Vikten av IQ

Finns ju rätt mycket studier vid det här laget som pekar på att den generella intelligensen korrelerar ganska bra med prestation i arbetslivet och framgång rent generellt, IQ skall ju försöka ge ett mått på den generella intelligensen så jo det är nog relativt viktigt. Blir ju dessutom vanligare och vanligare i anställningsprocessen men tester som innehåller logiska aspekter.

Som nämns ovan är det ju heller ingen garanti för framgång eller något som krävs men det verkar ju uppenbarligen hjälpa till en hel del.

Och det viktigaste, lita aldrig på onlinetester, är man intresserad gå och skriv ett riktigt test, till och med de mass-tester som t.ex. Mensa har är okej i jämförelse och billiga om man nu är intresserad.

Högt IQ kan också innebära svårigheter, glöm inte det. Finns något som heter särbegåvning och dom har det oftast svårare än andra, det där med högt IQ är inte alltid något positivt.
Finns barn i 10 års ålder som redan då har 120-125 IQ men har extrema svårigheter i skolan.
Man kan ha Autism och ha 135 IQ.

Skrivet av mattoys:

Det är ett snabbt sätt at rensa ut de som blev tappade i golvet när de var små, och de som har långt under snitt IQ.
Sedan får man anpassa minimum nivån efter jobbets krav, så har snabbt sorterat ut.

Har man klarat av en akademisk utbildning så visa det på någon form av begåvning finns hos individen.

Tur att Ingvar k (Ikea) inte förstog så mycket han var även dyslektiker men det funkade ändå. Prio för att lyckas är att kunna fokuser och vara målinriktad och ha lite tur.

Skrivet av Severin87:

Högt IQ kan också innebära svårigheter, glöm inte det. Finns något som heter särbegåvning och dom har det oftast svårare än andra, det där med högt IQ är inte alltid något positivt.
Finns barn i 10 års ålder som redan då har 120-125 IQ men har extrema svårigheter i skolan.
Man kan ha Autism och ha 135 IQ.

Ja självklart kan barn som är särbegåvade ha problem i skolan, det beror ju dock mycket på hur man hjälper dem i skolan. Det går ju inte förvänta sig att det fungerar att följa den normala läroplanen för alla särbegåvade barn, då tappar de lätt intresset. Alla extrema avvikelser (både upp och ner) gör ju att man behöver ett annat sätt att lära sig på.

Skrivet av Aktsu:

Finns ju rätt mycket studier vid det här laget som pekar på att den generella intelligensen korrelerar ganska bra med prestation i arbetslivet och framgång rent generellt,

Det där gäller väl även för övriga begåvningar. Skulle säga att social kompetens inte är ett dugg mindre relevant på ett generellt plan.

Skrivet av Aktsu:

IQ skall ju försöka ge ett mått på den generella intelligensen

Fast... det där beror väl i mångt och mycket på vad man menar med "generell intelligens." IQ är ett mått på IQ vilket inte visar på om man är socialt kompetent, har extraordinärt minne, är dansant eller är bra som musiker.

Skrivet av Aktsu:

så jo det är nog relativt viktigt.

Ja det här är högst relevant! Att det är relativt viktigt. För det beror ju som jag skrev i mitt förra inlägg i tråden helt och hållet på vad man tänkt bli. Det är inte fel med social kompetens om man vill studera kvantfysik. Men ja här lär ju IQ ge mer. Starta eget företag då? Ja här är det kanske inte så givet att det är just högt IQ som behövs.

Skrivet av Aktsu:

Som nämns ovan är det ju heller ingen garanti för framgång eller något som krävs men det verkar ju uppenbarligen hjälpa till en hel del.

Och det viktigaste, lita aldrig på onlinetester, är man intresserad gå och skriv ett riktigt test, till och med de mass-tester som t.ex. Mensa har är okej i jämförelse och billiga om man nu är intresserad.

Ja allt det här verkar väldigt rätt. Instämmer helt.

