Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Permalänk
Skrivet av coae:

@[¿]Gangster:

Får jag fråga var det lätt att få komma till en psykolog, hur gick du tillväga?
Sökte du på vårdcentral? Blev du bra bemött?

(Tänker att samhället till viss del är ett bedrägeri, vilket man kan bli varse om när man ska ta ut räntan på sina skattepengar. Att få sin cykel stulen räcker inte, man bör vara mördad för att samhället ska avsätta resurser. Eller som Easy skrev många läkare skriver ut piller för att hinna med. Hur som, I digress. Bitter misantrop, hoppas jag har fel.)

Det var faktiskt lätt. Vi har psykolog på vår vårdcentral.

Bokade tid för någon vecka sedan och har nu pratat med henne 2 gånger. Bokat personligt besök i September.

Kanske fungerar bättre på mindre orter? Jag är nöjd med bemötande och återkoppling iaf.

Hon började första gången att ställa en massa frågor om allt, familj, föräldrar, jobb, mig själv osv för att bilda sig en uppfattning om mitt liv så att säga.

Hon förklarade hur hjärnan fungerar, hur komplex den är mm. Vad jag kan försöka mig på med lite olika tankeövningar. Det handlar mycket om inställning så klart. Lära sig att uppskatta sig själv, ta hand om sig själv mentalt. Att fan jag är duktig. Alla förtjänar att vara glada, även du. Leva mer i nuet.

LÄTTARE SAGT ÄN GJORT!

Detta går såklart inte att applicera på alla då alla har olika bakgrunder och situationer i livet.

Nästa gång ska vi göra lite mer övningar när vi träffas, vad är det som triggar mitt beteende? Varför tänker jag si och så och mer på andra än mig själv på något vänster.

Hon har bokat flera tider så det känns bra. Känns som det är lite KBT över det.

Visa signatur

-==- Intel Core i5 6600K -==- Asus Z170-K -==- 8GB Corsair LPX 2666MHz -==- EVGA 1060 6GB -==- Samsung Evo 750 256GB + Evo 850 500GB -==- Noctua -==- Corsair CX 650W -==- Fractal Design S -==-

Permalänk
Skrivet av eatme@live:

@[¿]Gangster:

Jag känner exakt likadant som du gör, har ungefär samma dagliga liv som du har. Bra jobb, fru, bil, pengar osv men känns ändå som det saknas något. Det är väl just det att man man inte har några direkta nära vänner här, flyttade från Skåne till Gbg för ca 5år sedan. Svårt att få några nya nära vänner när man kommit upp i ålder (41år)..är dock väldigt ung i sinnet

jag försöker lösa det genom olika aktiviteter så som gym,olika idrottsföreningar, kurser m.m för att försöka skapa kontakt. Har insett hur viktigt det är med att ha någon nära vän att bara gå ut och ta en öl med, bio eller liknande. Tråkigt att det skall vara så svårt få några nya nära vänner när man blir äldre.

Missförstå mig inte, men faktiskt skönt att man inte är ensam även om jag inte önskar någon detta!

Ja, vänner växer inte på träd, helt klart. Var det pga av jobb du flyttade?

Visa signatur

-==- Intel Core i5 6600K -==- Asus Z170-K -==- 8GB Corsair LPX 2666MHz -==- EVGA 1060 6GB -==- Samsung Evo 750 256GB + Evo 850 500GB -==- Noctua -==- Corsair CX 650W -==- Fractal Design S -==-

Permalänk
Medlem
Skrivet av [¿]Gangster:

Missförstå mig inte, men faktiskt skönt att man inte är ensam även om jag inte önskar någon detta!

Ja, vänner växer inte på träd, helt klart. Var det pga av jobb du flyttade?

Lite både och faktiskt, tröttnade lite på Simrishamn och skåne..ville testa någon lite större stad så det fick bli Gbg. JObb var lätt att få här uppe så det var väl en bidragande orsak till val av stad.
Nej det är ingen kul situation att inte ha någon nära vän i samma stad eller hyfsat nära iallafall. Drygt att alltid behöva åka 3 tim enkel resa för att träffa dem. Visst, telefon,skype,messenger osv finns ju men det är inte samma sak som att bara kunna gå ut och ta en öl lite snabtt en kväll.

Permalänk

@[¿]Gangster:
Jag försöker undvika att ge andra tips om hur de ska leva sina liv, eftersom jag inte har någon erfarenhet av att vara dig, medan du har varit det i hela ditt liv. Ingen annan, inte ens en psykolog, har lika mycket kunskap och erfarenhet om ditt liv som du har. Du är experten av ditt liv, på samma sätt som jag är experten av mitt liv, så därför är det bara du som vet vad som är bäst för dig själv och du som kan lösa dina problem. Allt jag kan göra är att dela med mig av min erfarenhet av en period då jag hade lågt självförtroende och hoppas att du kan lära något från det som du kan tillämpa till din situation.

I högstadiet hade jag nämligen väldigt lågt självförtroende. Tonåren i sig är ju en olustig tid i de flestas liv, där man inte riktigt är vuxen än, men man förväntas ändå ta mer ansvar och ta vissa vuxna beslut. Det var speciellt en olustig tid för mig och det tog ett par år efter högstadiet tills jag insåg att jag ens hade lågt självförtroende och vad orsakena var till det. För mig var huvudorsaken att jag gjorde någonting som jag inte ville göra, nämligen att spela tennis. Visst kan man bli tvingad till att göra värre saker i livet än att utöva en sport, men det var inte vad jag ville göra, och det var tillräckligt för att köra ner mitt självförtroende i botten. Det var min farsa som plötsligt hade fått för sig att jag skulle bli tennisproffs och gjorde allt för att det skulle bli verklighet. Han såg till och med till att jag bytte skola till en klass som hade inriktning tennis, vilket var ovanligt i grundskolan då. Istället för att stå upp för mig själv och säga till honom att jag inte gillade sporten och inte ville spela längre, så höll jag tyst och gjorde vad som förväntades av mig. Stort misstag, och som resultat så mådde jag skit. Jag började därför också avsky skolan och min klass. Jag brydde mig inte om jag fick lägsta betyg, högsta betyg eller ens om jag lärde mig någonting. Som "tur" var lämnade farsan familjen när jag började gymnasiet och jag fick då mer kontroll över mitt liv och valde då snabbt att sluta med tennis.

