45 nm ~ första gången för AMD
Det var dock vissa skillnader mellan tillverkarna då Intel var inne på sin andra omgång processorer på 45 nanometer, medan det var AMD:s första serie på denna processnod.
Tillverkningstekniskt låg AMD bakom konkurrenten, där Intel använde sig av Metal High-K-transistorer mot den vanligare tillverkningstekniken Silicon on insulator (SOI) som AMD använde. Den stora fördelen med Intels val av tillverkningsteknik var lägre strömläckage och således bättre energieffektivitet vid vila.
Designmässigt hade AMD slipat på sina processorer, däribland i form av förbättringar med energibesparingsteknikeb Cool'n'Quiet. Detta gällde inte minst för kompatibilitet i dåtidens mest moderna operativsystem, Windows Vista, men även att fler energinivåer fanns att tillgå vid lägre last.
Intel hade snarlika lösningar, men kunde även stänga av hela kärnor med "Power gating" vid låg aktivitet på sin Nehalem-arkitektur vilket gav ytterligare fördelar i energieffektivitet vid vila.
AM2+-plattformen var endast utrustad med DDR2-minnen. Phenom II gick vid lansering även att köra i äldre AM2-moderkort.
Något som förundrade många var lanseringen på AM2+-plattformen som innebar avsaknad för stöd av DDR3-minne och ingen kompatibilitet med den framtida sockeln. Drygt en månad senare lanserades AM3-plattformen med stöd för DDR3.
Den som ville ha den snabbaste processorn från AMD fick dock fint sitta kvar på AM2+, då det dröjde ytterligare ett antal månader innan upplåsta processorer lanserades till sockel AM3.
Endast två ben krockar mellan de två socklarna. Detta var möjligt då DDR2-minne och DDR3-minne delade stor del delade elektrisk koppling.
Phenom II blev dock ingen flopp utan påverkade AMD:s försäljningssiffror positivt samtidigt som marknadsandelarna steg något. Dock hjälpte inte detta företagets resultat, då de senare gjorde en brakförlust på över en miljard USD under det tredje kvartalet 2009.
En bidragande faktor till detta var den aggressiva prissättningen ihop med en krets som var nästan lika stor till ytan (och kostsam att tillverka) som Intels betydligt dyrare Bloomfield-serie.
