Plugga till något inom datorvärlden

Matten blir såklart mer avancerad, men om du verkligen utnyttjar dina timmar så kan du självklart klara den. Om du gillar programmering kanske systemvetare är ett alternativ?

Om du inte klarar matte 2a är nog tyvärr risken rätt stor att du kommer att kugga eller hoppa av en ingenjörsutbildning. Det blir mycket matte på en betydligt högre nivå och med högre tempo än gymnasiet.

Dock är matte inget som är oöverkomligt, man kan träna sig i matte precis som man tränar sig att bli bra på fotboll eller tennis. Om du satsar järnet på ett tekniskt basår så tror jag visst att du kan klara det. Men det blir inget slöplugg om du ska klara tekniskt basår och sedan vara redo för högskola också.

Har man väl klarat en högskoleingenjörsutbildning finns det inget som säger att man måste jobba med matte dock. Finns många vägar att gå när man väl har kompetensen.

Ska också sägas att de som kommer till högskolan från tekniskt basår brukar göra bra ifrån sig, de har en bra grund. Svårast har många gånger de som skrev ett bra högskoleprov då de många gånger inte fick grunderna tillräckligt bra i gymnasiet men kom in ändå.

Jag pluggar Systemvetenskapliga programmet i Umeå och trivs väldigt bra med det, det är inte lika "tekniskt" som ingenjörsutbildningarna eller IT-tekniker, men en bra och bred grund för att sedan kunna jobba med väldigt många olika saker inom teknik och IT

Jag läser i Umeå av just den anledningen att den inte kräver lika mycket matte (Endast Matte 2a) som ex. Luleå som kräver motsvarande matte C (typ 3b va?). Även Linköping tror jag har lägre krav.

Jag pluggar själv för tillfället till ingenjör i Teknisk nanovetenskap femte och sista året vid LTH (inte direkt inom data, men alla civilingenjörer läser samma grundmatte), och vad jag kan utläsa av det du skrivit så tycker jag nog tyvärr inte att ingenjör är något för dig. Visst, klart man kan "tvinga" sig själv att lära sig matte, men tycker man inte att det är roligt kommer man med mycket stor sannolikhet att hoppa av. Man måste absolut inte vara bra på matte när man börjar plugga ingenjör, men man måste tycka att det är kul och vilja lära sig! Annars än man nog ganska körd.

Tycker att det låter mycket mer som att du borde satsa på någon form av tekniker, då det ju verkar vara mer hårdvara och allmänt teknikpill du tycker är kul? IT-tekniker, drifttekniker, installationstekniker till typ larm, you name it. Branschen skriker efter duktiga tekniker inom en rad områden, så det finns massor av jobb!

Man kanske inte måste tycka att det är skitkul heller, men i alla fall tycka att det är tillräckligt kul och intressant för att läsa det i flera år. Skulle väl inte säga att precis alla ingenjörer ÄLSKAR matte, men en mycket stor majoritet tycker nog absolut att det är kul och intressant och gillar att lära sig det! Som ingenjör inser man snabbt att mattematik är nyckeln till att förstå så oerhört många saker i massor av andra ämnen (och naturen i stort), så om man inte kan hantera matematik på ett vettigt sätt har jag svårt att se att man kan bli en bra ingenjör. Jag tror att många som börjar läsa till ingenjör kanske inte direkt älskar matte i början, men när man har gått ett tag och börjar inse vilket fruktansvärt kraftfullt verktyg matematik ärr för att beskriva i princip vad som helst, så klickar det nog till hos många och man kanske börja tycka att det är roligare. När jag började på LTH tyckte jag redan att matte var ganska kul från början, men det blev bara ännu mer intressant med tiden.

Svårighetsnivån kanske varierar lite mellan universiteten, men kommer ihåg att jag tyckte att grundmatten vi startade med i ettan på LTH ungefär motsvarade Matte D (matte 4 nu?) som vi läste i gymnasiet. Sedan byggdes det på därifrån med ganska högt tempo.
Dock har jag inte koll på hur mycket matten varierar mellan utbildningar till högskoleingenjör, och till civilingenjör som jag går.