Läxan av det har jag inte glömt sedan dess: gör alltid vad du själv vill i livet och gå din egen väg, oavsett vad någon annan tycker om det. Det är lätt att säga, men vad jag har märkt är att få faktiskt följer det rådet fullt ut. Jag vill gärna tro att jag gör det för att det är ett tecken på att jag växer som person. När man inte växer så krymper man, och när man krymper får man lägre självförtroende.

Permalänk
Avstängd
Skrivet av Automatoaster:

@[¿]Gangster:
Jag försöker undvika att ge andra tips om hur de ska leva sina liv, eftersom jag inte har någon erfarenhet av att vara dig, medan du har varit det i hela ditt liv. Ingen annan, inte ens en psykolog, har lika mycket kunskap och erfarenhet om ditt liv som du har. Du är experten av ditt liv, på samma sätt som jag är experten av mitt liv, så därför är det bara du som vet vad som är bäst för dig själv och du som kan lösa dina problem. Allt jag kan göra är att dela med mig av min erfarenhet av en period då jag hade lågt självförtroende och hoppas att du kan lära något från det som du kan tillämpa till din situation.

I högstadiet hade jag nämligen väldigt lågt självförtroende. Tonåren i sig är ju en olustig tid i de flestas liv, där man inte riktigt är vuxen än, men man förväntas ändå ta mer ansvar och ta vissa vuxna beslut. Det var speciellt en olustig tid för mig och det tog ett par år efter högstadiet tills jag insåg att jag ens hade lågt självförtroende och vad orsakena var till det. För mig var huvudorsaken att jag gjorde någonting som jag inte ville göra, nämligen att spela tennis. Visst kan man bli tvingad till att göra värre saker i livet än att utöva en sport, men det var inte vad jag ville göra, och det var tillräckligt för att köra ner mitt självförtroende i botten. Det var min farsa som plötsligt hade fått för sig att jag skulle bli tennisproffs och gjorde allt för att det skulle bli verklighet. Han såg till och med till att jag bytte skola till en klass som hade inriktning tennis, vilket var ovanligt i grundskolan då. Istället för att stå upp för mig själv och säga till honom att jag inte gillade sporten och inte ville spela längre, så höll jag tyst och gjorde vad som förväntades av mig. Stort misstag, och som resultat så mådde jag skit. Jag började därför också avsky skolan och min klass. Jag brydde mig inte om jag fick lägsta betyg, högsta betyg eller ens om jag lärde mig någonting. Som "tur" var lämnade farsan familjen när jag började gymnasiet och jag fick då mer kontroll över mitt liv och valde då snabbt att sluta med tennis.

Läxan av det har jag inte glömt sedan dess: gör alltid vad du själv vill i livet och gå din egen väg, oavsett vad någon annan tycker om det. Det är lätt att säga, men vad jag har märkt är att få faktiskt följer det rådet fullt ut. Jag vill gärna tro att jag gör det för att det är ett tecken på att jag växer som person. När man inte växer så krymper man, och när man krymper får man lägre självförtroende.

Vanligare än du anar... Har själv sagt till släktingar att livet inte kretsar runt någon idrott för alla barn och att detdär oftast blir kontraproduktivt, detdär fungerar ju inte ens om ungarna själva är intresserade, brukar vara ett säkert kort att effektivt döda deras intresse om man gör så.

Visa signatur

Daisy, Daisy...
Three is a magic number
Yes it is, it's a magic number

Permalänk
Avstängd

Samma sak egentligen med vuxenlivet, varför skall man göra en massa skit bara för att omgivningen eller "samhället" förväntar sig det av en?

Visst, man är en kugge i ett större maskineri, men det betyder för den skull inte att mans kall ta skit, jobba med underbetalda saker man inte trivs med, ligga i miljonskulder till banker, se pengar som ett självändamål, osv. bara för att "alla andra gör det"

Tycka vad man vill om Ingvar Kamprad, men han har ofta varit en av mina gamla förebilder med den filosofi han ofta förespråkade; dels att pengar inte får bli ett självändamål och man förlorar kontakten med den fysiska världen i sin strävan, dels vikten av att skilja mellan arbete och fritid även när det gäller tillgångar och veta vad som skall återinvesteras i företaget och bara ta ut det man strikt behöver, eller till saker man verkligen önskar sig för privat bruk. Älskar verkligen det faktum att han slog Gardell och Co så hårt på fingrarna i slutmatchen med hans mentalitet och att han slutade som en av väldens rikaste personer.

Visa signatur

Daisy, Daisy...
Three is a magic number
Yes it is, it's a magic number

Permalänk
Medlem
Skrivet av eatme@live:

@[¿]Gangster:

Jag känner exakt likadant som du gör, har ungefär samma dagliga liv som du har. Bra jobb, fru, bil, pengar osv men känns ändå som det saknas något. Det är väl just det att man man inte har några direkta nära vänner här, flyttade från Skåne till Gbg för ca 5år sedan. Svårt att få några nya nära vänner när man kommit upp i ålder (41år)..är dock väldigt ung i sinnet

jag försöker lösa det genom olika aktiviteter så som gym,olika idrottsföreningar, kurser m.m för att försöka skapa kontakt. Har insett hur viktigt det är med att ha någon nära vän att bara gå ut och ta en öl med, bio eller liknande. Tråkigt att det skall vara så svårt få några nya nära vänner när man blir äldre.

Vet hur det är, flyttade till gbg för 7år sedan själv. Man träffar ju goa gubbar på jobbet osv och genom barnen, men sällan någon man klickar med.

Men sen när man väl gör det, ska man orka med 😂 tre glada barn tar tid 😬

Skickades från m.sweclockers.com

Visa signatur

i5-4690K @ 4.5ghz/ 8GB / 250GB SSD / GTX 970 / Win 10

Permalänk
Medlem
Skrivet av Mizzarrogh:

Om det känns svårt att komma igång med saker?

Har inte träffat någon som kunnat ge ett vettigt svar på vad man borde göra.
Samtal hjälper ju inte , det måste vara någonting annat.

Tycker man äter hyfsat rätt och jobbar med saker man "alltid har gjort" har ungefär samma relationer till nära och kära, ekonomin ligger väl rätt stadigt på den nivå jag valt att lägga den, osv så jag begriper mig inte riktigt på detta.

