Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Permalänk
Inaktiv
Skrivet av Elektron:

Jag ser dator och tv som tidsfördriv och relationer till andra människor som meningen med livet. Så börjar man ta bort relationer till andra människor så skalar man bort meningen med livet, det är iaf min teori.

Skickades från m.sweclockers.com

Meningen med livet kan diskuteras och man kan umgås mwd folk online som jag precis nu på sätt och vis gör. Min poäng är dock att varenda kotte hänger kvällarna framför en dumburk av något slag och vi alla får då ett annat slags umgänge än förr.
Det var då förr enklare att umgås utanför datorn då folk hade mer tid till sådant.

Permalänk
Medlem
Skrivet av anon159643:

Meningen med livet kan diskuteras och man kan umgås mwd folk online som jag precis nu på sätt och vis gör. Min poäng är dock att varenda kotte hänger kvällarna framför en dumburk av något slag och vi alla får då ett annat slags umgänge än förr.
Det var då förr enklare att umgås utanför datorn då folk hade mer tid till sådant.

Jo så kan det nog vara. Men kan det inte även vara så att det är lite undanflykter för att slippa det obekväma med att etablera nya relationer?

Skickades från m.sweclockers.com

Permalänk
Medlem

Känner igen det där med att spellusten försvinner. Jag har inte spelat dataspel alls på någon månad nu. Orkar heller inte se på film. Inte heller har jag likt förra sommaren någon lust att fiska i sommar eller köra motorcykel. Helst ligger jag och vilar på dagarna och/eller slösurfar på datorn och lyssnar på radio/musik.Har fått besked om att jag ska genomgå en rehabiliteringsundersökning vilket jag inte har någon lust att göra då jag tappat allt hopp om att någonsin få ett jobb igen i mitt liv. Enda förändringen som kan ske är att jag får mycket sämre ekonomi och att jag får pressen på mig att söka jobb fast jag inte orkar göra det. Även om jag skulle vara den enda som sökte ett jobb och skulle ha alla förutsättningar att klara av det skulle jag säkert inte få jobbet på grund av mitt CV och tidigare arbetsförhållande. Det heter alltid att vi inte har något arbete att erbjuda för tillfället trots att det samtidigt finns andra som får jobb på samma arbetsplats.

Visa signatur

Intel i7-3770K@4,5GHz 1,275V - ASRock P67 Pro3 REV B3 - Corsair Vengeance Pro DDR3 2133MHz 2x8GB - MSI GTX 1080 Gaming X - Samsung 840 EVO 120GB - WD Caviar Black 6TB - Seagate SV35 2TB - Noctua NH-C12P SE14 - LG DVD+-RW - Seasonic Focus+ Gold 750FX - Antec One Hundred - Dell 25" UltraSharp U2515H 1440p

Permalänk
Medlem

@Juus1: Hamnat i exakt samma läge, var helt övertygad om att WoW skulle vara räddningen! Spelade en några timmar en lördag och söndag och några vecko dagar. Sedan nä skitråkigt, jag vill verkligen spela och tycker det är roligt men blir uttråkad omgående.

Vad jag annars vill gnälla av mig på är att jag förtvivlat letar efter ett garage att ha hojen i så man kan börja köra. Det är fan bland det viktigaste för mig att gå dra ut på hojen och få adrenalinet att flöda, men pga obefintlig förvaring för den ser det jävligt tungt ut. Surt när man köpte ny hoj förra året och den bara får stå hos föräldrarna som bor långt bort åt fanders.

Visa signatur

Chassi: Fractal design Define C Mobo: aorus x570 elite
Cpu Ryzen 3600 Kylare noctua nh-d15Gpu 7900XT Ram g.skill flare x black
Kingston a2000 1TB 2x PSU: EVGA SuperNova 850 G2

Permalänk

Livet känns så himla skumt. Får liksom aldrig något grepp om det. Spolar fram och tillbaka i tidslinjen i mitt förflutna och försöker få en bild av vad livet egentligen handlar om men drar en nit. Det mest förbluffande för egen del är att så mycket av vad man upplevt var en illusion. Det fanns bara just då och där men tittar man tillbaka objektivt så var det mest i ens eget huvud och känslorna som skapade ögonblicken.

För egen del är det numer oftast mer intressant att fantisera och leka med tanken än att faktiskt göra något på riktigt längre. I fantasin lever känslorna i verkligheten möts man bara av samma dystra rubriker i nyhetsinslagen och en känsla av samma rutiner. Ändå finns känslan av att det ena inte kan finnas utan det andra. Känner mig som en åskådare, jag tittar på och försöker förstår. Livet rullar på och av nån outgrundlig anledning så rasar inte allt samman även om det borde. Kliar mig i huvudet och funderar, vem är det som kör egentligen ?

Permalänk
Medlem
Skrivet av Myllerman:

Livet känns så himla skumt. Får liksom aldrig något grepp om det. Spolar fram och tillbaka i tidslinjen i mitt förflutna och försöker få en bild av vad livet egentligen handlar om men drar en nit. Det mest förbluffande för egen del är att så mycket av vad man upplevt var en illusion. Det fanns bara just då och där men tittar man tillbaka objektivt så var det mest i ens eget huvud och känslorna som skapade ögonblicken.

