Sju vinner dubbel uppsättning biljetter till Dreamhack Winter 2018

Jag har tyvärr aldrig varit på Dreamhack så har noll i bildväg att delge.. Hade planer på det som yngre men blev aldrig av. :/

Minns dock mitt första "LAN". Var typ 15-20 år sedan.. Anordnades av en fritidsgård där vi brukade vara efter skolan.

Jag var lite rädd och försiktig på den tiden överlag. Lite skygg. Uppe på "hyllan/scenen" i stora salen satt de coola och stora grabbarna som kunde det här med Gaming på 90-talet och nere på golvet satt vi andra dödliga som i en hästsko.

Mitt i hästskon stod ett bord med router/switch och dit alla skulle koppla sin kabel. Då jag aldrig hade varit på LAN innan så sa en kille till mig att gå och koppla i kabeln i ett ledigt fack. Av en ren slump hände något orelaterat som gjorde att internetuppkopplingen dog och hela "hyllan" ställde sig rakt upp och skrek.
VEM F*N DROG UR KABELN!?

Där står jag som en relativt liten grabb med en kabel i handen (och är oskyldig) men de ville hitta en syndabock och då fick det bli jag som stod närmast routern/switchen.

#&)!)%3#! skreks från hyllan och jag försökte någonstans hitta luften men lyckades bara snyfta fram: Det var inte jag..

Men det hjälptes inte.. Jag blev livrädd, sprang iväg, ringde pappa och bad han hämta mig. Han hade dock tagit en pilsner om jag kommer ihåg rätt så det slutade med att han skickade efter en taxi som hämtade mig och jag åkte hem efter att ha "nästan LANAT" i typ 15 minuter.

Var ju knappast min bästa LAN-upplevelse då men nu många år senare är det en rätt kul historia att titta tillbaka på.

När man lyckades första gången själv, det vill säga två datorer, två vänner.
Båda på samma spel/bana samtidigt.

Och man hörde vännen skrika: - Ser du mig? Jag ser dig springa omkring!
Och jag skrek tillbaka: - Ja jag ser dig med!

Och båda dör av lycka att det funkar.

Tog nog en vecka innan man käka nån "riktig" mat.

Är nog mitt bästa "LAN" minne.

Är många år sen, men kommer aldrig att glömma det.

2002 så var jag med i "Graphics CG" tävlingen på Dreamhack hade med mig ett projekt jag jobbat på länge. Jag var sjukt blyg och väldigt tillbakadragen men jag tänkte att jag ska testa vara med för det var mitt intresse och jag hade sett bidrag från åren innan och tänkte inte mycket på det.

Tiden gick och jag väntade ivrigt på att de skulle visa alla bidragen. Och när jag fick se mitt bidrag på den stora duken sken jag upp som en sol, första gången jag var stolt över något. Tänkte sen inte mer på det var bara glad att få ha mitt bidrag uppe på stora duken framför 5000 personer drygt, eller var de färre 2002?

I alla fall på söndagen när de skulle presentera vinnarna så kommer jag ihåg hur de sa:
På 3e plats har vi bidragen Sagan om Scenen med 435 poäng
På en andra plats har vi bidraget Windygirl med hela 487 poäng.

Här tänkte jag, och får komma tillbaka nästa år och testa igen. För jag tyckte Windygirl var riktigt snygg och jag har ingen chans mot den, måste vara något annat som fått kompisröster.

Och på en första plats med överlägsna 686 poäng har vi Bidraget "The war" av Downup.

---------

Jag kommer ihåg hur jädrans nervös jag var för att gå upp på scen och ta emot mina priset. De bad mig säga något i micken och det blev bara ett "tack" med en extremt nervös röst.

Kommer ihåg att jag vann
24x Jolt flak
Icemat + IntelliMouse 3.0
Något grafikkort från Nvidia, vad kan varit topp modell 2002? Geforce 4 (xxxx)
och en pokal.

Så nöjd och glad, Tycker det är väldigt tråkigt att kreativ-delen av Dreamhack har försvunnit.