Är 38 och har rätt nyligen kommit på vad som funkar för mig, träffa folk, träna och utmana mig själv.
Har ett stort behov utav att utvecklas, hade jag ingen aning om förens jag testade 😬

Klyschigt som fan, men man får leta och hitta vad man har för saker som får en att gå igång, förhoppningsvis är det inget allt för olagligt eller svårt att lösa 😁

Skickades från m.sweclockers.com

Visa signatur

i5-4690K @ 4.5ghz/ 8GB / 250GB SSD / GTX 970 / Win 10

Permalänk
Medlem

@Wack0:

Hahah kan tänka mig det, har inga barn så behöver inte tänka på det än. jo det är samma här, underbar arbetsplats men ändå svårt att hitta folk som man klickar med på hög nivå.

Permalänk
Skrivet av Automatoaster:

@[¿]Gangster:
Jag försöker undvika att ge andra tips om hur de ska leva sina liv, eftersom jag inte har någon erfarenhet av att vara dig, medan du har varit det i hela ditt liv. Ingen annan, inte ens en psykolog, har lika mycket kunskap och erfarenhet om ditt liv som du har. Du är experten av ditt liv, på samma sätt som jag är experten av mitt liv, så därför är det bara du som vet vad som är bäst för dig själv och du som kan lösa dina problem. Allt jag kan göra är att dela med mig av min erfarenhet av en period då jag hade lågt självförtroende och hoppas att du kan lära något från det som du kan tillämpa till din situation.

I högstadiet hade jag nämligen väldigt lågt självförtroende. Tonåren i sig är ju en olustig tid i de flestas liv, där man inte riktigt är vuxen än, men man förväntas ändå ta mer ansvar och ta vissa vuxna beslut. Det var speciellt en olustig tid för mig och det tog ett par år efter högstadiet tills jag insåg att jag ens hade lågt självförtroende och vad orsakena var till det. För mig var huvudorsaken att jag gjorde någonting som jag inte ville göra, nämligen att spela tennis. Visst kan man bli tvingad till att göra värre saker i livet än att utöva en sport, men det var inte vad jag ville göra, och det var tillräckligt för att köra ner mitt självförtroende i botten. Det var min farsa som plötsligt hade fått för sig att jag skulle bli tennisproffs och gjorde allt för att det skulle bli verklighet. Han såg till och med till att jag bytte skola till en klass som hade inriktning tennis, vilket var ovanligt i grundskolan då. Istället för att stå upp för mig själv och säga till honom att jag inte gillade sporten och inte ville spela längre, så höll jag tyst och gjorde vad som förväntades av mig. Stort misstag, och som resultat så mådde jag skit. Jag började därför också avsky skolan och min klass. Jag brydde mig inte om jag fick lägsta betyg, högsta betyg eller ens om jag lärde mig någonting. Som "tur" var lämnade farsan familjen när jag började gymnasiet och jag fick då mer kontroll över mitt liv och valde då snabbt att sluta med tennis.

Läxan av det har jag inte glömt sedan dess: gör alltid vad du själv vill i livet och gå din egen väg, oavsett vad någon annan tycker om det. Det är lätt att säga, men vad jag har märkt är att få faktiskt följer det rådet fullt ut. Jag vill gärna tro att jag gör det för att det är ett tecken på att jag växer som person. När man inte växer så krymper man, och när man krymper får man lägre självförtroende.

Det låter fruktansvärt rent ut sagt. Inte lätt när man är i tonåren heller med mycket känslor som bubblar. Känns som han jagade en egen dröm?

Skönt för dig att du kommit bort från det men kan tänka mig att du påminns om det.

Mina päron var nog lite tvärtom, jag har haft helt fria händer. Farsan jobbade mycket borta också. En brorsan blev psykist sjuk. Så det var lite konstiga tonår. Ingen har egentligen pratat med mig om något eller uppfostrat mig.

Har ändå alltid skött mig.

Det kan ha lite att göra med hur jag mår idag. Men detta har jag rett ut känns det som.

Det som jag märker är dock att jag blir mer som min far, tystlåten, få intressen, inga vänner. Jag tror aldrig mina föräldrar hade vänner över eller var iväg på något.

När vi hade morföräldrar över så var det så jävla tryckt stämning. Har fått reda på i efterhand att mina morföräldrar inte gillade att mor och far gifte sig.

Idag är det så jävla tråkigt på jobbet. Bläää! Eller tråkigt för mig, jag vill inte pyssla med detta längre.

Visa signatur

-==- Intel Core i5 6600K -==- Asus Z170-K -==- 8GB Corsair LPX 2666MHz -==- EVGA 1060 6GB -==- Samsung Evo 750 256GB + Evo 850 500GB -==- Noctua -==- Corsair CX 650W -==- Fractal Design S -==-

Permalänk
Skrivet av [¿]Gangster:

Det låter fruktansvärt rent ut sagt. Inte lätt när man är i tonåren heller med mycket känslor som bubblar. Känns som han jagade en egen dröm?

Skönt för dig att du kommit bort från det men kan tänka mig att du påminns om det.

Mina päron var nog lite tvärtom, jag har haft helt fria händer. Farsan jobbade mycket borta också. En brorsan blev psykist sjuk. Så det var lite konstiga tonår. Ingen har egentligen pratat med mig om något eller uppfostrat mig.

Har ändå alltid skött mig.

Det kan ha lite att göra med hur jag mår idag. Men detta har jag rett ut känns det som.

Det som jag märker är dock att jag blir mer som min far, tystlåten, få intressen, inga vänner. Jag tror aldrig mina föräldrar hade vänner över eller var iväg på något.

När vi hade morföräldrar över så var det så jävla tryckt stämning. Har fått reda på i efterhand att mina morföräldrar inte gillade att mor och far gifte sig.

Idag är det så jävla tråkigt på jobbet. Bläää! Eller tråkigt för mig, jag vill inte pyssla med detta längre.

Tack för omtanken, men jag är faktiskt glad att jag gick igenom det, för att jag lärde mig en läxa som är få förunnat. Efter det har jag aldrig låtit någon annan säga åt mig hur jag ska leva mitt liv, varken direkt eller indirekt. Sedan dess har mitt självförtroende ökat mer och mer för varje dag jag andas, så länge jag påminner mig själv om vilken väg jag går i livet och vem det är som håller i tyglarna.