För egen del är det numer oftast mer intressant att fantisera och leka med tanken än att faktiskt göra något på riktigt längre. I fantasin lever känslorna i verkligheten möts man bara av samma dystra rubriker i nyhetsinslagen och en känsla av samma rutiner. Ändå finns känslan av att det ena inte kan finnas utan det andra. Känner mig som en åskådare, jag tittar på och försöker förstår. Livet rullar på och av nån outgrundlig anledning så rasar inte allt samman även om det borde. Kliar mig i huvudet och funderar, vem är det som kör egentligen ?

Önskar jag kunde uttrycka mig lika bra som du, men det kan jag inte.
Däremot kan jag säga att jag har känt likadant under flera år nu. Man går liksom på autopilot på dagarna att man inte hinner stanna upp och bara reflektera. Får känslan av att bara "glida" på sin tidslinje, varje människa är liksom "bara där" men utan substans.

Såna där klockrena minnen man kan tänka tillbaka på och skratta/njuta åt skapas inte längre. Jag håller mig flytande, men that's about it.

Trodde jag var ensam om det, men ditt inlägg visar att så inte är fallet.

Visa signatur

» AMD Ryzen 5 2600X » 16 Gb DDR4 » ASUS GTX 1060 6 Gb OC » 1 Tb M.2 PCIe NVME

Vänligen citera om du pratar med mig

Permalänk
Medlem
Skrivet av Myllerman:

Livet känns så himla skumt. Får liksom aldrig något grepp om det. Spolar fram och tillbaka i tidslinjen i mitt förflutna och försöker få en bild av vad livet egentligen handlar om men drar en nit. Det mest förbluffande för egen del är att så mycket av vad man upplevt var en illusion. Det fanns bara just då och där men tittar man tillbaka objektivt så var det mest i ens eget huvud och känslorna som skapade ögonblicken.

För egen del är det numer oftast mer intressant att fantisera och leka med tanken än att faktiskt göra något på riktigt längre. I fantasin lever känslorna i verkligheten möts man bara av samma dystra rubriker i nyhetsinslagen och en känsla av samma rutiner. Ändå finns känslan av att det ena inte kan finnas utan det andra. Känner mig som en åskådare, jag tittar på och försöker förstår. Livet rullar på och av nån outgrundlig anledning så rasar inte allt samman även om det borde. Kliar mig i huvudet och funderar, vem är det som kör egentligen ?

Du kan be Gud om att få veta din själsmission.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Bebben:

Önskar jag kunde uttrycka mig lika bra som du, men det kan jag inte.
Däremot kan jag säga att jag har känt likadant under flera år nu. Man går liksom på autopilot på dagarna att man inte hinner stanna upp och bara reflektera. Får känslan av att bara "glida" på sin tidslinje, varje människa är liksom "bara där" men utan substans.

Såna där klockrena minnen man kan tänka tillbaka på och skratta/njuta åt skapas inte längre. Jag håller mig flytande, men that's about it.

Trodde jag var ensam om det, men ditt inlägg visar att så inte är fallet.

Ensam är du garanterat inte, tror de flesta (åtminstone inåtriktade grubblare som kanske önskar mer av vardagen än simpla instruktioner) upplever någon kaliber av verklighetsfrånkoppling mellan varven när känslor och humör blivit melankoliskt. Samma här, ibland är det skönt att saker inte biter på en som de gjorde förut, men det är ganska frustrerande ibland också när man vill bry sig om något för att man vet att man borde, men när man känner efter gör man inte det egentligen.

Visa signatur

Bara fanboys kallar folk för fanboy!

Permalänk
Skrivet av Bebben:

Önskar jag kunde uttrycka mig lika bra som du, men det kan jag inte.
Däremot kan jag säga att jag har känt likadant under flera år nu. Man går liksom på autopilot på dagarna att man inte hinner stanna upp och bara reflektera. Får känslan av att bara "glida" på sin tidslinje, varje människa är liksom "bara där" men utan substans.

Såna där klockrena minnen man kan tänka tillbaka på och skratta/njuta åt skapas inte längre. Jag håller mig flytande, men that's about it.

Trodde jag var ensam om det, men ditt inlägg visar att så inte är fallet.

Har egentligen också svårt att uttrycka mig men ibland så kommer det ut tankar som man bara måste skriva av sig.
Men ja livet känns som ett tåg som går allt snabbare med åldern och den stannar nuförtiden väldigt sällan på några stationer.
Som du skrev, några nya minnen som är värda att tänka tillbaks på har jag inte heller upplevt på väldigt länge.
Antar det är därför jag är så nostalgisk av mig, alla roliga minnen är långt tillbaka i tiden.

Får försöka se det positiva i det jag fortfarande gillar att göra och inte tänka så mycket på meningen med allt antar jag..

Skrivet av Lafa:

Du kan be Gud om att få veta din själsmission.

Tyvärr är jag vetenskapligt lagd i tanken så det blir nog svårt att övertyga mig om sådana saker.

Permalänk
Avstängd

Jag vet inte vad jag ska börja men kan väl skriva här och dela med mig om en jobbig resa.

