NZXT H700i

Ett av paradnumren med NZXT:s nya H-serie är implementationen av det företaget kallar för en "smart device", vilket i praktiken är en mjukvarustyrd kopplingslåda med anslutningar för både fläktar och belysning. Man skulle i princip kunna kalla det en hybrid mellan företagets produkter Grid+ V3 och Hue+.

Mjukvarulösningen utgörs av företagets programvara CAM, vilken har utvecklats under ett flertal år och förändrats markant i senare versioner. Nämnvärt är att CAM är ett krav för styrning av både fläktar och belysning som kopplas till hubben på insidan av chassit, vilket innebär att användaren i fråga även behöver köra Windows som operativsystem.

Vid första uppstarten av programmet möts man av en inloggningsskärm, där NZXT är väldigt angelägna om att användaren ska skapa ett konto. Det finns dock möjlighet att fortsätta som "gäst", vilket ger tillgång till viss funktionalitet. Därefter landar vi på den allmänna övervakningsskärmen, med information om klockfrekvenser, temperaturer och lagringsenheter.

I den vänstra spalten finns mängder av menyalternativ, och NZXT har klämt in en massa nya funktioner i CAM på senare tid – däribland overlays i spel samt överklockningsfunktionalitet för grafikkort. Vi kommer dock att koncentrera oss på bitarna som har med chassit att göra.

Längre ner i menyn återfinns övervakningen och styrningen för fläktarna som anslutits till kopplingslådan. Som tidigare nämnts kan själva lådan hantera upp till nio fläktar, men då inkopplingen sker via förgreningssladdar kan endast styrningen ske i grupper om tre fläktar.

Varje fläktgrupp kan styras på ett antal olika sätt, däribland via de två förinställda fläktkurvorna "Performance" och "Silent". Därtill finns det möjlighet att själv rita upp en egen fläktkurva alternativt sätta en fast fläkthastighet för respektive grupp.

Nästa flik i menyn öppnar panelen som styr de inkopplade LED-listerna, och här finns det en hel del alternativ att välja mellan. Dels går det inte helt oväntat att ändra färg på dessa i flera olika steg (eller stänga av dem helt om så önskas). Ovanpå det går det att applicera olika ljuseffekter samt låta färgnyans styras efter parametrar som exempelvis processortemperatur, musik eller händelser i spel.

Adaptive Noise Reduction

En funktion som företaget trycker extra mycket på är det de kallar för adaptive noise reduction, vilket innebär att data samlas in från en integrerad ljudtrycksmätare, ihop med temperaturvärden från processor och grafikkort. Detta leder till en skräddarsydd fläktprofil som är unikt anpassat efter det specifika systemet som huseras i chassit.

För att använda funktionen duger det inte längre att köra CAM i gästläget utan här krävs det att vi skapar ett konto och loggar in. Anledningen till detta sägs vara att NZXT samlar in information från mätningarna och i framtiden ska kunna använda sig av den insamlade datan för att trimma in fläktkurvorna ytterligare.

När vi väl är inloggade påbörjas processen genom att trycka på "Start", där programvaran i det första momentet ska läsa av värden från systemet vid vila. Detta tar mellan 15-20 minuter, och det är ytterst viktigt att datorn inte används under denna tid, då mätningarna fördröjs när processorbelastningen överskrider en viss nivå.

När vilomätningarna är över går det dock över till lite manuellt arbete, då CAM nu ber en att spela ett spel under en längre period för att kunna mäta av värden under belastning. Vi kom fram till att stresstestet i syntetiska 3DMark fungerade väl för detta ändamål, och efter drygt 20 minuter var mätningsprocessen avklarad.

Därefter går programmet vidare till att syntetiskt belasta processorn, samtidigt som de inkopplade fläktarna körs vid flera olika varvtal. Denna kalibreringsprocess tog cirka 30 minuter, och gick sedan automatiskt vidare till nästa steg.

I det sista steget blir det favorit i repris, och programmet ska återigen mäta av värden under både vila och belastning. Räkna därför med ytterligare 20 minuter för den första mätningen och sedan ytterligare 20 minuters spelande innan hela processen är färdigställd.

När mätningarna är klara skapas en fläktprofil som i teorin ska vara optimal för användarens komponentuppsättning, vilket i vårt fall fungerade ganska dåligt efter den första körningen med konstiga spontana uppvarvningar från stillastående läge till fullt påslag även vid vila.

Vi körde därefter om de sista mätningarna och fick en uppdaterad profil som fungerade något bättre, om än fortfarande ganska konstig. I detta fall ville programmet att alla chassifläktar ska stå stilla vid vila, vilket känns helt godkänt med tanke på hur låg värmeutveckling vårt moderna system har utan belastning.

Konstigt nog tycker även CAM att den bakre fläkten ska stå helt stilla även vid belastning, samtidigt som de främre fläktarna ska trycka på till strax över 900 RPM – något som känns lite snedvridet.

När vi försökte gå in och granska de nyskapade fläktkurvorna stötte vi även på patrull, då dessa inte går att redigera när det adaptiva läget är aktiverat.

Sammanfattande tankar om CAM och mjukvarukontroll av fläktar

NZXT:s programvara CAM har kommit en bra bit sedan vi kikade på den för första gången i samband med recensionen av fläktkontrollern Grid+. Företaget har successivt lagt till funktionalitet och polerat användargränssnittet till varje version, vilket gör det till en betydligt mer fullfjädrad produkt nu än för fyra år sedan.

Med detta sagt finns det fortfarande en del att arbeta på, där själva användarupplevelsen fortfarande kan anses som ganska rörig – med mängder av undermenyer och ett ganska rörigt gränssnitt.

Någonstans känns det som man de prioriterat att mosa in så många funktioner som möjligt istället för att förbättra de som faktiskt är viktiga, då vi med handen på hjärtat klarar oss alldeles utmärkt utan overlays i spel och överklockningsfinesser i ytterligare en mjukvara.

Även om mjukvarustyrning av fläktar är en kul finess ser vi hellre detta som ett komplement snarare än ett krav till en integrerad fläkthubb i ett chassi. Att behöva installera en hel programsvit bara för detta ändamål känns minst sagt överflödigt och vi kände gång på gång suget efter att bara ansluta alla fläktarna direkt till moderkortet och låta styrningen ske på hårdvarunivå.

Sist men inte minst har vi företagets funktion adaptive noise reduction, vilken på pappret är intressant men i praktiken ger ett ganska skakigt resultat med skeva fläktkurvor. Vi stötte även på ett ganska irriterande fenomen där mjukvaran konsekvent inte plockade upp fläkthubben vid uppstart, vilket krävde en manuell sökning efter denna i programmet.