Att leva ett meningsfullt liv: #Minimalism? #Vanlife?

@CrossPorter:

En del människor blir lyckliga av sina saker, andra blir det inte.
Inbilla dig inte att det finns någon slags universella svar på hur man blir lycklig, eller vad som gör att ett liv känns meningsfullt.

Om du tror att du blir lyckligare av att leva minimalistiskt så kör hårt, men tro inte att du hittat Sanningen-med-stort-S, eller att alla skulle må bra av att leva så.

Tror varken fru eller nån av de tre kidsen skulle uppskatta om jag plötsligt föreslog det där...

Men good luck and goodspeed!! 😀👍🏻

Jag tränar regelbundet på gym och har gjort i många år nu. Varje år efter nyår (och precis innan strandsäsongen) kommer det en svallvåg av människor. Dessa tränar helt plötsligt mer än vad jag som relativt erfaren gör, men nästan samtliga försvinner efter några veckor... Det jag vill ha sagt med det är att jag tror det är dumt att starta extremt på en gång. Om det här är något du tror på och är genuint intresserad av se till att göra förändringen över en längre tidsperiod..

Sen är min åsikt att första steget bör vara att flytta hemifrån och stå på egna ben. Iaf om det är ett realistiskt alternativ. Då kommer du troligen få nya infallsvinklar och prioriteringar, vilka troligtvis kommer förändras igen om du en dag skaffar familj och barn... 😊

@CrossPorter: Det är en intressant tanke som du berör, och det är sannerligen många före dig som har haft funderingar i samma banor. Buddhismen är en icke-materialistisk filosofi bla, likaså fanns stoikerna i antikens Grekland mfl.

Fundamentalt är det en fråga om vad som gör dig lycklig, har du reflekterat över det?

Kulturen och normen i vårt samhälle grundas i en konsumtion, generellt är mitt påstående att budskapet som dom flesta människor lever efter är att materiella ting gör oss lyckliga, det finns givetvis undantag och olika grader av detta beteende.

Nietzsche proklamerade att Gud är Död, du är fri att skapa din egen sanning och liv, såsom du önskar, både en förbannelse och en möjlighet.

Mvh

Jag tror absolut @Crossporter är inne på något vettigt. Saker ger en kortsiktig glädje men på lång sikt så är det neutralt eller kanske till och med negativt. Hur många har idag glädje av sitt pokerset (årets julklapp 2005), spikmattan (2009) eller råsaftcentrifugen (2013)? Absolut finns det personer som har glädje av de sakerna men för de absolut flesta skapar det bara irritation för att de tar plats och är ivägen, men man vill ändå inte slänga dem för de fungerar (sälja är ju jobbigt, lägga upp annons, träffa okända som ska pruta osv).

Jag är själv inte en som lever minimalistiskt men jag skulle vilja göra det. Tyvärr är jag lite av en hoarder som har otroligt svårt att göra mig av med saker. Vilket leder till att jag inte hinner med att underhålla och använda dem vilket är lite tråkigt.

Kanske inte en svar på din fråga, kanske missar poängen helt, men skulle gärna ändå vilja lämna mina högst personliga åsikter på ämnet.

Jag tycker det finns fler lägen än köpa kläder, hoarda prylar eller wish-shoppa i hysteri... eller att krumma in sig i en van.
Bättre är väl att ta tag i de underliggande problemen och ställa in sig på en sund livsstil som passar just dig, och tillför vad just gör dig lycklig. Personligen skulle jag aldrig få för mig att göra något dylikt, för att det skulle innebära ett slut på mycket av det jag älskar att göra. Visst, vi har huslån av relativt liten storlek. Det är det enda lån vi har i nuläget. Men samtidigt bor vi med räntan inräknad billigare här än när vi hyrde en halvsunkig lägenhet i stan, detta då vi bor en 10 minuter utanför staden nu.

Men en skåpbil? Jag har t ex en verkstad, som även om den inte är överdrivet stor, aldrig skulle vilja skiljas från då den är ett utlopp för mitt kreativa. Jag älskar att bygga och designa högtalare, fixa mindre möbler och även göra knivar och annat, om jag inte hade hus, plats, verkstad... etc skulle jag aldrig ha möjlighet att göra de saker jag älskar i livet. Och visst är det så att vi belönar oss själva på olika sätt. Min senaste belöning var en gjutjärnsgryta till långkok och brödbak dock, lär hålla resten av livet. Är inte mycket för masskonsumption av skräp. De saker jag gör eller köper är saker jag behöver eller verkligen vill ha, mestadels saker jag inte kan bygga själv, eller verktyg som behövs för att bygga saker i fråga.

Men visst har jag mer saker än jag behöver, vem har inte det? Men samtidigt har jag under de senaste 6 åren rensat ut nästan allt jag inte behöver.