För ca 4 månader sedan så träffade jag en tjej i jobbet, jag hade precis flyttat in i staden. Vi hade/har känslor för varandra osv (blickar etc). Jag är ingen sådan person som går till en tjej om jag är osäker men något var det och det fick jag reda på. Undertiden vi träffades i jobbet så märkte jag att något var inte rätt till. Jag fick hennes nummer men sedan bad hon mig att ta kontakt med henne via snap, något nytt som hon hade skapat. Hon svarar då och då. Då tänkte jag att något stämmer inte. En bil kommer hämtar och lämnar henne från jobbet. Jag tänker, hon måste ha en pojkvän. Senare så frågade jag och det stämde, hon förklarade att hennes relation mellan de var inte bra osv. Jag började sakta avvakta och skriva allt mindre. Jag är ingen sådan person som går in i något eller tar ifrån något. Då blev det rätt kallt mellan oss men sedan så beskrev jag mina känslor till henne och då visade det sig att pojkvännen till henne tar reda på det, vilket jag sa det till henne att han kommer göra förr eller senare. Hon bad mig att sluta skriva och nu har det gått en månad. Nu till frågan, ska jag skriva något till henne?

Permalänk
Medlem
Skrivet av Alle22:

Jag vet inte vad jag ska börja men kan väl skriva här och dela med mig om en jobbig resa.

För ca 4 månader sedan så träffade jag en tjej i jobbet, jag hade precis flyttat in i staden. Vi hade/har känslor för varandra osv (blickar etc). Jag är ingen sådan person som går till en tjej om jag är osäker men något var det och det fick jag reda på. Undertiden vi träffades i jobbet så märkte jag att något var inte rätt till. Jag fick hennes nummer men sedan bad hon mig att ta kontakt med henne via snap, något nytt som hon hade skapat. Hon svarar då och då. Då tänkte jag att något stämmer inte. En bil kommer hämtar och lämnar henne från jobbet. Jag tänker, hon måste ha en pojkvän. Senare så frågade jag och det stämde, hon förklarade att hennes relation mellan de var inte bra osv. Jag började sakta avvakta och skriva allt mindre. Jag är ingen sådan person som går in i något eller tar ifrån något. Då blev det rätt kallt mellan oss men sedan så beskrev jag mina känslor till henne och då visade det sig att pojkvännen till henne tar reda på det, vilket jag sa det till henne att han kommer göra förr eller senare. Hon bad mig att sluta skriva och nu har det gått en månad. Nu till frågan, ska jag skriva något till henne?

Finns ju ingen anledning att skriva om hon bett dig att inte göra det. Glöm och gå vidare.

Visa signatur

| I7 3770K | NH-D14 | Asus P8Z77 V | Corsair AX 760 | Gigabyte G1 Gaming GTX 1080 | Fractal Design R4 | Cruical BallistiX Tactical 16GB | Samsung 840 Pro 128GB | Samsung 850 EVO 500GB | 1TB WD | Windows 10 Pro |

Permalänk
Medlem
Skrivet av Myllerman:

Tyvärr är jag vetenskapligt lagd i tanken så det blir nog svårt att övertyga mig om sådana saker.

Vetenskapen vi har på jorden idag är mörk eftersom den räknar in allt utom existensen av själen.

Permalänk
Avstängd
Skrivet av Zicsoen:

Finns ju ingen anledning att skriva om hon bett dig att inte göra det. Glöm och gå vidare.

Okej, råkade skriva ändå XD

Permalänk
Medlem
Skrivet av Alle22:

Okej, råkade skriva ändå XD

Jag vet precis hur jädra svårt det är att inte skriva, men det är inte värt det om hon nu plötsligt är singel. Detär DU som kommer må dåligt , hon som kommer ta DIG för givet osv.

Så för din egen skull Försök att ta avstånd från henne.

Skickades från m.sweclockers.com

Visa signatur

Ryzen 7800x3d, Noctua nh-d15, ASUS B650Plus, 32GB DDR5 6000MHz, KFA2 RTX 4080, AW2723DF, Corsair RM850x, Zalman Z9 Iceberg Vit, Logitech G502 Lightspeed, Galaxy S23, Xbox Series X, Triangle Esprit Comete EZ, Triangle Esprit Titus EZ, Triangle Esprit Voce EZ + SVS SB2000 pro drivs av Yamaha RX-V6A, Beyerdynamic - DT 770 PRO 250 Ohm + Røde AI-1, Moza R5, Meta Quest 3.

Permalänk
Avstängd
Skrivet av MyRus:

Jag vet precis hur jädra svårt det är att inte skriva, men det är inte värt det om hon nu plötsligt är singel. Detär DU som kommer må dåligt , hon som kommer ta DIG för givet osv.

Så för din egen skull Försök att ta avstånd från henne.

Skickades från m.sweclockers.com

Det kommer jag göra, bestämt mig för att flytta om någon månad igen så

Tack för svar

Permalänk
Inaktiv
Skrivet av Alle22:

Jag vet inte vad jag ska börja men kan väl skriva här och dela med mig om en jobbig resa.

