Detta är något jag ägnat mycket funderande (med tillhörande ångest) åt. Intresset ledde också till strökurser på högskolan inom grundläggande psykologi, samt otaliga timmar av studerande på fritiden.
För att göra en lång slutsats kort har jag kommit fram till:
IQ är måttet av hur effektivt (i termer av precision i förhållande till tid) du drar slutsatser av logiska följder.
IQ är ett trubbigt verktyg som inte på något adekvat vis informerar om din övergripande personlighet, kompatibilitet med omvärlden, uppfinningsrikedom, förmåga att bidra med värde, eller övergripande kunskap (och därmed; förmåga att dra slutsatser grundade på dessa kunskaper).
Det sistnämnda är av extra vikt; spelaren som aldrig lärde sig spelreglerna är högst sannolikt en tämligen kass spelare. Den som kan spelreglerna, men är förhållandevis långsam till att dra slutsatser, har potentiellt en svår uppgift när det kommer till att klå den som drar slutsatserna snabbt. Detta är dock bara applicerbart i spel där tid är en viktig faktor, vilket inte är applicerbart på samtliga miljöer.
Flera studier har påvisat olika korrelationer till IQ. Man bör dock ha i åtanke att IQ är paraplybegrepp, och att det finns flera olika sätt att mäta det på (länkar har redan publicerats i tråden). Allt för ofta säger folk bara "IQ" och nöjer sig där. För att jämförelser mellan specifika studier ska kunna göras ("Person A med 110 IQ-poäng kontra Person B med 120 IQ-poäng") så måste de specifika skalorna preciseras.
Jag är övertygad om att den övergripande majoriteten av individer i världen är tillräckligt kognitivt kapabla (i termer av IQ) till att utföra de flesta yrken. Överensstämmelse mellan arbetsuppgifterna och individens intresse och övergripande ambition är säkerligen ett mindre trubbigt mått att nyttja.
IQ må vara kontroversiellt, men det är en reell grej - det är inget påhitt. Men det är inte detsamma som att vara "smart" (i termer av hur vi använder begreppet till vardags). Det sistnämnda har mer med värdeskapande att göra; gärna på något statistiskt ovanligt vis. Jag ser inte heller varför det inte skulle finnas en genetisk/biologisk aspekt till IQ.
TL;DR: IQ är intressant och en högst verklig grej - men i de absolut flesta situationerna ger det mest en marginell konkurrensfördel till den som har högre än övriga.
(Disclaimer: Mina personliga slutsatser. Debattera mig gärna om ni anser att jag dragit felaktiga sådana).
Jag antar att du menar i termer av genomsnittlig IQ inom just populationen "högskoleprofessorer"? Knappast en homogen grupp på något som helst sätt, annat än att de har förhållandevis många år inom den akademiska världen bakom sig. Eller tänker du att högskoleprofessorn i fysik nödvändigtvis är lik högskoleprofessorn i teologi? Filosofi? Historia?