor, givetvis betyder detta inte att det är detsamma när jag väl har blivit antagen och kan ta ett - men min kompis flyttade till Linköping och han lyckades fixa korridorrum genom smart tänkande. Jag har då tänkt att få hjälp av min kompis, se vad för tips han har för mig etc, men jag tror det kommer att lösa sig om man är ute i god tid och är aktiv på hemsidan. Kanske är det jag som är optimist? Kanske som du säger hittar jag inget ställe att bo på, men helt ärligt jag vill bara flytta, i värsta fall får jag väl sova hos min kompis i hans studentrum i kanske två månader tills det löser sig?

Det känns som om det fixar sig med plugget, dvs max ett år extra, så flyttar jag. Har redan bestämt mig känns det som. Vill inte vara kvar i Stockholm, vill dra iväg på ett äventyr till en okänd stad med människor jag inte känner och göra livet till mitt eget! Inget springa hem till morsan eller farsan om hjälp utan börja utvecklas!

Ja venne, är 23 år och om jag bor hemma tills jag är klar med studierna kommer jag vara nära 27 år gammal. Då behöver jag spara säkert 6-12 månader till handpenning för lägenhet och vips så är man 28 år och först då flyttat ut för första gången. När kommer min tid? Jag vill forma mina dagar exakt utefter vad jag vill, inte behöva lyssna på morsans tjat eller behöva stå ut med hur mycket saker hon packat på sig under åren som ligger i lägenheten. Jag vill bara sluta vara beroende av mina föräldrar och bli vuxen liksom! Jag vill sköta alla vardagliga sysslor, jag vill sköta ekonomin, inte bara för det kommer hjälpa mig växa men jag vet att om jag får möjligheten att ingen andas mig i nacken kommer jag bli en riktigt bra människa! Jag vill ha koll på allt i mitt liv, men att bo hemma är mitt största hinder just nu!

Alltså folk i tråden är väldigt förnuftiga, ger solida råd som i allmänhet och för de flesta är bra och sunda. Men du har också ett socialt skyddsnät, du har en familj som vill hjälpa dig, så DU har ALLA möjligheter att ta lite risker och försöka. Även om du byter till LiTH, allt skiter sig fullständigt med boende och du hatar allt med staden och skolan så är det ett telefonsamtal så har du en plats att bo på i Stockholm och KTH tar garanterat tillbaka dig dom med. Sure, det kanske kostar ett år och tiotusentals kronor, men det är det nog värt. Vi har inte oändligt med år att disponera på den här blå bollen så man får försöka trivas med de man har och det gör inte du just nu.

Hade du varit i en situation där om du flyttar så är du aldrig välkommen tillbaka och inte haft några pengar sparade och ingen inkomst (alltså klar med plugget och vill flytta och söka jobb t.ex.) då hade mitt råd varit att sitta still i båten och bita ihop, får då är risken att det går riktigt illa, men det är inte din situation. Risken är som sagt förlust av pengar och tid, men vad ska du med det till om du inte trivs/mår bra?

Permalänk
Medlem

Hej!

Jag var i en liknande situation när jag började studera på teknisk fysik i Lund, för sådär 25 år sedan. Året i Lund var visserligen fantastiskt roligt, men boendet fungerade inte och nationslivet/musikscenen var alldeles för rolig - det gick helt enkelt ut över studierna.

Därför valde jag att byta till Linköping efter 1 år – ett val som var helt rätt för mig. Det var (iaf då) betydligt lättare att få tag på bostad. Första året bodde jag själv i en jättefin lägenhet som jag hyrde privat – men när jag tyckte att det blev för tyst och ensamt så var det lätt att få tag på ett korridorsrum, och sedan en fin två när jag blev sambo. Jag vet att det är tuffare allmänt med bostäder idag – men det var iaf klart enklare att ordna i Linköping än vad det hade varit i Lund eller sthlm.

Dessutom så passade Linköping mig bättre socialt – det fanns kompisar, men det var fortfarande lätt att fokusera på studierna. Även om jag där och då ofta saknade Lund, så var ju studierna huvudprioriteringen – och Lund fanns ju kvar så att man kunde hälsa på över någon helg. Till sthlm tar det ju bara drygt 2 timmar med tåg, så ur den aspekten borde det ju kunna fungera för dig.

Vidare upplevde jag att utbildningskvaliteten i Linköping var god. Självklart har KTH i sig sannolikt ett lite högre anseende bland många arbetsgivare, men flera av mina studiekompisar fick sina första jobb hos företag som McKinsey, Bain, Accenture och Nvidia. Andra fick jobb i Tokyo, New York eller Zürich. Själv hamnade jag ett tag Londons finansdistrikt innan jag började jobba som managementkonsult i sthlm. Men skulle man vilja spetsa sin utbildning så kan man ju alltid försöka komma med i något utbytesprogram – ex hade Linköping då ett bra avtal med Stanford (kanske gäller fortfarande?).

En annan fördel för mig med Linköping var det kompakta campuset, som gjorde det lätt att kombinera studier vid olika fakulteter. Mig passade det utmärkt att kombinera matte och fysik med filosofi, ledarskap, design och juridik. Jag läste t.o.m. en kurs i dramapedagogik vid lärarutbildningen - en rätt skön kontrast till de mattetunga kurserna vid tekniska fakulteten!

Så sammantaget tycker jag självklart att du ska prova. Kontakta studievägledare både vid KTH och i Linköping så hjälper de dig säkert – och kan ge besked om hur mycket av dina poäng som du kan tillgodoräkna dig (sannolikt det mesta). Och när det gäller meritvärdet för LiU vs KTH, så har Linköping numera tillräckligt högt anseende för att inte vara ett hinder – om du får drömjobbet eller inte kommer snarare att bero på personliga egenskaper.

Lycka till!
/M