Skrivet av Söderbäck:

Det där gäller väl även för övriga begåvningar. Skulle säga att social kompetens inte är ett dugg mindre relevant på ett generellt plan.
Fast... det där beror väl i mångt och mycket på vad man menar med "generell intelligens." IQ är ett mått på IQ vilket inte visar på om man är socialt kompetent, har extraordinärt minne, är dansant eller är bra som musiker.
Ja det här är högst relevant! Att det är relativt viktigt. För det beror ju som jag skrev i mitt förra inlägg i tråden helt och hållet på vad man tänkt bli. Det är inte fel med social kompetens om man vill studera kvantfysik. Men ja här lär ju IQ ge mer. Starta eget företag då? Ja här är det kanske inte så givet att det är just högt IQ som behövs.

Ja allt det här verkar väldigt rätt. Instämmer helt.

Ja fast det är ju det som det handlar lite om, att om vi pratar om omfattande IQ-tester så är tanken att de skall mäta generell intelligens, det vill säga det är inte bara logisk färdighet som personen skulle vara framstående inom. Att allt detta är svårt att mäta är ju en sak men det verkar finnas en del påverkan från generell intelligens på mycket i livet.

Finns ju även mycket snack om hur generell intelligens och kreativitet är sammanlänkat och så vidare.

Fick 19/20 rätt, är jag ett geni nu? :^)

Skrivet av TheCoLdSniPer:

Att IQ är så pass stabilt är även det som gör det tragiskt / kontroversiellt då det går i princip inte att påverka den generella intelligensen vilket IQ försöker att ge ett mått på. Du kan ta samma IQ-test flera gånger och få bättre resultat men det är inte för att du blir smartare eller påverkar din generella intelligens. Anledningen att du får bättre resultat är för att du känner igen vilka mönster som finns men det kommer inte att göra dig smartare då det inte påverkar din generella intelligens som sagt, du blir bara bra på testet i sig.

Frågan är hur man differentierar det och vad för praktisk betydelse det har?

Antag att jag är lite smådum och mina mycket smartare kompisar kan inte sluta retas och säga att jag endast har en framtid som gatusopare. Fast beslutet att motbevisa dem börjar jag jobba på att förbättra mig själv.

Jag studerar fysik och matematik. Lär mig ekonomi och filosofi. Jag studerar konst, musik och litteratur. Allt eftersom mina färdigheter ökar lär jag mig också se nya mönster och göra analogier mellan de olika ämnena.

Oavsett vart jag började och hur mycket jag utvecklades kan vi nog vara överens om att åratal av studier skulle ge i varje fall någon form av utveckling. Det råder ju ingen tvekan om att vi människor kan utveckla våra förmågor. Intelligensen är förstås en viktig faktor i hur stor utveckling vi ser, men en utveckling lär vi se icke desto mindre.

Det här skulle då alltså inte synas i ett IQ-test, såvida jag inte övat på liknande test tidigare. Samtidigt skulle ju mina förmågor ökat avsevärt och på en väldigt bred front.

För övrigt påminner det "specificity of learning hypothesis" som handlar om hur kroppen anpassar sig till träning.
https://en.wikipedia.org/wiki/Motor_learning#Specificity_of_l...

Skrivet av MarcusHuddinge:

Fick 19/20 rätt, är jag ett geni nu? :^)

Omöjligt att säga utifrån ett online test, gå och skriv mensas prov så får vi se.

Skickades från m.sweclockers.com

IQ-tester vid t.ex. lagerarbeten är för att kunna sålla ut folk som "tänker för mycket" eller reflekterar och ifrågasätter saker och ting. Dessa vill de inte ha; utan de vill helst ha folk som bara gör som de blir tillsagda.

IQ har betydelse, men det kräver ju även andra egenskaper för att nå framgång, EQ är minst lika viktigt (social kompetens). Har själv IQ på topp 1% av befolkningen, skolan var ap-tråkig (den är ju utformad för IQ 100 inidviderna) så fick bara medelbetyg och hoppade av högskolan halvvägs. Har dock kunnat arbeta med det jag vill, på de företag jag vill och har en framgångsrik chefskarriär i bagaget. Så visst har jag varit hjälpt av min IQ, analyserar situationer/utmaningar snabbt och ser lösningar som andra kanske inte skulle se. (Think diffrent typ...) ...men utan en ok nivå EQ hade det ju aldrig gått förstås.

Skickades från m.sweclockers.com

Jag undrar hur mycket av de problem som ofta följer en avvikelse i IQ, som det påstås, beror på interaktionen mellan personen som avviker och alla de som inte avviker.
I princip alla människor har en tendens att inte acceptera ett avvikande i beteende hos andra människor, är det det som är "problemet" med avvikandet kanske?
Att säga att man visst accepterar alla för de dem är, är inte samma sak som att man på djupet faktiskt gör det.

