Veckans fråga: Hur var ditt 2019?

Arbetslös hela året men jag har ändå haft de bra, efter min utbrändhet så känns de bra att jag fått tid till att återhämta mig, trodde dock inte att jag skulle vara arbetslös nästan 2 år vilket jag snart har varit om ungefär 1 månad till.
Kommer ialla fall börja jobba igen under Januari om allt går som de ska.

Kunde nog varit bättre, men inte helt kört. 7 av 10.

Säger ungefär som Gandalf, det är de små vardagliga positiva sakerna som hindrar en från att klappa ihop och ger din omgivning mening. Sova gott, min hund, mina online-kontakter över hela världen. Äntligen fått minnet att köra över 3200 i mitt Ryzenbygge!

Två sjukdomar har dykt upp, den ena på grund av lathet (ryggbesvär, saknar core-träning) och Tinnitus. Lite lustigt det där med Tinnitus, det påverkar hur man ser på sig själv efter att ha varit i stort sett frisk i ett halvt sekel, plötsligt får man för sig att fråga någon släkting-kollega-läkare "brusar det inte i era öron?" och på den vägen är det. Kan ju inte behandlas, men jag tror det är relativt lindrigt, hör bra, inte konstant huvudvärk osv.

Har strul med motivation och att få saker gjorda, mest privat. Tendens till att dumpa grejor om man får minsta kritik, oavsett hur välbefogad, eller om det inte är uppenbart hur man skall göra från steg 1. Trots det börjar jag få ordning på vissa saker och har fått ny inspiration till några privata projekt, men så mycket hade kunnat göras snabbare och effektivare... vad heter det, procrastinating...

Jobbet är vare sig extremt utmanande eller väldigt stressigt, har hänt en hel del positivt i den riktningen med lugnare arbetstakt och bättre planering, samtidigt större ansvar. Visst, ibland blir det kaos, men så är det inom IT.

Familjelivet är stabilt men saknar tätare kontakt med vissa utflyttade samt några som bor en bit bort, det är så lätt att man inte pratar med varandra på ett tag och så rinner kontakten ut i sanden och blir desto jobbigare att plocka upp. Vissa grundstenar som andra tar för givet saknar jag nog, men jag är en sån där gammaldags typ som härdar ut och inte grottar för mycket i potentiella utmaningar. Känslor, vad är det...

Skrivet av Snörök:

Riktigt bra till en början. Fin sambo, fin dotter. Nära att landa ett bra jobb. Pratade om ny bostad och sommarhus. Två resor planerade. I december släpper sambon bomben att det är slut efter >10år. Från ingenstans. Hänvisade till 3-4 år gamla grejer. Föll långt ner i ett svart hål men är väl på väg upp igen kanske efter att ha ramlat ner igen ett par gånger. Oändlig sorg, jag har aldrig gråtit så mycket som december 2019. Hatade jul och nyår. Gråter fortfarande varje dag.

Men jag har fått reda på en del saker och det gör det lättare att inse att det är över. Nu ska jag bara köpa lägenhet till mig och dotter och starta om livet igen.

Jag vet, självömkan är inte snyggt men ibland måste man skriva av sig.

Sitter lite i samma sitts (minus barn) och det suger verkligen! Tillsammans i 6 år, sambo i närmare 5. Gjorde slut 26:e December efter en jul vi firade hos min familj. För mig kom det som en blixt från en klar himmel. Visst, förhållandet har haft sina dalar men också sina toppar. Normalt tänkte jag. Förfärligt tänkte hon. Hon är inte från Sverige ursprungligen och har inte familj här. Givet detta var det jag som fick ta mitt pick och pack och lämna vår gemensamma hyresrätt och flytta hem till föräldrarna. Man känner sig inte direkt som en vinnare, snart 30 och tillbaka i pojkrummet.

Senast redigerat 2020-01-02 15:02

Att flytta in till stan efter hela livet 27 år bott i en byhåla var nog det bästa som hände mig.

Senast redigerat 2020-01-02 15:23

Ett riktigt sk*tår för mig och mina 3 vuxna barn,,efter att ha levt i 40 år som sambos ,får hon en anurysm i en artär som delar sig strax innan den når hjärnan till vänster och höger hjärnhalva, den brister och hon dör knall och fall i vardagssrummet helt ensam, tyvärr var jag på jobbet när det hände men hade inte kunnat göra nått ändå,enligt obduktionen dog hon innan hon föll till golvet ,datumet 190910 har för evigt etsat sig fast i mitt minne och livet känns totalt tomt och meningslöst efter detta,,har gått snart 4 månader sen det hände och sakta börjar man gå tillbaka till nån form av vardagsliv,tunnel seendet har släppt , men har fortfarande lite svårt med koncentrationen och minnet, får se hur 2020 blir.

