Vägen till AMD "Renoir"
Likt flera tidigare tillfällen blickar vi tillbaka till mars 2017, då AMD lanserade sin då purfärska arkitektur Zen och återvände från de döda. Lanseringen inträffade efter ett decennium av underläge, där Intel för varje generation drog ifrån allt mer. Så till den grad att det var svårmotiverat att rekommendera AMD till någon.
Med Zen hade AMD åtminstone en arkitektur som var "tillräckligt bra" och bolaget blev åter ett riktigt alternativ till Intel. Sen kom Zen+ som förbättrade läget ytterligare och under sommaren 2019 lanserades Zen 2, som på allvar fick marken att börja skaka under Intels fötter.
Fokus har hitintills varit stationärt – från persondatorer till arbetsstationer/HEDT och den lukrativa servermarknaden där AMD fram till nyligen var helt utraderad. Lika medvetet som att grafikavdelningen Radeon Technologies Group (RTG) under Raja Koduri fick gå på svältkur för att prioritera resurser till processorsidan, har en ordentlig satsning på bärbara fått stå tillbaka.
Just arkitekturen Zen var en viktig satsning från AMD och utan succé här hade bolaget sannolikt gått under eller i bästa fall köpts upp. Innan den lanseringen gjorde AMD:s ledning med Lisa Su i spetsen bedömningen att just stationära processorer var den lägst hängande frukten att plocka. Här är det lättare att få till goda marginaler och stärka finanserna, för att senare kunna satsa på andra områden. Märk väl att detta är strategiska beslut som fattades långt innan våren 2017 och därmed innan Intels grova problem med 10 nanometer uppdagats.
Ett annat vägval var grafikkort, men här var och är Nvidia fortsatt starka. Som underdog är också marginalerna inom grafikkort låga – med jämförelsevis stora kretsar med flertalet minneskretsar som säljs till pressade priser – och utsikterna att nå framgång såg svårare ut än att ta upp kampen mot Intel.
Att satsa på just processorer var viktigt av flera andra skäl. Semi-Custom eller skräddarsydda kretsar; bolaget behövde en starkare arkitektur än Jaguar för att vara intressant på sikt. AMD ansåg även att det var dags att göra slag i saken och att för första gången någonsin bli en betydelsefull aktör inom bärbart, där en stor del av tillväxten finns, men även här krävdes en potent processorarkitektur.
Åter till år 2017, i oktober lanserade AMD "Raven Ridge", först ut med arkitekturen Zen för bärbara datorer. Denna följdes ett drygt år upp av uppfräschningen "Picasso". I båda fall kan de beskrivas som helt okej, men internt och off the record har AMD varit smärtsamt medvetna om att helheten med saker som prestanda och batteritid varit långt efter Intel. I båda fall handlade det om kretsar som designats med begränsade resurser under AMD:s hundår.
Det leder oss fram till idag när AMD formellt lanserar "Renoir", som är bolagets första storsatsning på bärbara datorer. Ledtiderna inom halvledarindustrin är långa och enligt AMD spikades designen för Renoir tidigt år 2017 – innan Ryzen 1000-serien ens såg dagens ljus. Sedan dess har bolaget arbetat febrilt med att få till något som både kan slå Intel på prestandafingrarna och leverera bra batteritid.