Tror det var 2003 när vi var med på ett Lan på vår gamla skola, ställde i vanlig ordning upp i CS turneringen som var. Vi hade vart en kille kort och lånat in en kille som en i klanen kände lite löst. Allt gick bra genom gruppspelet och kvarten men i semin så gick den lånades kille dator sönder. Kraschade totalt men vi lyckades på något sätt till slut vinna matchen.

Finalen skulle spelas några timmar senare och killen skulle "lösa detta", han försvann och kom tillbaka några timmar senare med en burk. Väl i finalen så förlorade vi tyvärr mot våra "ärkefiender".. Lanet fortsätter in på natten och vid runt 0100 så kommer det 2 poliser (många skärmar som släcktes då). Går fram och tar med sig killen som vi lånat in, det visar sig då att datorn som han hade kommit tillbaka med hade han vart nere och "lånat" på det lokala internetcaféet.

Låt mig måla dig en bild.

Året var 2005, en go sommardag som man spenderar på det absolut bästa sättet man kunde vid denna tiden.

Blizzards serverar gick heta precis som det lokala internetcafét, jag och mina bröder hade fått våran veckopeng som vi visste exakt hur vi skulle spendera. Bussen tog vi från Frölunda torg (Göteborg) ända till Askim, vi svettades oss blöta på bussen. Till viss del tack vare hettan men också denna obeskrivliga förväntat av att spendera en hel natt på ett internetcafé, du hörde rätt, nightgibb.

Plötsligt hör vi "Askim stationsväg nästa!", paniken slår till. Mina bröder börja skrika på mig att trycka på "stopp" knappen. I en fantastisk flick lyckades jag trycka in den röda knappen precis så att bussen kunde stanna. Vi kliver av bussen och börjar bege oss på vandringen till det lokala centrum, vi lämnar spår av svett efter oss när vi går. Plötsligt är vi framme, vi vet inte riktigt hur vi kom dit men vi hade nått destinationen.

Min äldsta bror tar tag i handtaget till caféet och slänger upp dörren, som en kanonkula så känner vi den hettan som pulserar i caféet. Det stinker svett, toast och jolt cola. Vi går stolt fram till kassan och högt annonserar "Vi ska nightgibba!" "Gött, 12,13 och 14 är era". Jag frågar i panik om vart toaletten är då jag är så exalterad jag nästan kissar på mig.

Lite vatten i ansiktet och ett pepp-talk i spegeln och jag är redo. När jag kommer ut i caféet tar jag mig en bra titt runt om. Mina bröder har redan placerat sig i stolarna och man hör "tssSSS kr-POP" från jolten och därmed var kvällen officiellt startad. Mina bröder sitter nu inloggade i den fantastiska världen World of Warcraft och börjar farma i den ökända pvp zonen Western Plaguelands. Vi alla spelade på servern Lightning's Blade som (for the) Horde, en av mina bröder satt och spelade sin käraste 60 troll rogue.

I min rundgång av caféet ser jag en kille, inte många år äldre än mig själv vid den tiden (11) som sitter och spelar på en Alliance 60 human paladin som questar i Western Plaguelands. Jag av ingen anledning går fram till han och börjar prata, efter några minuter av konversation så frågar jag han "Vilken server spelar du på förresten?" hans svar vilket han kommer ångra till denna dagen var "Lightning's Blade". Som en blixt kom adrenalinet och i bakgrunden hör jag krigstrummorna bli högre och högre. Jag tackar för mig och går till min bror, min bror som älskar pvp, min bror som inte rört MC men har farmat rank 11, min bror som är rogue...

Lutar mig över och viskar i hans öra "Ser du killen därborta? *pekar* Han är Alliance och farmar just nu i Andorhal". Inte en sekund gick innan jag fick svaret "Jag fixar det". Min andra bror har hört vad vi pratar om och går AFK utan att tveka. Vi båda står och och hänger över min brors stol. Min bror har anlänt till Andorhal, han dismountar och börjar stealtha. Denna stackars paladin kommer inte ens veta vad som hänt honom. Min bror väntar på bästa tillfälle att slå till, paladinen sätter sig ner för att äta/dricka efter en mob fight. Vi kan inte låta detta tillfälle försvinna, han sakta tar sig fram bakom ryggen på paladinen. I ett snabbt svep så attackerar vi, det var knappt så att vi förstod vad som hade hänt då paladinen dog så fort.

