Att beräkningskraften i dagens mobiltelefoner är ljusår större än vad styrsystemen i Apollo 11-månfärden från 1969 lär inte överraska många. Processorer i moderna mobiltelefoner är mer kraftfulla än datorer för inte så många år sedan. Att till och med en laddare har mer beräkningskraft är det kanske inte riktigt lika många som väntat sig.

Apollo11_guidance.jpg

Styrsystemet i Apollo 11 utgjordes av fyra separata datorsystem.

Anker-PowerPort-Atom.jpg

Kretsarna i en modern laddare än 563 gånger mer kraftfulla i jämförelse med Apollo 11:s styrsystem.

Det är just detta Apple-utvecklaren Forrest Heller konstaterar, och bevisen dokumenteras på en webbsida som i sig andas tidigt 90-tal. I genomgången listas specifikationerna för de jämförda kretsarna, där styrsystemen i Apollo 11 arbetade med klockfrekvensen 1,024 MHz. Styrsystemen saknade flyttalsenheter och var endast utrustade med ett register för aritmetiska funktioner.

Styrsystemet i Apollo 11 jämförs med USB Type-C-laddaren Anker Powerport Atom PD 2. Denna är utrustad med systemkretsen ARM Cortex-M0, vars processordel arbetar i 48 MHz. Kretsen är vidare utrustad med 8 kB primärminne, att jämföra med 4 kB i Apollo 11. Även sett till lagringsminne får laddaren ett övertag med 128 kB lagringsutrymme kontra 72 kB i Apollo 11.

Is there a possibility that we can replace multiple computers with a single CYPD4225? I don't think so because the 4 computers were in separate parts of the spacecraft. So we will assume that we need 4 computers to fly an Apollo 11 without significantly altering the design

När Forrest Keller sammanfattar beräkningskraften i de båda enheterna konstaterar han att den moderna laddaren är 563 gånger mer kraftfull än styrsystemen i Apollo 11, och 1,78 fler instruktioner. Det kapacitetsmässiga övertaget till trots medger herr Heller att fyra laddare sannolikt skulle behövas för att fullt ut ersätta de fyra olika datorer som utgjorde styrsystemet i Apollo 11.

I EU-förslaget om en gemensam standard för laddare konstateras det att cirka 51 000 ton elskrot genereras varje år enkom från avyttrade laddare. Det är alltså många potentiella styrsystem som inte får chansen att ta människor till månen.

Hur härligt ingenjörsmässig är Forrest Kellers ansats till jämförelsen mellan Apollo 11 och moderna laddare? Ventilera i kommentarerna!