Utbildningar till alla former av programmerare verkar generellt vara så satans långa. Är kunskaperna överhuvudtaget aktuella när man kommer ut i andra änden? Jag letar efter någon intensivutbildning för att jag vill byta bransch, men att plugga i åratal på någon svensk högskola (som antagligen redan använder sig av föråldrat utbildningsmaterial) känns som ett stort risktagande, och att det i slutänden finns risk att man blir tvungen att utbilda sig själv en längre tid innan det går att få ett vettigt jobb.

Finns det överhuvudtaget några svenska utbildare som fokuserar på accelererad inlärning?

Du kan ju ta och kolla på yrkeshögskola, 2årig utbildning där det ingår 2-3 praktikperioder på företag.
Till skillnad från högskola så är det praktiska utbildningar och man slipper det som är onödigt tex matte. Allt som har med Linux att göra får du enkelt jobb direkt om du har intresset för det.

@Sveklockarn:

Vet inte riktigt vad du är ute efter, men jag själv läser en 2-årig utbildning inom systemutveckling på yrkeshögskola.
Var lite i samma sits som dig, jag hade kunnat gå systemvetenskap men jag fick denna utbildning rekommenderad av en kompis.
Han jobbar idag som COBOL-programmerare inom bank.

Edit:
Som PierreB nämner är det praktikperioder, eller LIA som man prompt ska kalla det.
I min utbildning gör vi 25% på arbetsplats dvs 24 veckor i två 12-veckors perioder.

Just den i Umeå är inte särskilt inriktad på programmering, vi läser lite grundläggande Java samt lite databashantering med hjälp av SQL, sedan har man en helt valbar termin (5:e) där man själv kan välja och vraka utifrån vad man själv är intresserad av.

Du kan bli konsult, men räkna inte med det direkt från plugget, men ordet konsult är ganska brett idag med rekryterings företag eftersom du automatiskt blir nämnd konsult genom dem.

När det gäller IT så kan du i princip dela upp det inom tre områden: Nätverk, Server, Programmering. IT-tekniker är i princip server sidan, du jobbar även kanske med backup lösningar, kanske automation via skriptning, som kanske Bash(linux) eller Powershell(windows).

Vad gäller arbetsmarknaden och kraven så står det oftast Högskola, YH-utbildning eller Certifiering. Så det är inget fel med att välja en YH utbildning och kan passa vissa som vill slippa matte eller ändra ämnen.

Jag gick personligen YH med inriktning mot nätverk, skolan jag gick på hade under många år över 90% anställnings statistik direkt efter utbildningen och det regleras av YH nämnden, så finns ett visst anställningskrav, annars får inte YH skolor fortsätta med utbildningen. Sedan så kan du alltid läsa två YH utbildning, om du nu vill det. Du skulle kunna läsa 2 år med inriktning mot IT-tekniker, sedan direkt efter läsa 2 år med inrikning mot programmering.

Observera dock att när det gäller statliga jobb och i vissa fall kommunala, så kräver de ofta utbildning genom högskola.

Hoppar in här och slår ett slag för du ska läsa till Automation(ingenjör)!

Är en del praktiska saker i yrket och du kan arbeta med allt från fastigheter, fabriker, elförsörjning och process utrustning.

Det är VÄLDIGT stor brist inom området så lär du dig ABB och Siemens system kan man lite välja och vraka mellan jobben (kanske inte första jobbet men därefter när du har dokumenterad skicklighet)

Grejen med ingenjör är att du måste gilla problemlösning annars kommer varje skoldag och sedan arbetsdag vara en pina. Där matte är problemlösning i sin renaste form ("lös ekvationen med avseende på x").

Det finns nog inte många ingenjörer som tycker matte i sig är kul utan mer problemlösningen och att man får fundera, resonera och tänka. Detsamma gäller egentligen programmering där samma synsätt kan tillämpas och det är därför datateknikutbildningarna innehåller så mycket matte - för att träna upp förmågan att lösa problem hos studenterna.

Det är högskola som är genvägen. Alternativet är mååånga år av självlärande innan någon arbetsgivare vill anställa dig. Det går att läsa över 100%, alltså fler kurser samtidigt om du vet med dig att du klarar det.

Det har ingenting att göra med skola, problemet är att de flesta människor inte har tillräckligt hög själv disciplin att lära sig själv. Om du går högskola så är det även ditt val hur mycket tid du lägger och hur mycket du lär dig. Och det i sig är problemet inom IT där företag söker teknik intresserade personer och inte bara någon som lärde sig nåt på högskola.