Plötsligt hör vi från andra sidan bordet "Jävla f!tt rogue!!" och precis när vi hör det så brister vi alla ut i ett gappskratt. Istället för att fortsätta ganka honom och göra hans natt till slöseri så bestämmer vi oss att gå fram och berätta vad som har hänt. När han får reda på att vi spelar också på Lightning's Blade och att det var just min bror som dödade honom så började vi alla skratta. Kort därefter återgår vi till vårat spel och fortsätter spela. Vi såg han aldrig mer på caféet.

Ett och ett halvår senare, TBC har släppts och folk kan fortfarande inte riktigt stänga deras haka efter deras första åktur med flying mounts. Jag och min äldsta bror lvlar två alt's och är utanför Zul'Farrak i Tanaris väntandes på ytterligare spelare. Plötsligt får min bror en whisper, det är paladinen från internetcaféet som pratar genom sin kompis konto. Vi bestämmer oss för att lämna gruppen inför ZF och istället sitter och bara har goa konversationer med denna paladinen. Efter ett tag sätter verkligheten in och vi får logga ut, vi har inte sett han eller hans paladin sen dess.

R.I.P Gurkan

Detta är mitt absolut utan tvekan mitt favorit minne LAN/spel/dator relaterat. Kan inte minnas att något liknande har hänt i något annat spel eller expansion och blir ärligt lite ledsen av att tänka på det då jag vet att jag aldrig kommer uppleva något i närheten av detta.

Roligaste jag varit med om själv var nog ett mindre LAN i samband med att WoW: The Burning Crusade släpptes. Vi var väl en 4-5 pers som hade spelat vanilla tidigare men tagit en paus i samband med avtäckandet av TBC. Hur som helst hade jag väl varit vaken en bra bit över 30 timmar, och kommit in i det där stadiet där man börjar bli lite svajig i sinnet och fullständigt tappat närminnet.

Jag befann mig i Terokkar Forest, ni vet, och questade. Slogs väl mot nån fas-skiftande katt-ödla när jag blev flankerad av en fladdermus och en gris som jag antar legat i bakhåll. Jag fick se mig besegrad. Happ, sprang tillbaka till kroppen, klickade på "resurrect now" eller vad det nu står, och fick omedelbart grisen på mig igen. Denna gång hade han även sina kompisar med sig, den fega jäveln. Slog vilt omkring mig, men förgäves, och stupade även denna gång. Nej nu fick det vara nog, jag måste få sova.

När jag vaknade, många timmar senare, masade jag mig upp och satte mig vid datorn igen. Såg då att jag hade ett filmklipp sparat i fraps-mappen på skrivbordet (den var öppen). När jag öppnar den ser jag att hela det här idiotiska händelseförloppet sparats på film, och det sjuka är att filmen är på EN OCH EN HALV TIMME!. Det hade känts som 10 minuter ungefär. Och det är vad det normalt hade tagit.

I mitt sömndruckna tillstånd hade jag fullt sjå med att inte springa in i träd och ut för stup osv, ibland stog jag bara och "auto-sprang" in i en trädstam i fem minuter, för att plötsligt stanna upp och ändra riktning. Antar att jag somnade till eller nåt i de lägena. Förstår att det kanske låter milt, men jag skrattade halvt ihjäl mig när jag såg filmen. Fyfan vad värdelöst tidsslöseri.

Hade faktiskt ganska kul när jag var på DHS 2012. Var där för att dela ut priser i någon turnering och vara pajas på scen (och inte bara pajas rent allmänt, som i livet i övrigt). Tror jag hade en halvtimme, på agendan stod självklart att kasta ut freebies och att anordna någon form av tävling.

Tävlingen jag utformade gick ut på att dra upp folk på scen och ge dem var sin rulle tejp och se hur mycket de kunde jävlas med sig själva på 60 sekunder. Sedan fick publiken rösta fram vem som tejpat in sig bäst. Vinnarna vann grafikkort och moderkort. Sympatiserar fortfarande med dem som valde att tejpa håret.