Speltester

3dmark-fire-strike-screenshot-1.jpg

För speltesterna används ett Nvidia Geforce RTX 2080 Ti FE med temperaturmål och strömbudget uppvridet, vilket med grafikkortets dynamiska klockfrekvenser säkerställer tillräckligt jämn prestanda. Upplösningarna som används är 1 920 × 1 080, 2 560 × 1 440 samt 3 840 × 2 160 pixlar med höga inställningar.

Därtill används också upplösningen 1 280 × 720 pixlar med låga grafikinställningar för speltesterna. Medan få använder denna upplösning vid faktiskt spelande är det dock ett sätt att flytta lasten från grafikkortet till processorn för att testa vid vilka nivåer som den sistnämnda kan bli en flaskhals i systemet.

När vi rör oss vidare mot speltesterna och inleder med syntetiska 3DMark tar Ryzen 9 3950X en ohotad topposition. Detta kan kan tillskrivas modellens många kärnor och trådar, då fysiktestet i 3DMark är kraftigt flertrådat och påverkar totalpoängen nämnvärt.

I de riktiga speltesterna och upplösningen 720p står sig Ryzen 9 3950X särskilt stark i Battlefield V samt Assassin's Creed Odyssey. Modellen verkar dock straffas av sitt höga kärn- och trådantal i både Far Cry: New Dawn och The Division 2.

Med upplösningen ställd till 1080p uppvisar Ryzen 9 3950X fina resultat i Battlefield V, Total War: Three Kingdoms och Assassin's Creed Odyssey. Modellen halkar återigen något bakom i titlarna Far Cry: New Dawn och The Division 2, där lillebror Ryzen 9 3900X med färre kärnor presenterar bättre resultat.

När upplösningsreglaget vrids upp till 2 560 × 1 440 pixlar flyttas en större del av belastningen till grafikkorten, vilket jämnar ut graferna. Ryzen 9 3950X presenterar respektabel spelprestanda, med generell hög bildfrekvens både när det kommer till medel- och lägstavärden. Återigen verkar dock modellens många trådar ställa till det något i Far Cry: New Dawn, där nykomlingen tappar mot Ryzen 9 3900X.

Sista anhalten vid 4K UHD och flaskhalsen är nu flyttad till grafikkortet för merparten av de moderna processorerna. Detta innebär i princip raka staplar med endast marginella skillnader mellan modellerna i toppen.