Asus har med ROG Swift PG27UQ passerat många gränser och milstolpar vilket också gjort det smärtsamt uppenbart hur Displayport-standarden inte hänger med i utvecklingen. Ett faktum som dessutom förvärras av hur PG27UQ blir mörk när vi kör 144 Hz och HDR i 120 Hz eller 144 Hz. Något som föregående delartikel tog upp i detalj med förklaringar kring bristen på bandbredd.
Reflexfiltret hos PG27UQ är matt och hyfsat effektivt. Vid stark belysning, likt HDR, kan en svag struktur anas i panelen.
Den här gången fokuserar vi mer på det som faktiskt fungerar riktigt bra och följer upp en del frågeställningar runt local dimming och detta med anslutningar. Vi tar oss också tid att påpeka hur bra ROG Swift PG27UQ faktiskt är när allting fungerar som det ska. Likt skärmens HDR-kapacitet som vi inte skådat på någon datorskärm tidigare. Asus lyckas med här kombinera egenskaper för såväl spel som yrkesbruk.
Local dimming och OLED-jämförelsen
Local dimming med 384 zoner kan uppfattas som störande. Men hur ser det egentligen ut jämfört med en TV i toppklassen där local dimming-funktioner hör till det vanliga? Faktiskt är det få TV-apparater som kan visa upp lika effektiv local dimming som Asus PG27UQ. Särskilt när vi väger in hur snabbt den reagerar och följer med i rörelser. Men också själva zonindelningen är effektiv och skapar minimalt med aura-effekter. Men ja. Det syns. Särskilt om du kör med vit muspekare mot svart bakgrund med HDR aktivt.
Local dimming på en TV (en Samsung 65Q9F) jämfört med local dimming i Fast-läget hos Asus PG27UQ. Få TV-apparater kan matcha en local dimming likt de 384 zoner som Asus-skärmen ger. Se videon för tydligare jämförelse.
OLED dyker ofta upp som en jämförelse men i praktiken existerar ingen motsvarande OLED-skärm för skrivbordet. Det som finns är tillverkat för mobiltelefoner eller i bästa fall för en bärbar dator i 13 tum. Eller en TV i 55 tum och större. Men inget av det som finns eller faktiskt finns i form av OLED för skrivbordsstorlekar har haft möjlighet att köra höga frekvenser och anpassats för spelande.
OLED som skärmteknik har funnits på marknaden i över tio år och inget har kommit i närheten av att kunna konkurrera med LCD-teknik på skrivbordet. Det som har funnits, likt enstaka, sällsynta modeller från Dell och professionella studioskärmar från exempelvis Sony har (eller hade) prislappar om minst det dubbla mot Asus ROG Swift PG27UQ. Fortfarande utan några som helst spelegenskaper likt frekvenser över 60 Hz.
HDR på Asus ROG Swift PG27UQ är enastående bra!
Även om vi inte når de frekvenser vi önskar oss är HDR på PG27UQ fortfarande det bästa vi sett av HDR på en skärm avsedd för skrivbordet. Skärmen undviker mycket av de problem som finns runt HDR och hur Windows hanterar HDR samt blandar in SDR-bild inuti HDR-omfånget.
Många skärmar kommer med ”HDR” på pappret men är i praktiken inte särskilt bra på det. PG27UQ är så pass bra att detta inte alls är ett problem. HDR-klipp får den kraft vi väntar oss från en bättre TV. Inte alls den gråa och bleka variant som andra ”HDR-kapabla” datorskärmar ger. Så ur synpunkten om HDR på skrivbordet är PG27UQ oslagbar. Du måste leta efter mångdubbelt så dyra yrkesskärmar för att finna något liknande.
Högerklick på Youtubefilmen och ”Statistik för nördar”. Där Under Color syns ”smpte2084” som indikerar att tonkurva/EOTF för HDR används. Detta syns endast ifall du är vid en HDR-kapabel skärm.
För att finna HDR-klipp på youtube behöver du titta förbi orden ”HDR” i titeln på videon. Detta då många videor kallas för HDR men i själva verket inte är kodade för HDR. Du kan bekräfta vilket genom att titta under ”Statistik för nördar”-fliken och leter efter ”smpte2084” under ”Color”. Detta är den tonkurva/EOTF som används för HDR.
Samtidigt så märks det såväl när innehåll är i HDR eller inte därför att Asus ROG Swift PG27UQ är så pass bra på att återge HDR. Det är en direkt skillnad i lystern och kraften i bilden när HDR är aktivt. En skillnad som de enklare och bokstavligen blekare ”HDR-kapabla” datorskärmarna inte alls kan tydliggöra på samma sätt.
Gränsen på 98 Hz är dock lite besvärlig för Youtube-tittande då det inte går jämnt upp med de frekvenser som är vanliga där för HDR-klipp. Du behöver som regel ställa ned till 60 Hz för att slippa hackighet i bilden från ojämn repetition av bildrutor.
PG27UQ jämförd med yrkes- och spelskärmar
Asus ROG Swift PG27UQ tar klivet bortom premiumskärmen och ger en bildkvalitet och förmåga som närmar sig de yrkesinriktade skärmarna. Nej, det är inte en högprecisionsskärm som låter sig hårdvarukalibreras eller liknande. Det är ett och annat reglage som saknas för precisionen. Men det är heller inte långt ifrån i fråga om ren kvalitet.
Asus ROG Swift PG27UQ här visandes en 1 920 × 1 080-signal uppskalat till skärmens 4K (skalning sker i GPU) jämfört med en TN-panel hos en 144 Hz-basgamingskärm med 1 920 × 1 080-panel. Klicka för tydligare bild.
Jämfört med spelskärmar är PG27UQ tämligen överlägsen på det mest den tar sig an. Skulle vara att en riktigt bra 240 Hz TN-spelskärm förstås är närmare perfektion i fråga om eftersläp. Nu finns det mycket mer än eftersläpsnivåer som påverkar hur du upplever spel och på de punkterna är det toppklass på PG27UQ.
Vi kommer att återkomma med mer jämförelser runt färgåtergivning och eftersläpsnivåer.
HDMI 2.1 ännu ingen lösning
Det är lätt att blanda ihop specifikationer med vad som finns i verkligheten. Asus ROG Swift PG27UQ är den första skärmen som tar oss till den fulla bandbredden i Displayport-specifikationen, nästan fyra år efter att HBR3 lanserades. Gränsen har i praktiken legat mycket lägre på alla skärmar fram tills nu.
HDMI 2.1 tar klivet till en pixelklocka motsvarande 1 600 MHz jämfört med de 1 080 MHz som bandbredden räcker till för Displayport 1.3/1.4. En bandbredd som hade löst en del av problemen med skärmen. Dock finns inga HDMI 2.1-baserade kretsar ännu. Att gå från specifikation till färdiga kretsar kan ta flera år.
