SweClockers-folk som bor utomlands?

Bor i Perth, Australien sedan 6 år tillbaka...

Skrivet av boogey:

Varför flytta p.g.a. Brexit om du varit där så pass länge?

Skickades från m.sweclockers.com

Skulle precis fråga själv varför flytta pga brexit.

Sverige försvårar för Svenskar som flyttar till annat land.

@Jem: Passet är fortfarande lika enkelt att ordna som tidigare, förutsatt att konsulatet har denna speciella maskin där man tar sin bild, vilket de flesta har, så vitt jag vet.

En sak som jag kan komma på som försämrats är förnyandet av sitt körkort.
https://www.transportstyrelsen.se/sv/Nyhetsarkiv/nya-regler-k...

Sen att det inte finns tydliga regler gällande återflytten och att få tillbaka sitt Svenska körtkort är rätts osäkert!
"Personer som är utlandsboende och som flyttar tillbaka till Sverige behöver normalt inte göra ett nytt förarprov för att få tillbaka svensk körkortsbehörighet. Du behöver kontakta Transportstyrelsen för att få veta vad som gäller i just ditt fall."

Rest mycket i arbetet (42 länder) och varit bosatt i 4 länder utanför EU. Är tillbaka till Asien nu och stor trivs.
Alla länder har bra och dåliga sidor. Vissa länder har dock så mycket mer goda sidor.
Man måste alltid anpassa sig till landets oskrivna lagar eller så blir man tokig och inte värst omtyckt...

Var jobbet som skickade mig utomlands på ett 2 månaders uppdrag.
Efter 6 veckor frågade de om jag kunde stanna längre. Ringde mor o far och bad dem packa allt och avsluta allt som kostade pengar.
Ca. 6 år senare var jag hemma några år, men är åter i Asien och har inte för avsikt att flytta tillbaka till Sverige.
Pensionen får man spara till själv helt enkelt, men då vet man ju också att det blir just så mycket pension som man sparat ihop till...

Var jag är?
Behåller det för mig själv då jag trivs med att det inte är för många permanenta boende Svenskar här...

känner spontant som nyss fyllda 31 år att ta sig utomlands är fan long gone, jag vill verkligen, känns bara lönlöst pga att börja karriären på nytt vid 30+ lär fan vara besvärligt.
då jag enbart har jobbat som butikschef mina senaste 10 år

Skrivet av beardedpear:

känner spontant som nyss fyllda 31 år att ta sig utomlands är fan long gone, jag vill verkligen, känns bara lönlöst pga att börja karriären på nytt vid 30+ lär fan vara besvärligt.
då jag enbart har jobbat som butikschef mina senaste 10 år

Jag var 29 samma jobb i 10år. Gick in till chefen en onsdag sa upp mig och slutade samma fredag och åkte till afrika på 6 månaders kontrakt 21 år senare har jag aldrig ångrat mig hehe.

Skickades från m.sweclockers.com

Flyttade till oerhört exotiska Oslo, Norge för 10 år sen. Trevligt ställe att bo på, och inte så stora kulturella skillnader Bra betalda jobb också, och inte så himla farliga levnadskostnader om man är villig att inte bo så centralt. Blev norsk medborgare för ett par år sen också för att underlätta cirkusen med pass och körkort och så vidare, och så har man både norsk fru och barn så det blir nog ingen återkomst till Sverige på en stund.

@babaknt: @boogey:

Finns en del anledningar... ekonomin här kommer avstanna rätt rejält och det påverkar en så att livskvaliteten sjunker (blir dyrare). Att flytta till england var, iaf för mig en gång i tiden förknippat med större möjligheter (arbetsmässigt) jämnfört med i sverige, mer pay-off (rent finansiellt) för en som är någorlunda begåvad, jobbar arslet av sig och är villig att offra mycket fritid och andra bekvämligheter. Det är visserligen fortfarande så men skillnaden minskar och kommer att fortsätta att göra det när vår tillväxt hamnar under italiens siffror.

Det ska kanske tilläggas, utan att försöka förhäva mig själv, att jag har studerat politik i 4 år här och har en magister i just det från Oxford, samt att jag noga följt samhällsutvecklingen här och det politiska klimatet. England blir högst troligen nästa ’Trump land’, kanske med radikaliserade Boris Johnson som PM när Brexits fulla kostnad uppenbarar sig - något som jag helst besparar mina barn, även om jag vet att Sveriges framtid inte direkt är guld och gröna skogar heller.