För ca 4 månader sedan så träffade jag en tjej i jobbet, jag hade precis flyttat in i staden. Vi hade/har känslor för varandra osv (blickar etc). Jag är ingen sådan person som går till en tjej om jag är osäker men något var det och det fick jag reda på. Undertiden vi träffades i jobbet så märkte jag att något var inte rätt till. Jag fick hennes nummer men sedan bad hon mig att ta kontakt med henne via snap, något nytt som hon hade skapat. Hon svarar då och då. Då tänkte jag att något stämmer inte. En bil kommer hämtar och lämnar henne från jobbet. Jag tänker, hon måste ha en pojkvän. Senare så frågade jag och det stämde, hon förklarade att hennes relation mellan de var inte bra osv. Jag började sakta avvakta och skriva allt mindre. Jag är ingen sådan person som går in i något eller tar ifrån något. Då blev det rätt kallt mellan oss men sedan så beskrev jag mina känslor till henne och då visade det sig att pojkvännen till henne tar reda på det, vilket jag sa det till henne att han kommer göra förr eller senare. Hon bad mig att sluta skriva och nu har det gått en månad. Nu till frågan, ska jag skriva något till henne?

För över 20år sedan raggade jag på en tjej som hade sitt skåp i närheten av mitt. Och jag säger bara never again.
Jag klarade mig från problemet knappt levande och jag varnar andra för samma sak, problemet är om personen som man begår det hemskare brott som jorden har skådat (typ att kalla henne för vacker). Så kommer man varenda dag få stå ut med alla problem som där hör till. Så strunta i henne köp en ny dator istället, köper man en tillräckligt bra dator så glömmer man bort fruntimmer.

Nå en själv lider av medelålderskris, allt jag gör är jobb, jobb och mer jobb. Inget av dessa jobb är enkelt att minska ner av olika anledningar då det får stora följdeffekter. Nå åren går, jobb, jobb och jobb består och jag funderar på vad jag strävar efter?
Jag har bekanta vars fritidsintresse är nöje, nöje och mer nöje och detta gör mig galen då jag inte har någon tid för detta att tala på. Alltså många gör mer nöjessaker på påskhelgen än vad jag typ har gjort de senaste 10åren. I allafall om man ser på resor, då jag ej jobbrelaterat har varit utanför sverige.

Jag kommer från landet och kände flera äldre herrar som gjorde som mig, de jobbade precis hela tiden och snålade och unnade sig inte det minsta. Åren gick och de byggde upp lite pengar och sedan gick de bort. Vad hände då? Jo deras släktingar som syskons barn och barnbarn fick ärva. Det kan väl låta trevligt för dem, men var de sparsamma som gubbarna var?
Nej det var att bränna pengar utan dess like, jag minns kamrater som var 15år om fick bilar för över 100 000kr. Dessa bilar hade de så att att de kunde be äldre kamrater till dem köra runt dem på helgerna. Reste utomlands gjorde de ock stup i kvarten, dyra båtar och annat skaffade de som de ej var det minsta rädda om.

Och frågan jag ställer mig vars liv består av jobb, jobb och ännu mera jobb, att mening med mitt liv är att i framtiden överösa mina släktingars barnbarn med de pengar jag har kämpat ihop? Jag ser detta framför mig, om man nu bortser från slutet https://www.youtube.com/watch?v=Qp-fU0CmxVk
Mina släktingarnas barn och barnbarn kommer säga hade han inte mer, vad har den djävulen slösat våra pengar på? Precis som polare till mig gjorde när någon av deras släkting gick bort och pengarna skulle delas på väldigt många.

Nå finns det något jag kan göra åt denna förutspådda framtid? Inget som jag kommer på som resulterar i något bättre. Så gratis mina släktingars barn och njut av de pengarna jag om nu kämpar ihop åt er så ni kan vara kung i baren för några dagar!

*edit*
Vad meningen med livet är kan diskuteras. Observera att jag inte har några negativa tankar, bara att jag ser att man har förbrukat en hel del och får tänka till. För jobb, jobb och ännu mera jobb, är det meningen med livet?

Permalänk
Medlem
Skrivet av anon159643:

För över 20år sedan raggade jag på en tjej som hade sitt skåp i närheten av mitt. Och jag säger bara never again.
Jag klarade mig från problemet knappt levande och jag varnar andra för samma sak, problemet är om personen som man begår det hemskare brott som jorden har skådat (typ att kalla henne för vacker). Så kommer man varenda dag få stå ut med alla problem som där hör till. Så strunta i henne köp en ny dator istället, köper man en tillräckligt bra dator så glömmer man bort fruntimmer.

Nå en själv lider av medelålderskris, allt jag gör är jobb, jobb och mer jobb. Inget av dessa jobb är enkelt att minska ner av olika anledningar då det får stora följdeffekter. Nå åren går, jobb, jobb och jobb består och jag funderar på vad jag strävar efter?
Jag har bekanta vars fritidsintresse är nöje, nöje och mer nöje och detta gör mig galen då jag inte har någon tid för detta att tala på. Alltså många gör mer nöjessaker på påskhelgen än vad jag typ har gjort de senaste 10åren. I allafall om man ser på resor, då jag ej jobbrelaterat har varit utanför sverige.