Men även saker som att vi odlar egna grönsaker på sommaren, bakar uteslutande eget bröd, tillverkar en del möbler och annat själva är givande för mig. Vi reser en gång om året på sin höjd, mest för att uppleva nya saker och ny kultur. Så personligen känner jag att balansen för min egen del är rätt skön i nuläget även om det är tufft på en inkomst då jag är sjukskriven, men jag hade nog föredragit om min ryggskada läkt och mina studier blev klara så jag kunde börja jobba igen... Inte jobbat på 3½ år pga arbetsskada.

Allas situation är individuell och jag tror att det tar ett tag att hitta balansen, kan det hjälpa att bo i en skåpbil i ett år? Visst, om man har möjlighet och inte har annat man vill göra så kanske det kan vara givande. Längre än så? Tveksamt för min del.

Vårat mål just nu är att betala av huset, ta mig genom utbildningen utan lån, hitta ett jobb jag älskar, eller starta eget... Och sedan gå ner i arbetstid. Eller jobba heltid ett år och sedan hyra ut huset och åka bort några månader.

En sak jag störde mig på när jag såg folk som slängde ut nästan allt de äger och säger de ska klara sig bättre.
De har inga verktyg att fixa saker med om det kommer till det, ser ut som dom gjorde allt för att ett modernt utseende i hemmet, endast.

Men visst vid en viss punkt så behöver man inte mera saker iofs det beror på personen och deras behov.

Den som har mest saker när den dör, den vinner! Det vet ju alla..

Har en bekant som ska köpa en pråm att bo på, det lät härligt.

Har funderat på hur det skulle vara att bo i ett fordon som man far runt med, men jag har ingen aning om vad jag skulle göra, det känns ju som att nästan all tid skulle bli dötid.

Inb4 att någon kommer in i tråden och skriver ett inkännande inlägg om att ja, prylar är roten till allt ont och att man ska leva som epikuré i samklang med naturen, och sen i signaturen ba "ROG WINDFORCE TWIN FROZR TITAN RTX OC, MSI ABSURD X299 GOATLORD TYRANT"

Lite 30/40/50 årskris andas ämnet

Har i stort sett alltid kört på känsla och flyttat och gjort det jag hat velat. Viktigaste är nog o skita i vad andra tycker du borde vara och verka. Gå på det som känns rätt för dig, det kommer berika ditt liv oerhört
Tur man inte är som alla andra!

Jag upplever minimalism som ett ganska trubbigt begrepp eftersom livsstilen kan ta sig väldigt olika form från person till person. Däremot tror jag verkligen att alla skulle må bra av att upplysas om teorin bakom minimalism om man inte gjort det förut. Bara för att helt enkelt på riktigt börja tänka igenom alla tidigare spontaninköp.

Minimalism är ju dock lite av ett tveeggat svärd om man ska koppla an till människan som art. På ett sätt är det inte naturligt för oss att ha tonvis med plast-dekorationer från Dollar Store hemma i ett förråd och skräpa, å andra sidan är vi ju skräddarsydda för att bland annat jaga och samla för överlevnad. Det är ju därför inte konstigt att folk lätt köper mycket mer prylar än vad de faktiskt behöver och blir lyckliga av.

Personligen har jag applicerat minimalism i mitt liv på så sätt att jag aktivt undviker spontaninköp och gärna tänker någon dag extra på ett köp jag funderar på. Om jag sedan bestämmer mig för att köpa det så köper jag det med ett klart uppsåt i mitt liv och väljer allt oftare kvalitets-produkter från början istället för att snåla på något jag vet kommer användas. Det innebär att jag lägger procentuellt mer tid och pengar på de produkter i mitt liv som jag uppfattar som värdefulla på riktigt.

Well, min syn på detta som passerat de 40 med inte allt för stor marginal. Folk som är typ 30 och nedåt idag har en helt orealistisk tro på att allt ska vara fantastiskt hela tiden och att om man inte är ständigt lycklig så är något rejält fel. Det tror jag beror på att man till stor del växt upp i en fejkad värld av retuscherade berättelser och bilder där alla i ens omgivning framstår som perfekta och evigt lyckliga. Övriga samhället gjorde även sitt till för att stärka denna bild, föräldrarna sopade undan alla problem och i skolan fick man högsta betyg bara man dök upp på lektionerna typ (detta baserat på vad folk som idag själva är 20-25 år säger). Resultatet blir tyvärr ständig olycka över att ens eget liv inte är lika perfekt som alla andras (trots att man förmodligen har det jäkligt bra), en oförmåga att hantera motgångar och rekordutskrivning av mediciner mot depression osv.

Självklart finns det många under 30 som har en mer nykter syn på tillvaron samtidigt som det finns många över 40 som inte har det. Jag är övertygad om att även tidigare generationer känt precis samma oro för den generation jag själv tillhör, och att det varit helt befogat. Detta är inte direkt något vi upplever för första gången i historien just nu, även om vi väl förmodligne aldrig har haft det så bra som nu och samtidigt varit så olyckliga som nu.

Är det bara jag som reagerar på att TS redan kör enligt detta? Ts bor ju hemma... då bör man ju ha typ 0 lån, ägodelarna får plats i en större ryggsäck eller 2, vill man kan man packa och dra på dagen..

Eller missar jag poängen?
Skickades från m.sweclockers.com