Jag var sambo, och förlovad, med en tjej som har diagnosen bipolär 2. Den informationen fick jag redan från början i vår relation.
Vi köpte en lägenhet ihop för 2 år sen och letade nyligen hus då vi försökte skaffa barn i nästan ett års tid. Barnskapandet gick inte riktigt som de skulle fast vi försökte väldigt frekvent under den perioden som ägglossningen skulle vara.
Det gjorde henne väldigt ledsen o hon blev mer depp, det gjorde i sin tur att jag inte riktigt ville ta upp saker som hade med barn o göra för att inte strö sallt i såren. Ville inte hon skulle hamna i för stor deprission pga sin bipolaritet.
I början av vår relation så sa hon till mig att hennes mamma alltid skulle veta vad hon var o gjorde nbär hon var yngre och så även hennes ex när hon var tillsammans med honom. Detta gjorde att hon kände sig fängslad och sa at hon inte kunde ha de så i en relation.
Så jag valde att lita på henne, tog de hon sa som sanningar för varför skulle hon ljuga för mig? Dock hade jag sett lögner som hon sa till mig innan vi blev ett par men som jag aldrig konfronterade henne ang. När vi blev ett par så såg jag inte längre sådana tendenser tyckte jag.
Hon började festa lite mer med två olika kompisar i höstas och jag tyckte inte de var så lämpligt för hon blir så annorlunda när hon dricker. Allt från elak till helt sjukt översexuell mot mig. Slog de rätt så blev de hett sex helt enkelt.
Det blev alltid mer frånvarande sms när vi skrev när hon var ute ju mer kvällen gick. Detta har jag tolkat som att hon haft roligt.
Men eftersom hon inte ville ha ngn form av "övervakning" på sig så tjatade jag inte ang drickandet utan var beredd på o hämta henne om de behövdes, vilket de gjorde ett antal ggr.
(början av februari) Dock så upptäckte jag att hon hade fuffens för sig då hennes berättelse en kväll inte stämde med verkligheten, hon sa hon hade varit på ett uteställe men en kompis till mig hade varit på samma ställe men aldrig sett henne där.
Detta fick mig o undra vad fan hon sysslade med. Så när hon skulle ut igen dagen efter så spårade jag hennes mobil när det lät som lögner igen, detta var första gången jag gjort något liknande.
Då visar det sig att hon är hos en annan kille, jag får solklart panik. Ber henne komma hem men hon säger hon kommer om några timmar, så jag ber henne komma hem nu.
När hon kommer hem så frågar jag direkt om hon varit otrogen och hur länge. 3 ggr och senaste veckan får jag till svar. Hon ville kolla om de var henne de var fel på ang graviditeten.
Tycker det är helt bizzart de hon säger men köper det av ngn anledning. Hon lovar hon inte ska ha mer kontakt med killen som är ett krav från min sida.
Vi beslutar oss för att vi ska lappa ihop vår relation igen och bestämmer att vi ska börja dejta mer frekvent och lite andra ändringar som tex mindre mobil när vi är med varandra.
(mitten av februari) Vår första date sen allt hände så kläcker hon ur sig att hon vill ta en paus, en monogam paus. För att hitta sig själv, det handlar inte om någon annan kille säger hon.
Så efter vi ätit upp åker vi hem o hon packar en väska och flyttar in hos en gemensam vän. Jag är här i en ny chock och fattar fan ingenting. (Samma kväll så åker hon då hem till denna killen igen men de vet jag först senare)
Här gör jag allt för att tygla mig då jag har panik o vill bara att vi ska prata med varandra o försöka reda ut de. Det blir flera dagar i veckan som följer där jag får panik då jag ser de sitta o prata på jobbet. (vi jobbar alla 3 på samma arbete)
När jag ifrågasätter varför hon träffar honom när hon lovat, så övervakar jag och de kommer inte fungera om jag inte låter henne få pausen som hon behöver, han hade bara frågat varför hon slutat prata med henne hette de.
Jag frågar killen vad han vill min sambo men han har inte en aning vem jag är eller att min sambo hade partner. När jag frågar henne varför hon sagt till mig att hon berättat om mig för honom då de bara var vänner enligt henne så sa hon att det var för det var privat, de ska inte han veta.
(slutet av februari) Veckan efter här gör hon slut med mig, för att jag har inte kunnat låta henne vara o jag har övervakat henne heter det. En röd tråd igenom allt som händer är att hon skyller på mig. jag har gjort alla möjliga fel enligt henne.
Ytterligare en vecka efter detta så kommer hon hem till mig o vill prata. Jag som inte vill ngt mer än o prata om vad som händer för o reda ut allt träffar henne mer än gärna.
Vi sätter oss ner o pratar, hon säger hon vill vara ärlig mot mig. Då kläcker hon ur sig att hon är gravid med honom, sen åker hon iväg igen. helt jävla förstörd är jag. klarar knappt av o ta in den men bryter totalt ihop 4h senare.
(hon har träffat denna killen sen december bakom min rygg men de var hon inte ärlig med, de har jag fått höra av den gemensamma vännen hon bodde hos, denne fick veta det ett tag efter hon flyttat dit)
När det uppdagas att jag fått veta hon träffat honom sen december förnekar hon det. När jag berättar att jag fått den info så säger hon otrevligt "så din jävla förföljelsemani har inte försvunnit märker jag".
Allt slängs alltid i ansitktet på mig och det verkar vara väldigt viktigt för henne att jag ska målas upp som skurken i det hela alltid.
