Project Xcloud – ett första intryck av Microsofts strömmade speltjänst

De strömmade speltjänsterna har avtäckts och rullats ut en efter en, där Googles Stadia släpptes i sitt premiumutförande under hösten 2019. I praktiken öppnades också tjänstens gratisutförande nyligen, genom en gratisperiod med obestämt slut. Därutöver finns Sonys Playstation Now, Nvidias Geforce Now och Microsofts Project Xcloud, som befinner sig i teststadiet.

Microsoft har slagit på stora trumman för tjänsten och väckt mångas intresse genom löften om att fungera med Xbox Game Pass-spel i framtiden, vilket till skillnad från Stadia innebär ett stort spelbibliotek till en mindre peng. Nu har inbjudningar till den stängda Xcloud-testperioden börjat rulla ut i Sverige, och SweClockers Arvid “wittwang” Wittwång samt Andreas “Loevet” Eklöv har testat.

Arvid Wittwång: "Project Xcloud kan bli mitt soffspelande"

Som inbiten Counter-Strike-spelare spenderar jag främst mina speltimmar framför dator, med hög bildfrekvens, mus och tangentbord, men när det kommer till enspelartitlar har jag inget emot att lira på Xbox One S med handkontroll. Det strömmade spelkonceptet lockar mig främst om det möjliggör att snabbt och smidigt kunna avnjuta spel på resande fot, i väntan på bussen eller när platsen i soffan är mer tilltalande än den vid skrivbordet.

Av mina testade speltimmar att döma fungerar sistnämnda användningsområde bra, eftersom stabil Wifi-uppkoppling över 5 GHz-bandet gör märkbar skillnad. Med långsammare 2,4 GHz eller mobilnät är problemen fler och fördröjningen mer påtaglig, trots att alla tre anslutningssätt i mätningar visar klart högre nivåer än de 10 Mbps som Microsoft ordinerar.

Fördröjningen är dock påtaglig i de flesta titlarna, vilket gör sig påmint när Agent 47 från Hitman är lite seg i starten, och tar ett extra steg även när jag slutat röra på spakarna. Störst skillnad upplever jag dock när det handlar om knapptryck som ska göras upprepat eller vid exakta tidpunkter, eller när det handlar om att snabbt sikta på en ny måltavla – vilket inte underlättas av min relativa ovana med handkontroll, som i det här fallet är den medföljande Xbox One S-varianten över Bluetooth.

Efter en stunds spelande går det faktiskt ganska bra att kompensera för fördröjningarna, där exempelvis svängarna i Forza Horizon 4 går att se en bit i förväg och således är det en smal sak att få in rätt timing. Understrykas bör också att det inte handlar om sekunder av fördröjning, men det är klart märkbart i jämförelse med både konsol och PC, vilket är föga förvånande.

TV-spel i mobilformat kräver förstoringsglas

Något som inte går att kompensera för är det faktum att ett spel primärt anpassat för en datorskärm eller TV nu visas på en sextumsskärm, och detaljer såsom kartor, markörer och undertexter är svårtydda. Microsoft har dock flaggat för att förbättringar är att vänta så snart Xbox Series X-spel släpps, eftersom dessa blir streaming aware. Detta innebär att menyer, informationspaneler och kontrollmöjligheter anpassas efter enheten de spelas på.

I datacentren rullar spelen inte på konventionell datorhårdvara, utan Microsoft använder kompletta Xbox One S- och One X-moderkort monterade i serverchassin. Resultatet är helt klart godkänd bildkvalitet, och tydliga artefakter från komprimeringen syns väldigt sällan. En begränsning med hårdvaruvalet är dock att spelen inte kan köras med annat bildförhållande än 16:9, och stora delar av min 21:9-skärm förblir svarta.

Klen hårdvara inget problem

Android är i dagsläget ett krav för att kunna testa Project Xcloud och den telefon jag äger är av enklare snitt, nämligen en Motorola One Vision från fjolårets 3 000-kronorsklass. Utöver en 2 520 × 1 080p-upplöst skärm handlar det om den mediokra systemkretsen Exynos 9609, 4 GB primärminne och batteri på 3 500 mAh. Trots detta flyter spelandet för det mesta väldigt bra, vilket inte är så konstigt eftersom det handlar om strömmad video.

Batteriåtgången är heller inte särskilt hög när Wifi-anslutning används, och för närmare 2 timmars spelande åtgår omkring 20 procentenheter. Telefonen blir heller inte i närheten av så varm som om jag spelar lokalt, vilket antyder att den inte agerar flaskhals.