Om en person är självlärd och saknar någon form av intyg på vad de kan så kan de praktisera en viss tid, till viss del varför praktik finns och även en period att lära sig för att bli anställningsbar.

Jag pratar inte om självlärning istället för högskoleutbildning. Jag efterfrågar en inlärningsmetod som inte är anpassad för att få fram så många genomsnittliga personer med en examen som möjligt, utan en för personer med hög inlärningsförmåga, även känt som accelerated learning.

Finns väl vissa arbetsmarknads utbildningar genom arbetsförmedlingen där du har kortare utbildningar men som krav har att du kan eller har läst programmering tidigare. Om du har pengar så har bootcamps blivit stort, särskilt i USA, så om du vill lägga typ 75.000 kr på en 12 veckors privat utbildning så kan du göra det, men du hittar nog sådant mest i större städer som Stockholm eller Göteborg. Frågan blir dock, hur tungt kommer arbetsgivare överväga dessa utbildningsformer? Kommer du faktiskt få arbete, för det är väl målet?

Annars så har du YH(Yrkeshögskola), vilket ger dig rätt till CSN och lån på högskole nivå, men de utbildningarna ligger oftast förlagda på 2 år, vilket inte är så lång tid faktiskt. Problemet med det är att de startar utbildningar på hösten, så du lär nog vänta tills typ Maj innan du kan göra en ansökan.

Annars så kan du väl kolla närmsta högskola, om du har en lokal högskola i din stad så kanske det kör löpande programmerings kvälls kurser, jag vet att de gör det där jag bor.

Det bästa rådet jag kan ge, och nåt jag redan kanske nämnt, är att om du är seriös om att lära dig programmering, vad är det du väntar på? Börja redan NU, vänta inte på att du måste lära dig i någon skola, det finns så mycket böcker och material där ute.

Sedan så finns det inte genvägar, du måste lägga ner hårt arbete om du vill bli duktig, om du vill bli programmerare, så måste du programmera, skriva kåd, du måste lägga hundratals timmar, om inte tusentals, det kommer ta tid hur än du ser på det med "snabb inlärning".

@Sveklockarn:

Jag har aldrig hört talas om begreppet accelerated learning innan. Men redan efter fem minuter av google-sökningar så är det uppenbart en bluff för att lura idoter på pengar för dyra utbildningar som inte leder något vart. Det är samma retorik som för alla snabba bantning- eller träningsprogram som ska ge resultat på några veckor.

Visst, det stämmer att du kan till en viss nivå plocka russinen ur kakan för att lära dig något hjälpligt. Men det kommer inte att skala vidare sedan. För att bli bra på riktigt så måste du fortfarande lägga betydligt mer tid och kraft än så.

Jag läser mitt femte år på Chalmers för tillfället (basår + 3 år kandidat + 1 år master - 1 år master kvar) och jag gillar inte matte. Visst, diskret matematik (heltalsmatte, den som läst Matematik E (heter väl Matte 5 nu?) vet vad jag menar) är roligt, men linjär algebra, envariabelsanalys och flervariabelsanalys är - bläh. Anledningen till att jag fortfarande går på högskola öht är att jag tycker att det är asnice att lära mig nya saker och att jag är ganska disciplinerad.

@sneakzie, hade jag varit du hade jag hört med Arbetsförmedlingen hur efterfrågan är på datafolk från YH. Alternativt kollat på Datavetarutbildningar. Jag har för mig att Göteborgs Universitets DV-utbildning är mer eller mindre ett enda hopplock där man själv får välja vad man vill läsa. Det kanske vore något? Å andra sidan vet jag inte hur efterfrågan är på DV-studenter.

Med handen på hjärtat dock. Det låter som att det du verkligen vill göra är att stå på Inet, eller en annan datorbutik, och bygga datorer/hjälpa folk med datorproblem. Det är inget fel i det, men tänk efter om det du vill göra verkligen kräver en högskoleutbildning innan du slänger bort flera år av ditt liv på något du motvilligt tar dig an.

Så vitt jag vet är det bara YH som lär ut "idag relevant programmeringskunskap färdig att användas på marknaden". Tanken med en ingenjörsutbildning är inte att du ska lära dig hur man använder Apache Kafka på bästa sätt, utan att du ska lära dig hur Kafka fungerar så att du kan använda en liknande plattform (eller för den sakens skull utveckla en bättre) när det väl beger sig.