Efter att ha åkt fram o tillbaka i enorm jävla ångest ang allt detta (sjukt jobbigt o se de på jobbet, får ångest av de) så är vi i nutid.
Det skar sig mellan henne o den gemensamma vännen så hon bor hos den nya killen nu. hon ska dock få egen lägenhet snart och då ska hon hämta sina saker här. De enda hon tog med sig var några väskor kläder när hon drog, allt annat är kvar här.
jag har påpekat att det är jobbigt att gå i vårt hem när hon inte ens kan prata med mig o ge mig svar om något.
Efter att jag träffade en psykolog o berättade allt så sa denna att det är inte bara bipolär mitt ex var, utan även borderline. När jag ifrågasatte henne varför hon inte berättat det så var det för att det var privat.
Inte ens hennes familj vet om att hon är det, de fick nyligen reda på att hon var bipolär fast hon haft den diagnosen i 8 år, för det är privat...
jag har förstått att jag varit medberoende i hennes sjukdomar och därför jag slutat prata med människor hon inte tkr om, jag har anpassat saker jag gjort o sagt för att hon ska slippa tycka saker är jobbigt och så det inte blir ngn crash med hennes sjukdomar.
Nu till mitt problem: Jag har fastnat i sorgeprocessen. jag har accepterat och förstått att det inte är vi, att hon har en ny. Att den sambo jag hade inte längre finns kvar för hon är en helt annan person nu.
Dock har jag sjukt svårt att ta in hur hon kunde vara så svartsjuk o anklagande mot mig när jag pratade med nya människor. jag fick inte prata med tjejerna på min arbetsplats för då ville jag ha de, så jag har undvikit det för hennes skull.
Medan hon gick på date denna kille när vi var tillsammans (det har hon sagt i efterhand när jag hittade bevis för det) och mitt uppe i att försöka göra barn och gick på husvisningar som hon bokade. jag kan inte ta in de sveket och den totala vändningen som hon gjorde.
Kan man bara komma till en viss bit i sorgeprocessen? jag har inte ens försökt dejta någon annan då jag vill bli klar med detta först, jag har lite sår efter alla anklagelser hon kastat på mig som att jag är för tjock osv (170cm 65kg). jag vill reda ut mig själv i allt detta men det kanske är korkat?
jag umgås mer med vänner, gör saker själv osv. Jag vill sluta känna skuld i detta, hon har exemplariskt manipulerat på mig skuld i detta med att det är mitt fel att detta hände och jag kommer inte loss.
Så fort hon pratar med mig nu så är så gott som allt lögner och manipulerande.
Hon hämtade sina saker förra veckan (dock inte riktigt allt för hon glömde lite) och då jag fick post ännu en gång hit i hennes namn kollade jag om hon gjort adressändringen på ratsit för det vägrade hon göra innan för att då "blev hjon av med sina rättigheter" som hon kallade det.
Såg då att hon är skriven på den nya adressen, tillsammans med killen nu. De är redan sambos och det gjorde lite ont, jag känner mig grundlurad om allt som hon sagt. Fast jag vetat att det varit lögner så kändes de hårt o veta att hon lurar mig så.
TL:DR
Exet har gått vidare galet snabbt och jag har svårt att komma över sveket. Känslan av att vara grundlurad är enorm.
all text ovanför kanske inte är helt sammanhängande och jag kan ha missat endel. skrivit det i 3 omgångar för det blivit lite mkt.
jazon,
1. Hon "glömde" inget, hon har lämnat det kvar med vilje för att ha en öppning, en "anledning" att kunna ta kontakt med dig.
Gå igenom huset själv, ta allt som är hennes, packa det i en låda och ställ det utanför dörren där hon bor nu.
Jag har själv varit i ett ganska långt förhållande med en tjej som bär diagnosen borderline, jag lämnade för över ett år sen och kan ärligt säga att det finns mycket spår kvar i mig själv efter den tiden.
Med lite tid och självdistans så tror jag att du snart kommer att inse att det är en gåva att ert förhållande nu är över, och för din egen skull se till att det stannar så.
Typiskt för borderline är att :
1. Hon antingen släpper dig som en sten och du ser aldrig henne igen
2. Hon kommer att försöka hålla sig kvar i ditt liv på ett eller annat sätt, och detta för att kaosen i hennes huvud aldrig kommer att ta slut.
Det verkar som att 2 kan vara aktuellt då hon ett flertal gånger redan verkar dra ut på processen att hämta hennes saker.
Du bör för din egen hälsas skull börja leta efter ett nytt jobb, att stanna där i deras närhet kommer att driva dig till depression eller värre.
//
Som du redan sagt så är det du som är manipulativ, det är du som är osäker, det är du som orsakar problemen och det är du som är manisk, åtminstone är det det som du får höra, oftast, förutom när du är helt underbar... men resten av tiden så är det du som är problemet.
I verkligheten så är det (till min vetskap) inte du som lider av en mycket svår personlighetsstörning, men du är utan tvekan medberoende i hennes sjukdom, så kallat co-dependant. Det är inget lätt i sig, det är en fruktansvärt svår manipulation du har genomgått under en längre tid och det är mycket möjligt att det kommer att vara svårt att hitta dig själv igen.
Det finns mycket information på nätet om både borderline i sig och information för dig som är/har varit i ett förhållande med någon som lider av borderline. Om du vill prata så kan vi även göra det.
Borderline är en hemsk personlighetsstörning, och jag lider både med de som själva lider av borderline men även till anhöriga. Man kan inte förklara borderline för någon som inte själv levt i det.
Jag finns är i PM, även på discord om du vill.