Skrivet av smkr:

I princip alla människor har en tendens att inte acceptera ett avvikande i beteende hos andra människor, är det det som är "problemet" med avvikandet kanske?
Att säga att man visst accepterar alla för de dem är, är inte samma sak som att man på djupet faktiskt gör det.

Att avvika från flocken är lika med döden. Inpräntat i människan från stenåldern.

Skickades från m.sweclockers.com

Skrivet av Mindfighter:

Att avvika från flocken är lika med döden. Inpräntat i människan från stenåldern.

Skickades från m.sweclockers.com

Det håller jag med om, och det är lite dit jag ville komma.
Det grundas således inte i saklighet, utan snarare i känslor.

Skrivet av smkr:

Jag undrar hur mycket av de problem som ofta följer en avvikelse i IQ, som det påstås, beror på interaktionen mellan personen som avviker och alla de som inte avviker.
I princip alla människor har en tendens att inte acceptera ett avvikande i beteende hos andra människor, är det det som är "problemet" med avvikandet kanske?
Att säga att man visst accepterar alla för de dem är, är inte samma sak som att man på djupet faktiskt gör det.

Ett tanke-experiment, om du har vad vi idag anser vara normal IQ d.v.s. 100 och vaknar upp en dag i ett parallellt universum exakt likt vårt men där det rådande normla IQ är 75 och du har 100. Kommer du få en diagnos då? Blir du sociallt särbehandlad och upplevas vara märklig och besvärlig?
Vardagen utan någon större stimulans både i skola/jobb och socialt, blir du då kanske mer introvert?

Om vi vänder på det, du vaknar upp i universumet med 170 i IQ, vad för diagnos får du då?

Det jag tänker på från ditt citat är att de normala har svårt att se, förstå och relatera andra olikt de normala, alltså olikt sig själva; och därmed utgår ifrån sig själva som den rätta och korrekta "typ/variant/nivå" eller rättare sagt "referens" av en människa.

Tänker på ett av Einsteins och Doug Engelbart citat om att genier både missförstås och deras kreationer feltolkas samt att deras största hinder är mediokra personer med deras mediokra tankar (eng. minds).

Vad jag saknar från denna tråd däremot (om jag inte har missat det) är vad även Einstein också har sagt; att fantasi och kreativitet är viktigare än IQ.
Att kunna tänka på saker som inte än finns, som även kan vara abstrakta eller tänka "utanför boxen" är en grundsten till allt vi människor skapat tills idag. Kreativiteten är att leka med det som finns och skapa något nytt utav det i en annan form eller konstellation.
Att kunna tänka fram någonting helt nytt eller göra det befintliga på ett nytt och annorlunda sätt med fantasi och kreativitet är så mycket viktigare än en stark spatial förmåga.

Apropå motivation, om du har en idiot, och motiverar denne, så får du en motiverad idiot!
Ett mycket mycket farligt scenario!

Skrivet av TheCoLdSniPer:

IQ är även biologiskt betingat, vilket gör att det är något som förs vidare i generna. Detta är väldigt kontroversiellt tydligen.

Det är "kontroversiellt" därför att IQ är biolgiskt betingat och olika raser (samt deras respective etniciteter) har olika IQ.

Asiater har högst (Japaner), Vita på andra plats (har för mig det är Germaner som har högst bland oss vita)

Detta speglar sig också i de samhällen och den kultur de skapar.

Klart att detta anses som "kontroversiellt", när det är biolgiskt betingat så är det så det är, finns inget PK människor kan göra åt det, kan inte komma dragandes med att IQ är en social konstruktion som de försöker göra med allting annat idag, som tex kön som är en annan biologisk konstruktion.

Intelligence of the Indigenous Peoples

Skrivet av Xinpei:

Har dock märkt att allt fler yrken börjar använda dubiösa IQ test för att sålla ut folk. Vilket är komiskt med tanke på att en polare sökte till Elgigantens lager här i staden och tvingades göra ett IQ test för att de ens skulle läsa hans CV och personliga brev.

Nog för att jag kan se vikten av IQ test vid vissa yrken men som lagerarbetare på Elgiganten?

