ROG Thor 1200 W och kabeldragning
Kablar har hamnat allt mer i fokus de senaste åren och i dagsläget har det blivit en riktig centerpunkt i ett mer seriöst bygge. Allt mer möda läggs på att klä kablar, justera till rätt längd och sedan dra dessa på ett kreativt vis. Slutresultatet är ofta något som skulle kunna vara hämtat från ett konstgalleri snarare än en dator.
Denna gång får jag varken ta fram någon kabelstrumpa eller bränna fingrarna - då ROG Thor redan är utrustad med klädda kablar från fabrik. Men det betyder inte att den undgår avbitartången.
På grund av hur chassit är konstruerat med fönster på bägge sidor såväl som insyn från toppen i kombination med i princip försumbara möjligheter att dölja eller dra kablar på ett smidigt sätt, har jag valt att korta ned kablarna som används till exakta längden som krävs för att dra mellan nätdelen och komponenten.
Jag kunde inte hitta något kopplingsschema för Thor-serien någonstans på nätet, förmodligen för att den är helt nylanserad. Därför passade jag på att dokumentera ett eget. Förhoppningsvis kan detta också hjälpa fler som är intresserade av att modifiera eller tillverka egna kablar till den här nätdelen i framtiden.
Efter att kopplingsschemat är kontrollerat och stämmer kan jag med gott samvete (nåja) klippa av kablarna till rätt längd. För att extrahera kontaktstiften från kontakthuset använder jag ett verktyg från Molex, det förs in i kontakten samtidigt som jag trycker kabelsidan mot verktyget, så att låsvingarna på stiftet fälls in.
Därefter går det med en bestämd rörelse att föra ut kabeln. Jag återupprepar sedan detta till alla kablarna är friade i bägge ändar.
Den avklippta änden av kabeln skalas drygt fem millimeter så att det finns en tillräcklig längd med blottad metall för det nya stiftet att greppa tag runt. Stiftets inre vingar ska sluta runt metallen och yttre vingarna ska klämmas runt kabelisoleringen om allt gått rätt till.
Efter att kablarna har fått nya stift är det dags att montera ihop med kontakterna igen. Här är det bara att följa kopplingsschemat noga och ta den tid det krävs för att det ska bli ordentligt gjort utan onödiga och potentiellt kostsamma fel.
Som en sista säkerhetsåtgärd testar jag alltid mina kablar med en nätdelstestare. I bild syns en simpel modell som säkert hängt med i över tio år nu, men den visar vilka spänningar som är korrekta och varnar med ett tjutande ljud om något skulle vara felkopplat.
För den som själv letar efter en nätdelstestare finns det betydligt mer sofistikerade modeller på marknaden idag, där det exempelvis går att se exakt vilka spänningsvärden varje kontakt ger och på så sätt identifiera eventuella problem.
Tack vare den mycket nära placeringen av nätdelen i förhållande till komponenterna i chassit, betyder det att jag kan göra mig av med hälften till två tredjedelar av kablaget. På så vis finns det betydligt mindre kabel att oroa sig över på den väldigt exponerade vänstersidan av chassit.
Kabeltyp | Original | Modifierad |
|---|---|---|
ATX 24 | 610 mm | 200 mm |
PCIE 1 | 675 mm | 330 mm |
PCIE 2 | 675 mm | 320 mm |
EPS 1 | 650 mm | 200 mm |
EPS 2 | 650 mm | 280 mm |
Istället för att dra varenda kabel runt den förhållandevis långa moderkortsplåten föll valet på kabeldragningshål. Efter mycket brottande med de ovanligt smala och bråkiga kablarna beslutade jag även att det behövdes någon form av kabelkam för att ordna upp röran till den större ATX24-kontakten.
Detta är en allt för bekant syn så här sent i projektet. Moderkortsplåten är åter i verkstaden och under sågen för sista gången, för tredje gången.
Jag borrar ett hål i varje hörn av hålet som ska släppa genom ATX24-kabeln till moderkortet. Därefter kan jag föra sågbladet genom ett av hålen och på så sätt såga mitt i plåten. Måttmässigt så hamnade hålet på precis samma dimensioner som kontakthuset till kabeln.
För att ta hålet in till dimension så får det genomgå ett sedvanligt filande med diverse metallfilar, där jag börjar med en grov fil som flyttar mycket material men med avvägningen om en ojämn yta. Därefter går jag in med mindre och finare nålfilar för att ordna upp kanten och få hörnen räta. Detta avslutas med en lätt omgång av sandpapper.