Fast det var orsaken till mitt låga självförtroende, du har kanske en annan orsak och måste identifiera den själv. En psykolog kanske kan hjälpa dig ge rätt verktyg till det, men i slutändan är det du som måste ge dig in i ditt huvud och lösa problemet. Det låter svårare än vad det är, du kommer säkert att greja det. Tabletter däremot är jag väldigt skeptisk till, speciellt vitamintabletter som någon tidigare nämnde.

Skrivet av Mizzarrogh:

Vanligare än du anar... Har själv sagt till släktingar att livet inte kretsar runt någon idrott för alla barn och att detdär oftast blir kontraproduktivt, detdär fungerar ju inte ens om ungarna själva är intresserade, brukar vara ett säkert kort att effektivt döda deras intresse om man gör så.

Jo, tack jag vet. När jag tävlade skämdes jag ibland för andras föräldrars beteende. Exempelvis en gång spelade jag en match mot en kille som i pausen vid setbytet ursäktade sig och gick på toa. Inget konstigt med det, men efteråt fick jag höra att han brukade göra så varje match för att möta upp sin pappa och prata taktik. Inte för att det behövdes mot mig, han var mycket bättre spelare än jag men ändå rätt fuskigt. Dessutom var hans farsa psykolog (!).

Permalänk
Skrivet av Automatoaster:

Tack för omtanken, men jag är faktiskt glad att jag gick igenom det, för att jag lärde mig en läxa som är få förunnat. Efter det har jag aldrig låtit någon annan säga åt mig hur jag ska leva mitt liv, varken direkt eller indirekt. Sedan dess har mitt självförtroende ökat mer och mer för varje dag jag andas, så länge jag påminner mig själv om vilken väg jag går i livet och vem det är som håller i tyglarna.

Fast det var orsaken till mitt låga självförtroende, du har kanske en annan orsak och måste identifiera den själv. En psykolog kanske kan hjälpa dig ge rätt verktyg till det, men i slutändan är det du som måste ge dig in i ditt huvud och lösa problemet. Det låter svårare än vad det är, du kommer säkert att greja det. Tabletter däremot är jag väldigt skeptisk till, speciellt vitamintabletter som någon tidigare nämnde.

Jo, tack jag vet. När jag tävlade skämdes jag ibland för andras föräldrars beteende. Exempelvis en gång spelade jag en match mot en kille som i pausen vid setbytet ursäktade sig och gick på toa. Inget konstigt med det, men efteråt fick jag höra att han brukade göra så varje match för att möta upp sin pappa och prata taktik. Inte för att det behövdes mot mig, han var mycket bättre spelare än jag men ändå rätt fuskigt. Dessutom var hans farsa psykolog (!).

Skönt att höra!

Egentligen vet jag nog svaret, men är feg och rädd. Blir slående nu när man skriver det, jag kommer aldrig att få svaret om jag inte tar steget och vågar!

Oavsett så kan psykologen nog hjälpa mig med mitt dåliga självförtoende jag byggt upp (ner) under årens lopp.

Tack för ditt inlägg 😊

Och visst är det märkligt med föräldrar som driver på så. Många kanske menar väl men tar det på för stort allvar. Stjälper istället för hjälper.

Skickades från m.sweclockers.com

Visa signatur

-==- Intel Core i5 6600K -==- Asus Z170-K -==- 8GB Corsair LPX 2666MHz -==- EVGA 1060 6GB -==- Samsung Evo 750 256GB + Evo 850 500GB -==- Noctua -==- Corsair CX 650W -==- Fractal Design S -==-

Permalänk
Skrivet av [¿]Gangster:

Skönt att höra!

Egentligen vet jag nog svaret, men är feg och rädd. Blir slående nu när man skriver det, jag kommer aldrig att få svaret om jag inte tar steget och vågar!

Oavsett så kan psykologen nog hjälpa mig med mitt dåliga självförtoende jag byggt upp (ner) under årens lopp.

Tack för ditt inlägg 😊

Och visst är det märkligt med föräldrar som driver på så. Många kanske menar väl men tar det på för stort allvar. Stjälper istället för hjälper.

Skickades från m.sweclockers.com

Att vara rädd tycker jag är ett gott tecken. Det betyder att man tar en risk. Man måste ta risk för att förändra något. Och du är inte feg. Isåfall hade du inte vågat skriva öppet om dina problem här eller sökt hjälp av en psykolog. För mig är det tecken på att du försöker ta tag i saker och ting. En fegis hade ignorerat problemen och hoppats att det löser sig självt.

Ja, idrottsföräldrar är märkliga varelser. Det påminner mig om den här klassiska videon:

"Way to go, Paul..." Hahaha!

Permalänk
Medlem

Nej nu var det dags för mig att ventilera (och möjligtvis ge andra ett gott skratt!).

Satt på tåget hem till Stockholm tidigare under dagen, hade besökt min gamla hemstad över dagen.
Dagen har varit underbart trevlig och har köpt en cola som "färdkost" under min cirka 2h resa. Allt fungerar alltså prima tills kontrollanten kommer och ska kolla biljetten. Här sker allt i vanlig ordning, tar upp telefonen och får biljetten skannad, blir då frågad om studentkort vilket jag tar fram och visar.

(Nu börjar ni nog oroa er över att kontrollanten var otrevlig eller något sådant, så vill påpeka att kontrollanten var en otroligt trevlig människa.)

Vid stunden jag ska plocka upp plånboken för att ta fram kortet så har jag totalt glömt att jag ställt colan mellan mina ben... ÖPPNAD!
Vad resulterar detta i?
Jo att colan rinner ut rätt över mitt skrev, ungefär halva flaskan gick förlorad!

Kontrollanten hämtade papper och var väldigt behjälplig, men ska väl inte säga att det var trevligt att gå runt på Stockholms centralstation och se ut som man är inkontinent....

Permalänk
Skrivet av Crowwops:

Nej nu var det dags för mig att ventilera (och möjligtvis ge andra ett gott skratt!).

Satt på tåget hem till Stockholm tidigare under dagen, hade besökt min gamla hemstad över dagen.
Dagen har varit underbart trevlig och har köpt en cola som "färdkost" under min cirka 2h resa. Allt fungerar alltså prima tills kontrollanten kommer och ska kolla biljetten. Här sker allt i vanlig ordning, tar upp telefonen och får biljetten skannad, blir då frågad om studentkort vilket jag tar fram och visar.

(Nu börjar ni nog oroa er över att kontrollanten var otrevlig eller något sådant, så vill påpeka att kontrollanten var en otroligt trevlig människa.)

