Manjaro eller uppdatera kernel själv i annan dist?

Vad blir egentligen skillnaden?

Nog för att Manjaro och ex.vis. Ubuntubaserade distar har sina olikheter men var blir egentligen den stora skillnaden för någon som inte är så jätteberoende av den senaste mjukvaran men vill ha en hyfsat uppdaterad kernel?

För tillfället kör jag KDE Neon vilket jag tycker är mycket trevligt. Jag har uppdaterat mina drivrutiner för grafikkortet och även lagt till ppa för att köra med det senaste stabila WINE.

När jag testar Manjaro som ska vara lite av en bleeding edge dist baserad på Arch(ni vet säkert redan det här) så är kernelversionen 4.19.45-1 efter den senaste uppdatering som pacman levererar. Detta förvånade mig då jag trodde Manjaro körde med någon av de absolut senaste kernels tillgängliga.

KDE Neon, baserat på Ubuntu 18.04, kör med 4.18.0-21. Det är ju ett glapp mellan Manjaro och KDE Neon i detta fallet, går inte att förneka trots att utgåvorna känns nära varandra.

Vad har jag att vinna eller förlora på att:

1 Uppdatera min kernel i KDE Neon till en senare, ex.vis samma som i Manjaro?
2 Byta till Manjaro för att ha ett mera uppdaterat system? (Här känns det som förlusten är den påstådda osäkerheten i att köra Manjaros "bleeding edge" med uttryck såsom "update and pray" och "it will eventually break")

Om jag nu inte är poweruser som en typisk archanvändare kan tänkas vara men ändå vill ha ett någorlunda up-to-date system. Borde inte KDE Neon med en måttligt uppdaterad kernel och ppa för programvara jag vet behöver vara senare utgåva, vara tillräckligt för att känna sig "fräsh"?

Slängde in Ukuu och planlöst valde senaste "stabila" kernel vilket var 5.17 och det skulle jag inte gjort. Det radade upp error och liknande vid bootup och grafikdrivarna fick sig någon törn för bara en skärm fungerade ovch upplösningen var off, grafikkortet lät som en dammsugare. Så startade upp 4.18 igen och tog bort 5.17.

Nu testar jag att uppdatera till senaste bioncal kernel(5.0.0-16) i en virtuell maskin med Neon för att se vad som händer.

Kubuntu 19.04 kan vara ett alternativ. inte senaste Plasma men program och mjukvara är bättre uppdaterat och ryktet på internet säger att miljön känns mer responsiv och slipad jämfört med tidigare utgåvor. Kan bli en virtuell maskin med Kubuntu senare, även Fedora ska få en test så småningom i virtualbox.

Kan skaer som "screen stuttering" lösas med en kernel uppgradering trots att man kör samma grafikdrivrutin på båda kernels? (Nvidia har detta fenomen och det påstås vara löst i senaste Kubuntu)

Uppdaterade till kernel 5.0.0-16 och allt fungerade fint tills jag skulle starta Virtualbox vilket inte ville fungera med den nya kerneln. Efter lite trassel så lät jag installera senaste virtualbox 6* (tidigare ver 5.2 nånting). Då fungerade allt och jag insåg att det är mycket utdaterad mjukvara som kommer med LTS releaser.

När man börjar kolla så ser man att det är så mycket som släpar. Xorg är en release från sent 2017, jag får dock xorg från februari 2019 om jag uppdaterar genom LTS Enablement Stack.

Dock lutar jag mer och mer åt att hoppa på hypetåget Manjaro för att slippa hålla koll på all utdaterad mjukvara. Är man måttlig ska det inte gå helt åt skogen med Manjaro och om man tänker köpa sig senaste Ryzen-hårdvara när det släpps så är det väl lika bra att köra med en dist som uppdaterar regelbundet.

Mycket världsliga saker att ligga vaken över. Gillar ju Debians paketuniversum men Arch:s pakethanterare ska enligt utsago vara mycket omtyckt. AUR är välkommet om man vill köra program som inte finns vanligtvis i Arch men kompileringen av FreeCad har såhär långt tagit ca 20 minuter och är inte klar än. ;D

Till helgen smäller det! Gjorde en installation med Manjaro i Virtualbox och installerade allt jag kör med i nuvarande KDE Neon. Gick snabbt och nästan smärtfritt, kompileringen av FreeCAD däremot tog två timmar.. Jag hoppas det beror på Virtualbox men det gör det sannolikt inte.

Det känns lite som att jag lämnar säkra, trygga debiansoffan och hoppar in i "free candy skåpbilen", antingen finns det godis där eller så kommer jag behöva duscha mycket kallt i fosterställning för att försöka förtränga mina upplevelser.

Det kändes dock bra att se programvaran vara up to date. Jag behöver säkert inte det men tanken på rullande release känns lite som att glida på vågen istället för att behöva simma ikapp den var sjätte månad/vartannat år. Visst kan man ramla men när man är där framme och surfar blir man förhoppningsvis bättre med tiden.

Vad metaforiskt det blev..

Har aldrig haft så här många virtuella maskiner installerade. Det är spännande att rota runt och testa distros. Nästan som att spela spel. Jag ska ge mig i kast med "riktiga" Arch. Mååånga år sedan jag installerade det och det blev då en kort romans men nu blir det en andra dans.

Så det kan bli och blev. Jag gjorde som jag hade sagt. Backade upp lite smått, startade om och bootade med Manjaro usb, installerade och tänkte rulla igång. Allt gick bra förutom den evighetslånga uppstarten. Trodde det var en engångsgrej men icke. Nära på 4-5 minuter varje gång för att komma till inloggning.

Efter några omstarter och felsökning enligt rekommendationer kunde jag inte finna något som var fel. Inga processer eller dylikt som tog extra lång tid vid uppstart, snarare tvärtom, enligt de loggarna gick det jättefort, trots det var det en svart skärm efter biosrutan precis vid uppstart. Jag kom fram till att om jag tryckte ESC ett par gånger när biosrutan försvunnit så kom jag till inloggningen "direkt". Dock kändes inte det bra.

Nu var det stora mysteriet varför jag inte fick bild på mina andra två skärmar. Började felsöka och trodde felet berodde på Manjaro men helt plötsligt dök bilden upp på min ena skärm, dock flimrade det en aning och efter omstart så var det svart igen.

I min uppgivenhet installerade jag KDE Neon igen och tänkte att det kanske skulle lösa det(hade inte så höga förhoppningar). Ack nej, samma problem. Lyckades få igång skärmarna om jag körde på något annat än skärmens tänkta upplösning. Köpte mig en Displayport>HDMI adapter idag och nu verkar min sekundära skärm fungera. jag har tagit bort den tredje då jag dels inte har nytta av den och för att jag tänker mig en annan uppsättning för framtiden. Sannolikt så hände något med grafikkortet i samband med mina försök att få Manjaro att fungera som det var tänkt.

Nu sitter jag åter på KDE Neon fast med HWE uppdaterad kernel och xorg. Allt fungerar som sig bör. Lagt till de ppa jag behöver för stunden för att få senare programvara. Jag håller mig nog här framöver och lär mig använda Arch från grunden i en virtualboxinstallation istället.

Stabilitet har sin givna charm framför spänningen med det absolut senaste.