Vad är DNS?
DNS fungerar likt en telefonbok för internet. Precis som vi har telefonböcker för att slippa lära oss telefonnummer utantill, har vi DNS-namn (Domain Name System) för att slippa lära oss IP-adresser. Utan DNS hade vi varit tvungna att skriva 81.201.220.174 i webbläsarens adressfält för att komma till den här webbplatsen (www.sweclockers.com).
För att slå upp vilken IP-adress som hör ihop med ett domännamn används DNS-servrar. Dessa finns utspridda på internet. Dels har operatörerna sina egna DNS-servrar och dels finns det flera andra alternativ, som går att byta till. Görs inget val används operatörens DNS-servrar som standard.
När en SweClockers-läsare vill besöka www.sweclockers.com skickas en förfrågan till den valda eller tilldelade DNS-servern. DNS-servern svarar med vilken IP-adress www.sweclockers.com har för tillfället, så att klienten kan fortsätta dit.
Klientens DNS-server översätter domännamn till IP-adress.
DNS-servrarna är uppbyggda i en hierarkisk struktur. Ifall DNS-servern inte vet vilken IP-adress som www.sweclockers.com har, kommer den i sin tur att fråga en annan DNS-server. Den interna hierarkin mellan DNS-servrar är inget som slutanvändare behöver bry sig om. Det är dock något som är viktigt att känna till eftersom prestandan blir lidande varje gång den valda DNS-servern behöver skicka vidare frågan.
Om klientens DNS-server inte har svaret skickar den vidare frågan till en DNS-server högre upp i hierarkin.
Just prestandan är en av två huvudanledningar till att många byter DNS-servrar. Den andra huvudanledningen är integriteten. I detta Så fungerar-avsnitt fokuserar vi i huvudsak på prestandaaspekten. Det viktiga att komma ihåg när det gäller integritetsaspekten är att den som driver DNS-tjänsten kan se alla webbsidor som en användare vill gå till samt vilken IP-adress han eller hon har.
