LCD och OLED – inget annat

Det finns idag två bildtekniker som är aktuella på marknaden, LCD och OLED. Alla andra begrepp handlar om teknik som inte längre används, likt plasma. Teknik som (kanske) är på väg men ännu inte slagit igenom, till exempel Micro-LED. Samt då marknadsföringsbegrepp som Samsungs ”QLED” som är en LCD-teknik under annan paroll.

Begrepp som ”LED-TV” används sedan många år och är samma sak som LCD-TV. ”LED-TV” var från början ett marknadsföringsbegrepp som påbörjades för 10 år sedan. Det är fortfarande LCD-paneler, och teknikskiftet handlade om att man gick över till lysdioder istället för lysrörsteknik. Idag har så gott som alla LCD-TV sedan flera år tillbaka lysdioder som ljuskälla.

Två sorters LCD – VA och IPS

VA-paneler (Vertical Alignment) har fördelen i form av högre kontrastförhållande (typiskt 2 500:1 – 6 000:1) men sämre vinklar där bilden blir blekare ju mer åt sidan du befinner dig. IPS-teknik (In-plane Switching) är tvärtom och håller ett sämre kontrastförhållande (700:1 – 1 500:1) vilket ger mer ljus i det som ska vara svart. Men IPS-tekniken behåller färger och kontrastintryck i vinklar betydligt bättre.

Kontrastförhållanden

OLED: I princip oändligt (inget ljus i svart)
VA-LCD: 2 500:1 – 6 000:1 beroende på panel
IPS-LCD: 700:1 – 1 500:1 beroende på panel
Local dimming: Från ingen effekt alls till tiodubbling av kontrastförhållande

Valet av IPS eller VA handlar om att matcha mot situationen och rummet. Är du fler personer i soffan kommer IPS ge alla en mer snarlik upplevelse medan VA bara är som bäst i en specifik vinkel. Å andra sidan kanske du är den som väljer position och föredrar den högre kontrastupplevelsen? Då är VA-paneler det mer givna svaret eftersom högt kontrastförhållande är en svårslagen egenskap.

Vinkelns påverkan på bilden

IPS: Liten försämring i vinkel, men låg kontrast
VA: Stor förändring i vinkel som också påverkar den högre kontrasten
OLED: Viss färgändring i vinkel, behåller kontrast

Nu finns det bättre och sämre paneler av alla sorter och det som skiljer dem åt är främst hur panelen kombineras med bakgrundsbelysningen. Belysningen i dagens apparater består av lysdioder (LED) och var tidigare för cirka 10 år sedan lysrörsteknik som satt bakom LCD-panelen. I det skiftet började många tillverkare tala om ”LED-TV” men det är fortfarande alltså en LCD-panel som skapar bilden. Lysdioderna är endast ljuskällan. Eller endast och endast – lysdioderna har inverkan på hur slutresultatet blir.

Local dimming för mer kontrast

Lysdioderna kan arrangeras på flera olika sätt där det ofta är bakom LCD-panelen i väldiga enkla modeller samt de allra mest komplexa modellerna. Eller så belyser man LCD-panelen från kanten, kantbelyst eller ”edge lit”. Det senare öppnar för tunnare konstruktioner och mer slimmade produkter.

Kantbelyst local dimming: Kan släcka ned i kolumner och rader. Nackdelen är detta kan synas i bilden, särskilt att textningen tänder upp rader eller kolumner på panelen.

Men också för local dimming där ljuset kan släckas ned i sektioner, kolumner eller rader. Detta hjälper till för att öka kontrastintrycket både visuellt och mätbart. Observera att majoriteten modeller med kantbelysning, särskilt i de enklare klasserna, inte har local dimming. De kan endast släcka ned hela panelen i mörka scener.

FALD: Full Array Local Dimming, arbetar i zoner och är kan släcka ned delar av bilden oberoende av varandra. Kan fortfarande orsaka gloria-effekter runt ljusa objekt på mörk bakgrund.

Steget ovanför är då bakbelyst med aktiv belysning som arbetar i zoner. Detta kallas för FALD, Full-Array Local Dimming och är en komplicerat och dyr teknik. Därför finns FALD-local dimming endast på LCD-modellerna i den absoluta toppklassen. Indelningen av zoner hjälper till för att kunna släcka ned tydliga sektioner av bilden och är därför FALD-belysning det som ofta eftersträvas. Men få modeller har det och de som gör det riktigt bra kostar därefter.