Vid stunden jag ska plocka upp plånboken för att ta fram kortet så har jag totalt glömt att jag ställt colan mellan mina ben... ÖPPNAD!
Vad resulterar detta i?
Jo att colan rinner ut rätt över mitt skrev, ungefär halva flaskan gick förlorad!

Kontrollanten hämtade papper och var väldigt behjälplig, men ska väl inte säga att det var trevligt att gå runt på Stockholms centralstation och se ut som man är inkontinent....

haha, klockrent! Jobbigt bara att det hände in public.

Skönt att kontrollanten var hjälpsam

Visa signatur

-==- Intel Core i5 6600K -==- Asus Z170-K -==- 8GB Corsair LPX 2666MHz -==- EVGA 1060 6GB -==- Samsung Evo 750 256GB + Evo 850 500GB -==- Noctua -==- Corsair CX 650W -==- Fractal Design S -==-

Permalänk
Skrivet av Automatoaster:

Att vara rädd tycker jag är ett gott tecken. Det betyder att man tar en risk. Man måste ta risk för att förändra något. Och du är inte feg. Isåfall hade du inte vågat skriva öppet om dina problem här eller sökt hjälp av en psykolog. För mig är det tecken på att du försöker ta tag i saker och ting. En fegis hade ignorerat problemen och hoppats att det löser sig självt.

Ja, idrottsföräldrar är märkliga varelser. Det påminner mig om den här klassiska videon:
https://www.youtube.com/watch?v=EN2_PSs2Pjc

"Way to go, Paul..." Hahaha!

hahaha, skitrolig video men så tragiskt!

Tack för orden! Nu ska jag jobba lite med mina tankar och mig själv ett tag. Göra en plan. Prata med psykolog. Första gången på länge som jag är nervös faktiskt, tolkar jag som ett gott tecken!

Visa signatur

-==- Intel Core i5 6600K -==- Asus Z170-K -==- 8GB Corsair LPX 2666MHz -==- EVGA 1060 6GB -==- Samsung Evo 750 256GB + Evo 850 500GB -==- Noctua -==- Corsair CX 650W -==- Fractal Design S -==-

Permalänk
Skrivet av [¿]Gangster:

hahaha, skitrolig video men så tragiskt!

Tack för orden! Nu ska jag jobba lite med mina tankar och mig själv ett tag. Göra en plan. Prata med psykolog. Första gången på länge som jag är nervös faktiskt, tolkar jag som ett gott tecken!

Det låter vettigt. Ge det tid bara, så ska du se att du löser det till slut.

Skrivet av Crowwops:

Nej nu var det dags för mig att ventilera (och möjligtvis ge andra ett gott skratt!).

Satt på tåget hem till Stockholm tidigare under dagen, hade besökt min gamla hemstad över dagen.
Dagen har varit underbart trevlig och har köpt en cola som "färdkost" under min cirka 2h resa. Allt fungerar alltså prima tills kontrollanten kommer och ska kolla biljetten. Här sker allt i vanlig ordning, tar upp telefonen och får biljetten skannad, blir då frågad om studentkort vilket jag tar fram och visar.

(Nu börjar ni nog oroa er över att kontrollanten var otrevlig eller något sådant, så vill påpeka att kontrollanten var en otroligt trevlig människa.)

Vid stunden jag ska plocka upp plånboken för att ta fram kortet så har jag totalt glömt att jag ställt colan mellan mina ben... ÖPPNAD!
Vad resulterar detta i?
Jo att colan rinner ut rätt över mitt skrev, ungefär halva flaskan gick förlorad!

Kontrollanten hämtade papper och var väldigt behjälplig, men ska väl inte säga att det var trevligt att gå runt på Stockholms centralstation och se ut som man är inkontinent....

Vilken otur, men ändå rätt komiskt. Min polare hade en gång problem med magen och råkade bajsa på sig precis när han skulle kliva på tunnelbanevagnen. Han såg däremot snabbt att det satt en uteliggare och sov vid en av platserna, så han satte sig bredvid honom för att alla runt omkring skulle tro att det var uteliggaren som stank och inte han.

Permalänk
Avstängd

Nä, det ju inte alls kul... Kom att tänka på en episod när polaren slutade för dagen, han hade fått med sig matrester från ett fik där han sommarjobbade till och från, men vet han också ofta har magproblem, sedan kom hans bil tillbaka med en U sväng i raketfart och han slängde upp dörren och kutade rakt in i skogen, varpå sång hördes högt och tydligt därinnifrån, innan han kom ut påtagligt lättad... ha ha

Visa signatur

Daisy, Daisy...
Three is a magic number
Yes it is, it's a magic number

Permalänk
Medlem

Åkte iväg 2h, vi sätter normalt hunden i en stor bur om vi inte kan ta med henne (värmen ute).
Vi stängde nog inte den helt för hon hade lyckats ta sig ut, och satan vad där såg ut hemma.

Rivit ner typ 98239823982 saker, samt blod överallt (hon löper).

1h+ städning gjord.

Hon har separationsångest deluxe så hon gillar inte att vi åker utan henne.

Permalänk
Moderator
Moderator

Flyttade för några år sedan från en lägenhet helt utan dedikerat förrådsutrymme till en större lägenhet med ganska mycket förrådsgolvyta vilket i stort var ett väldigt lyft. Problemet är att lägenheten är högst upp och har låga snea tak där förrådsytorna är placerade, vilket resulterar i att även om golvyta finns så är det krypa omkring som gäller, på obehandlat skitigt/"stickigt" trägolv, vilket resulterar i att jag inte orkar försöka få någon form av organisation på allt utan det blir mest bara att alltid kasta in "skiten" som tillkommer allt eftersom.

Resulterar i att det blir omöjligt att hitta någonting, som nu t.ex. när jag behöver ha fram AM-fästen till min Thermalright Archon jag haft länge, då jag inte kört AMD på väldigt länge fram till i höstas förra året så är de fästena nedgrävda sedan lång tid...

... kommer säkert sitta med gamla Ryzen 7 1700-stockkylaren på min nya 3700X ett bra tag framöver och ha ångest.

Visa signatur

*-<|:C-<-<

Nytt namn, samma bismak.

Permalänk
Medlem
Skrivet av [¿]Gangster:

Det var faktiskt lätt. Vi har psykolog på vår vårdcentral.

Bokade tid för någon vecka sedan och har nu pratat med henne 2 gånger. Bokat personligt besök i September.