@Matsglobetrotter:
fyfan, det är så härligt att läsa sånt där!
dock är jag inte så spontan tyvär, har bostadsrätt osv som måste tänkas på, fan alltså!
hade velat ha ett jobb som jobbat globalt så man har chansen att jobba utomlands, lite enklare via jobb antar jag.

Skrivet av aToria:

@babaknt: @boogey:

Finns en del anledningar... ekonomin här kommer avstanna rätt rejält och det påverkar en så att livskvaliteten sjunker (blir dyrare). Att flytta till england var, iaf för mig en gång i tiden förknippat med större möjligheter (arbetsmässigt) jämnfört med i sverige, mer pay-off (rent finansiellt) för en som är någorlunda begåvad, jobbar arslet av sig och är villig att offra mycket fritid och andra bekvämligheter. Det är visserligen fortfarande så men skillnaden minskar och kommer att fortsätta att göra det när vår tillväxt hamnar under italiens siffror.

Det ska kanske tilläggas, utan att försöka förhäva mig själv, att jag har studerat politik i 4 år här och har en magister i just det från Oxford, samt att jag noga följt samhällsutvecklingen här och det politiska klimatet. England blir högst troligen nästa ’Trump land’, kanske med radikaliserade Boris Johnson som PM när Brexits fulla kostnad uppenbarar sig - något som jag helst besparar mina barn, även om jag vet att Sveriges framtid inte direkt är guld och gröna skogar heller.

Jag har också bott där i omgångar, första gången år 2000, har följt utvecklingen och dragit mer eller mindre samma slutsatser. Det går förvånansvärt stadigt åt fel håll. Kan ju svänga också, men verkar osannolikt i dagsläget. Hade en firma i UK som jag flyttade till mer välkomnande breddgrader efter omröstningen.

Det hjälper inte att trollen känner sig mer bekväma än på länge att komma ut och trakassera vanligt folk.

2013 Bodde jag 5 månader i en liten by i närheten av Punta Cana Dominikanska Republiken. Jag var trött på allt och ville bort. Hade ett jobb jag vantrivdes på, gick igenom en riktigt jobbig separation och fick flytta tillbaka till Sthlm ifrån dalarna och bo i pojkrummet, i samma veva så gick min far bort hastigt i cancer.

Trött på livet så hoppade jag på chansen att gå ett 6 månaders praktikprogram där jag fick husrum, mat och utbildning från open waterdiver till att bli dykinstruktör mot att jag jobbade på ett dykcenter på några av öns största resorter. Jag hade på känn på att det som utlovades var lite för bra för att vara sann men allt var bättre än det jag gick igenom och jag kände att det blir en värdefull lärdom så jag drog.

Jag talar svenska och engelska och kan stödord på spanska, inga problem våra kunder är internationella och kan engelska var svaret. Väl på plats visar det sig att 98% av turisterna är från Latin-Amerika, Frankrike och Ryssland och talar lika mycket engelska som jag talar spanska eller inte alls. Utbildningen som skulle starta i princip samma dag som jag kom, den var jag tvungen att förtjäna de vill säga jobba minst 3 månader innan jag fick tillgång till den. Det ledde till att mina arbetsuppgifter gick ut på att stå vi poolområdet och försöka sälja dykkursers, utflykter osv. Helt okej för mig, har jobbat försäljning hela mitt yrkesliv men det var en utmaning då jag inte kunde göra mig förstådd. Det är rätt viktigt när det gäller dykning man måste ha stenkoll på medicinska förhinder, åldrar, lagar osv.

Dykcentret drevs av en parodiskt überfransk fransman som drev cykcentret med järnhand och satte skräck i dom anställda. Efter varje arbetspass hade vi ett kort möte varpå vi fick höra att den personen som klantade sig eller inte sålde tillräckligt skulle få sparken. Detta var oftast en ganska förnedrande offentlig uppvisning inför alla kollegor .