Skrivet av Yonie:

Det har även varit ett år av arbetslöshet då jag blev uppsagd i slutet av 2018. Mitt CV och min faktiska ålder har gjort det lite svårare att komma tillbaka in på arbetsmarknaden, då väldigt många rekryterare och HR-personal är yngre än mig, och på väldigt uppenbara vis har svårt att relatera till många av mina personliga kompetenser. Med den lilla motvinden kämpade man vidare och var så nära att få kliva över tröskeln till en ny anställning, men blev alltid tillbakamotad då någon annan visade sig bättre, eller på grund av rena petitesser. Förhoppningen är att det ska lossna, när jag nu är inne på tresiffrigt antal CV:n och specifikt skrivna personliga brev.

Ironin är så jäkla påtaglig ibland.

Idag ringer inte en, utan två olika arbetsgivare och meddelar att man vill anställa mig. Så efter 13 månader av små toppar och enorma dalar har det äntligen lossnat. Till råga på det verkar arbetstillfället jag accepterade givande, utmanande, tryggt, och förhållandevis okänsligt mot lågkonjunktur. Mitt intryck var även att det fanns gott om utvecklingsmöjligheter, när kompetensbasen i företaget etablerats.

Fy fan, mina vänner. Det blir resultat när man vägrar stanna i knästående, och istället fortsätter försöka arbeta sig framåt i motgångarna. Små steg är allt. Inga steg är inget.

Senast redigerat 2020-01-02 13:49

Oj vad många som har mått kasst, hoppas att ni får ett bättre 2020!

För min del så har 2019 varit bra. Ny titel på jobbet, löneök, har haft en massa kul och gymträningen går bra. För arbetsgivaren går det just nu lite skakigt men det påverkar mig inte så mycket då jag är med i facket samt a-kassan och jag har en buffert för att jag ska klara mig i 6 månader utan någon som helst inkomst. Denna lilla penga kudde som är reserverad för tråkiga tider är guld värd kan jag säga.

Jag satte mig ner i slutet av december och stakade ut lite saker jag ska göra och min plan för 2020 är redo, dvs jag kommer att fortsätta att investera och gymma som vanligt och jag ser framemot allt annat kul året har att erbjuda!

2019 var bra. Höjdpunkten var Japan-resan.
2020 kommer bli bättre. Dels för att jag ska till Japan igen men även för att jag har massa annat kul planerat.

Kan inte klaga

Skickades från m.sweclockers.com

Skrivet av mistahh:

Oj vad många som har mått kasst, hoppas att ni får ett bättre 2020!

För min del så har 2019 varit bra. Ny titel på jobbet, löneök, har haft en massa kul och gymträningen går bra. För arbetsgivaren går det just nu lite skakigt men det påverkar mig inte så mycket då jag är med i facket samt a-kassan och jag har en buffert för att jag ska klara mig i 6 månader utan någon som helst inkomst. Denna lilla penga kudde som är reserverad för tråkiga tider är guld värd kan jag säga.

Jag satte mig ner i slutet av december och stakade ut lite saker jag ska göra och min plan för 2020 är redo, dvs jag kommer att fortsätta att investera och gymma som vanligt och jag ser framemot allt annat kul året har att erbjuda!

Skriver under på denna. Jag hade nästan exakt samma storlek på min lilla buffert, och den var räddningen i många situationer där oförutsedda utgifter dök upp. För att inte tala om hur det höll undan både stress och ångest, även om den fortfarande fanns kvar.

Skrivet av Ponoff:

Ett riktigt sk*tår för mig och mina 3 vuxna barn,,efter att ha levt i 40 år som sambos ,får hon en anurysm i en artär som delar sig strax innan den når hjärnan till vänster och höger hjärnhalva, den brister och hon dör knall och fall i vardagssrummet helt ensam, tyvärr var jag på jobbet när det hände men hade inte kunnat göra nått ändå,enligt obduktionen dog hon innan hon föll till golvet ,datumet 190910 har för evigt etsat sig fast i mitt minne och livet känns totalt tomt och meningslöst efter detta,,har gått snart 4 månader sen det hände och sakta börjar man gå tillbaka till nån form av vardagsliv,tunnel seendet har släppt , men har fortfarande lite svårt med koncentrationen och minnet, får se hur 2020 blir.