Kanske fungerar bättre på mindre orter? Jag är nöjd med bemötande och återkoppling iaf.

Hon började första gången att ställa en massa frågor om allt, familj, föräldrar, jobb, mig själv osv för att bilda sig en uppfattning om mitt liv så att säga.

Hon förklarade hur hjärnan fungerar, hur komplex den är mm. Vad jag kan försöka mig på med lite olika tankeövningar. Det handlar mycket om inställning så klart. Lära sig att uppskatta sig själv, ta hand om sig själv mentalt. Att fan jag är duktig. Alla förtjänar att vara glada, även du. Leva mer i nuet.

LÄTTARE SAGT ÄN GJORT!

Detta går såklart inte att applicera på alla då alla har olika bakgrunder och situationer i livet.

Nästa gång ska vi göra lite mer övningar när vi träffas, vad är det som triggar mitt beteende? Varför tänker jag si och så och mer på andra än mig själv på något vänster.

Hon har bokat flera tider så det känns bra. Känns som det är lite KBT över det.

Jag gick till en psykolog inom primärvården mellan Mars och Juni, parallellt med det hade jag problematik jag beskrivit i tidigare inlägg.

Kommer antagligen bli av med jobbet imorrn. Är ombedd att infinna mig som vanligt men är försiktig med optimismen.
Det är mitt eget fel. Tycker jättemycket om jobbet men har inte fungerat med alla kolleger tyvärr.

Jag träffar en annan psykolog nu på en annan mottagning, inte vårdcentral utan en specialistavdelning men det hör väl till primärvården ändå antar jag.

Vi pratar om samma saker, men har fortfarande inte fått ordning på mitt största problem.

Hur behåller man ett jobb på ett litet företag när man är djupt förälskad i en medarbetare och har svårt att respektera dennes önskan att få vara ifred?
Man byter jobb antar jag... Eller blir av med det.

Visa signatur

No man is free who is not master of himself

Permalänk
Avstängd
Skrivet av Luminous:

Jag gick till en psykolog inom primärvården mellan Mars och Juni, parallellt med det hade jag problematik jag beskrivit i tidigare inlägg.

Kommer antagligen bli av med jobbet imorrn. Är ombedd att infinna mig som vanligt men är försiktig med optimismen.
Det är mitt eget fel. Tycker jättemycket om jobbet men har inte fungerat med alla kolleger tyvärr.

Jag träffar en annan psykolog nu på en annan mottagning, inte vårdcentral utan en specialistavdelning men det hör väl till primärvården ändå antar jag.

Vi pratar om samma saker, men har fortfarande inte fått ordning på mitt största problem.

Hur behåller man ett jobb på ett litet företag när man är djupt förälskad i en medarbetare och har svårt att respektera dennes önskan att få vara ifred?
Man byter jobb antar jag... Eller blir av med det.

Nu har jag inte samma problem eller situation som du, men vad beträffar den rent praktiska biten så kanske det tex finns andra avdelningar på företaget du kan byta till? När jag var på byggen och annat så gick det oftast om man hamnade i lag med personer man inte fungerar med i teamet. (antar vi alla helt enkelt är olika, en del personer kan ju vara duktiga på att jobba men kanske har svårare att arbeta tillsammans med andra, eller man kanske inte passar i samma lag av andra skäl. (har bara hänt mig en gång, men det var en väldigt som det heter väldigt "unik" person jag hamnade med, däremot så kan det ju tex hända att man hamnar med folk som hållit på länge med andra saker så att teamet inte blir optimalt av det skälet, osv, tex är jag bättre på att svetsa rör än på att sätta upp trappor med ögonmått, då kanske man skall ändra teamet tills det stämmer).
Man tycker ju som regel alltid att det jobb man har är det bästa, men har man nu redan vritt och vänt på alla aspekter men ändå inte får det att fungera så tror jag att du kommer att trivas på ett annat ställe där man gör saker du trivs att hålla på med.

Brusten kärlek brukar gå över efter något år, men kanske du skall fråga om du kan jobba i en annan lokal, eller annat rum till dess, lägga din lunch litet förskjuten, osv om det känns jobbigt, vilket jag har full förståelse för. Pinsamma saker på fester har väl alla gjort, men äkta kärlek behöver mer tid att läka tror jag.

Jag hoppas att du finner ett jobb där du trivs!

Visa signatur

Daisy, Daisy...
Three is a magic number
Yes it is, it's a magic number

Permalänk
Medlem

Vann budgivning på ett hus. Var både sjukt glad och sjukt orolig då jag aldrig ägt en fristående villa.

Fast huset var besiktigat så åkte jag idag dit med en egen besiktningsman för att uppfylla min del av undersökningsplikten.
Har nu dragit tillbaka mitt bud.

Sjukt ledsen och besviken att det intr blev det huset samt att jag lagt ut 7500 på besiktingsgubben

Visa signatur

åh nej, blev du kränkt?! det var ju jävligt synd för dig!

Permalänk
Avstängd
Skrivet av issue:

Vann budgivning på ett hus. Var både sjukt glad och sjukt orolig då jag aldrig ägt en fristående villa.

Fast huset var besiktigat så åkte jag idag dit med en egen besiktningsman för att uppfylla min del av undersökningsplikten.
Har nu dragit tillbaka mitt bud.

Sjukt ledsen och besviken att det intr blev det huset samt att jag lagt ut 7500 på besiktingsgubben

Jag vet hur det känns, ville så djäkla gärna bo där att jag till och med var beredd att ta mig an ett helt utmöglat källarplan, men sedan dök det bara upp mer och mer tills det blev orimligt samtidigt som någon annan lagt ett riktigt högt bud på det huset, sved rejält i mer ett år efter, särskilt som vi letat i över 4 år där, men en dag så stod det liksom bara där och nu bor vi ju där, stortrivs fortfarande.

Visa signatur

Daisy, Daisy...
Three is a magic number
Yes it is, it's a magic number

Permalänk
Medlem

@Mizzarrogh: Tack!

De har omplacerat mig så gott det går, men företaget är så litet och jag har varit så hopplöst förälskad att det gått åt skogen i alla fall.
Jag har gått över gränser utan att tänka mig för.
De har förtroende för min arbetsinsats, men inte min förmåga att respektera min kollegas önskan att få va ifred.
Det som fick bägaren att rinna över var att jag ringde denne kollega och bekände saker jag gjort som jag blivit rådd att hålla för mig själv av andra.
Det kändes rätt att berätta, men det skadade mitt förtroende kanske mer än det skadade min kollega.
Är inte säker på hur illa ställt det är med min, nu fd kollega.