Jag har jobbat på lager, och du skulle bli förvånad om du visste hur många som knappt behärskar att räkna till tio.

Skrivet av Xinpei:

Har dock märkt att allt fler yrken börjar använda dubiösa IQ test för att sålla ut folk. Vilket är komiskt med tanke på att en polare sökte till Elgigantens lager här i staden och tvingades göra ett IQ test för att de ens skulle läsa hans CV och personliga brev.

Nog för att jag kan se vikten av IQ test vid vissa yrken men som lagerarbetare på Elgiganten?

Det kanske står 16.13.2.3.a och då vill de ha in någon som har lätt och lära sig och tolka vad det betyder, i det här fallet gång 16 fack 13, höger sida, 3e pallen i facket, låda a. Kanske inte är så komplext och lära sig men med ett test så går det ju enkelt och billigt att se ifall personen har förmågan eller ej att lära sig det.

Skickades från m.sweclockers.com

Skrivet av HappyPie:

Det jag tänker på från ditt citat är att de normala har svårt att se, förstå och relatera andra olikt de normala, alltså olikt sig själva; och därmed utgår ifrån sig själva som den rätta och korrekta "typ/variant/nivå" eller rättare sagt "referens" av en människa.

Jag tror du har rätt, men jag tror också att detta gäller alla människor oavsett nivå på IQ-skalan. Vi har väldigt lätt för att döma osakligt vilket ibland fyller sin funktion, och har gjort så, men samhället har evolverat mycket snabbare än vårat DNA och därför kan vi behöva ändra vårat beteende istället.

För att återgå lite till trådstarten, så tror jag tveklöst att IQ spelar roll, ibland spelar den stor roll och i bland en liten roll, det beror ju helt på vad man ska göra. Människovärdet påverkas dock inte av hur hög IQ man har.

Skrivet av smkr:

Jag undrar hur mycket av de problem som ofta följer en avvikelse i IQ, som det påstås, beror på interaktionen mellan personen som avviker och alla de som inte avviker.
I princip alla människor har en tendens att inte acceptera ett avvikande i beteende hos andra människor, är det det som är "problemet" med avvikandet kanske?
Att säga att man visst accepterar alla för de dem är, är inte samma sak som att man på djupet faktiskt gör det.

En stor del av problemen handlar nog också om eget förstånd och mottaglighet, högre intellektuell kapacitet leder ofta till större förmåga att upptäcka både positiva och negativa saker och i kombination med skaplig social begåvning kan det bli fruktansvärt tungrott för helt plötsligt ser man mer skit än alla andra och mår sämre. Tyvärr är ju baksidan av ovanlig begåvning också ovanlig tortyr, inte i riktigt alla fall men många. Min psykolog brukade säga att starkare motorer exploderar mer våldsamt, jag gillade den liknelsen och översatte det själv till att hjärnan fungerar lite som en pendel med samma våglängd minus som plus och att större förmåga bara innebär större momentum i pendeln i princip. Det och en sorts relativism eller vad man ska skarva till med för böjelse, där max momentum varierar från olika personer men fortfarande kan känslomässigt upplevas som ungefär lika roligt/jobbigt men bara kräver mer eller mindre. Hela blissful idiot-grejen tror jag inte lika mycket på för ologiska nötter kämpar nog med vardagen ibland de också, men har man 10 problem som tynger en så hjälper nog inte den intellektuella förmågan att hitta 10 till heller.

Om känslomässigt mående och ren IQ är relaterade tror jag knappast, isf hade relationen varit tydligare, men jag tror att mönsterförståelse, slutledningsförmåga och finkänslighet för harmoni är triggers för de som också har en känslosam varelse i sig och att kombinationen gärna hamnar i mörkare mönster då och då om sagda triggers ger en dåliga muffins när analysen är färdig.

Flum // out. Väldigt förtjust i det här samtalsämnet.

Skrivet av cnohall:

På senaste har jag fått upp ögonen för IQ. Det är tydligt att det finns starka åsikter och de går ofta isär. Är ett par frågor kring IQ jag funderar på. Jag skulle gärna vilja höra era tankar om dem för att kunna forma en informerad uppfattning.

Detta är något jag ägnat mycket funderande (med tillhörande ångest) åt. Intresset ledde också till strökurser på högskolan inom grundläggande psykologi, samt otaliga timmar av studerande på fritiden.