Min vision om att spela på resande fot kan dock bli lite knepig i realiteten, eftersom filmströmningen är rejält törstig när det kommer till dataanvändning och det finns inga alternativ för att sänka upplösningen. På en halvtimme åtgår närmare 1 GB av surfpotten, vilket kan bli kostsamt i längden.

Trots nedladdningshastighet dubbelt så hög som rekommenderat upplevs något fler videomässiga problem videomässiga problemen med mobilnätet ställt mot Wifi. Detta i form av enstaka tappade bilder då och då, något som framträder extra tydligt genom ljudet som hackar till. En brasklapp här är dock att Andreas inte noterat några sådana detaljer, och det är därmed möjligt att den klenare telefonen ändå sätter käppar i hjulet ibland.

Det tar relativt lång tid att få igång ett spel med Project Xcloud och precis som vid lokalt spelande visas spelens olika laddnings- och informationsskärmar innan menysystemet. Det faktiska spelet föregås av Microsofts anslutningar till spelservrar och liknande, en process som återupprepas varje gång applikationen åter öppnas från minimerat läge – oavsett om det handlar om minimering i en sekund eller fem minuter.

Under Microsofts laddningsskärmar uppmanas det till att “sätta fast handkontrollen”, och det är egentligen inget tokigt råd. I skrivande stund äger jag ingen särskild hållare för att sätta telefonen på handkontrollen, vilket säkerligen underlättar spelandet. Nu pallar jag istället upp enheten i knäet eller på en kudde och det är inte optimalt för att se vad som försiggår i spelet. På detta sätt blir det dock enklare att lyfta telefonen för att detaljgranska någon minimal text.

Project Xcloud fungerar ganska bra på hemmaplan, men blir bättre

På det stora hela fungerar spelupplevelsen med Microsofts betaversion av Project Xcloud ganska bra, och det stora orosmolnet kring fördröjning är för mig skingrat och inget som får mig att rata spelsättet. Med Wifi-anslutning och ett vettigt sätt att hålla fast telefonen kan jag definitivt tänka mig att köra strömmat i vissa fall, när skrivbordsstolen inte känns rätt.

Speltimmarna har hittills bara bjudit på två udda inslag som skvallrar om att det fortfarande handlar om en testversion, där “Acceptera”-knapp på nederländska är det ena. Det andra och mer iögonfallande är att Shadow of the Tomb Raider helt är på ryska, vilket innefattar menyer, samtliga texter och även rösterna i spelet.

I applikationen för strömningstjänsten finns också alternativet för så kallad Console Streaming, där datacenter byts mot en Xbox One-konsol på det lokala nätverket. Detta är i skrivande stund endast tillgänglig för inbjudna Xbox Insider-medlemmar, så hur latenser och bildkvalitet fungerar över kortare avstånd återstår att se i en uppföljande artikel, när vi har fått tillgång till funktionen.

Andreas Eklöv: "Spelutbudet gör Xcloud till vinnaren redan nu"

Den som följer SweClockers skriverier om strömmande speltjänster vet att jag sedan i fjol spelar Google Stadia i hemmet. Jag har förvisso till 95 procent spelat i webbläsaren på datorn och 5 procent via mediaenheten Chromecast Ultra. Under den tiden har jag inte alls utnyttjat möjligheten att spela i mobilen, men nu när jag fick tillgång till Project Xcloud, som är begränsat till mobilen just nu, fick jag anledning till att damma av Stadia-applikationen i mobilen också.

Project Xcloud är i teststadiet, och det märks också i hur det fungerar. Jag har stött på några tekniska underligheter som förhoppningsvis åtgärdas innan tjänster går i skarp drift. En av dessa är att spel som kräver inmatning av text inte aktiverar det virtuella tangentbordet på Android-telefonen, i mitt fall Oneplus 8 Pro. Det går inte att mata in text, och jag kan inte heller backa tillbaka till föregående meny.

Att det tog så lång tid för Google att göra Stadia kompatibel med fler mobiler än företagets Pixel-telefoner kan nog bero på just problematik med att stöda olika användarmiljöer för Android. En annan bugg är den Arvid nämner med förvalt språk i spel. Där Arvid stötte på ryska i Tomb Raider stötte jag på tyska i Bloodstained: Ritual of the Night. Detta bör vara ett relativt enkelt problem att åtgärda för Microsofts del.