Jag hade en slags rotlöshet när jag började där, jag tror den åt upp mig och gjorde mig till en desperat tok.

Visa signatur

No man is free who is not master of himself

Permalänk
Avstängd
Skrivet av Luminous:

@Mizzarrogh: Tack!

De har omplacerat mig så gott det går, men företaget är så litet och jag har varit så hopplöst förälskad att det gått åt skogen i alla fall.
Jag har gått över gränser utan att tänka mig för.
De har förtroende för min arbetsinsats, men inte min förmåga att respektera min kollegas önskan att få va ifred.
Det som fick bägaren att rinna över var att jag ringde denne kollega och bekände saker jag gjort som jag blivit rådd att hålla för mig själv av andra.
Det kändes rätt att berätta, men det skadade mitt förtroende kanske mer än det skadade min kollega.
Är inte säker på hur illa ställt det är med min, nu fd kollega.

Jag hade en slags rotlöshet när jag började där, jag tror den åt upp mig och gjorde mig till en desperat tok.

Jag tror att du kommer att vara förlåten om några år, har nog själv varit litet förtjust i snygga arbetskamrater när jag var yngre (men det händer alla åldrar så det är inget att skämmas för) (de var ju så klart äldre än mig så tror inte det hade funkat ändå), så jag har full förståelse för hur genuint pinsamt det måste vara nu, även om allt hade klaffat så är det fortfarande förenat med problem om man har andra förhållanden på arbetet än vad som strikt tillhör jobbet.
Det är inte helt lätt detdär med att söka en djupare emotionell relation, tror alla behöver det men det är lätt att man går på minor som ger djupa sår. Men du skall veta att du inte är ensam om detdär.

Vissa jobb kan man ju styra mer var man är, kanske till och med välja att jobba utomhus, andra är man låst till en och samma lokal, kanske även samma rum, då blir det svårare. Tyckte det var svårt nog att dela barack på kvällarna ett halvår med "Mr Special" (var väl mest tror jag att han hade väldigt, vad skall man säga, nyskapande synpunkter på hur arbetet skulle göras, osv och att han inte tålde att bli motsagd när han gjorde fel eller saker ineffektivt, vilket är en rätt dålig kombination när jag är i samma team...), men det var ju ingenting jämfört med detta menar jag.

Tror som sagt att du behöver ett andingshål på ett par år, har du talat med chefen om möjligheter till andra fysiska platser att jobba på? Behöver ju som sagt inte vara onödigt tillkrånglat, bara så att man får litet distans.

Om du tror att det inte går så skulle jag också göra litet diskret research hos andra företag där du kan tänka dig att jobba (tex höra med folk som jobbar där om de behöver folk, osv (kan ju tex vara så att någon där skall gå i pension och att de behöver påfyllning av någon med tidigare erfarenhet i andra änden) och göra en lista med tänkbara arbetsplatser) och höra dig för så att du har en klar plan över hur du skall gå vidare om allt krachar på nuvarande jobb, så att du inte är helt ställd sedan.
Lämpligast i så fall är ju att man försöker att lägga om rodret i god tid medan du avslutar det gamla jobbet så ser det bättre ut hos det nya företaget än om de ser att man slutat tvärt tror jag.

Visa signatur

Daisy, Daisy...
Three is a magic number
Yes it is, it's a magic number

Permalänk
Medlem

@Mizzarrogh: Om någon säger "jag vill inte se dig mer" så kan det dröja innan de tänker annorlunda skulle jag tro.

Och om man kränkt någons personliga integritet är det nog svårt att bli förlåten...

Jag ville inte vara ett svin, en skitstövel eller vilket epitet som passar mig bäst.
Hon ville ha en fokuserad arbetsgrupp och så kommer jag som en fisk på torra land.
Tro mig, jag förtjänar kicken. Jag förtjänar att hon inte vill ha med mig att göra alls.
Jag är för ärlig för mitt eget bästa, jag hade haft kvar jobbet om jag höll käft.

Skrivet av [¿]Gangster:

Ingenting skulle jag påstå. Det är hämta barnen efter jobbet, 16:30. Hemma vid 17:00. Laga mat och gympa vissa dagar med barnen. Läggning vid 19:30. Efter det glo på någon serie eller sitta vid datorn en stund. Lägga sig vid 21:30 så man orkar upp vid 05:30 igen. Helgen känns som en transportsträcka bara till nästa vecka.

När vi ändå är på det. Har inga direkta vänner. Har en kompis skulle jag påstå, vi är dock på olika plan. Jobbar på ett litet företag med fyra anställda inkl mig. Tre på kontoret och jag ute på fältet. Stor åldersskillnad. Känner mig ganska ensam.
Har på något vis alltid känt mig utanför. Känt mig sämre än andra, tänkt att jag är ful, känt mig dum. Har ändå haft mycket vänner i skolåren och alltid fått höra att jag är snäll, trevlig och artig. En svärmorsdröm. utåt ja, inombords något helt annat. Svårt att förklara i så korta drag här.

Får goda vitsord från alla jag jobbar med men kan inte ta det åt mig.

Jag har genomgått ett program mot ångest, med KBT och mindfulness som verktyg.

Något jag lärt mig är att det lönar sig att försöka uppskatta resan framför att uppskatta målet.
Till exempel du beskriver hur du ser helgerna som "transportsträckor till nästa vecka".

Jag kan känna så med. Det kan vara nyttigt att ta det lugnt, köra lite övningar för att lätta upp huvudet ibland.
Framförallt om man har lätt att grubbla och älta, för då slutar sinnena att vara närvarande och så är man någon annanstans och lär sig inte att uppskatta livets alla sidor.

Jag har fått lite extra från religiösa jag träffat som, det kan vara givande att träffa nya människor som har andra sätt att se på livet.
Även Stoicism har en del intressanta budskap som lättar inställningen man kan ha till livet.

Visa signatur

No man is free who is not master of himself

Permalänk
Avstängd
Skrivet av Luminous:

@Mizzarrogh: Om någon säger "jag vill inte se dig mer" så kan det dröja innan de tänker annorlunda skulle jag tro.

Och om man kränkt någons personliga integritet är det nog svårt att bli förlåten...