För att göra en lång slutsats kort har jag kommit fram till:

  • IQ är måttet av hur effektivt (i termer av precision i förhållande till tid) du drar slutsatser av logiska följder.

  • IQ är ett trubbigt verktyg som inte på något adekvat vis informerar om din övergripande personlighet, kompatibilitet med omvärlden, uppfinningsrikedom, förmåga att bidra med värde, eller övergripande kunskap (och därmed; förmåga att dra slutsatser grundade på dessa kunskaper).

Det sistnämnda är av extra vikt; spelaren som aldrig lärde sig spelreglerna är högst sannolikt en tämligen kass spelare. Den som kan spelreglerna, men är förhållandevis långsam till att dra slutsatser, har potentiellt en svår uppgift när det kommer till att klå den som drar slutsatserna snabbt. Detta är dock bara applicerbart i spel där tid är en viktig faktor, vilket inte är applicerbart på samtliga miljöer.

  • Flera studier har påvisat olika korrelationer till IQ. Man bör dock ha i åtanke att IQ är paraplybegrepp, och att det finns flera olika sätt att mäta det på (länkar har redan publicerats i tråden). Allt för ofta säger folk bara "IQ" och nöjer sig där. För att jämförelser mellan specifika studier ska kunna göras ("Person A med 110 IQ-poäng kontra Person B med 120 IQ-poäng") så måste de specifika skalorna preciseras.

  • Jag är övertygad om att den övergripande majoriteten av individer i världen är tillräckligt kognitivt kapabla (i termer av IQ) till att utföra de flesta yrken. Överensstämmelse mellan arbetsuppgifterna och individens intresse och övergripande ambition är säkerligen ett mindre trubbigt mått att nyttja.

  • IQ må vara kontroversiellt, men det är en reell grej - det är inget påhitt. Men det är inte detsamma som att vara "smart" (i termer av hur vi använder begreppet till vardags). Det sistnämnda har mer med värdeskapande att göra; gärna på något statistiskt ovanligt vis. Jag ser inte heller varför det inte skulle finnas en genetisk/biologisk aspekt till IQ.

TL;DR: IQ är intressant och en högst verklig grej - men i de absolut flesta situationerna ger det mest en marginell konkurrensfördel till den som har högre än övriga.

EDIT: Kom på ett passande citat på ämnet, av den inte helt okände Warren Buffett (bra video överlag också, kan tilläggas):
https://www.youtube.com/watch?time_continue=21&v=ldPh0_zEykU&...

(Disclaimer: Mina personliga slutsatser. Debattera mig gärna om ni anser att jag dragit felaktiga sådana).

Skrivet av Mizzarrogh:

Med 125 i IQ så kvalar man till och med in bra som en (visserligen medioker, men ändock) högskoleprofessor och liknande enligt papperen [...]

Jag antar att du menar i termer av genomsnittlig IQ inom just populationen "högskoleprofessorer"? Knappast en homogen grupp på något som helst sätt, annat än att de har förhållandevis många år inom den akademiska världen bakom sig. Eller tänker du att högskoleprofessorn i fysik nödvändigtvis är lik högskoleprofessorn i teologi? Filosofi? Historia?

Som varje vettig forskningsmetodik-bok som någonsin tryckts hävdar; slutsatser om kausalitet kan aldrig utvinnas ur enbart korrelationer.

Senast redigerat 2018-07-30 22:33
Skrivet av Gorian:

Detta är något jag ägnat mycket funderande (med tillhörande ångest) åt. Intresset ledde också till strökurser på högskolan inom grundläggande psykologi, samt otaliga timmar av studerande på fritiden.

För att göra en lång slutsats kort har jag kommit fram till:

  • IQ är måttet av hur effektivt (i termer av precision i förhållande till tid) du drar slutsatser av logiska följder.

  • IQ är ett trubbigt verktyg som inte på något adekvat vis informerar om din övergripande personlighet, kompatibilitet med omvärlden, uppfinningsrikedom, förmåga att bidra med värde, eller övergripande kunskap (och därmed; förmåga att dra slutsatser grundade på dessa kunskaper).

Det sistnämnda är av extra vikt; spelaren som aldrig lärde sig spelreglerna är högst sannolikt en tämligen kass spelare. Den som kan spelreglerna, men är förhållandevis långsam till att dra slutsatser, har potentiellt en svår uppgift när det kommer till att klå den som drar slutsatserna snabbt. Detta är dock bara applicerbart i spel där tid är en viktig faktor, vilket inte är applicerbart på samtliga miljöer.