När man läser resten av dina inlägg framstår det dock som att du är någon form av geni, så varför sätter du dig inte bara och lär dig? Allt du behöver veta om datorvärlden finns på internet, och jag lovar dig att du kan söka fram bleeding edge material snabbare än du kan lära dig dem.

Alla ingenjörsutbildningar resulterar i att du blir just ingenjör, med INRIKTNING mot data el bygg o.s.v. Du ska alltså INTE plugga till högskoleingenjör enligt din egen utsaga.

Som nämnts tidigare så passar Systemvetare dig mycke bättre. Eller varför inte läsa en YH utbildning? Tex som Testare?

Lycka till! En utbildning oavsett vad är alltid bättre än ingen utbildning. Utan den så spelar det ingen roll vad du kan. Du hamnar i botten bland ansökningarna.

Skickades från m.sweclockers.com

Jag jobbar visserligen inte i branschen idag, men jag har fått indikationer från bekanta som jobbar i den att det figurerar snabbutbildningar av olika slag, som leder till en anställning.

Jag tror personligen på idén om att utvecklas hos en arbetsgivare, under yrkesmässiga former och att jobba med att leverera en tjänst istället för att sitta av dagar med att lära sig något som inte relaterar till yrkesrollen jag kommer att ha. Jag lärde mig på egen hand driften av ett CCTV-system så grundligt att jag kunde mer än leverantören efter två veckor, så jag hoppas att jag ska kunna lära mig att programmera tillräckligt väl för att kunna leva på det utan att traggla fem år på högskolenivå.

Det beror nog på vem som anordnar den, och om de som du säger bara utfärdar ett [meningslöst] betyg, eller erbjuder/förmedlar erbjudande om en anställning. Det senare är nog det mest intressanta för min del.

Vad är det som gör att jag inte har förmågan att utvecklas på egen hand i en yrkesmässig miljö? Det är inte så att jag aldrig har sysslar med programmering förr, eller inte förstår någonting av principerna bakom, men jag saknar helt och hållet formell kompetens.

Jag fick låna min första dator 1988, så jag har åtminstone lyckats bygga mig lite uppfattning om systematiken bakom en hel del saker i datorvärlden. Det är inte som att jag kommer gå från fruktodlare till systemutvecklare över en eftermiddag.

Geni är nog synd att säga, men att jag har betydligt högre inlärningsförmåga än många andra i min omgivning. Problemet för mig är att min tid inte räcker till allt jag vill, inte minst med tanke på min nuvarande jobbsituation med flertalet projekt på jobbet som ska lösas före nyår. Därför vill jag gå in i något som på kort tid ger mig en anställning, så att jag kan få till en så kort övergång till en intressantare bransch som möjligt. Jag saknar inte meriter, men i nuläget saknar jag rätt meriter i förhållande till vad jag vill jobba med.

Ett företag som söker en Java-programmerare skiter sannolikt i om du kan COBOL och vice versa, och jag känner inget behov av att fly från verkligheten/anställning/framtiden med hjälp av CSN. Att lägga fyra-fem år på en ingenjörsutbildning känns inte som ett bra alternativ, särskilt inte med tanke på att jag nyligen fyllde 37 år och redan är på gränsen till att vara anställbar när jag kommer ut på andra sidan...

Jag är en utpräglad problemlösare och löser regelbundet problem på vitt skilda områden - bland annat att starta upp interna utbildningsorganisationer i olika delar av landet och medverka till att under loppet på några månader rekrytera och utbilda ett hundratal yrkesförare för att fylla företagets behov, till att felsöka styrsystem med intermittenta fel, till att lösa allvarliga driftstörningar på CCTV-system när leverantören inte är tillräckligt kompetent på sina egna grejer, till att upptäcka buggar i ett system för automatiserade SMS-utskick som "ingen hade tänkt på" - i flera fall utan några som helst förkunskaper. Ett stort skäl till att jag sätts på olika jobbiga/tråkiga/arbetskrävande uppgifter är för att de blir gjorda, och för att jag driver upp takten till acceptabla nivåer på förhållandevis kort tid. Tyvärr är jag genuint trött på min bransch, och känner att jag borde ägna mig åt att jobba med något jag är intresserad av.

Jag borde kunna bli någon slags avlönad programmerare utan att gå en utbildning som utgår från lägsta gemensamma nämnare hos eleverna?