Jag kommer från landet och kände flera äldre herrar som gjorde som mig, de jobbade precis hela tiden och snålade och unnade sig inte det minsta. Åren gick och de byggde upp lite pengar och sedan gick de bort. Vad hände då? Jo deras släktingar som syskons barn och barnbarn fick ärva. Det kan väl låta trevligt för dem, men var de sparsamma som gubbarna var?
Nej det var att bränna pengar utan dess like, jag minns kamrater som var 15år om fick bilar för över 100 000kr. Dessa bilar hade de så att att de kunde be äldre kamrater till dem köra runt dem på helgerna. Reste utomlands gjorde de ock stup i kvarten, dyra båtar och annat skaffade de som de ej var det minsta rädda om.

Och frågan jag ställer mig vars liv består av jobb, jobb och ännu mera jobb , att mening med mitt liv är att i framtiden överösa mina släktingars barnbarn med de pengar jag har kämpat ihop? Jag ser detta framför mig, om man nu bortser från slutet https://www.youtube.com/watch?v=Qp-fU0CmxVk
Mina släktingarnas barn, barn kommer säga hade han inte mer, vad har den djävulen slösat våra pengar på? Precis som polare till mig gjorde när någon av deras släkting gick bort och pengarna skulle delas på väldigt många.

Nå finns det något jag kan göra åt denna förutspådda framtid? Inget som jag kommer på som resulterar i något bättre. Så gratis mina släktingars barn njut av de pengarna jag har kämpat ihop till er.

måste bara säga att jag känner ungefär exakt som dig just nu. ser ingen poäng med att göra något, vet inte vad jag jobbar för eller vad jag ska spara pengar till. jag sparar pengar för att spara pengar.

bor iofs med en deprimerad sambo som lider av ätstörning också, tar kanske lite på ens psyke. ser tyvärr inget slut på något av de problemen, då hon blir obekväm när en läkare / psykolog tar upp jobbiga ämnen och slutar då att gå till dem för hjälp.

jag blev nästan arg när jag såg människor ute i solen och hade roligt idag, ser tyvärr inte att jag kommer kunna göra det någonsin med min sambo och det får mig bara att bli bitter och arg.

Permalänk
Inaktiv
Skrivet av Daast:

måste bara säga att jag känner ungefär exakt som dig just nu. ser ingen poäng med att göra något, var inte vad jag jobbar för eller vad jag ska spara pengar till. jag sparar pengar för att spara pengar.

bor iofs med en deprimerad sambo som lider av ätstörning också, tar kanske lite på ens psyke. ser tyvärr inget slut på något av de problemen, då hon blir obekväm när en läkare / psykolog tar upp jobbiga ämnen och slutar då att gå till dem för hjälp.

jag blev nästan arg när jag såg människor ute i solen och hade roligt idag, ser tyvärr inte att jag kommer kunna göra det någonsin med min sambo och det får mig bara att bli bitter och arg.

Ok, så jag är ej ensam..
Jag brukar om tidigare sagt se på andra som har det sämre och se att man är lycklig lottad ändå..
Men ju äldre man blir ju mindre har man kvar och vad är en mål egentligen?

Att glada personer kan göra en sur känner jag till, avundsjukan är orsaken till mycket ont.

Permalänk
Avstängd
Skrivet av anon159643:

För över 20år sedan raggade jag på en tjej som hade sitt skåp i närheten av mitt. Och jag säger bara never again.
Jag klarade mig från problemet knappt levande och jag varnar andra för samma sak, problemet är om personen som man begår det hemskare brott som jorden har skådat (typ att kalla henne för vacker). Så kommer man varenda dag få stå ut med alla problem som där hör till. Så strunta i henne köp en ny dator istället, köper man en tillräckligt bra dator så glömmer man bort fruntimmer.

Nå en själv lider av medelålderskris, allt jag gör är jobb, jobb och mer jobb. Inget av dessa jobb är enkelt att minska ner av olika anledningar då det får stora följdeffekter. Nå åren går, jobb, jobb och jobb består och jag funderar på vad jag strävar efter?
Jag har bekanta vars fritidsintresse är nöje, nöje och mer nöje och detta gör mig galen då jag inte har någon tid för detta att tala på. Alltså många gör mer nöjessaker på påskhelgen än vad jag typ har gjort de senaste 10åren. I allafall om man ser på resor, då jag ej jobbrelaterat har varit utanför sverige.

Jag kommer från landet och kände flera äldre herrar som gjorde som mig, de jobbade precis hela tiden och snålade och unnade sig inte det minsta. Åren gick och de byggde upp lite pengar och sedan gick de bort. Vad hände då? Jo deras släktingar som syskons barn och barnbarn fick ärva. Det kan väl låta trevligt för dem, men var de sparsamma som gubbarna var?
Nej det var att bränna pengar utan dess like, jag minns kamrater som var 15år om fick bilar för över 100 000kr. Dessa bilar hade de så att att de kunde be äldre kamrater till dem köra runt dem på helgerna. Reste utomlands gjorde de ock stup i kvarten, dyra båtar och annat skaffade de som de ej var det minsta rädda om.