  • Flera studier har påvisat olika korrelationer till IQ. Man bör dock ha i åtanke att IQ är paraplybegrepp, och att det finns flera olika sätt att mäta det på (länkar har redan publicerats i tråden). Allt för ofta säger folk bara "IQ" och nöjer sig där. För att jämförelser mellan specifika studier ska kunna göras ("Person A med 110 IQ-poäng kontra Person B med 120 IQ-poäng") så måste de specifika skalorna preciseras.

  • Jag är övertygad om att den övergripande majoriteten av individer i världen är tillräckligt kognitivt kapabla (i termer av IQ) till att utföra de flesta yrken. Överensstämmelse mellan arbetsuppgifterna och individens intresse och övergripande ambition är säkerligen ett mindre trubbigt mått att nyttja.

  • IQ må vara kontroversiellt, men det är en reell grej - det är inget påhitt. Men det är inte detsamma som att vara "smart" (i termer av hur vi använder begreppet till vardags). Det sistnämnda har mer med värdeskapande att göra; gärna på något statistiskt ovanligt vis. Jag ser inte heller varför det inte skulle finnas en genetisk/biologisk aspekt till IQ.

TL;DR: IQ är intressant och en högst verklig grej - men i de absolut flesta situationerna ger det mest en marginell konkurrensfördel till den som har högre än övriga.

(Disclaimer: Mina personliga slutsatser. Debattera mig gärna om ni anser att jag dragit felaktiga sådana).

Jag antar att du menar i termer av genomsnittlig IQ inom just populationen "högskoleprofessorer"? Knappast en homogen grupp på något som helst sätt, annat än att de har förhållandevis många år inom den akademiska världen bakom sig. Eller tänker du att högskoleprofessorn i fysik nödvändigtvis är lik högskoleprofessorn i teologi? Filosofi? Historia?

Jag vet inte, det var vad en person som jobbar inom sådant sade mig, troligen något slags snitt för att klara generella uppgifter tippar jag på...
Tippar också på att det lär vara rätt ojämnt om man ser till individen, några jag mött lär ju ha typ 180, men kan ju varit att om man har under 120 så blir det svårt att klara uppgifter man kan tänkas att ställas inför inom vissa områden.

Har testat mig seriöst och vet att jag har hög iq, däremot har jag fått träna upp min eq. Finns många intelligenta på detta forumet, men det rationella tänkandet är inte något som alltid kommer fram, särskilt när det gäller känsliga ämnen, förståeligt är det snabbt stop från moderatorerna när sådana trådar dyker upp. Oavsett iq kan personer träna upp sitt rationella tänkande att fatta bättre beslut.

Skrivet av Masyve:

En stor del av problemen handlar nog också om eget förstånd och mottaglighet, högre intellektuell kapacitet leder ofta till större förmåga att upptäcka både positiva och negativa saker och i kombination med skaplig social begåvning kan det bli fruktansvärt tungrott för helt plötsligt ser man mer skit än alla andra och mår sämre. Tyvärr är ju baksidan av ovanlig begåvning också ovanlig tortyr, inte i riktigt alla fall men många. Min psykolog brukade säga att starkare motorer exploderar mer våldsamt, jag gillade den liknelsen och översatte det själv till att hjärnan fungerar lite som en pendel med samma våglängd minus som plus och att större förmåga bara innebär större momentum i pendeln i princip. Det och en sorts relativism eller vad man ska skarva till med för böjelse, där max momentum varierar från olika personer men fortfarande kan känslomässigt upplevas som ungefär lika roligt/jobbigt men bara kräver mer eller mindre. Hela blissful idiot-grejen tror jag inte lika mycket på för ologiska nötter kämpar nog med vardagen ibland de också, men har man 10 problem som tynger en så hjälper nog inte den intellektuella förmågan att hitta 10 till heller.

Om känslomässigt mående och ren IQ är relaterade tror jag knappast, isf hade relationen varit tydligare, men jag tror att mönsterförståelse, slutledningsförmåga och finkänslighet för harmoni är triggers för de som också har en känslosam varelse i sig och att kombinationen gärna hamnar i mörkare mönster då och då om sagda triggers ger en dåliga muffins när analysen är färdig.