Det där låter grymt tufft..
var inte rädd för att lägga ett pm, jag svänger runt hela landet till vardags och möter gärna upp på en lurre om det skulle passa. Man behöver vänner och någon som bryr sig i ditt läge

Lider med dig, ta hand om dig

Får nog skatta mitt år som "blandad kompott". Körkort och bil tillhör de absoluta höjdpunkterna, men samtidigt har höstens arbetssituation lämnat en del att önska och tanten har varit sjuk andra halvan av året vilket tärt en hel del på måendet, det var till och med så illa att vi var en hårsmån från att bryta förlovningen i mellandagarna. Men, vi bestämde oss för att då vi går in i 2020 på botten så har vi all möjlighet att göra det här året bättre än andra halvan av 2019,

Har under året gått med värk i ryggen fram och tillbaks på vårdcentralen för att få höra att det beror på magkatarr,dåliga muskler,skolios. Skickades under 4 veckor på sjukgymnastik vilket inte hjälpte. Slutade med att jag en dag blev liggande på golvet efter jobbet och fick ta mig till akuten. Detta resulterade i att dom hittade en 14cm stor tumör bakom levern, denna visade sig vara cancer. Började i November med cellgiftsbehandling, Dom har efter snart 3 månader inte fastställt vad för typ av cancer det är utan velar fram och tillbaks mellan Sarkom/Lymfom. Hoppas nu på att 2020 Levererar ett positivare år.

Ett bra år. Vissa dåliga grejer som hindrade det från att bli ett riktigt bra år.

Fick jobb i slutet av 2018 så hade jobb 6 mån tills Juni. Jobbsökaraktivitet med workshops efter det i 2mån vilket var lugnt. Sen praktik på Willys i 6v innan mitt nuvarande jobb började den 19 Dec. Jobbade 2 dagar sen ledig fram till 7 Jan när jag börjar igen.

Träningen har gått bra! Har ÄNTLIGEN fått en snygg kropp för första gången i mitt liv. Platt mage o bröst med lite magrutor!! <3 CrossFit!

Julen firades hos min farbror vilket var trevligt fast nyår var ja ensam.

Skrivet av XripperX:

Det värsta året i mitt liv.

Farsan dog.

Problem med hälsan: IBS från helvetet, flera svåra förkylningar som slutade med inläggning på sjukhus.

Svåra migränattacker hela tiden pga av sorg och stress.

Fullständigt "kaos" gällande dödsbo och begravning osv... ( första veckorna efter min fars död, så kom det ca 40 brev angående dödsbo)

Firade jul med vinterkräksjukan, så det var ju roligt som avslutning.

Mamma dog 2017 så ja vet hur det känns....
Det låter okänsligt o säga men det går över.
Eftersom brorsan e narkoman fick jag sköta allt med dödsbo o begravning. Tufft var det.

Fy fan tungt men nyttigt att läsa i denna tråd. Bra att få lite perspektiv och inse att jag är en gnällig sate för mina relativt små problem.

Skickades från m.sweclockers.com

Skrivet av grollo92:

Fy fan tungt men nyttigt att läsa i denna tråd. Bra att få lite perspektiv och inse att jag är en gnällig sate för mina relativt små problem.

Skickades från m.sweclockers.com

Problem är relativa

Sambons bedövning tog inte som den skulle under ett akut kejsarsnitt. Så hon kände när de skar och grävde i magen. Men det var akut så hann inte sätta mer bedövning. Och morfin gick inte pga vår dotter hade problem i magen, morfin kunde dödat henne.

Trots detta så säger hon ibland när hon har ont i huvudet att "Jag har ALDRIG haft såhär ont någonsin".

Försöker bara säga: för att någon har det sämre nu så betyder det inte att dina problem inte är stora, för dig

Sen är man nog generellt ganska duktig på att klaga. Men det är ju det finaste med livet: att klaga.

Senast redigerat 2020-01-04 16:16
Skrivet av grollo92:

Fy fan tungt men nyttigt att läsa i denna tråd. Bra att få lite perspektiv och inse att jag är en gnällig sate för mina relativt små problem.

Skickades från m.sweclockers.com

Allas problem är unika, saker som får dig att känna obehag är inte mindre "problem" för att grannen lider av något värre.

Hoppas att ni alla som haft det jobbigt får ett bättre år i år!
Tveka inte att ta in professionell hjälp oavsett vilken nivå ni lägger det på, hjälplinje på telefon, kurator på jobbet, leg psykolog eller vad det nu kan tänkas vara.

När man läst flertalet inlägg inser man hur bra man har det. Modigt av er att berätta!

2019 blev ändå ett ganska bra år (förutom kaos på jobbet).
Flyttat till ny lägenhet som jag och sambon velat ha länge.
Har fast jobb, lönen är ok, men trivs inte på grund av dålig arbetsmiljö och jobbet kan inte erbjuda mig utveckling inom arbetet. Då sambon studerar är vi beroende av min lön så kan inte säga upp mig hur som helst. Funderar därför på att börja plugga i höst (då hon blir färdig i sommar) eller söka mig till annat.
Fått bättre kontakt med farsan efter en jobbig period med tystnad.
Blev ett bra slut på året, fick träffa många vänner som jag inte umgåtts med på länge.