Och frågan jag ställer mig vars liv består av jobb, jobb och ännu mera jobb, att mening med mitt liv är att i framtiden överösa mina släktingars barnbarn med de pengar jag har kämpat ihop? Jag ser detta framför mig, om man nu bortser från slutet https://www.youtube.com/watch?v=Qp-fU0CmxVk
Mina släktingarnas barn och barnbarn kommer säga hade han inte mer, vad har den djävulen slösat våra pengar på? Precis som polare till mig gjorde när någon av deras släkting gick bort och pengarna skulle delas på väldigt många.

Nå finns det något jag kan göra åt denna förutspådda framtid? Inget som jag kommer på som resulterar i något bättre. Så gratis mina släktingars barn och njut av de pengarna jag om nu kämpar ihop åt er så ni kan vara kung i baren för några dagar!

*edit*
Vad meningen med livet är kan diskuteras. Observera att jag inte har några negativa tankar, bara att jag ser att man har förbrukat en hel del och får tänka till. För jobb, jobb och ännu mera jobb, är det meningen med livet?

Tack! Ser livet mer som att utforska och få erfarenhet.

Permalänk
Medlem

@Daast: Om du ärligt har denna inställning till din sambo är det antingen dags att gå till parterapi eller fortsätta ditt liv i en annan riktning.

Krasst, men så känner jag med alla relationer. Om det hela tiden återvänder till eller cirkulerar kring negativa känslor och evigt moloken blick på livet, trots upprepade utomstående försök att hjälpa till, ja då är det inget för mig. Min tid och mina önskemål är också värda någonting. Ingen människa har skyldighet att göra en annan lycklig.

Permalänk
Medlem

Så jäkla irriterad, ska i helgen flytta in i en nybyggd lägenhet i ett helt nytt centralt område i småstaden jag bor vilket känns toppen, men vi har då fiber via com hem, av någon anledning så har dom installerat så klena grejer så 150/10 är snabbaste linan man kan få!? Känns lagom kul när man tidigare bott i ett gammalt "miljonprojekt" där man lätt fick 100/100...

Skickades från m.sweclockers.com

Visa signatur

Asus 390z, intel i9 9900k @5GHz, RTX 3090, ddr4 32Gb @ 3200MHz, corsair AX860, samsung 840 evo 128Gb, samsung 850 evo 250Gb, BeQuiet dark base 900, custom loop (360+480 radiatorer)

Permalänk
Medlem
Skrivet av PV52:

Så jäkla irriterad, ska i helgen flytta in i en nybyggd lägenhet i ett helt nytt centralt område i småstaden jag bor vilket känns toppen, men vi har då fiber via com hem, av någon anledning så har dom installerat så klena grejer så 150/10 är snabbaste linan man kan få!? Känns lagom kul när man tidigare bott i ett gammalt "miljonprojekt" där man lätt fick 100/100...

Skickades från m.sweclockers.com

Varför har de gjort så!?
Kolla så att det inte bara är comhems grejer med "3 hål i väggen" de borde vara anslutna till stadsnätet också. allt annat vore dumt. men föreningen kanske har varit dumsnåla på detta...

Det första jag frågat när jag har gått på visning är just vad de har för isp och kapacitet

Visa signatur

🧠i9-10900k @ 3,7GHz 📹3080Ti STRIX OC 12GB 📼Corsair Vengeance 64GB
📰MSI MEG z490 Unify 💽Samsung 970 EVO plus 500GB/1TB 📺Asus PG348Q 34"

Permalänk
Medlem
Skrivet av griid:

Varför har de gjort så!?
Kolla så att det inte bara är comhems grejer med "3 hål i väggen" de borde vara anslutna till stadsnätet också. allt annat vore dumt. men föreningen kanske har varit dumsnåla på detta...

Det första jag frågat när jag har gått på visning är just vad de har för isp och kapacitet

Dom kopplade först upp mig på koax/3hål i väggen men ringde in och kunde byta till "vanligt" fiberlan istället (för det fanns båda i lägenheterna... Verkar vara föreningen som klantat sig/varit dumsnåla, lite surt när sån info inte gick att få innan och det var ingen visning :/

Men men, allt kan inte vara bra/som sig bör, då skulle man ju inte känna att man levde...i guess

Skickades från m.sweclockers.com

Visa signatur

Asus 390z, intel i9 9900k @5GHz, RTX 3090, ddr4 32Gb @ 3200MHz, corsair AX860, samsung 840 evo 128Gb, samsung 850 evo 250Gb, BeQuiet dark base 900, custom loop (360+480 radiatorer)

Permalänk
Medlem

Vad gör man egentligen när ens vardag bara rasar? Min sambo valde idag att avsluta vårt förhållande efter närmare fyra år tillsammans och jag står helt handfallen. Jag vet inom mig att det är rätt egentligen då vi har haft en del upp och ner, men det hjälper inte i stunden.. Jag vill fortsätta försöka, speciellt eftersom jag vet att det till stor del är jag som behövt ändra på mig.

Vi pratade om det redan innan helgen och har sen dess varit ifrån varandra och det var precis som att jag fick en uppenbarelse hur lätt det egentligen vore och hur bra vi faktiskt har haft det och skulle kunna ha de, men det hjälper inte om man inte är två om att tro det.