Flum // out. Väldigt förtjust i det här samtalsämnet.

När man tänker på det så faller det väl ganska naturligt, men vissa problem är som sagt för tungrodda för att lösas så man får ibland lösa det genom att vandra vidare.
Heh, det där med pendeln var intressant, jag har inte tänkt på det på det sättet men sambandet finns absolut där, och glädjande nog går den att tygla, till viss del ska tilläggas.

Senast redigerat 2018-07-30 22:23
Skrivet av Mizzarrogh:

Jag vet inte, det var vad en person som jobbar inom sådant sade mig, troligen något slags snitt för att klara generella uppgifter tippar jag på...
Tippar också på att det lär vara rätt ojämnt om man ser till individen, några jag mött lär ju ha typ 180, men kan ju varit att om man har under 120 så blir det svårt att klara uppgifter man kan tänkas att ställas inför inom vissa områden.

Tvekar på det https://www.iqcomparisonsite.com/iqtable.aspx

Intressant, låter med andra ord som det var något tillrättalagt i så fall...

Diskussionen några var inne på hur avvikelser från normen anses vara konstiga och dåliga drag är rätt intressant och nästan mer så än diskussionen om hur IQ/generell intelligens påverkar livet. Jag själv vet t.ex. att jag aldrig riktigt har förstått varför människor känner de känslorna de gör i många sammanhang, och varför det berör dem så mycket. Jag förstår ju att de t.ex. är ledsna men i min värld förstår jag inte riktigt varför de blivit så ledsna av sakerna som hänt.

Det jag lärt mig själv sen barnsben är vad man skall säga och hur man skall reagera för att andra skall förstå att man faktiskt bryr sig om dem när de känner olika saker. Det är inte så att jag inte bryr mig om att de är ledsna men eftersom jag själv inte förstår logiken bakom varför de känner så är det svårt att naturligt veta vad man vill höra när man väl känner så.

Det är ju inte bara känslor som är svåra utan även hur beslut tas och så vidare, hur gick de från A till C när det inte finns någon koppling mellan dem osv.

Kan lova att jag fortfarande framstår som rätt ofinkänslig ibland på jobbet och i andra scenarion men det är som allt annat i livet ett "work in progress". Dock verkar jag i vuxen ålder nått en nivå där jag kan dölja det rätt så bra och nästan verka normal.

Skrivet av Larsioni:

Det är "kontroversiellt" därför att IQ är biolgiskt betingat och olika raser (samt deras respective etniciteter) har olika IQ.

Asiater har högst (Japaner), Vita på andra plats (har för mig det är Germaner som har högst bland oss vita)

Detta speglar sig också i de samhällen och den kultur de skapar.

Klart att detta anses som "kontroversiellt", när det är biolgiskt betingat så är det så det är, finns inget PK människor kan göra åt det, kan inte komma dragandes med att IQ är en social konstruktion som de försöker göra med allting annat idag, som tex kön som är en annan biologisk konstruktion.

Intelligence of the Indigenous Peoples
http://cdn3.chartsbin.com/chartimages/l_39457_03672f848ba0fc156c133aa177b33498

Vad skall man säga om de som slänger upp en bild från två rasbiologer som använde sig av intressanta metoder för att fixa till data...

Vill du få folk att tro på ditt dravel så kan du ju börja med att använda dig av lite mer renommerade källor...

Skrivet av filbunke:

Vad skall man säga om de som slänger upp en bild från två rasbiologer som använde sig av intressanta metoder för att fixa till data...

Vill du få folk att tro på ditt dravel så kan du ju börja med att använda dig av lite mer renommerade källor...

Det tog ju inte lång tid innan reaktionen kom samt ett försök till underminering genom att dra upp rasbiologi, kom istället med vetenskapliga fakta som motstider den bilden.

Förövrigt inte min information.

Med det sagt.

Bilden speglar verkligheten vad avser intelligens, det är självfallet också ett genomsnitt.

Skrivet av Larsioni:

Det tog ju inte lång tid innan reaktionen kom samt ett försök till underminering genom att dra upp rasbiologi, kom istället med vetenskapliga fakta som motstider den bilden.

Förövrigt inte min information.

Så, du vet inte ens källan till ditt påstående? Förstår jag dig rätt?