Synksoppan med G-Sync och Freesync – SweClockers reder ut begreppen

Adaptiv synkronisering handlar om att grafikkort och skärm uppdateras dynamiskt och synkroniserat. Renderar grafikkortet för stunden 67 FPS ska skärmen för stunden uppdateras med 67 Hz. Detta skiljer sig från traditionell synkronisering där skärmen arbetar med en fast frekvens, till exempel 144 Hz, medan grafikkortet hela tiden varierar i antal FPS. Det kan resultera i antingen ryckighet när V-Sync är påslaget eller bruten grafik (eng. tearing) när V-Sync är avslaget.

Förklaring av adaptiv synkronisering

Denna artikel är ett komplement och avser att så gott det går reda ut den grumliga soppan kring alla begrepp runt adaptiv synkronisering. Hur själva tekniken fungerar och varför vi vill använda – eller inte använda – adaptiv synkronisering går vi igenom i en separat artikel.

► Mer läsning: Teknikstund om adaptiv synk, syftet, funktion och vilka skillnader som finns.

Det finns idag fyra tekniska metoder för att synkronisera adaptivt. Ganska enkelt att hålla reda på. Sedan blandas begrepp och varumärken hej vilt och där uppstår förvirringen:

1. Nvidia G-Sync i form av traditionell G-Sync över Displayport med en särskild G-Sync-modul i skärmen. Finns endast på ett begränsat antal skärmar.

2. VESA Adaptive Sync över Displayport som tidigare var synonymt med ”Freesync”. Kallas för AMD Radeon Freesync eller G-Sync Compatible beroende på ditt grafikkort. VESA Adaptive Sync är den i särklass vanligaste varianten och finns hos över tusen skärmmodeller

3. AMD Freesync HDMI är specifikt för AMD-GPU:er över HDMI.

4. HDMI VRR som en funktion från HDMI 2.1-specifikationen och fungerar då givetvis endast över HDMI. Finns främst hos nya TV-apparater och är den senast tillkomna metoden.

Notera att aktuell funktion för adaptiv synkronisering måste finnas inbyggd i både skärm och grafikkortet som används. Detta kan verka som en självklarhet. Fast med tanke på hur begreppen blandas är det svårt att hålla dem isär. Och bara för att anslutningen finns där i form av HDMI och Displayport är det inte säkert att synkroniseringsmetoden fungerar över just den anslutningen.

1. Kräver aktuell Windows 10 och aktuella drivrutiner.

2. Äldre AMD-GPU kan också fungera. Nyare kanske inte fungerar. Se separat sida.

3. Exakt kapacitet i fråga om frekvens över HDMI kan skilja sig mellan GPU:er men också mellan skärmar. Se separat sida.

4. Funktionen finns, användningen än så länge begränsad.

Varje skärm är olika

När det kommer till skärmar är det verkligen upp till varje produkt att reda ut vad som fungerar och inte fungerar. Det finns i skrivande stund runt tusen olika skärmar och även TV-apparater med adaptiv synkronisering. Här finns fler undantag än regler.

Detta gäller också att vad som är samma metod kan bära olika namn. När en skärm beskrivs som "...både Freesync och G-Sync..." så kan det handla om en och samma synkroniseringsmetod. Då förmodligen VESA Adaptive Synk (metod 2) vilket påverkar vilka grafikkort som fungerar.

Tearing, bruten grafik, skuren grafik – fenomenet har många namn och detta är något adaptiv synkronisering åtgärdar utan att det skapas en ryckighet när grafikkortet väntar in skärmens uppdateringscykel.

Fast det måste inte vara samma. Talar vi om HDMI hos exempelvis en TV för kan "...både Freesync och G-Sync..." syfta på att både metod 3 och 4 används. Då handlar det inte längre om samma förutsättningar för att det ska fungera.

Är adaptiv synkronisering ens rätt lösning för mig?

Värt att påminna om är att adaptiv synkronisering främst är till för en situation där ditt grafikkort inte orkar rendera bild (FPS) med samma hastighet som skärmen uppdateras (Hz). Det vill säga att adaptiv synkronisering hjälper till när antalet FPS är lägre än skärmens möjliga frekvens, till exempel när du har 67 FPS på en 144 Hz-skärm.

Kör du främst snabba och rappa spel där antalet FPS är högre än skärmens frekvens, till exempel 200 FPS på din 144 Hz-skärm – då gör adaptiv synkronisering per definition ingen nytta.