Vet inte hur man hanterar sånt här, det är mitt första förhållande och det har varit min vardag i fyra år, knappt varit ifrån varandra. Just nu känns det hopplöst och meningslöst, men det reder sig väl...

Visa signatur

Main: Strix B550-F | R9 5950X | 32GB@3600MHz | ASUS 3080 TUF | KC3000 | RM850 | LG 48CX
Server: Strix B450-I | R7 2700X | 64GB | 2x1TB 970 EVO Raid | 2TB BX500 | SF450

Permalänk
Medlem
Skrivet av macmann1:

Vad gör man egentligen när ens vardag bara rasar? Min sambo valde idag att avsluta vårt förhållande efter närmare fyra år tillsammans och jag står helt handfallen. Jag vet inom mig att det är rätt egentligen då vi har haft en del upp och ner, men det hjälper inte i stunden.. Jag vill fortsätta försöka, speciellt eftersom jag vet att det till stor del är jag som behövt ändra på mig.

Vi pratade om det redan innan helgen och har sen dess varit ifrån varandra och det var precis som att jag fick en uppenbarelse hur lätt det egentligen vore och hur bra vi faktiskt har haft det och skulle kunna ha de, men det hjälper inte om man inte är två om att tro det.

Vet inte hur man hanterar sånt här, det är mitt första förhållande och det har varit min vardag i fyra år, knappt varit ifrån varandra. Just nu känns det hopplöst och meningslöst, men det reder sig väl...

Finns inget bra sätt att formulera det på som gör att alla bitar faller på plats, annat än att man "blöder ut" och växer. Jag vet inte hur gammal du är, spelar ingen roll egentligen - men tyvärr är en stor del av kakan att skjuta i stolpen tillräckligt många gånger för att spindelsinnet ska utvecklas lite.

Det är vidrigt dock, perioden efteråt när man vill en sak och gör en annan är ett förvirrande ointressant ändlöst hav där vardagen bryts ner till mekaniska moment för att ingenting känns viktigt eller rätt längre. Alla hanterar det olika, den första perioden precis klippet är ofta sämst för då går det inte ens att distrahera sig på ett vettigt sätt utan man (utgår bara ifrån mig själv här) behöver ta en viss mängd lidande inombords före skallen är redo att börja tänka om liksom.

Förr eller senare har man inget annat val än att skapa en ny vardag, och adaptiva som vi är lär vi oss uppskatta den och hitta bra saker där också. Så funkar det. Men stora kapitel i livet som förändrar vad man själv kanske hade räknat med eller hoppats på som klappar ihop är tufft att hitta fotfäste efter ibland - och det måste vara ok att det är så, även om autistiska macho-idioter på forumet säkert kommer dra någon baklänges biologikoppling eller snacka om djurriket som förklaring till varför "de själva slutat ha förhållanden" som om det är ett eget val. Brukar hända när ämnet kommer upp.

Skit i dem isf. Det är ok att må hora ett tag, har man kapaciteten för det slår pendeln gärna lika långt åt andra hållet när det vankas medvind istället, och då vinner man över gråstenarna.

Visa signatur

Bara fanboys kallar folk för fanboy!

Permalänk
Inaktiv
Skrivet av Masyve:

Finns inget bra sätt att formulera det på som gör att alla bitar faller på plats, annat än att man "blöder ut" och växer. Jag vet inte hur gammal du är, spelar ingen roll egentligen - men tyvärr är en stor del av kakan att skjuta i stolpen tillräckligt många gånger för att spindelsinnet ska utvecklas lite.

Det är vidrigt dock, perioden efteråt när man vill en sak och gör en annan är ett förvirrande ointressant ändlöst hav där vardagen bryts ner till mekaniska moment för att ingenting känns viktigt eller rätt längre. Alla hanterar det olika, den första perioden precis klippet är ofta sämst för då går det inte ens att distrahera sig på ett vettigt sätt utan man (utgår bara ifrån mig själv här) behöver ta en viss mängd lidande inombords före skallen är redo att börja tänka om liksom.

Förr eller senare har man inget annat val än att skapa en ny vardag, och adaptiva som vi är lär vi oss uppskatta den och hitta bra saker där också. Så funkar det. Men stora kapitel i livet som förändrar vad man själv kanske hade räknat med eller hoppats på som klappar ihop är tufft att hitta fotfäste efter ibland - och det måste vara ok att det är så, även om autistiska macho-idioter på forumet säkert kommer dra någon baklänges biologikoppling eller snacka om djurriket som förklaring till varför "de själva slutat ha förhållanden" som om det är ett eget val. Brukar hända när ämnet kommer upp.

Skit i dem isf. Det är ok att må hora ett tag, har man kapaciteten för det slår pendeln gärna lika långt åt andra hållet när det vankas medvind istället, och då vinner man över gråstenarna.

Bra skrivit. Sedan är det rätt standard att bryta förhållande idag även när de har barn tillsammans och då blir det genast så mycket komplicerat.

