För 35 år sedan släppte Commodore den första Amiga-datorn med pompa och ståt under ett evenemang som var inspirerat av Apples lanseringar, men med volymen uppvriden till elva. På scenen demonstrerade Andy Warhol med hjälp av Debbie Harry några av datorns mer revolutionerande aspekter.

Amiga 1000 var som sagt många år före sin tid, framförallt vad det gällde grafik och ljud. Tack vare Jay Miners jobb med datorns kretsuppsättning, med namn som Agnus, Paula och Denise, var Amiga specifikt inriktat på en multimediaupplevelse innan ordet "multimedia" ingick i gemene mans vokabulär.

Medan dåtidens IBM-kompatibla PC i regel erbjöd fyra samtidiga färger på skärmen ur en palett om 16 färger och enkanalsljud genom datorn inbyggda högtalare, såg Amigan onekligen ut som något från framtiden med upp till 4 096 samtidigaa färger och fyra kanalers PCM-ljud.

En annan imponerande faktor var att Amiga OS (även kallat Workbench) erbjöd ett fullt grafiskt gränssnitt och var det första framgångsrika operativsystemet för hemanvändare med pre-emptive multitasking. Utöver detta fanns stöd för det som på PC senare kom att kallas "Plug and play", det vill säga automatisk igenkänning av inkopplad hårdvara.

Det räcker med att titta på Amigas första så kallade "killer app" Cinemawares Defender of the Crown (1986) och jämföra den med dåtidens PC-version, som dessutom släpptes först ett år senare, för att förstå att maskinen imponerade:

Defender of the crown (1).png

Dator

Amiga 1000

Apple Macintosh

IBM PC/AT (EGA)

Atari 520ST

Processor

M68000 @ 7 MHz

M68000 @ 8 MHz

i286 @ 6MHz

M68000 @ 8 MHz

RAM

256 KB

128 KB

256 KB

512 KB

Färger på skärmen

32 (4 096)

2

16

16

Färgpalett

4 096

2

64

512

Upplösning

320 × 256 px.

512 × 384 px.

640 × 350 px.

320 × 200 px.

Ljud

4 PCM

1 sq. wave + 1 PWM

1 sq. wave

3 sq. wave + 1 noise

Lanseringsår

1985

1984

1984

1985

Pris inkl. skärm

1 595 USD

2 495 USD

ca 6 000 USD

1 000 USD

Förutom fler färger på skärmen och mer imponerande ljudegenskaper hade Amiga också draghjälp av sina specialkretsar som vi nämnde tidigare. Bland annat hade Agnus-kretsen en blitter (BLock Image TransferrER) som accelererade grafikoperationer, något som ingen av konkurrenterna hade vid tillfället. Tillsammans hjälpte Amigans specialiserade kretsar att leverera prestanda som sträckte sig längre än vad dess modesta Motorola 68000 antydde.

Commodore Amiga 1000 såg en del tidiga framgångar tack vare sin genlock-förmåga som gjorde datorn till ett utmärkt redskap för video- och filmsammanhang. Det stora färgdjupet imponerade förstås också på dåtidens grafiker. Med detta sagt förblev den i stort sett en maskin som användes professionellt men den lade grunden för fortsatta framgångar i form av Amiga 500, som blev en populär dator i europeiska hem under sent åttio- och tidigt nittiotal.

Amiga gick till slut ett ganska dystert öde till mötes efter år av märkliga beslut och felsatsningar från tveksamma företagsledare i form av Irving Gould och hans skyddsling Mehdi Ali. Nio år efter att Amiga 1000 lanserades försattes moderbolaget Commodore i konkurs men än idag har plattformen sina fans och det utvecklas exempelvis ny hårdvara, mjukvara och operativsystem i Amigans tecken.

De spår som Amiga lämnade efter sig är inte att underskatta. De tvingade konkurrenterna att komma ikapp med framförallt de grafiska framsteg som Amigan stod för. Inte minst hade också spelutvecklarna Digital Illusions CE (DICE) och DMA Design (numera Rockstar North) sina första store succéer på just Amigan i form av Pinball Dreams respektive Lemmings.

Just DICE har sina rötter i den "demoscen" som uppstod på slutet av åttio- och början av nittiotalet. Där man med smart kod pressade dessa nya hemdatorer till bristningsgränsen. Bland de mest kända exemplen är Spaceballs – State of the Art, men det utvecklades till den billigare Amiga 500 och med det börjar vi glida från ämnet. Det får bli nästa utsvävning när Amiga 500 fyller 35 år, vilket sker år 2022.

Har du själv några minnen av Amiga 1000 eller hoppade du på tåget först med 500-modellen? Eller tycker du att vi borde prata om 64-kärniga x86-processorer istället för att ödsla tid på det förflutna?

Har ni fått blodad tand kan vi rekommendera dessa externa källor: