Förändring sker ofta i så pass långsam takt att det knappt märks. Men vi människor vill ofta se snabba förändringar, troligtvis för att vi är medvetna om att vår livslängd är begränsad.
Därför kan vi lätt bli uppslukade av saker som verkar ge en snabb förändring. Ibland gör dom, men näst när aldrig.
Det är troligtvis en förklaring till varför många röstar på populistiska partier/presidenter, för att sättet dom målar upp framtidsvisionen är genom att det finns några snabba enkla lösningar för att snabbt uppnå förändring. Något dom dock allt som oftast misslyckas med. Hitler lyckades få mycket att hända snabbt, men löftena om hur bra allt skulle bli infriades inte. Samma sak gällde ju vid kommunistiska revolutioner, så det är inte en vänster/höger-fråga.
Detta sätt vi ser på förändring har med största sannolikhet även påverkats Apples framgångar med iPhone. Många baksidor av tidiga iPhones (i förhållande till andra produkter på marknaden då) förbisågs, för att man tyckte att den lovade stor förändring snabbt. Och visst skedde en stor förändring snabbt, smarphones tog över betydligt snabbare än dom annars hade gjort (men mycket tydde på att smartphones ändå hade tagit över, men helt enkelt bara några år senare).
Hade smartphones fått ta över i den takt som dom höll innan, så hade vi med stor sannolikhet haft betydligt fler olika varianter av smartphones fortfarande. Så ibland är snabb stor förändring inte bra ens när den inte leder i sådan destruktiv riktning som mina politiska exempel.
När det kommer till Intel vs AMD, så verkar det som en del tror att det kommer ske en snabb och stor förändring, nu när AMD till synes har gjort ett stort framsteg, från den nivå dom låg på tidigare.
Problemet är att dom ju faktiskt inte levererat något som verkligen förändrat allt. Antalet processorkärnor har ökat, men fördelarna är inte så stora.
Prestandamässigt ligger AMD inte före Intel, så trots vad som verkar som en stor förändring, så har inte alls så mycket egentligen hänt.
I situationer när inte mycket hänt, men man tror att saker är på gång, så är det lätt att börja föreställa sig framtiden som närmare, än den var innan, istället för att helt enkelt vilja inse att förändringen uteblev. Saker fortsätter att förändras i samma långsamma takt.
AMD har säkerligen fått en hel del anhängare, som just hoppas på att AMD nu kommer driva igenom en stor förändring. Men om dessa personer tar ett steg tillbaka och inte drömmer om framtiden, så kommer dom snart att märka att inte mycket har hänt.
10nm/7nm är inte ett kliv in i framtiden, inte mycket förändras av en sådan övergång, på sin höjd så ökar prestandan lite mer än den gjort under förfiningsprocessen. Men sett till spelupplevelse, eller hur snabbt beräkningar eller renderingar går, eller hur många VSTs man kan köra i sin DAW, så är förändringen mot föregående topp-processor inte enorm. Allt ändras liksom inte.
Trots att Apple snabbade på övergången till smartphones, så tog det ändå några år, och det var ett avsevärt mycket större kliv än att gå över till mindre transistorer.
Streaming är också en sak som förändrat mycket, men även där tog det tid, trots att även det var en större förändring än att gå över till mindre transistorer.
Och det här är sentida förändringar. Tänk hur lång tid övergång till mobiler tog. Eller övergång från radio till TV.
Drömmarna och spekulationerna drivs på ännu mer av att vi befinner oss i ett mellanläge (limbo), där det är svårt att förutsäga framtiden. Vad kommer AMD ta för roll, kommer dom bli prestandapressare mot Intel, eller budgetvalet. Och om dom börjar pressa Intel prestandamässigt, hur kommer dom prissätta sina produkter.
Och när det kommer till Intel, så är det många som känner sig tveksamma till uppgradering, bara för att övergången till ny tillverkningsprocess gått över tiden. Även fast dessa personer hade fått ungefär samma prestandaförbättring, med Intels nya tillverkningsprocess, om den hade kommit. Inom datorvärlden är det nästan alltid något nytt runt hörnet, och oftast blir inte förändringen enorm. Det handlar mest om känslan av att sitta på något som inte är det senaste, istället för att egentligen se var det nya hade inneburit i realiteten. Mycket tycks ha hänt snabbt i datorvärlden, men om man tittar noggrannare så ser man att dom större förändringarna oftast tar några år, lanseringen kan gå fort, men omställningen desto längre tid. Och några år senare, så finns det alltid ytterligare något nytt på inkommande. Så att vänta på att man tror att det finns en stor förändring just runt hörnet, är sällan värt det. Annat är om det man faktiskt har duger och man klarar sig tills det ger upp istället för att uppgradera bara för uppgraderandets skull. Men sitter man på något som inte hänger med på det man behöver av det, så lönar det sig inte att vänta.
Prismässigt går det oftast fortare uppåt än nedåt dessutom. Att en fabrik brinner upp, ger snabbt stigande priser, men att en ny färdigställs ger inte alls samma prisutveckling nedåt, exempelvis. Men även vid vissa teknikskiften, så ser man samma utvekling att priset snabbt stiger, men sen går nedgången väldigt långsamt, trots att den nya tekniken lovar billigare framställning.
