Med Stadia vill Google ta spelande till nästa nivå och låta spelare nå biblioteket var som helst och på vilken enhet som helst. Under den gångna veckan har vi och andra jorden runt fått möjligheten att testa tjänsten, och de negativa reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Detta är dock ett fall av att låta Googles usla lansering fläcka tjänstens tekniska förtjänster, vilket inte är rättvist.
► Artikel: Google Stadia – vad är det och vad ingår?
En snabb summering av vad Google Stadia är att det är en strömmande speltjänst, där du får möjligheten att strömma spel du köpt över en internetanslutning. Målet är att du ska kunna strömma spel till en rik flora av skärmar, men i nuläget består kompatibla produkter av Chromecast Ultra, en dator med webbläsaren Chrome eller telefoner i Pixel-familjen.
En upplevelse med stora krav på nätverket
Google Stadia ställer tydliga krav för vad som gäller sett till bandbredd. På 1080p-nivån krävs 20 Mbit/s, på 4K-nivån tas steget upp till 35 Mbit/s. Detta säger dock inget om övriga krav på nätverket, där aspekter som latens är desto svårare att konkretisera.
En användare med ett bra nätverk kan uppleva god bildkvalitet och låg latens över Wifi, medan en användare med Gigabit Ethernet-anslutning kan uppleva bekymmer om nätverkets egenskaper inte är kompatibelt med en strömmande speltjänst som Stadia. Undertecknad har spelat majoriteten av spelsessionerna över hemmets Wifi 5-nätverk utan några som helst problem, medan kontorets Wifi och Gigabit Ethernet-anslutning uppvisat en del problem med latens.
Anledningarna till detta kan vara många. Om flera tunga uppgifter belastar nätverket samtidigt kan latens introduceras, även om nätverket räcker till bandbreddsmässigt. För trådlösa nätverk är situationen än värre. Stadia behöver fritt spelrum på en radiokanal från Wifi-routern, då flera anslutna enheter introducerar både latens och sänkt bildkvalitet.
För många är Stadia tänkt att användas i ett hem där flera personer vill använda nätverket samtidigt, för att exempelvis strömma Netflix-film samtidigt som någon uppdaterar mjukvara och en tredje person försöker spela på Stadia. Om samtliga användare ansluter till samma nätverk, som sänds över en enda radiokanal från routern, kommer latens och sänkt bildkvalitet introduceras.
I en framtid där hemmen fylls av bättre routrar kommer Stadia prestera bra för en större målgrupp. Routrar med teknik som tri-band, där nätverk kan utgöras av tre separata radiokanaler, skulle låta Stadia gå över en radiokanal medan andra enheter ansluter till övriga kanaler. När 5G breder ut sig kommer spelande på resande fot bli en möjlighet, vilket det inte är idag. Detta ligger dock några år in i framtiden. Stadia ska också överleva länge nog för att se denna framtid.
Briljant när den briljerar
Under testperioden har vi haft möjlighet att testa Stadia på två sätt. Dels genom webbläsaren Chrome på en vardagsrumsdator samt jobbdator, dels genom mediaenheten Chromecast Ultra med den Wifi-anslutna Stadia-kontrollen. Det är enbart den sistnämnda som erbjuder Stadia Pro-abonnemangets högra kvalitetsnivå med 4K-upplösning, medan Chrome på datorn är låst till 1080p.
Under testandet har faktiskt Chrome på datorn varit lösningen att föredra. När Chromecast Ultra körs över Wifi blir enheten nämligen oerhört varm väldigt snabbt, vilket dels påverkar latensen men leder även till överhettning och omstart. Detta lindras av att istället koppla in enheten via Ethernet där det inte upplevts att den startat om på grund av överhettning. Med datorn ansluten över Wifi har undertecknad inte upplevt några problem i hemmets nätverksmiljö, men huruvida du kommer uppleva lika god prestanda i ditt nätverk är tyvärr väldigt svårt att sia om.
Att det är så svårt att pricka in en nätverkssituation där Stadia fungerar bra är tråkigt, för när det fungerar bra briljerar det verkligen. Hemma har undertecknad spelat på vardagsrumsdatorn ansluten till en 4K-TV med trådlös Xbox-handkontroll som huvudsakligt kontrolldon, även om mus och tangentbord också plockats fram. Med några meter fram till skärmen blir komprimeringsartefakterna inte alls så tydliga som framför en datorskärm, och hela upplevelsen är faktiskt riktigt gemytlig.
Att kunna klicka på Play-knappen på ett spel och vara igång inom loppet av några minuter, vilket kan handla om så mycket som 5-6 gånger snabbare än motsvarigheten på spelkonsoler, är faktiskt ett stort steg framåt för spelupplevelsen. Att kunna spela var som helst om bara nätverket räcker till är också riktigt häftigt.
Ett Google som skjuter sig själva i foten
Google Stadia kan alltså fungera imponerande bra, om din nätverkssituation tillåter det. Tjänsten har dock mottagit en rejäl dos kritik sedan lanseringen den 19 november. En stor del av denna kritik svartmålar hela tjänsten som en katastrof, när majoriteten av kritiken egentligen har att göra med Googles obegripliga beslut i samband med lanseringen.
Ja, du kan spela Stadia-spel med mus och tangentbord också.
I dagsläget ställer Stadia höga krav på nätverket, men det är Google själva som är tjänstens största utmaning.
När Google presenterade Stadia med lanseringspaketet Founder's Edition var det med löften om en fullfjädrad tjänst med en rad olika funktioner. Veckorna inför lanseringen uppdagades det att majoriteten av de utlovade funktionerna inte finns tillgängliga från start. Funktioner som familjedelning av konton, möjlighet att strömma spelsessioner över Youtube, att bjuda in vänner på en provperiod, och majoriteten av de sociala funktionerna saknas.
Stadia Pro-abonnemanget marknadsfördes som 4K-nivån, men i samband med lanseringen framkommer det att ett flertal titlar faktiskt renderas i 1080p och skalas upp till 4K. Google eller spelutgivare tillhandahåller inte recensionskoder till journalister, vilket leder till att antalet spel pressen kan testa begränsas jämfört med andra plattformar.
Detta är bara några exempel på de många underliga besluten som Google fattat i samband med lanseringen av Stadia. Tekniskt sett är tjänsten lyckad, och med rätt förutsättningar i nätverket representerar den faktiskt en ruskigt smidig modell för att njuta av spel var du än är. Nu får vi bara hoppas att Google inte fortsätter att fatta underliga beslut, så att tjänsten överlever länge nog för att spelbiblioteket och funktionaliteten ska hinna växa till sig.
Stadia må ställa höga krav på nätverket, men vid lansering är tjänstens största hinder faktiskt Google själva.
