När adaptiv synkronisering bidrar och inte bidrar
Adaptiv synkronisering ger som effekt att du inte drabbas av ryckigheten när V-Sync-tröskeln vid närmaste multipel passeras. Adaptiv synkronisering gör att du inte får tearing vid de tillfällen grafikkortets FPS och Hz inte är exakt densamma under V-Sync: Off. Vilket är så gott som hela tiden eftersom antalet FPS i princip alltid varierar.
En skärm har ett synkroniseringsintervall, ett spann av frekvenser som fungerar för adaptiv synkronisering med en undre och en övre gräns. Hos G-Sync har Nvidia prioriterat ett typiskt omfång som börjar på 30 Hz och går upp till högsta möjliga frekvens hos panelen, vilket då ofta styrs av bandbreddsgränser. Till exempel 30–144 Hz eller 30–165 Hz. Men också 30–120 Hz eller 30–100 Hz på exempelvis breda skärmar. Samt 30–200 Hz eller 30–240 Hz på skärmar med mindre pixelmatriser (ofta 1 920 × 1 080 pixlar).
Inom VESA Adaptive Sync-/Freesync-sfären är det vanligtvis både en högre lägstanivå och en lägre högstanivå. Till exempel 40–144 Hz eller 48–75 Hz. Detta varierar enormt och varierar också i resultat där lägre frekvenser i högre grad har problem med flimmer, eftersläp och skuggor i rörelser. Merparten skärmar vi testar visar upp sådana problem.
Och det finns situationer där adaptiv synkronisering inte bidrar med något därför att det inte passar spelet och spelmotorns utformning. Nvidia G-Sync och AMD Freesync löser specifika problem på sätt som inte varit möjligt tidigare, men kan också vara helt meningslöst i andra situationer. Något enkelt facit finns inte riktigt, däremot kan vi bidra med några typiska scenarion:
59 FPS på en 60 Hz-skärm
Till exempel för att spelet är förhållandevis krävande och tungdrivet så att datorn inte orkar hålla sig över gränserna. I perioder kliver renderingsfrekvensen under skärmens frekvens.
70-110 FPS på en 144 Hz-skärm
För spel som fortfarande kräver en del av datorn men också kan öka sin frekvens med rätt hårdvara:
200 FPS på en 144 Hz-skärm
Spel som är lättdrivna och främst förekommer inom mer tävlingsinriktade spel. Här är spelmotorn optimerad för de högre frekvenserna och det har effekt på koordinationsförmågan.
Kör du riktigt höga frekvenser och ligger över skärmens högsta frekvens kan det vara en god idé att titta på varianter av andra synkroniseringsteknik likt Nvidia Fast Sync och AMD Enhanced Sync samt även Adaptive V-Sync, som av förklarliga skäl ofta förväxlas av med G-Sync/Freesync, vilken kombinerar V-Sync On/Off baserat på var du är i frekvens.
Observera att olika typer av buffertekniker kan påverka och minska problemen under V-Sync: On/Off, men att den grundläggande karaktären med ryck eller tearing ofta kvarstår. Detta är också i hög grad upp till själva spelmotorn och hur den är konstruerad. Alla spel fungerar inte likadant och inga situationer är garanterat den andra situationen lik. Men ju mer du vet, desto bättre beslut kan du fatta kring vilken skärm och teknik som passar just dig.