Videon nedan är från testet av Asus PG27UQ som jämför den skärmens FALD-local dimming med en kantbelyst local dimming samt en OLED. 1 min 10 sekunder i klippet:

Här finns en viss sammanväxling som att en bakbelyst TV är ett bättre val än en kantbelyst med att kantbelyst ska ha mer problem med clouding och ojämnt ljus över ytan. Riktigt så enkelt är det inte då den typen av problem alltid funnts med LCD, även på tiden när varje LCD bestod av decimetertjocka konstruktioner med lysrör vilka då satt just bakom LCD-panelen.

Bak- och kantbelyst LCD: Hos paneler utan local dimming kan hela panelen komma att ändra sin ljusstyrka på samma gång. Denna funktion kan dessutom sällan stängas av.

Skillnaden är att idag är vi som tittare mer kräsna och mer medvetna om problemen med TV-apparater. Och en FALD-lösning är mycket mer duktig på att dölja den typen av problem, vilket antagligen bidrar till denna missuppfattning.

OLED är sin egen ljuskälla

OLED-TV bygger på teknik från LG Displays och används av flera olika TV-tillverkare, inklusive LG Electronics som då tillverkar LG:s OLED-TV. Det finns i grund och botten endast dessa OLED-paneler och de har samma grundläggande egenskaper likt hur starkt de kan lysa. Men det skiljer sig tydligt mellan produkter hur väl de fungerar i praktiken.

OLED: Släcker ned pixel för pixel och har därför inte problemen som hör till local dimming. Dock kan tillverkarna fortfarande ha funktioner får bilden att ändra ljusstyrka av andra orsaker.

Tekniken hos OLED bygger på en struktur av fyra subpixlar, vitt, röd, grön och blått där den vita pixeln går in med ljusstyrka. Detta skiljer sig från andra OLED-patent men LG är de enda som lyckats tillverka tekniken i stora paneler som ska in i en TV-apparat på 65 tum snarare än en mobiletelefon på 6,5 tum.

Fördelen med tekniken är att varje pixel är sin egen ljuskälla och därför kan släcka ned helt och hållet. Kontrastförhållandet blir därför närmast oändligt eller åtminstone (baserat på hur välgjord TV:n är) så pass mörk att ögat ser svart som just svart och inget annat.

butik.jpg

Tänk på att jämförelser i butik kanske inte stämmer med dina ljusförhållanden hemma i vardagsrummet.

Ljusstyrkan på en OLED är förhållandevis hög och kan nå 300 nits i SDR och 700 nits i HDR. Detta är mer än många LCD-TV i mellan- och budgetklass och räcker med råge till vardagsrummet. Till och med för mycket för det mysbelysta rummet (sänk reglaget!) under de mörka vinterkvällarna. Fast då OLED-modellerna tenderar att jämföras med LCD-TV i toppklass vilka är väldigt ljusstarka och kanske når över 1 000 nits, finns en skev uppfattning att OLED är för ljussvagt.

Inbränningar på OLED?

OLED nämns ofta som riskfylld för inbränningar. Men ofta när detta diskuteras handlar det inte om inbränningar utan om förändringar som kallas retention. Alltså tillfälliga kvardröjningar. En inbränning är en permanent förändring som följd av ojämnt slitage, vilket kan inträffa på en OLED eftersom varje pixel är sin egen ljuskälla. Används vissa pixlar oftare än omgivande pixlar under lång tid kan de slitas snabbare och vi får en permanent skugga.

Rtings har ett pågående test av inbränningar på OLED-apparater med över 5 000 loggade timmar. Läs mer här!

Ifall någon ”…regelbundet får inbränningar…” av texten på Netflix eller TV4-solen betyder det att personen har tillfälliga och fullt normala förändringar av panelen vilket kommer av att några OLED-celler/pixlar fått arbeta olika hårt och därför skickar ut ljus i något olika mängd, kanske med 0,5–1 procents variation vilket våra ögon är skickliga på att snappa upp, särskilt mot ett svart fält.

Med en riktig inbränning kommer TV4-solen kommer synas som en skugga i bilden för all framtid i din display. Den försvinner aldrig. Den är alltid där dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år. OLED är inte immun mot detta men det är högst troligt inte problemet som diskuteras.