Efter tre veckor så var humöret minst sagt dåligt som nämnde chef och en giljotering låg i luften. Jag hade presterat absolut sämst trots att jag kämpat som ett djur och verkligen gjort en kraftansträgning att lära mig språket. Jag förekom ett avsked genom att själv tala om för chefen vad jag tyckte om dennes ledarstil och att han skulle få betydligt bättre resultat genom ledarskap och inte genom att sätta skräck i folk och jag inte var intresserad av jobba för honom och således slutade. Utöver detta så var våra boende väldigt eftersatta, jag hade stora fläckar på väggar och tak med svartmögel, bristfälligt med vatten och ibland hade dom glömt betala räkningarna så vi hade varken gas till spisen eller el.

Våra måltider som skulle ingå visade sig bara vara frukost och ville vi ha lunch så fick vi betala för det med vår lön som skulle ligga mellan 50 dollar och 150 dollar veckan. Middagarna fick vi helt ombesörja själva. Den avtalade lönen låg snarare på 20-40 dollar veckan om man gjort sina mål och ätit lite luncher.

I och med att jag sa upp mig och gick händelserna i förväg så fick min nära vän sparken offentligt istället, han är förövrigt är spanjor och var otroligt omtyckt både av kunder och kolleger han hade dessutom nåt sina mål.

Efter detta så stannade jag kvar men letade upp ett annat dykcenter som både jag och min vän började på och vi hittade en riktigt najs takvåning i ett gated community för rimlig peng. Det var som natt och dag och ägarna till centret hade börjat sin karriär på samma ställe som oss och hatade det stället och gjorde allt precis tvärt om. Jag valde däremot att betala mina kurser och "jobba" när jag kände för det, jag hade en hel del pengar från arvet så det gick ingen nöd på mig.

Jag är inte på något sätt bortskämd men jag tar inte vilken skit som helst och jag är inte rädd för hårt arbete men att ständigt bli trakasserad och gå runt med oro är inte bra för någon. Värdefull läxa och jag är glad att jag tog chansen.

Skrivet av Guestah:

Gdansk är awsome, jag har dock en särskild plats i hjärtat för Sopot. Vet inte varför, men jag fastnade för det stället bara. Hur trivs du med polen som helhet?

Det är det, Tricity(gdynia, sopot, gdansk) är ju ett underbart ställe att vara i.
Nej det är inte svårt att förstå att Sopot tar en sån plats i ens hjärta, det är storleken på staden och fina balansen mellan nattlivet och lugna havssidan ^^ vad tyckte du om som mest?

Jag trivs riktigt bra, annars är det ju språket och studierna som är mest i vägen för en massa nöje.
Rekommenderar stället starkt som semester, bo, studera och investera oxå...

Skrivet av bubbelbabbel:

Gruetzi! Jag bor i Basel Stadt, så ännu närmre gränsen. Är i läkemedelsbranschen som de flesta andra här i stan. Vad är din historia och bransch?

Skickades från m.sweclockers.com

Kul, nästan grannar då. Om du jobbar för Novartis och i deras campus så är det bokstavligen bara ett stenkast ifrån EU.
Själv är jag nyutexad ingenjör men har inte riktigt hunnit etablera mig än. Svettas lite över språkkraven som verkar vara hårdare än jag räknat med i den här branschen (trodde man skulle klara sig längre på engelska).

Skrivet av beardedpear:

känner spontant som nyss fyllda 31 år att ta sig utomlands är fan long gone, jag vill verkligen, känns bara lönlöst pga att börja karriären på nytt vid 30+ lär fan vara besvärligt.
då jag enbart har jobbat som butikschef mina senaste 10 år

Tröttnade på mitt jobb vid 30+, började studera, och hamnade som sagt utomlands vid två omgångar. Är nu i slutet av utbildningen och spenderat lite tid utomlands, praktik och exjobb, så att ta sig utomlands vid 31 års ålder är fullt möjligt. Framförallt om du är beredd att offra lite invand levnadsstandard då jag antar (inte säker då jag inte jobbat utomlands) att det kanske är lättare att gå tillbaka till skolbänken och studera hela eller delar av utbildningen utomlands. Som bonus, om du hittar en utbildning som är eftertraktad utomlands så kan det också leda till jobb.