Mitt råd till macmann1 är att sluta förhållandet i fred. Jag har så många gamla bekanta som helt plötsligt efter förhållande väljer att bli värsta fiender och på olika sätt jävlas emot varandra, främst genom att prata skit. Jag förstår inte poängen med att förstora allt som vissa ska göra? Som en f.d. polare som nämnde allt han visste om sin f.d. flickvän, inga detaljer som sjukdomar var för heligt att håna henne för och berätta för alla han träffade. Sedan ett år efter är de ett par igen.. Jag skäms att tillhöra samma "djurart" som denna idiot.

Permalänk
Medlem
Skrivet av anon159643:

Mitt råd till macmann1 är att sluta förhållandet i fred. Jag har så många gamla bekanta som helt plötsligt efter förhållande väljer att bli värsta fiender och på olika sätt jävlas emot varandra, främst genom att prata skit. Jag förstår inte poängen med att förstora allt som vissa ska göra? Som en f.d. polare som nämnde allt han visste om sin f.d. flickvän, inga detaljer som sjukdomar var för heligt att håna henne för och berätta för alla han träffade. Sedan ett år efter är de ett par igen.. Jag skäms att tillhöra samma "djurart" som denna idiot.

Ja, det är jäkligt skönt om det slutar i fred. Nu var mitt förhållande visserligen rätt så kort i jämförelse (ca 8 månader) men vi gjorde slut som vänner och det är jag jäkligt glad för eftersom vi umgås fortfarande i samma kompiskrets. Visst, från början var det ganska jobbigt att se henne men nu sådär fyra månader senare är det inga problem. Vi var på valborgsfest tillsammans i tisdags och medan kompisarna spelade kubb så satt vi på en filt på gräset och pratade lite och tog igen lite (vi pratar extremt sällan nu för tiden). Rätt skönt att det är så istället för att man ska gå runt och hata varandra och den ena pratar skit om den andra osv.

Visa signatur

O2+ODAC - Denon AH-D2000
MiniDSP SHD - Emotiva UPA1 - Had Oy högtalare

Permalänk
Medlem

Förbannade postnord, beställt grejer som man skulle få valet att få hemleverans eller hämta hos ombud via sms från postnord, är man inte hemma så ska det gå till utlämningsställe. Sitter på jobbet och får ett sms om att paket levererats och att jag ska lämna omdöme, gissa om jag lämnade omdöme och ringde och skällde på någon oskyldig stackare på posten. Nu står det förmodligen ett paket (om det ens är kvar eller ens levererats) ute vid vägen och det har snöat hela dagen och blåst sedan 9 i morse och jag har typ 4tim kvar av arbetsdagen och ingen är hemma. Är det ens kvar så är jag tacksam och är det inte förstört av regn och snö så är jag glad över det. Vad är det för jäkla chaufförer som dumpar saker på gatan utan mottagare det ska ju lämnas ut mot legitmation enligt handlingarna, är inga jättepengar ca 1500kr som är betalt för grejerna men ändå..... Saknar de all form av ansvarskänsla?

Visa signatur

“Hard times create strong men. Strong men create good times. Good times create weak men. And, weak men create hard times.”

Permalänk
Medlem
Skrivet av anon159643:

Ok, så jag är ej ensam..
Jag brukar om tidigare sagt se på andra som har det sämre och se att man är lycklig lottad ändå..
Men ju äldre man blir ju mindre har man kvar och vad är en mål egentligen?

Att glada personer kan göra en sur känner jag till, avundsjukan är orsaken till mycket ont.

Man får försöka hitta på nya drömmar och mål.
Jag vet en dröm jag har haft i många år men som ej har blivit av. Men det är iaf att det vore väldigt häftigt att prova att hoppa fallskärm. Jag har svårt att tänka mig att man inte skulle känna sig levande i det ögonblicket man hoppar fallskärm :).

Sen den eviga jakten på kärleken. Även om det gör jädrigt ont när man bryter upp eller träffar fel person så får man iaf väldigt mycket känslor och förhoppningsvis någon gång träffar man rätt person

Permalänk
Inaktiv
Skrivet av Elektron:

Man får försöka hitta på nya drömmar och mål.
Jag vet en dröm jag har haft i många år men som ej har blivit av. Men det är iaf att det vore väldigt häftigt att prova att hoppa fallskärm. Jag har svårt att tänka mig att man inte skulle känna sig levande i det ögonblicket man hoppar fallskärm :).

Sen den eviga jakten på kärleken. Även om det gör jädrigt ont när man bryter upp eller träffar fel person så får man iaf väldigt mycket känslor och förhoppningsvis någon gång träffar man rätt person

Nya drömmar och mål är inte en alls dum ide. Mitt problem just nu är att jag saknar båda, det finns inget realistisk som jag kan skaffa som jag inte redan har.
Nå jag har börjat med träning och där har jag realistiska mål som jag bör nå. Sedan skaffa en lägenhet, men det finns saker som måste ske innan.

Angående tjejer så är jag inte ett dugg rädd för att prata med dem. Det är bara det att det brukar vara några idioter runt omkring som ser sin chans att sparka på en när man redan ligger ner.
Jag är så inihelvete trött på denna hederskultur där det värsta brott man kan göra är att ragga på en tjej som är i en samhällsklass högre än en. Nå jag har slutat umgås med de byfånar där jag kom ifrån.