Det relevanta är behovet, behöver man något så kan man inte vänta för länge. Om priset är lite högt när man köper, men sen ganska snabbt efter sänks, så tänker man att man missade ett tillfälle (dock ibland så är det en tillfällig kampanj där man inte hade hunnit få tag på produkten), men samtidigt, hade man sett den relativt snabba prissänkningen, men man inte hade köpt, så kanske man hade ställt om sig på att det skulle komma ytterligare en prissänkning inom snar framtid, och man ändå hade avvaktat. Men rätt var det är, så är då nästa generation på gång, som lovar ännu lägre pris, eller mycket bättre prestanda (som i verkligheten inte kommer vara så mycket bättre, eller först kommer vara det efter några års mognad).
Vi vill att det ska gå fort, att det ska komma ”disruptive products”, eller ”disruptive companies”, men så ser det helt enkelt oftast inte ut. Vanligtvis för att det inte finns det utrymmet rent tekniskt. Ofta när något kommer så där, och verkar ändra allt, så är tekniken i sig inte ny, utan det är bara någon som tänker om lite, vilket ibland visserligen innefattar att spetsa till den befintliga tekniken på ett sätt så att den faktiskt går att nyttja fullt ut, eller i ett nytt syfte, men det är inte helt ny teknik som kommer.
Och så vitt jag kan se nu, så finns det egentligen ingen sån teknik inom processorvärlden, som bara ligger och väntar på att utnyttjas.
Allt lär ticka på i ungefär samma hastighet. Som det gjort, med succesiva förbättringar.
Om inte kvantdatorn helt plötsligt når en nivå där den kan göras brett tillgänglig om bara någon är beredd att satsa på den. Men då behövs ju helt ny mjukvara, så antingen kommer övergången ske relativt långsamt, där det tar flera år innan man kan göra samma saker på kvantdatorn som man kan på ”PCn”, eller så kommer det vara Apple som ligger bakom den, och då troligtvis med stora inlåsningseffekter.
Om Intel inte kan fortsätta förbättra sina processorer för att dom inte gör ett teknikskifte, då kan det vara ett problem för Intel.
Men så länge dom lyckas förbättra så är skillnaden väldigt liten mot om dom hade genomför detta skifte.
Att AMD inte blåste om Intel med ZEN, visar ju snarare på att utvecklingen av processorer troligtvis inte alls hölls tillbaka speciellt mycket på grund av Intels dominans, vilket en del trott.
Och då finns det ju inte heller utrymme för något enormt kliv nu.
Fler processorkärnor har inte gett oss det klivet, vilket möjligtvis är den punkt på vilken Intel hållit tillbaka (rent teknikmässigt, att dom tagit höga priser är en annan diskussion).
Om Intel skulle bli ekonomiskt svagare på grund av hur läget är, så finns det en risk att dom inte skulle ”ha råd” att hålla samma utvecklingstakt som dom gjort (aktieägare vill ju få sin avkastning och chefer sina prestationsbonusar, så vinster är inte detsamma som pengar som hade kunnat investeras, men det får man beskylla aktiesystemet för).
Det är inte säkert att AMD skulle kunna axla Intels roll. Hade det varit så att Intel faktiskt hade hållit tillbaka utvecklingen, så hade ju AMD haft ett stort utrymme att utnyttja genom att ta igen dom förlorade åren, men det verkar ju inte vara fallet. Så kanske skulle det innebära en ytterligare nedskruvad utveklingstakt.
Eftersom utvecklingstakten går så pass långsamt och succesivt, så känns det aldrig som man tar ett steg in i framtiden, även om man skulle ett visst antal decennier, och från det perspektivet se vad som finns idag.
På film, så har hela världen förändrats i framtiden, men att nå dit skulle ta flera hundra år, eftersom det innebär att allt vi har succesivt ska ersättas. Dessutom innehåller framtidsversioner på film, ofta element som tekniskt sett antingen är omöjligt, eller inte kommer kunna uppnås förrän långt efter at dom som sett filmen är döda.
Redan i slutet av 90-talet ville jag ha sociala medier och möjligheten att få tips om saker i min närhet i mobilen (pekskärm skulle den ha, men det fanns redan), det var framtiden, då. Det är sånt vi har idag.
På 90-talet så pratades det om interaktiv tv som framtiden, play-tjänsterna är i princip det.
Grafiken i datorspel är på en helt annan nivå, men eftersom vi har en verklighet att jämföra med, så har man länge kunnat föreställa sig datospelsgrafik som är så verklighetstrogen att man inte kan se skillnad.
VR pratades också om som en framtidsteknik på 90-talet (till och med 80-talet tror jag). Det är fortfarande delvis en framtidsteknik, men vi har kommit betydligt närmare än vad vi hade då.
Samtidigt så hade jag trott på 90-talet att en produkt som Devialet’s Phatom högtalare skulle vara fysiskt omöjligt, trots det så finns den idag.
När man funderar på framtiden så verkar saker häftiga, men när man väl har dom i sin vardag, så är dom inte alls lika spännande som när dom låg i framtiden. Sen så är mycket runt omkring en sig likt från dåtiden. (Bilars design har inte förändrats mycket sen slutet av 90-talet när det började bli vanligt med uppmjukade linjer, istället för innan när det var en nisch, men dom flesta bilarna var ganska kantiga, till och med dom flesta el-bilar ser ut som vanliga bilar trots att drivlinan tillåter en väldigt annorlunda design, men kanske är det mest en övergångsfas och möjligheterna så småningom kommer få genomslag, så som det varit inom andra områden, att det tar ett tag från en övergång innan folk är redo att faktiskt acceptera förändring).
Skickades från m.sweclockers.com