Skrivet av JoJoMiner:

Var jag är?
Behåller det för mig själv då jag trivs med att det inte är för många permanenta boende Svenskar här...

Du sitter säkert i Nordkorea din jäkel!

Skrivet av Swivl:

Kul, nästan grannar då. Om du jobbar för Novartis och i deras campus så är det bokstavligen bara ett stenkast ifrån EU.
Själv är jag nyutexad ingenjör men har inte riktigt hunnit etablera mig än. Svettas lite över språkkraven som verkar vara hårdare än jag räknat med i den här branschen (trodde man skulle klara sig längre på engelska).

Vi har engelska som koncernspråk, som tur är. Jag hade inte överlevt länge på vanlig tyska. Än mindre på schweizertyskan. Hur hamnade du här?

@bubbelbabbel: Schweizisk flickvän.. det var så det började. Det känns som att jag hellre hade kommit in på din väg - att börja med jobb och ta resten senare. Men men bitarna faller ju ändå på plats eftersom.

Apropå Schweizertyskan, kolla in någon youtube video från schnitzelbank, ett slags humoristiska verser på lokal dialekt som är vanliga under Fasnacht. Helt omöjliga att förstå, även om man är hyffsad på tyska.

Skrivet av solemn:

Min uppfattning har alltid varit att asiatiska arbetsplatser allmänt är mycket mer effektiva än svenska. Men det kanske är fördomar?
Här kommer man undan med ganska mycket, man kan slöa igenom en arbetsdag på många arbetsplatser, om man är trött. Men det känns som att ett sådant beteende skulle ge värre konsekvenser i andra länder.

Definitivt inte här i Kina. Här gör varje person en sak endast. Ber man den göra något annat så ropar de på den personen som har hand om den andra saken. Alla som åtminstone har varit i kontakt med kinesiska myndigheter vet vad jag talar om. Är själv egenföretagare i Kina, jobbar som programmerare, och det är speciellt. Många lagar och regler att ta hänsyn till, samt mycket öl och prostituerade för att kunna landa attraktiva kontrakt. Affärsklimatet här är definitivt annorlunda gentemot Sverige.

Jag bodde i Danmark en vecka förra året, var där på semester. Räknas det?

Skrivet av grönsaksröra:

Om vi bortser från sjuka huspriser om man vill bo nära LA, hur är prisnivån generellt i svenska mått mätt?

Vill till Cali, funderat på om det är värt att investera 1 milj. USD för att få greencard men är ju inte direkt riskfritt, kanske bättre att nätdejta någon brud i Cali & gifta sig... lägga pengarna på hus istället. Man lär ju träffa någon om man bor där ändå så kan lika gärna använda den möjligheten. Fast tydligen viktigt att man dokumenterar bröllopet noga & har familjemedlemmar som vittnen, sjukt vanligt med fake-marriage, finns tydligen en korruptionsenhet bara för att upptäcka fejkpar

Låter rätt tragiskt.

Har inte bott i Sverige sedan jag va ~21, så är inte någon direkt expert. Men känns som om priserna är ganska jämna. Elektronik är billigare, mat är nog ganska jämnt, men priserna kan dra iväg snabbt i USA om man vill ha högre kvalitet, speciellt på mat osv. I slutet så skulle jag kunna spara mycket pengar varje månad om vi inte valde snabbaste internet abonnemanget, unlimited mobil kontrakt, "organisk" mat som frugan tycker är så viktigt osv.

Sedan så är ju barn osv mycket dyrare här. Speciellt om dom ska gå på en bra skola. Om du har en fruga som jobbar (eller är singel) så tror jag du har det riktigt bra i USA.

Flyttade själv hit på greencard som jag fick via frugan som är Amerikanare. Det va väldigt lätt, och det värsta var väl egentligen visa intervjun, men krävdes inget speciellt, och dom frågade ett par snabba frågor om hur vi gift oss, vart vi träffades osv. Dock tog hela processen runt ett år.

Senast redigerat 2018-08-12 02:07
Skrivet av grönsaksröra:

Om vi bortser från sjuka huspriser om man vill bo nära LA, hur är prisnivån generellt i svenska mått mätt?

Låter rätt tragiskt.

Du kan kolla in huspriser på
https://www.zillow.com

Skickades från m.sweclockers.com