Jag ville inte vara ett svin, en skitstövel eller vilket epitet som passar mig bäst.
Hon ville ha en fokuserad arbetsgrupp och så kommer jag som en fisk på torra land.
Tro mig, jag förtjänar kicken. Jag förtjänar att hon inte vill ha med mig att göra alls.
Jag är för ärlig för mitt eget bästa, jag hade haft kvar jobbet om jag höll käft.

Jag har genomgått ett program mot ångest, med KBT och mindfulness som verktyg.

Något jag lärt mig är att det lönar sig att försöka uppskatta resan framför att uppskatta målet.
Till exempel du beskriver hur du ser helgerna som "transportsträckor till nästa vecka".

Jag kan känna så med. Det kan vara nyttigt att ta det lugnt, köra lite övningar för att lätta upp huvudet ibland.
Framförallt om man har lätt att grubbla och älta, för då slutar sinnena att vara närvarande och så är man någon annanstans och lär sig inte att uppskatta livets alla sidor.

Jag har fått lite extra från religiösa jag träffat som, det kan vara givande att träffa nya människor som har andra sätt att se på livet.
Även Stoicism har en del intressanta budskap som lättar inställningen man kan ha till livet.

Det betyder ju för den skull inte att allt är ditt fel, du må ju betänka att var och en är sig själv närmast och att alla vill sätta sig själva i centrum och att det likaså är bekvämt att sparka nedåt på människor som redan ligger ner.

Tyvärr är vi som någon sade ett djur bland andra och folk -oavsett kön kommer alltid att försöka att gynna sin egen rangposition på bekostnad av någon annan om man ser en blotta. Vi är i stort inte bättre än andra djur.

Jag bytte jobb av andra orsaker (mest för att jag verkligen ville jobba med det de gjorde på det andra stället och fick en chans att göra det) och jag måste säga att det faktiskt blev en förbättring, trodde inte jag skulle känna en käft där och än mindre komma in i teamet då det var långt bort, men träffade till och med en bekant där som flyttat upp tidigare utan att någon av oss tänkt på det, folk var trevliga när man väl kommit in (även om det tog något år), osv.

Nu är det i och för sig mest personer av samma kön där jag jobbar, men då jag jobbade åt kommunen för ohyggligt länge sedan var där ganska blandat och det fungerade också bra tyckte jag när man hamnat bland någorlunda vettiga personer, de gånger personer av motsatt kön praktiserat hos oss har det fungerat väl.
När jag jobbade en period på en manufakturfabrik (där jag gjorde legoarbeten) så hände det ibland att arbetskamrater hade privata förhållanden tex med personer på säljavdelningen och liknande (som delade fikarum och annat, var i realiteten inte så många anställda där), relationerna tog slut, träffade andra "gubbar" i fabriken, osv, men det fungerade så länge personkemin stämde i teamet vad det verkade, jag upplevde ytterst sällan att det blev problem av djupare karaktär, även om jag själv också måhända var inblandad några riktigt pinsamma grejer som tog något år innan alla spänningar släppte tror jag... ha ha.
Tror det är saker de flesta, både män och kvinnor, går igenom minst någon gång i livet, kan ju säga som så att jag hört tämligen mycket liknande saker från män också i väldigt privata samtal om kvinnor som de anser terroriserar dem, beter sig väldigt äckligt, osv, män talar bara inte om det utåt tror jag då man är rädd att få dåligt rykte och man helst bara vill få det överstökat och kunna gå vidare utan fler procedurer så att man kan skita i det tror jag, men ofta försöker en del kvinnor utnyttja det som kompensation för att man kanske upplever att man har begränsad generell auktoritet, osv, och man finner en måltavla för sin inre generella frustration och tillkortakommande (trots allt är vi ju inte så olika, vi är i grunden ganska lika skapta och har samma svagheter oavsett vad man har mellan benen när det kommer till kritan), då kan det ibland ta sig sådana uttryck tror jag.

Jag tror som sagt mest att det är en fråga om att du behöver hitta vettiga personer att ha till arbetskamrater.

Nu är jag konstruktionsarbetare/datortekniker och inte psykolog, men det är väl mitt intryck från kafferummen och baracker tror jag... just my 5 cents...

Visa signatur

Daisy, Daisy...
Three is a magic number
Yes it is, it's a magic number

Permalänk
Medlem
Skrivet av Luminous:

@Mizzarrogh: Om någon säger "jag vill inte se dig mer" så kan det dröja innan de tänker annorlunda skulle jag tro.

Och om man kränkt någons personliga integritet är det nog svårt att bli förlåten...

Jag ville inte vara ett svin, en skitstövel eller vilket epitet som passar mig bäst.
Hon ville ha en fokuserad arbetsgrupp och så kommer jag som en fisk på torra land.
Tro mig, jag förtjänar kicken. Jag förtjänar att hon inte vill ha med mig att göra alls.
Jag är för ärlig för mitt eget bästa, jag hade haft kvar jobbet om jag höll käft.

Jag är ledsen att det sket sig för dig. Det är alltid tråkigt att höra när någon misslyckas med att göra det rätta. Hoppas att det är en sån där händelse som oväntat visar sig vara positiv, att du kan hitta en plats där du kan finna närhet utan att känna dig nödgad att trakassera någon.

Visa signatur

# = Brädgård
FD Nano S|Corsair SF450 V2|Asrock B450 ITX|AMD 2400G|Ballistix Sport 2666Mhz CL 16|Samsung 860 EVO 250GB|Dell U2415|Logitech K400+
Kan nån vara snäll och berätta vad åbäket kan vara värt, i den här tråden: #19710305

Permalänk
Avstängd

Ja, livet är ett ständigt lärande, jag tror att misstag är till för att lära oss mer om oss själva och om livet.

Det var mindre roligt när mina arbetsbrallor gick sönder i skrevet när jag var mitt inne i stan också med mina gamla söndertvättade M59 under... Bara i litet mindre skala av pinsamhet... Men nu är det ju glömt och man kan skratta åt det, andra pinsamheter, som när man vart full på fester och andra saker, har liksom hamnat på något dammigt vindsutrymme långt bak i skallen och tror inte att någon annan människa än jag faktiskt bryr sig om det nu, de flesta är nog upptagna med sina liv och sina egna pinsamheter tror jag, så är det nog för alla.

Visa signatur

Daisy, Daisy...
Three is a magic number
Yes it is, it's a magic number