Skrivet av Smith:
eller - ofrivillig celibat.
Först nu på senare tid jag uppmärksammat benämningen.
Gillar kvinnor(hetero).
Jag är +50.
Jag själv upplever det som lite "nedsättande" eller att man är misslyckad men det behöver inte alls vara så.
Vad beror det på?
Är det en j***a sjukdom eller handikapp som förföljer en genom hela livet och som troligen kommer förkorta ens liv?
Fattas det en viktig funktion för att tolka och ge rätt signaler till motparten?
Är det ärftligt? Är jag lat?
Brist på självförtroende?
Sällan en kvinna kommer att gå fram till dig och fråga chans vågar jag påstå för att hård-dra det hela.
Det är du som måste våga träda fram.
Vet det innerst inne,
men inte när, om eller vid vilket tillfälle.
Varför ta upp det här nu.
Datorvärlden och dess underhållning har nog varit som ett substitut/lindring för saknaden antar jag.
Har haft dator sedan sent 90-tal.
Om jag inte har tappat kollen fullständigt så vågar jag påstå att det är inte fel på mitt utseende på nått vis.
Uppfattar oftast bli vänligt/trevligt bemött av kvinnor.
Har aldrig haft ett förhållande.
Vad tycker ni som tänker svara?
/S
'Incel' är ett begrepp som på alla sätt är nedsättande eftersom begreppet i sig implicerar att alla har någon inneboende rätt att ha ett intimt förhållande, och då oftast med betoning på mäns rätt och kvinnors "jäkla kräsenhet".
Vad det beror på är inte helt sällan just det som kommer med begreppets konnotation - att tro att man har en medfödd rätt att få doppa snorre, och får man inte det blir man defensiv, kränkt och inte sällan aggressiv. Jag kan inte påstå att jag träffat många (oavsett könstillhörighet) som uppskattar dessa attribut hos en person.
Ska vi dela upp det här med vad "incels" syftar på att de inte får i två delar så är det dels sexuell kontakt (framför allt), och dels ett förhållande (inte lika ofta det verkar ligga i fokus dock då de oftast är övertygade om att damerna endast är ute efter deras pengar).
Börjar vi bakifrån så är givetvis en sådan inställning givetvis dömd att återgäldas med kalla handen, och rätteligen så. För att hitta ett förhållande krävs det att man hittar någon som har åtminstone några attribut som man eftersöker - inte sällan kompatibel humor, värderingar och mål i livet. Ekonomi kan spela in, dels eftersom en partners (bra eller dåliga) ekonomi kommer att påverka ens gemensamma liv, men det är ytterst sällan som någon "är ute efter ens pengar" och de som är det är inte endast kvinnor.
Sedan handlar det om tajming. Att springa på en kompatibel partner utan att aktivt leta och visa sina bästa sidor är en högoddsare i sig, men sedan ska ju båda parter vara på rätt ställe i livet för detta potentiella förhållande för att det ska klaffa.
Tajming och odds går dock att motverka på ett sätt - att öka antalet insatser; ju fler man träffar desto större är chansen att hitta en partner.
När det gäller sexuell kontakt är saken egentligen inte annorlunda, bara färre (eller åtminstone andra) faktorer som spelar in. Visst, är man groteskt ful, luktar illa och klär sig i en jutesäck, ja då får man öka antalet insatser rätt så rejält innan man drar en vinstlott. Nu är jag på intet sätt någon auktoritet på flyktiga sexuella relationer, men något man kan stryka ur sin självbild är "groteskt ful". Visst, de personerna finns de med, men är det så är man högst sannolikt väl medveten om det. Det finns lika många preferenspermutationer som det finns individer där ute, och de allra flesta nöjer sig med "good enough" vad gäller utseende om andra faktorer är rätt (återigen, tajming är en viktig sådan).
Du (TS) säger att du blir vänligt och trevligt bemött av kvinnor, och bara det är orsak nog att ta avstånd från termen 'incel' och än mer från det communityn, för tyvärr blir man lätt som man umgås. Förväntar man sig bli dåligt bemött kommer man inte bemöda sig med att bemöta folk gott nog länge nog för att själv bli väl bemött.
För egen del så har jag haft mindre än en handfull förhållanden genom mina 38 år, och det har berott på flera olika anledningar i olika stadier i livet, men en gemensam faktor har varit min fullständiga blindhet för att någon faktiskt fattat tycke för mig. Jag skulle snarare än ofrivilligt celibat kalla mig för ofrivillig friend-zonare. De gånger det har blivit något av det hela är de gånger andre part har praktiskt taget kastat sig över mig, och det är tyvärr inte särskilt vanligt verkar det som.
Får du inte fatt på något sällskap av sökt slag så beror det på dig. Antingen är du en rövhatt med offerkofta och då kommer du att förbli incel tills dess att du slänger offerkoftan åt fanders och börjar rannsaka dig själv varför någon skulle vilja sällskapa med dig alls, eller så är det helt enkelt så att du antingen inte dragit tillräckligt många lotter (och det är ju kanske inte helt ditt fel, men det är ingen annans fel heller - timing is a bitch) eller inte sett vad det är som står på lotten. Våga fråga vad någon tycker om dig och ta emot svaret utan att bli defensiv eller påstridig om svaret inte är det som önskades. Ta initiativet på ett vänligt sätt, följ upp det med vänlighet och se varje nederlag som en möjlighet att finslipa dina sociala skills och en extra lott på vägen till storvinsten.