Jag fick även en chans att damma av min manuella micro-fräs från hyllan och börja veva. För att tillverka kabelkammen återanvänder jag en spillbit av fem millimeter tjock aluminium från någon tidigare del i projektet. Denna borras sedan till tre eller fyra millimeter stora hål beroende på om det är en singel- eller dubbelkabel som ska föras genom.
Efter borrandet är avslutat väljer jag att såga av det överflödiga materialet och sedan göra sidorna räta med bandslipmaskinen. Det hade gått att göra hela tillverkningen direkt i fräsen, men klockan började bli för sent i förhållande till vilket oväsen den för.
Kabelkammen testmonterad i moderkortsplåtens nyligen utskurna kabelgenomföringshål. I bredd lämnade jag nästan inget spelrum alls, men i höjdled finns det en dryg halvmillimeter i bägge riktningar så att den med lätthet går att avlägsna vid behov.
Åter till kablarna, nu när jag har måttanpassat kablage och nya genomföringar att underlätta kabeldragningen.
Jag har valt att inte använda varken egna kabelkammar eller några av de som medföljer ROG Thor-nätdelen på resterande kablar i projektet, då de faller i väldigt behagliga former redan utan hjälp och troligen inte skulle hjälpas mycket av den något påtvingade stil som kammarna skapar.
Perfekt är nog inte ordet jag skulle använda för att beskriva kabeldragningen, men den är betydligt bättre än mina tidigare försök med kablar i full längd.
Asus själva levererar nätdelen tillsammans med en rabattkupong för den populära kabeltjänsten Cablemod, så jag misstänker att egenkomponerade kablar är lite av tanken med produkten.
Med nätdelens kablage ordnat och till rätt längd faller fokusen direkt på andra komponenter. Jag valde att ge mig på ROG Ryujin-kylaren härnäst, då den är anpassad för att fungera med allt från små Mini ITX till fullstora E-ATX-moderkort och således har väl tilltagna kabellängder.
Först ut är SATA-strömkontakten som istället omvandlas till en av nätdelens kontakter för extrautrustning. Detta gör att kylaren kan anslutas direkt i nätdelen utan någon form av adapter.
Den interna USB-kabeln som ansluter belysning och OLED-display kortas av nästan 70 centimeter, och lämnar kvar mer eller mindre den exakta längden som krävs för att nå moderkortets portar i toppen.
Med kablarna i rätt längder för just det här projektet blir resultatet en ROG Ryujin-kylare som vid första anblick ser nästan trådlös ut.
I ett normalfall skulle varken kylarens eller nätdelens kablar vara något problem, anledningen till att jag modifierade dessa överhuvudtaget är att chassit jag byggt helt saknar kabeldragningsmöjligheter eller en plats att gömma oönskad längd.
ROG Thor 1200 W
Hjärtat som driver hela bygget är ett riktigt monster. Hela 1200 W av ROG Thor har nog med effekt att hålla även den mest vågade överklockningen i det här projektet vid liv, iallafall strömmässigt.
Nätdelen är bestyckad med en 135 millimeter stor fläkt och tillsammans med rejäla kylflänsar, det tillsammans med en 80 Plus Platinum-certifiering innebär att det är rejält tystgående vid drift. Ännu mer så tack vare en knapp på baksidan av nätdelen som aktiverar ett semi-passivt läge där fläkten inte startar innan den interna temperaturen når 50 grader.
Precis som allt annat hittills så är även ROG Thor utrustad med fullt stöd för Asus Aura, vilket innebär att användaren kan ställa in en mängd av effekter på belysningen som återfinns på sidan av nätdelen. Det kan sedan synkroniseras med andra Aura-utrustade komponenter och skapa väldigt intressanta effekter som vandrar över hela datorn.
Något jag är mer intresserad av själv är däremot den integrerade effektmätaren, som hela tiden uppdaterar med hur mycket ström datorn drar. Nu vet jag inte om användaren som behöver 1200 W strömförsörjning nödvändigtvis bryr sig om förbrukningen, men det är något jag gärna hade sett integrerat i fler nätdelar och då särskilt snålare SFX-versioner.
För den som inte kunde bry sig mindre om belysning och effekter så går det även bra att bara aktivera det semi-passiva läget, stänga av all form av belysning och bara nöja sig med en väldigt välbyggd nätdel att gömma i skuggorna och glömma bort.
