Sambo som tycker man är omogen för man spelar?

@HandSolo:

Är ledsen att behöva säga det, men jag tror förhållandet är rökt. Hon har fått sin unge, och hittar hon någon med "bättre förutsättningar" *Host större plånbok*

Så kommer hon göra livet surt tills du börjar tröttna och tjafsa tillbaka. Då lämnar hon och söker ensam vårdnad. Du har ingen suck i vårdnadstvist och socialtjänsten kommer göra livet till ett helvete för dig.

Welcome to the world of single mothers and "equal" society.

Du är nog på fel ställe att nämna sånt.

Alla konflikter har två sidor. Rätt som det är hör man endast ena sida av historian nämnas på ett forum. Och i typ 95% av fallen är den andra motparten som inte ens deltar i tråden en galning av den information som framgår..

Jag tror ofta att motparten inte är en galning, utan att båda parter på något sätt har gjort något fel. Problemet med att nämna spel på ett sånt här typ av datorforum, är att det är lite som att nämna Jesus i en församling. För det får folk att ta det som ett slags angrepp på det de själva sysslar med.

Som flera har sagt så tror jag det inte enbart handlar om spel utan att TS flickvän anser att TS sitter för mycket med sig själv, kanske inte tar ansvar etc. Detta spelande kunde lika väl ha varit att sitta för länge och klippa sina Bonsai träd : https://www.adlibris.com/se/produkt/odla-ditt-eget-bonsai-tra...

Och för att komma tillrätta med problemet så är det att prata ut, kanske familjerådgivning kan vara något? https://www.skovde.se/socialt-stod/Familjeradgivning/

Jag är också sambo med barn, och min sambo stör sig också ofta på när jag sitter och spelar (även om det nog mycket är undermedvetet, har inte blivit anklagad för att vara barnslig), så det är något jag mest gör när hon sover eller inte är hemma. Det jag tror det beror på och tänker att det kanske även beror på i ditt fall är att man då är så väldigt inte närvarande. Att spela på PC är ofta väldigt engagerande (antagligen en anledning till varför det är så bra avkoppling), men det gör ju att man framstår som väldigt avlägsen och avstängd. Och om din tjej gillar att prata mycket så tror jag att hon stör sig (medvetet eller ej) på att du inte är tillgänglig för samtal utan att hon först måste "komma och störa dig". Och om du då dessutom sitter och snackar med polare så framstår du då som ännu mer frånvarande (och har kul utan henne). Nu säger jag absolut inte att hon har rätt och du har fel, det här är bara min amatör-psykolog-gissning kring hur hon (och min sambo) tänker. Sen att hon kallar dig för "barnslig" tycker jag känns som väldigt dålig stil.

Vad gäller hennes kontrollbehov så tror jag att det inte är helt ovanligt, kolla utanför Sweclockers så hittar du säkert bra information

Lyssna inte allt för mycket på de som tycker att du skall sätta ner foten och vara hård (och absolut inte på dem som tycker att ni skall göra slut). Ungen är SEX VECKOR gammal liksom, det händer så jävla mycket med barn bara det första året. Detta gäller ju din sambo också, hon kanske behöver få en påminnelse om att livet inte kommer att vara såhär hela tiden. Om tre månader kommer ungen att ha ändrat sovvanor, man kommer inte behöva noja sig för nacken osv osv och din sambo kanske inte kommer att ha lika nojjigt kontrollbehov. Själv känns det som att man knappt kommer iväg hur det var med nyfödd, och då var det ändå bara några år sen...

Fy fan, låter som typ 70% av alla svenska tjejer De lever som man gjorde på 1800-talet (förutom passivt tittande på TV då kanske, typ hjärndött Paradise Hotel). I ditt och andra personers liknande fall är jag så tacksam över att jag är singel, hade aldrig pallat med att bli instängd så. Jag hoppas att det löses, allt är inte svart på vitt hur man ska ha levt sitt liv och vilka intressen som är okej eller inte. Många tar dessutom allt för stort allvar på livet... slappna av!

Det här, detta är vad som gäller..
Tänk även på att förlossningsdepression är en riktigt grej och blir det värre, så ha det i bakhuvudet, ni är isåfall inte ensamma. Det finns hjälp.

Men just nu är det som för dom flesta nyförlösta, hormoner, hormoner och mer hormoner.

Alla p12'or som svarar att det är bara att dumpa eller liknande totalt värdelösa svar. Det är bara att bortse från dessa.

Kan man inte komma med något vettigare så är det bara ett bevis på avsaknad av livserfarenhet.

Att skaffa barn är något som skakar om livet enormt.
Det är inte lätt att vara hemma med en skrikande "demon" (Vilket dom är första veckorna) helt själv och sen se sin partner sätta sig och spela.
Det är dock viktigt att man uttrycker att spelandet är ett sätt att varva ner och lugna ner sig. Hon behöver samma sak, men hon kan inte då bebis behöver henne varannan timme. Då är det ju klart att tillsammans med hormoner reagera som hon gör.
Det viktiga är respekt, att hon inser att du spelar för att varva ner och inte för någonting annat.

Jag fick själv inse att spelandet hamnar väldigt långt ner i listan, inte bara för det är spelande utan för att tiden att varva ner är knapp just nu.
Det blir mycket bättre!
Att vara social är säkert hennes sätt att lugna ner sig, men det är viktigt att ni båda får göra det ni vill.

Kommunikation är nyckeln. Om hon är grining och sur så får du helt enkelt försöka ryta till snällt och säga det är verkligen viktigt att du lyssnar på mig och min synvinkel nu.

Vad som än händer just nu så är det temporärt. Lyssna inte på de andra här inne med sina barnsliga kommentarer. Det blir så mycket bättre när bebisen växer, och jag lovar dig det är värt det! Min har precis blivit ett år och jäklar vad kul det är att se henne utvecklas. Man har helt glömt bort den jobbiga perioden i början. Bara grejen när de ler för första gången är underbar!

Nu somnar min lilla ungefär 18-19 och då kan jag spela ostört resten av kvällen och sambon accepterar detta då hon också får egentid på kvällen.