En tudelad handkontroll-situation

Med Project Xcloud kan man ansluta en handkontroll över Bluetooth. Jag har bara testkört med min Xbox Elite Wireless Series 2-kontroll, men andra Bluetooth-kontroller ska också kunna användas. Detta kan jämföras med Google Stadia där tjänstens tillhörande handkontroller endast kan anslutas via USB Type-C-sladd. Även här kan Bluetooth-kontroller anslutas, men spelaren får då inte de fördelar i latens som Googles egen handkontroll erbjuder.

I dagsläget kan jag konstatera att Stadia utan tvekan har en fördel i kontroll-frågan, trots att kravet på sladd när Stadia-kontrollen ska användas är osmidig. Latensen för Bluetooth-anslutna handkontroller är helt enkelt betydligt högre, och det gäller oavsett om Bluetooth-kontrollen används med Stadia eller Xcloud. I spel reagerade Xbox-kontrollen med Project Xcloud märkbart långsammare, och ibland registrerades inte knapptryckningar. I mindre reaktionskrävande spel fungerar det, men i reaktionssnabba titlar kan det bli ett problem.

Google Stadia har förvisso fördelen i latens genom sladdanslutning. Det återstår att se hur tjänsten utvecklas för mobilen framöver. Om Google gör det möjligt att använda Stadia-handkontrollens möjlighet att ansluta till tjänstens servrar över Wifi likt det är möjligt med PC och Chromecast Ultra kommer försprånget bli än längre sett till latens för handkontrollern. Project Xcloud kan å andra sidan också få tillbehör som ansluter via USB Type-C framöver.

I dagsläget handlar det dock om tillbehör som ansluter över Bluetooth, exempelvis Razer Junglecat, och det återstår att se om dessa i kombination med förbättringar av Xcloud-tjänsten kan dra ned latensen närmare Stadia-nivåer. Latensen till trots erbjuder Project Xcloud en betydligt större flexibilitet i vilka handkontrollers du kan använda, vilket är en klar fördel för den som redan sitter på en uppsättning av kontrolldon du föredrar att använda.

Att spela på Project Xcloud

Att faktiskt spela på Project Xcloud fungerar bra, om än med de tidigare nämnda buggarna. Sett till bildkvalitet håller tjänsten imponerande nivå, men dess lägre upplösning på 720p ställt mot Stadia som stöder 1080p i mobilen ger inte riktigt samma skärpa. De många PC-titlarna som befolkar spelutbudet är utvecklade för att spelas på datorer eller spelkonsoler med stora skärmar, vilket kan göra gränssnitten och spelmiljöer något plottriga och svåra att urskilja på en liten telefon.

Precis som Arvid noterat kan det ta lång tid att komma igång med spel på Project Xcloud. Det finns dels ett steg där tjänsten konfigurerar spelet för att strömmas till spelaren, och dels laddningen i det faktiska spelet. Med Stadia startas spelet mer eller mindre direkt och börjar ladda spelet, och kan hoppa in direkt där du slutade vilket är väldigt smidigt.

Google Stadia har alltså klara fördelar sett till latens och spelupplevelsen, just nu. Project Xcloud kommer säkerligen förbättras över tid, och tjänsten har en fördel som Google sannolikt inte kan komma ikapp innan Xcloud når skarp drift. Spelutbudet är redan nu bättre och mer varierat på Project Xcloud, och min spelkatalog är redan från start befolkad med spel jag äger sedan tidigare och "fått" via Xbox Game Pass.

Längre fram när Microsoft kopplar samman Project Xcloud med Xbox Game Pass-prenumerationen kommer ett redan imponerande utbud av spel bara bli kontinuerligt bättre. Ställt mot denna realitet ser Google Stadia genast mindre tilltalande ut, med en månadsprenumeration som ger blott ett par spel. Om du inte är prenumerant när dessa spel blir månadens gratistitlar finns de inte heller i din katalog och måste köpas för fullpris.

För närvarande kommer jag spela vidare på Google Stadia då det fungerar imponerande väl på min HTPC där hemma, men när Microsoft rullar ut Project Xcloud tillsammans med Xbox Game Pass och den splitter nya spelkonsolen Xbox Series X kommer argumenten i Googles favör bli fåtaliga. I en teoretisk situation där Stadia behåller en teknisk fördel över Project Xcloud kommer ett vida överlägset spelutbud hos den sistnämnda alltid väga tyngre.

Använder du någon strömmad speltjänst? Dyk in i kommentarstråden och berätta om dina spelupplevelser!