Senast redigerat 2020-01-04 20:33
Skrivet av Haibane:

Sitter lite i samma sitts (minus barn) och det suger verkligen! Tillsammans i 6 år, sambo i närmare 5. Gjorde slut 26:e December efter en jul vi firade hos min familj. För mig kom det som en blixt från en klar himmel. Visst, förhållandet har haft sina dalar men också sina toppar. Normalt tänkte jag. Förfärligt tänkte hon. Hon är inte från Sverige ursprungligen och har inte familj här. Givet detta var det jag som fick ta mitt pick och pack och lämna vår gemensamma hyresrätt och flytta hem till föräldrarna. Man känner sig inte direkt som en vinnare, snart 30 och tillbaka i pojkrummet.

Hamnade också i en liknande situation 2013. Inte kul att flytta till päronen i den åldern. Fördelen var att man i alla fall kunde spara en hel del då mina utgifter blev betydligt lägre.

Jag fick mitt första jobb som programmerare, alltid drömt om sånt i hela livet.
En månad senare fick jag veta att min pappa hade fått en cancerdiagnos.

"Livets balans"

Skrivet av Perrablerra:

2019 var ett tråkigt år. Haft tinnitus sedan 2003 och den har under större delen av tiden varit på en acceptabel nivå. Dessvärre har ljudet de senaste åren ökat lite väl mycket utan att ha utsatt mig för dåliga ljud (har öronproppar nästan jämt). Men 2019 var året då jag vart tvungen att börja tacka nej till roliga saker då jag mått för dåligt. Får hoppas att jag under 2020 hittar något sätt att vända denna trend. Är trött på att inte orka/våga tänka mer en någon månad framåt

Har själv tinnitus och börjar misstänka att det stämmer att den kan vara strålningsrelaterad. Märker själv hur den ökat om jag talat länge i mobiltelefon samt att den minskat när jag varit på besök hos nån bekant på landet i en vecka. Så kan ju vara nåt att hålla koll på.

För min del har 2019 varit OK, inga större förändringar mer än att man är ett år närmare pension.

Senast redigerat 2020-01-05 10:57
Skrivet av SAFA:

Har själv tinnitus och börjar misstänka att det stämmer att den kan vara strålningsrelaterad. Märker själv hur den ökat om jag talat länge i mobiltelefon samt att den minskat när jag varit på besök hos nån bekant på landet i en vecka. Så kan ju vara nåt att hålla koll på.

För min del har 2019 varit OK, inga större förändringar mer än att man är ett år närmare pension.

Samtidigt kan den aspekten ha mindre påverkan än man tror. Faktorerna som också måste beräknas in är ju stadsljud, daglig rutin, stressnivåer, och annat. Jag vet bara med mig själv att det är mer musik, nöje, stress, och miljöbrus som påverkar mig i t.ex. Stockholm, än när jag är på besök i hemtrakterna uppe i Norrland. Jag spenderar mer tid i naturen där uppe och mer tid med hörlurarna på här nere, utöver att staden alltid är mer skränig i allmänhet. Sen är ju själva levnadssättet annorlunda: där uppe är jag på många sätt avslappnad och behöver inte bekymra mig med daglig jobbrutin eller göromål, medan här nere är det ju aktivitet för jämnan.

@SAFA: I mitt fall är den stressrelaterad. Blir jag spänd ökar den typ 500% (ish). Går dessvärre inte ner lika snabbt som det ökar (ökar på någon sekund och minskar på några timmar). Detta oavsett var jag befinner mig. Kör bil i jobbet vilket ofta triggar bla när andra kör som idioter och jag snabbt måste bromsa, byta fil etc (bor i Stockholm där typ ingen vet vad "ta det lugnt" betyder).

Skrivet av Perrablerra:

@SAFA: I mitt fall är den stressrelaterad. Blir jag spänd ökar den typ 500% (ish). Går dessvärre inte ner lika snabbt som det ökar (ökar på någon sekund och minskar på några timmar). Detta oavsett var jag befinner mig. Kör bil i jobbet vilket ofta triggar bla när andra kör som idioter och jag snabbt måste bromsa, byta fil etc (bor i Stockholm där typ ingen vet vad "ta det lugnt" betyder).

Ja, då är det olika, för min del tar det dagar att gå ned och runt en timme att gå upp (såvida det inte beror på höga ljud. för då kan det gå upp snabbt). Har inte märk det beror på stress men när jag jämfört mot vistelse på landet så jämför jag semester hemma mot semester på landet så ingen/väldigt lite stress på någondera.