Svårt att ha åsikter på en så vinklad historia (ej illa menat, men du är givetvis extremt partisk).
Vore intressant att veta lite data angående din fästmös läkarbesök. Springer hon till VC 40+ gånger per år eller är varför har hon kommit i den här situationen?
Oavsett så måste hon självklart få vård även om dom är himla trött på ständigt återkommande patienter.
Jag har själv en hypokondrisk vän som har stämpelkort på VC och kräver remisser för ena efter andra illusionen. Jag blir trött av att höra om allt, kan inte ens tänka mig hur trötta läkarna är på personen.
Givetvis är den vinklad, vinklad utifrån perspektivet av en anhörig till en människa som vid 40 års ålder var kväll hoppas att hon slipper vakna igen.
Jag har inte exakt data, men jag kan utan tvekan påstå att (utöver provtagningar som är medicineringsrelaterade) så är det ett ensiffrigt antal VC-besök och två akutbesök det senaste året, men det är trots det irrellevant, för hur "trötta på" en specifik patient vårdpersonalen än är så är det bara att köpa läget och se till att patienten inte behöver komma tillbaka snarare än att patienten inte vill eller törs komma tillbaka.
För en himla massa år sedan så skrev läkare "SVBK" i journalen på bland annat kvinnor som hävdade fibromyalgi bland annat. Sveda värk och Brännkärring.
I dagsläget hade aldrig något sådant tolererats dock. Så ifall de tycker hon är hypokondriker är det väl bara via ryktesspridning muntligt.
Det är hennes egen analys att de ser henne som hypokondriker eller är detta påtalat någon gång?
Det är, som jag tidigare sagt, inget som någon sagt till henne rakt ut eller skrivit ner i hennes journal med ord vi kunnat urskilja som just detta. Så ja, det har varit vår analys av bemötande i stil med vad jag beskrivit tidigare.
Tänker man på det du skriver så verkar hon ju fått bra vård historiskt. ADHD utredning och medicinering. Psykofarmaka som det lät. Så kan inte vara helt hopplöst med tanke på detta?
Betänk att en ADHD utredning går Svenskar och väntar i flera år på, pga hur vårdsystemet ser ut som idag.
Jo, inom psykvården har hon fått bra vård över lag, precis som jag pekat ut tidigare. Hennes ADHD-utredning tog sin tid att vänta på även för sådär en 10 år sedan när hon fick sin, men ja, inte mycket att anmärka på gällande psykvården som sagt.
I övrigt historien med besök på akuten och hantering av magproblem.
Hennes undersökning och behandling är genomsnittlig skulle jag säga.
Nu ville du inte ha kommentarer om vad det beror på och dylikt så nöjer mig med att säga att hon blivit behandlat som precis alla andra under Svenska förutsättningar. Akuten är till för akut diagnos och behandling.
Hade smärtan varit så stor att hon legat skrikande och läkaren inte viljat undersöka henne, då hade det varit väldigt konstigt.
Som jag skrev tidigare så är jag väl medveten om vad akuten är till för, och hade hon varit en "skrikare" hade det säkert hjälpt ironiskt nog. Men har man sedan barnsben fått höra att man inte ska skrika och gråta oavsett orsak för annars skriker ens fulla mamma åt en och troligtvis får man ingen mat, ja då lär man sig hålla väldigt mycket inom sig.
Jag kan givetvis inte säga att hon hade "si och så ont på en skala", men jag vet att om jag utan att truga kunde få med henne upp till akuten trots att hon knappt kunde gå, så hade jag utan tvekan legat skrikande om det varit jag. Så läs för tusan inte in att hon "hade lite ont i magen" i mina inlägg.
Vill även tillägga att jag har stora sympatier för läkare framförallt på vårdcentraler. Det är väldigt många människor som lastar ned med att springa hela tiden för allt möjligt och omöjligt.
När de får samma patient som gång på gång på gång på gång på gång kommer in, självklart tröttnar dom till slut.
Historien ropa varg stämmer in på många sätt.
Om detta stämmer på din fästmö eller inte är ju i princip omöjligt för någon här att bedöma.
Nej, det är omöjligt för någon här att bedöma, och det är inte det jag kom hit för. Läs om, läs rätt.
Själv har jag väldigt lite sympati för folk som inte gör sitt jobb bara för att de tröttnat på vissa arbetsmoment (läs: patienter). Är man i det läget bör man se sig om efter en annan tjänst, och i de fall det handlar om att man inte kan bemöta folk med takt och ton ska man inte ha en tjänst där man har med folk att göra.
Till frågan vad man kan göra åt det. Som precis alla andra problem. Prata ut om dem. Tala med läkaren, vårdcentralen och fråga ifall de tvivlar på henne som patient och hur problemet skall lösas. En egen rannsakan är alltid bra med. Det mesta går bättre ifall man pratar om det istället för att anta saker.
"Egen rannsakan", jo du, tack för att du själv antar saker. Nåja, vi får väl försöka att återigen prata med dem och se om vi kan lyckas hitta någon som är villig att medge att de tvivlar på henne oavsett vad de sade senast de öppnade munnen. Borde nog satsa en slant på den högoddsaren ... Lovar att återkomma med resultat.
För övrigt vet jag mer eller mindre ingen som varit nöjd med vården på många år. Det är liknande missnöje hos i princip alla.
Det enda vi fått veta här är att hon är väldigt ofta sjuk och har många krämpor.
Finns inte särskilt mycket data att hantera här. Att folk inte får magproblem lösta i Svensk sjukvård bör räknas mer som regel än undantag.
Mitt råd, gå till läkaren igen be om remiss till magspecialist och om ni inte får det så ifrågasätt detta och tala ut om det. Begär annan läkare. Om inget annat fungerar så sök privat vård.
Ah, ingen är nöjd med vården, då måste den ju fungera som den borde ... eller nå't.
Nej, det är inte mycket data att hantera här, och det är av flera anledningar, men den främsta är att jag inte kom hit för att få en diagnos. Jag har fortfarande förtroende för läkare i allmänhets medicinska kompetens, men jag ifrågasätter tillgängligheten för de som har kontakt med psykiatrin på regelbunden basis och, eller, saknar en frisk persons ork att strida för sin sak.
Privat vård är - återigen - inte ett realistiskt alternativ för någon som knappt har råd med mat till sig och sina barn.
Desktop: AMD 3950X, 64 GB RAM, Nvidia 4070 ... (Windows 11)
Serverdesktop: AMD 5600G, 64 GB RAM (Proxmox)
Labbmiljö: Supermicro SC825 X9DRi-F 2xE5-2667v2 64GB RAM
Kamera: Canon R5, Canon RF 100-500, Laowa 100mm f/2.8, Canon RF 24-70 f/2,8
